Uppdrag Solidaritet - The Nordic Documentation on the Liberation ...

Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19.02 Sida 49
stod överst på listan men också riksdagsledamöter
från folkpartiet och centern ställde sig bakom
förslaget. Luthuli fick fredspriset och i samband
med att han skulle resa till Oslo bjöd Evert Svensson
in honom att besöka Sverige:
– Apartheidregimen sa nej. Luthuli satt i
byarrest i Durban och fick ett särskilt tillstånd
för att lämna Sydafrika bara för att
besöka just Oslo. Han fick inte stanna någon
annanstans, inte ens i övriga
Norge. Vi i Broderskap bad
utrikesministern, Östen
Undén om hjälp och han
skrev ett brev till Pretoria
men det hjälpte inte.
– Vi visste att Luthulis plan
skulle mellanlanda på Torslanda
– på den tiden mellanlandade
alltid plan från
Köpenhamn till Oslo i Göteborg.
Då kom jag på en idé.
Jag bad flygplatschefen att få
ta emot honom ute på plattan.
Han sa ja och vi satte
snabbt igång tillsammans med studentföreningen
i Göteborg att organisera ett möte. Vi
satte upp en talarstol och hittade en orkester.
Luthuli själv fick inte reda på att han skulle
tas emot i Göteborg förrän strax innan han
skulle landa.
När planet landade stod 500 personer på plattan,
från Broderskap, Studentföreningen och ett 20tal
fackliga organisationer. Luthuli var både över-
»Vi satte upp en
talarstol och hittade
en orkester. Luthuli
själv fick inte reda på
att han skulle tas
emot i Göteborg förrän
strax innan han
skulle landa.«
raskad och rörd och stoppet i Göteborg fick stor
uppmärksamhet i media; »en livs levande kristen
zuluhövding, ett passiva motståndets apostel«,
skrev tidningarna. Luthuli tog tillfället i akt och
höll ett kort men laddat tal mot apartheidregimen.
Bistånd, ansvar och folkrätt
Sverige var det första land i världen som gav
bistånd till befrielserörelser.
1962 antog riksdagen proposition
100:62, populärt kallad »biståndsbibeln«.
Socialdemokratiska regeringar
har under åren hållit fast vid
principen att bistånd ska vara
obundet, det vill säga man har inte
ställt villkor att mottagarna ska
använda biståndet för att gynna
svenska intressen. Det är en princip
som har kritiserats från olika håll,
bland annat av näringslivet.
Ett av de första biståndsbeslut
som regeringen fattade var att flyktingar
från södra Afrika, skulle ges
möjlighet att komma till Sverige och studera. Det
var ett omfattande flyktingprogram på mer än en
miljon kronor (i nuv penningvärde cirka 8,4 miljoner.)
För att hantera detta tillsatte biståndsminister
Ulla Lindström 1964 »Beredningen för studiestöd
till afrikansk flyktingungdom«. I beredningen
satt representanter för en rad organisationer
i det svenska samhället, bland annat LO och
TCO, tillsammans med experter på södra Afrika
och Sydafrika som Per Wästberg, Gunnar Helan-
<strong>Uppdrag</strong> <strong>Solidaritet</strong> 49