Uppdrag Solidaritet - The Nordic Documentation on the Liberation ...

Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19.03 Sida 81
Vänstervåg i Sydafrika
Under de sex veckorna i Sydafrika grundlade Kristina
Persson ett samarbete som fick stor betydelse
för både den svenska och den nya sydafrikanska
fackföreningsrörelsen. Det var ett samarbete
byggt på förtroendet för Sverige men det handlade
också om apartheidmotståndets psykologi
som skapade starka band och gemenskap mellan
människor. En upplevelse som många inom den
svenska solidaritetsrörelsen kan vittna om.
Kristina Persson:
– Kampen för samman människor på ett
fascinerande sätt. Efter bara några veckor så
var jag tydligt en del av den sydafrikanska
befrielsekampen. Jag identifierade mig med
dem jag mötte och de visade mig väldigt
mycket förtroende.
– Det här var ju 70-tal även i Sydafrika,
det fanns en ung vänster. Att jobba med
facket var ett sätt att stärka det politiska. Jag
mötte unga akademiker, Alec Erwin var en
av dem, Bernie Fanaroff en annan som jobbade
på precis samma sätt som jag, av ideella
skäl.
Innan Kristina Persson reste hem med rekommendationer
till LO och TCO om hur samarbetet
skulle utformas, träffade hon ett gäng fackliga
organisatörer som kommit från Port Elizabeth
och Durban och sammanfattade sina intryck:
– Jag upptäckte att facken var splittrade och
misstänksamma mot varandra och jag tog
upp en diskussion om de inte kunde hitta ett
sätt att samarbeta – det skulle också under-
lätta kontakterna i framtiden och istället för
svenska fackföreningsrörelsen kunde de själva
fördela medel. Det höll de med om. Sen
hade jag bara varit hemma någon vecka så
hörde de av sig och sa; »nu har vi diskuterat
det här och vi ska kalla till ett möte med
organisationerna och föreslå att vi bildar
FOSATU«. Det samtalet blev grunden till det
som blev FOSATU 1979 och därefter COSA-
TU 1985.
Fundamentet för samarbetet var pengar från LO
och TCO:s solidaritetsfonder och Sidabidrag. Det
senare var anledningen till att man beslöt man att
bilda LO/TCO:s biståndsnämnd. LO hade tidigare
inte tagit emot statliga medel för fackligt
bistånd. Åke Wedin, Sven Matsson, Erik Karlsson
och Kristina Persson blev de första fackliga
biståndshandläggarna.
– Jag försökte också hitta fackliga organisationer
att arbeta med i Angola, Moçambique
och Zimbabwe. I Zimbabwe hade vi en del
stöd genom Silveira House som var kyrkligt
och jobbade med facket. Men i Angola och
Moçambique hade det kommunistiska synsättet
slagit rot och de fackliga organisationerna
var helt partistyrda apparater. Det
fanns egentligen inget fack att stödja.
Samarbete med djävulen
LO/TCO:s resa till Sydafrika och stödet till den
inre fackföreningsrörelsen väckte stark kritik från
Afrikagrupperna i Sverige som hävdade att det
var den förbjudna SACTU som var den enda
<strong>Uppdrag</strong> <strong>Solidaritet</strong> 81