Uppdrag Solidaritet - The Nordic Documentation on the Liberation ...

More documents

Recommendations

Info

Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19.03 Sida 69 Mariefredsfru i Zambia Villkoret för att vara med på resan hade varit att deltagarna när de kom hem skulle ut och berätta, på skolor, på föreningsmöten – inte bara inom arbetarrörelsen. Uppföljningen överträffade förväntningarna. De som varit i Zambia deltog i ungefär 400 lokala möten. Anne Marie Sundbom: – När vanliga medlemmar är ute och berättar så går det hem. Det viktigaste resultatet för oss var att det här breda opinionsarbetet starkt bidrog till att partikongressen fastställde enprocentsmålet. Då sa dom: »det är kvinnoförbundet som varit i farten« och då var vi stolta. En av deltagarna på resan var Maj-Lis Lööw, ordförande i s-kvinnor 1981‒1990: – Vi åkte omkring med projektor och diabilder, min uppgift var att täcka Sörmland. Det var en stor grej. Tidningen hade på löpsedeln: »Mariefredsfru till Zambia«. Det fanns ju ingen i Mariefred som hade varit till Zambia. Efter resan till Zambia ordnade s-kvinnorna en stor klädinsamling tillsammans med Rädda Barnen. 100 ton kläder som skickades till befrielserörelserna. Alla hade insett hur mycket de hade som någon annan behövde bättre. Men kvinnorna som reste till Zambia såg inte bara fattigdomen och försöken att bygga upp ett nytt land. De stötte också på sånt som den auktoritära stilen hos en del ledare. Carin Palmcrantz, som varit internationellt aktiv i s-kvinnor i S-kvinnorna visade sina systrar att kvinnor har många andra roller än att bära vatten. <strong>Uppdrag</strong> <strong>Solidaritet</strong> 69
Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19.03 Sida 70 decennier, var med på Zambiaresan och höll ofta i pennan och antecknade vid de olika möten som gruppen hade. Bland annat gjorde de ett besök på Freedom house som var högkvarter för UNIP:s, United National Independence party, Kenneth Kaundas regeringsparti. Där träffade de Mr Ali Simbule som var Minister. Han berättade och visade dem brev som presidenten Kaunda och Sydafrikas president Vorster skrivit till varandra. Men de är inte det som blir det bestående intrycket i Carin Palmcrantz rapport: »Freedom House ger ett förbryllande och motsägelsefullt intryck. Samtidigt som man tycks bedriva ett opretentiöst och effektivt partiarbete i kamratlig anda, så präglas förhållandet mellan över- och underordnade i huset av en ceremoniell formalism som bl a tar sig uttryck som att kontorister, vaktmästare och chaufförer närmar sig ministrarna underdånigt nigande och hukande. Deras ödmjukt underdåniga uppsyn inger stort obehag i svenska jämlikhetsförespråkare. Det är svårt att tro att partitopparna menar allvar när de talar om att folket måste uppmuntras att ta del i landets uppbyggnad, att man måste bygga upp de tidigare förtryckta människornas självförtroende osv. och man samtidigt ser hur hierarkins toppar fordrar underdånighet och vördnad.« »Kontakterna med befrielserörelserna i södra Afrika och de nya självständiga staterna innebar att kvinnoförbundet utvecklade sitt engagemang alltmer.« Kontakterna med befrielserörelserna i södra Afrika och de nya självständiga staterna innebar att kvinnoförbundet utvecklade sitt engagemang alltmer. Gerd Engman var förbundssekreterare: – I början stödde vi till exempel familjeplaneringsprojekt, det var en slags inkörsport och sen blev vi mer och mer medvetna om den politiska kampen. Intresset växte också när det blev uppenbart att det gick att praktiskt stödja kvinnoorganisationer i olika länder. Bilar och symaskiner till Moçambique Efter resan till Zambia så inledde s-kvinnorna ett samarbete med Frelimo:s kvinnoförbund OMM i Moçambique. I Sverige hölls seminarier och 1974‒75 anordnades en stor insamling tillsammans med Norske Arbeiderkvinner till Moçambique som just blivit självständigt. Annie Marie Sundbom: – Vi hade haft kontakter med OMM:s kvinnor och sett deras roll i inbördeskriget där de också deltagit med vapen. De vill inte gå tillbaka till det gamla traditionella mönstret att stå vid spisen och föda barn. De ville skaffa sig andra förutsättningar och vi ville hjälpa dem. – Jag reste ner 1976 för att undersöka hur vi skulle kunna få igång projekt. De behövde 70 <strong>Uppdrag</strong> <strong>Solidaritet</strong>
Page 1 and 2:
Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19
Page 3 and 4:
Page 5 and 6:
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18: Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19
Page 67: Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133 and 134:
Page 135 and 136:
Page 137 and 138:
Page 139 and 140:
Page 141 and 142:
Page 143 and 144:
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Page 151 and 152:
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Page 167 and 168:
Page 169 and 170:
Page 171 and 172:
Page 173 and 174:
Page 175 and 176:
Page 177 and 178:
Page 179 and 180:
Page 181 and 182:
Page 183 and 184:
Page 185 and 186:
Page 187:
show all

Uppdrag Solidaritet - The Nordic Documentation on the Liberation ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?