Uppdrag Solidaritet - The Nordic Documentation on the Liberation ...

More documents

Recommendations

Info

Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19.03 Sida 53 rörelserna. Nyerere frontade mot apartheid och det var otänkbart att inte bli indragen. En viktig insikt som Olle Wallin fick under den här tiden var att handel är bättre än bistånd. Tanzanierna sa »vi kan inte leva på bistånd, gåvor och lån. Vi måste få exportera, våra småproducenter måste få sälja sina varor. Var solidariska i handelsfrågor om ni vill hjälpa oss.« – När jag kom tillbaka till Sverige 1972 startade min och en annan familj samt några vänner, Tanzania import som ett sätt att förespråka rättvis handel. Olle Wallin började senare att arbeta för ABF och blev en central gestalt för arbetarrörelsens folkbildning, särskilt om södra Afrika. Det afrikanska socialistiska experimentet utvecklades, som vi vet idag, inte alls som de unga pionjärerna hoppats. Den ekonomiska utvecklingen stagnerade och gick tillbaka och Nyerere avgick 1985. De första fria demokratiska valen hölls först 1995 då även oppositionspartier tilläts ställa upp. Gunnar Stenarv, som var internationell sekreterare på SSU i början av 70-talet och senare internationell sekreterare på Socialdemokraterna, minns sitt första besök hos ungdomsorganisationen TANU 1972: – Det rådde en nationalistisk yra som ibland gick över gränsen, tyckte vi redan då. Jag reagerade starkt när jag fick klart för mig att de faktiskt mätte hur vida byxben folk hade, man skulle hålla sig inom vissa mått av Olof Palme och Pierre Schori. någon anledning. Vi förstod ingenting, bara att det var för dogmatiskt för oss. Radikalare s-politik När befrielserörelserna övergick från fredligt motstånd till väpnad kamp ställdes arbetarrörelsen och andra solidaritetsgrupper inför en ny situation. Skulle – och kunde man – stödja väpnad kamp även om det skedde indirekt? Och skulle – och kunde man använda skattepengar? Det ledde till hårda konflikter mellan dem som stödde frihetskampen på dess egna villkor och de som menade att det inte var acceptabelt att stödja väpnad kamp. 1965 skrev riksdagsmannen Kaj Björk, som tidigare varit internationell sekreterare för socialdemokraterna, en artikel med titeln »Sydafrika och vi« i den socialdemokratiska tidskriften Tiden. Han var emot stöd till befrielserörelser som förde väpnad kamp. Hans argument var att det stred mot folkrätten; en stat ska inte lägga sig i en annan stats inre angelägenheter. Artikeln var en slags vitbok som avspeglade <strong>Uppdrag</strong> <strong>Solidaritet</strong> 53
Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19.03 Sida 54 den politik som rådde då; att ge befrielserörelserna rättsligt stöd men inte ekonomiskt. Men det politiska trycket att ändra denna hållning ökade, inte minst från ungdomar. Det handlade inte bara om att ge stöd till befrielsekampen i Sydafrika och Namibia utan också om de portugisiska kolonierna, Angola, Moçambique och Guinea Bissau där blodiga befrielsekrig pågick. Stöd till väpnad kamp 1965 anställdes Pierre Schori på Socialdemokratiska partihögkvarteret för att ta hand om studenter från den namibiska fackliga befrielserörelsen SWANU. I nära samarbete med Olof Palme kom han att bli den som förde frågan om stöd till väpnad kamp framåt på ett avgörande sätt, både för partiet och för Sverige. – Det fanns en radikal diskussion inom Stockholms arbetarkommun där Torsten Nilsson var ordförande och Sten Andersson sekreterare. Där, inte i riksdagen, fördes den mest intressanta utrikespolitiska debatten i Sverige då. Olof Palme var inte medlem av Stockholms arbetarkommun men väldigt intresserad av vad som hände där. Jag brukade gå dit och lyssna och greps av deras lidelse. Hösten 1968 skrev Pierre Schori en artikel i Tiden »Befrielserörelserna och vi«, en parafras på Kaj Björks artikel från 1965. Den hade argumenterat för politiskt men inte ekonomiskt stöd till befrielserörelserna. Huvudbudskapet i Schoris artikel var att befri- Ulf-Göran Widqvist var aktiv i Göteborg elserörelserna måste få stöd på sina egna villkor, även om det innebar väpnad kamp. I artikeln hänvisade Pierre Schori till det Socialdemokratiska partiprogrammet från 1960 om solidaritet. Han pekade på att tyngdpunkten låg på solidariteten med befrielserörelsernas sak, inte med vilken metod de valde för sin kamp. Det fanns alltså inga formella hinder för partiet och dessutom, argumenterade Schori, så fanns det stöd för en sådan linje i FN:s resolution från 1960 års Decolonisation Declaration. Några månader senare höll utrikesminister Torsten Nilsson ett tal där han ställde sig bakom tankarna att stödja befrielsekampen på dess egna villkor. Därmed var den nya radikala linjen definitivt accepterad. Återigen var det ungdomar, inte minst på 54 <strong>Uppdrag</strong> <strong>Solidaritet</strong>
Page 1 and 2: Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19
Page 51: Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19
Page 103 and 104:
Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19
Page 105 and 106:
Page 107 and 108:
Page 109 and 110:
Page 111 and 112:
Page 113 and 114:
Page 115 and 116:
Page 117 and 118:
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133 and 134:
Page 135 and 136:
Page 137 and 138:
Page 139 and 140:
Page 141 and 142:
Page 143 and 144:
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Page 151 and 152:
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Page 167 and 168:
Page 169 and 170:
Page 171 and 172:
Page 173 and 174:
Page 175 and 176:
Page 177 and 178:
Page 179 and 180:
Page 181 and 182:
Page 183 and 184:
Page 185 and 186:
Page 187:
show all

Uppdrag Solidaritet - The Nordic Documentation on the Liberation ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?