Uppdrag Solidaritet - The Nordic Documentation on the Liberation ...

Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19.03 Sida 87
ter med personer i den nya fackföreningsrörelsen
inne i landet.
Metall var emot ensidiga sanktioner, men
stödde FN-sanktioner. Enskilda svenska sanktioner
var ineffektiva och fick motsatt verkan, ansåg
man; svenska företags tillgångar skulle bara
hamna i fickorna på apartheidregimen om de
tvingats ut ur landet. Istället, menade Metall,
borde företagen »övervintra« och facket bidra till
att stärka de fackliga organisationerna och säkra
jobben, både i de svenska företagen i Sydafrika
och hemma i Sverige.
Debatten mellan dem som var för sanktioner
och emot var ibland hätsk.
Bengt Jakobsson, som
var internationell sekreterare
på Metall, var
övertygad motståndare
till sanktioner. Men,
menar han, man måste
också se det utifrån den
situation som rådde för
förbundet och dess medlemmar
i slutet av 70talet:
Bengt Jakobsson.
– 70-talet var ett krisdecennium
för Metall. Vi
»Debatten mellan hade haft stora företags-
dem som var för
nedläggningar,exempelvis varven, som hade
drabbat oss hårt.
– Våra medlemmar
hade en osäker situation,
som gjorde att de mer än
sanktioner och emot
var ibland hätsk.«
tidigare satte egenintresset i förgrunden.
– När sanktionsdebatten kom blev det en
konflikt med dem som vi såg som idealister
medan vi såg oss själva som pragmatiker.
Folk frågade sig, vad vinner vi på detta? Ska
vi släppa iväg jobb som går till Tyskland
istället? Vad är det för mening med det för
kampen mot apartheid?
En egen bild
Sydafrikafrågan var viktig för Metall. Förbundet
tillsatte en Sydafrikagrupp och fackrepresentanter
från moderbolagen reste till Sydafrika och
sydafrikaner kom till Sverige. Bengt Jakobsson:
– Vi fick en annan bild, vi såg hur det var på
plats och vi tyckte att det fanns utrymme att
förända med fredliga metoder. Innan dess
hade det varit svårt för oss att ta debatten
mot de revolutionära grupperna.
Att lokala metallrepresentanter faktiskt varit i
Sydafrika innebar en styrka i debatten:
– Vårt Sydafrikaarbete var förankrat i hela
landet. De bedrev opinion, talade på klubbmöten
och var ledande opinionsbildare i frågan.
Man måste åka till platsen och se själv,
ta reda på själv. Det gjorde vi.
Ett viktigt argument som metallarna kom tillbaka
med hem från resor i Sydafrika var att deras fackliga
kamrater där ville ha företagen kvar. Bengt
Jakobsson:
– Folk därnere ville ha företagen kvar, det sa
våra fackliga kamrater till oss. En person
<strong>Uppdrag</strong> <strong>Solidaritet</strong> 87