Uppdrag Solidaritet - The Nordic Documentation on the Liberation ...

More documents

Recommendations

Info

Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19.02 Sida 25 mes tal vid Broderskaps kongress i Gävle 1965. Det var ett viktigt politiskt ställningstagande där Palme kraftfullt kritiserade USA:s inblandning i Indokina. Talet handlade om Vietnam men det var också inledningen till ett aktivare stöd till förtryckta folk i hela världen. Ingen fred med apartheid Södra Afrikas befrielsekrig var en del av det kalla kriget men Palme visade omvärlden att det inte bara var en konflikt mellan öst och väst, utan lika mycket mellan nord och syd. För honom var det övergripande politiska målet fred och avrustning, och för honom var sambandet mellan nedrustning, avspänning och befrielsen av förtryckta folk uppenbart. Fred och frihet i södra Afrika var nödvändigt för fred i världen. I ett tal till TANU:s kongress i Dar es Salaam i september 1971 sa han: »Stormakterna vaktar ängsligt varandra för att ingen förskjutning i maktbalansen ska ske. Fattiga folks kamp för politisk och ekonomisk självständighet ser de ofta som ett hot mot maktbalansen. Det är kalla krigets förlängning in i tredje världen. Kalla kriget började i Europa. Nu ser vi i vår del av världen hur spänningarna minskar och den nationella säkerheten ökar. Avspänning mellan stormakterna skulle ge mindre länder större marginaler att agera och göra det möjligt för världen som helhet att inta en mer »… var sambandet mellan nedrustning, avspänning och befrielsen av förtryckta folk uppenbart« positiv syn på förtryckta nationers befrielse. Hoppet om minskad spänning och nedrustning kan inte till fullo förverkligas förrän alla folk har uppnått sin självständighet. Därför utgör de sydafrikanska och rhodesiska regeringarna och den portugisiska kolonialismen viktiga hinder för en politik av världsomspännande minskade spänningar.« Brygga mellan öst och väst Under kalla kriget såg västvärlden i allmänhet och USA i synnerhet, de flesta befrielserörelser som Moskvas förlängda arm. Olof Palme tog på sig rollen att vara en brygga mellan befrielserörelserna och väst. Eftersom han hade ett starkt förtroende och anseende bland befrielserörelserna kunde han också tala å deras vägnar. Det handlade både om hans personliga engagemang men också om den svenska alliansfriheten som gjorde det möjligt för honom att ha den rollen. Palme kritiserade västmakterna, deras låsning i kalla krigets blocktänkande och brist på engagemang och stöd. Han förklarade att de afrikanska ledarna inte nödvändigtvis ville tillhöra östblocket, men att de var tvingade att vända sig till dem som erbjöd dem hjälp. Det var ingen lätt balansakt i kalla krigets tid och Palme hade också under Vietnamkriget haft mycket frostiga relationer med USA. Samtidigt som han var hård i sin kritik mot väst så var han också noga med att skilja på stöd till kommunism och stöd till befrielsekamp. <strong>Uppdrag</strong> <strong>Solidaritet</strong> 25
Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19.02 Sida 26 Han moraliserade dock aldrig över de afrikanska befrielserörelsernas val. I ett tal till Socialistinternationalens kongress 1977 formulerade han sig så här: »We do not confound communism with liberation struggle. We recognise communism – when it is at hand, as in Eastern Europe – and we oppose it. But we also recognise the struggle for freedom, as in Southern Africa – and we support it.« (Vi sammanblandar inte kommunism med befrielsekamp. Vi känner igen kommunismen, där den finns som i Östeuropa – och vi motsätter oss den. Men vi känner också igen kampen för frihet, som i södra Afrika – och vi stöder den. ) inofficiell övers. Sanktioner mot Sydafrika och Namibia I slutet av 70-talet var det uppenbart att södra Afrika höll på att förvandlas till en spelplats för supermakterna i det kalla kriget. De tidigare portugisiska kolonierna Angola, Moçambique och Guinea Bissau blev självständiga stater 1975. I Sydafrika däremot inledde regimen en allt hårdare apartheidpolitik – inne i landet och gentemot grannländerna. De forna kolonierna som blivit självständiga, sågs av apartheidregimen som kommunistiska hot och gav Sydafrika en ursäkt för att föra krig, både militärt och ekonomiskt. Randstater, som Angola och Moçambique, å andra sidan stöddes aktivt av Sovjetunionen och Kuba. Inne i Sydafrika tog regimen ifrån de svarta deras medborgarskap och förpassade dem till fattiga områden på landsbygden, så kallade »hemländer« och förklarade dem självständiga stater. De svarta fick bara vistas i Sydafrika som utländska gästarbetare utan rättigheter. Det ökade förtrycket ledde till våldsamma reaktioner. I Soweto sköt polis 1976 ihjäl demonstrerande barn och ungdomar. Ännu en gång blev det uppenbart för världsopinionen att apartheids förtryck av den svarta befolkningen och destabiliseringskrig mot frontstaterna var ett hot inte bara för regionen utan mot hela världen. I opposition 1976 förlorade socialdemokraterna valet. I opposition kunde Olof Palme aktivare än någonsin driva på det internationella engagemanget, både i Sverige och i världen, i socialdemokratiska partiet, i Socialistinternationalen och i FN. Det som gjorts hittills hade inte räckt till; resolutioner, fördömanden och bistånd till befrielserörelser var inte nog. Det behövdes kraftfullare instrument. Återigen tog Olof Palme ledningen för den internationella opinionen mot apartheid. Den socialdemokratiska regeringen hade på 60-talet hållit fast vid linjen att sanktioner skulle vara samordnade och beslutade av FN. Därför ställde sig inte regeringen bakom de olika bojkotter som solidaritetsgrupper och kooperationen genomförde. Socialdemokratiska partiet stödde frivilliga aktioner men ställde sig inte heller bakom svenska enskilda bojkotter. Men i mitten av 70-talet luckrades denna håll- 26 <strong>Uppdrag</strong> <strong>Solidaritet</strong>
Page 1 and 2: Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19
Page 23: Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19
Page 75 and 76:
Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89 and 90:
Page 91 and 92:
Page 93 and 94:
Page 95 and 96:
Page 97 and 98:
Page 99 and 100:
Page 101 and 102:
Page 103 and 104:
Page 105 and 106:
Page 107 and 108:
Page 109 and 110:
Page 111 and 112:
Page 113 and 114:
Page 115 and 116:
Page 117 and 118:
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133 and 134:
Page 135 and 136:
Page 137 and 138:
Page 139 and 140:
Page 141 and 142:
Page 143 and 144:
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Page 151 and 152:
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Page 167 and 168:
Page 169 and 170:
Page 171 and 172:
Page 173 and 174:
Page 175 and 176:
Page 177 and 178:
Page 179 and 180:
Page 181 and 182:
Page 183 and 184:
Page 185 and 186:
Page 187:
show all

Uppdrag Solidaritet - The Nordic Documentation on the Liberation ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?