Uppdrag Solidaritet - The Nordic Documentation on the Liberation ...

Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19.03 Sida 78
son, som doktorerade om Sydafrika vid Göteborgs
universitet planerade resan.
Sven Fockstedt hade jobbat för FFI i Uganda
och byggt upp en facklig skola. Sen 1961 jobbade
han på TCO och han satt också med i styrelsen
för Sidas föregångare NIB.
– Det fanns stort underlag för en fackföreningsrörelse
att växa fram i Sydafrika. Vi
ville stödja det, alla begrep ju att det måste
komma en kraft inifrån för
att det skulle bli någon förändring.
Vi ville inte bara
stödja exilledare som satt på
ett litet kontor i London
eller någon annanstans och
sa sig representera fackförenings-och
befrielserörelser.
Det är ineffektivt. Vi hade ju
erfarenheter från bland
annat Francos Spanien.
Det är oklart hur den svenska gruppen fick inresetillstånd.
Erik Karlsson som var biträdande
internationell sekreterare på LO:s internationella
avdelning minns att »vi kunde ha fått hjälp från
USA eller öst, men det ville vi inte«.
Kamp för att möta svarta
Svenskarna hade en tuff attityd i möte med de
svenska företagen. Men det var inte helt enkelt.
Jan Olsson:
– Vi krävde att svarta skulle bjudas in till alla
arrangemang. Vi hade en ständig kamp och
gräl med företagsledningarna. Det började i
»Vi krävde att svarta
skulle bjudas in till
alla arrangemang. Vi
hade en ständig kamp
och gräl med företagsledningarna.«
Pretoria där vi fick slåss mot ASEA-chefen.
Sen fortsatte det likadant och vi blev lurade
flera gånger.
När de fick möta de svarta arbetarna så var det
inte heller enkelt. Sven Fockstedt:
– Det var deprimerande. Det var en samling
skygga, förskräckta människor vi mötte.
Dessa intryck tillsammans med diskussioner
med fackliga ledare i de
nya organisationerna ledde till att
gruppen redan på plats mejslade ut
det som skulle bli den svenska fackföreningsrörelsens
förhållningssätt.
Jan Olsson:
– Vi såg att revolutionen skulle
komma att rulla över landet om ett
antal år och vi frågade oss; vad ska
vara vår politik som fackföreningsrörelse till
dess? Vi såg att denna revolution inte skulle
komma från dem utanför landet eller de som
satt på Robben Island utan från människorna
i kåkstäderna. Och vi sa: hur ska vi hantera
det? Vi kom fram till att vi ville satsa på
att stödja fackliga fri- och rättigheter inne i
Sydafrika. Det är det vi kan. Låt politikerna
fixa det dom är bra på, så tar vi hand om
folk – och fackföreningsrörelser.
Ointresserade
svenska företag
De svenska Sydafrikaföretagen stod i centrum för
debatten inom solidaritetsrörelsen. Kraven på att
78 <strong>Uppdrag</strong> <strong>Solidaritet</strong>