Uppdrag Solidaritet - The Nordic Documentation on the Liberation ...

More documents

Recommendations

Info

Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19.03 Sida 83 LO/TCO var att kommunisterna hade starkt inflytande i SACTU som därför tog avstånd från FFI, den icke-kommunistiska fria fackföreningsinternationalen, som LO och TCO tillhörde. Men Kristina Persson upplevde att den svenska fackföreningsrörelsens nya väg fick kritik från alla håll: – Från vänster anklagades jag för att vara CIA agent, samtidigt som jag var KGB från högerhåll. Amerikanska intressen och amerikansk fackföreningsrörelse var väldigt närvarande i södra Afrika, samtidigt som ryska intressen var det. Det pågick ett kallt krig och en kamp om själarna. Där stod jag med mitt socialdemokratiska budskap och blev mycket riktigt misstänkliggjord från båda håll. Fick höra »I have heard »Från vänster that you are an agent for KGB« – från högergrupper i Genève (FFI) att jag låg för långt till vänster. Jag tolkade det som att vi träffat mitten. – Det fanns inom FFI inledningsvis någon slags högeruppfattning och syn på de radikala rörelserna i Sydafrika och framför allt var man skeptiska mot ANC. Det fanns också en misstänksamhet mot de nya fackliga rörelserna, som ju var väldigt små i början, kanske max 10 000 medlemmar. Men när de växte blev det också början till en omsvängning inom den internationella fackföreningsrörelsen. När den stora landsorganisa- anklagades jag för att vara CIA agent, samtidigt som jag var KGB från högerhåll.« tionen COSATU bildades 1985 så valde den dock att står utanför FFI. LO/TCO hade en ledande roll inom FFI i stödet till den sydafrikanska fackföreningsrörelsen. Det var ett arbete som fungerade väl eftersom det svenska facket fokuserade på att stödja uppbyggnad av organisationer som en förutsättning för att apartheid skulle störtas, snarare än bojkotter och isolering. Utan organisation ingen politisk framgång var den fackliga rörelsens väg. Sanktioner: för – och emot Efter studieresan till Sydafrika 1975 krävde LO och TCO att den svenska regeringen skulle föra en aktivare och radikalare politik mot apartheidregimen. I en gemensam rapport skrev man att »svenska liksom övriga utländska företag investerar i Sydafrika för att utnyttja de ekonomiska fördelar som lönediskrimineringen och den omänskliga behandlingen av svart och färgade arbetskraft innebär. Ehuru de svenska investeringarna i landet relativt sett är av mindre omfattning bidrar de ändå i olika avseenden till den nuvarande regimens fortbestånd. Mot den bakgrunden kräver LO och TCO en sådan skärpning av de svenska reglerna för valutautförsel till Sydafrikanska Republiken att nya svenska investeringar i landet omöjliggörs.« Regeringens motstånd mot enskilda svenska sanktioner hade varit hårdnackat men händelserna i <strong>Uppdrag</strong> <strong>Solidaritet</strong> 83
Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19.03 Sida 84 Sydafrika 1976 – dödsskjutningarna i Soweto och mordet på Steve Biko, förstärkte kravet på sanktioner ytterligare. I ett tal vid Broderskaps kongress i Skövde 1976 öppnade Olof Palme upp för en aktivare svensk sanktionspolitik för första gången. Palmes argument var att det fanns en stor risk för en kraftig upptrappning: »Ian Smith sade nyligen att Rhodesia och Sydafrika kämpar för bibehållande av västlig demokrati som den vite mannen införde i Afrika. Har dess människor ingenting lärt? Av Vietnam, Moçambique, Angola?...I detta läge borde den europeiska socialdemokratin ha en viktig uppgift att verka för fred, frihet och social rättvisa, som vi gjorde i Grekland och Portugal. Vi bör … på allvar studera frågan om företagsetableringar och nyinvesteringar i Sydafrika…« Det fanns ett brett stöd i riksdagen. 1977 motionerade socialdemokrater men även vänsterpartister och liberaler för sanktioner. Den borgerliga regeringen Fälldin tillsatte en utredning och i juli 1979 blev det förbjudet att investera eller föra över kapital till Sydafrika och Namibia. Lagen omfattade däremot inte handel och den tvingade inte heller svenska företag att dra sig ur. Det var ett unikt beslut; inget annat land i världen hade gått så långt. Men solidaritetsrörelsen, som i den här frågan framför allt fick röst genom ISAK, Isolera Sydafrikakommittén, var kritisk. De menade att sanktionerna var otillräckliga och utformade på ett sätt som gjorde det möjligt att hitta kryphål. ISAK – lobby för mer ISAK var en utpräglad kampanjorganisation som hade frågan om sanktioner högst på agendan. Det var Afrikagrupperna som tog initiativet till paraplyorganisationen ISAK 1979 som en särskild påtryckningsgrupp för just sanktioner. Många av arbetarrörelsens organisationer som SSU, Kvinnoförbundet och Broderskap var medlemmar i ISAK som samlade ett brett fält av människor över parti-och organisationsgränser. Samarbetet var möjligt därför att solidaritetsarbetet för Sydafrika aldrig drabbades av lika djupa politiska motsättningar som exempelvis Vietnamrörelsen. Det fanns en bred politisk enighet i riksdagen; skiljaktigheterna i sakfrågor var minimala. De stora folkliga aktiviteterna och engagemanget för södra Afrika drevs av i sakfrågor var ungdomar, inte minst inom ISAK och LSU. minimala.« Roger Hällhag var aktivist från Göteborg och var ordförande för ISAK 1987‒89. Han hade i början av 80-talet arbetat med Elevorganisationen och Operation Dagsverke med att samla in pengar till ANC:s skola Solomon Mahlangu Freedom College i Tanzania. Han satt med i LSU som representant för Elevorganisationen, blev senare internationell sekreterare på SSU och ordförande i IUSY, Socialistiska Ung- »ISAK samlade ett brett fält av människor över parti- och organisationsgränser. Det fanns en bred politisk enighet i riksdagen, skiljaktigheterna 84 <strong>Uppdrag</strong> <strong>Solidaritet</strong>
Page 1 and 2:
Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19
Page 3 and 4:
Page 5 and 6:
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18:
Page 19 and 20:
Page 21 and 22:
Page 23 and 24:
Page 25 and 26:
Page 27 and 28:
Page 29 and 30:
Page 31 and 32: Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19
Page 81: Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19
Page 133 and 134:
Page 135 and 136:
Page 137 and 138:
Page 139 and 140:
Page 141 and 142:
Page 143 and 144:
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Page 151 and 152:
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Page 167 and 168:
Page 169 and 170:
Page 171 and 172:
Page 173 and 174:
Page 175 and 176:
Page 177 and 178:
Page 179 and 180:
Page 181 and 182:
Page 183 and 184:
Page 185 and 186:
Page 187:
show all

Uppdrag Solidaritet - The Nordic Documentation on the Liberation ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?