Uppdrag Solidaritet - The Nordic Documentation on the Liberation ...

More documents

Recommendations

Info

Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19.04 Sida 151 Fyra svenskar som ingick i PEMSA. Från vänster Martin Misgeld, Robert Eriksson, Bengt Gabrielsson och Åke Forsberg. manifestationer i Sydafrika. Att övervaka så att säkerhetsstyrkor fanns på plats och följde de uppförandekoder som fanns. Att faktiskt ingripa och försöka lösa konflikter. Att ta vittnesmål och skriva rapporter om incidenter. Det var förenat med stora risker att var fredsövervakare, men det var också ett uppdrag där man bara genom att vara där kunde hindra våld. I Natalprovinsen där våldet var som värst, lyckades fredsövervakarna stoppa ett blodbad på Umlazi – stadion där zulupartiet Inkatha hade ockuperat och hindrat ANC från att hålla ett möte. Fredsövervakarna ställde sig emellan och såg till att säkerhetsstyrkorna fanns kvar tills ockupationen hade upplösts. Ingen från PEMSA blev i skadad i samband med fredsövervakning, däremot blev en person allvarligt skadad i en bilolycka. Havsvågor i etern Det inträffade allvarliga incidenter som kunde ha gått illa men också solskenshistorier som när en av de svenska fredsövervakarna i East Rand i Johannesburgområdet löste ett stort problem. Sydafrikanerna hade fått radiosystem av engelsmännen som bistånd i fredsarbetet – ett efterlängtat verktyg för att kunna kommunicera. Men, fredssekretariatet fick ingen frekvens av myndigheterna. PEMSA:s övervakare som hade varit marinofficer kom då på en lysande idé; varför inte använda det marina systemets frekvenser, uppe i East Rand, mer än 1000 meter över havet fanns det ju inte några pansarkryssare… Sagt och gjort och radiosystemet fungerade. Många upplevde traumatiska händelser och när fredsövervakarna kom tillbaka till Sverige fick de alla vara med om debriefing, samtal där de fick professionell hjälp att bearbeta sina upplevelser. I en utvärdering av PEMSA projektet så uppger de svenska fredsövervakarna att det som de upplevde som den allvarligaste riskfaktorn i Sydafrika dock var trafiken. Något som inte på nåt sätt förringar våldet, tvärtom. Trots att det gjordes stora insatser av många aktörer under tiden före valet så räknar man med att mer än 14 000 människor dödades i politiskt våld mellan 1990 och 1994. <strong>Uppdrag</strong> <strong>Solidaritet</strong> 151
Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19.04 Sida 152 SYDAFRIKAS FÖRSTA DEMOKRATISKA VAL ANC:S HÖGKVARTER, JOHANNESBURG – APRIL 1994: »10 days that shook the world«. Så hette filmen som det utländska filmteamet hade fått tillstånd att spela in. De skulle följa valet inifrån ANC:s högkvarter och namnet de valt var en parafras på titeln på den berömde amerikanske journalisten John Reeds bok om ryska revolutionen. De här efterlängtade aprildagarna handlade den stora omvandlingen om att föra Sydafrika från apartheids diktatur till demokrati genom ett fritt och allmänt val, det första i landets historia. Vi satt på tolfte våningen i Shellhuset, som ANC:s högkvarter på Plein Street fortfarande kallades 1994. De enda utlänningarna som släppts in var filmteamet, två amerikanska experter som skulle hjälpa till att tolka valresultat – och jag. I en del av våningen hade det byggts upp ett kriscentrum som leddes av chefen för vårt väljarutbildningsprojekt, VEETU, Beatie Hofmeyr. På väggarna hängde stora vita pappark som för varje dag av förberedelser fylldes med telefonnummer och kontaktnamn; det var ett livsviktigt nätverk som skapades. Polis, militär och, brandkår, viktiga kontaktpersoner för ANC, valmyndigheten, föreningar i varje liten stad och by – alla måste vara identifie- rade och beredda på att agera om det behövdes. För varje dag som valet ryckte närmare växte osäkerheten:skulle gå att genomföra ett val som var fritt och rättvist? Det fanns inga garantier, därför skulle alla möjliga förberedelser göras. I kriscentrumet installerades telefoner och datorer. De kontrollerades varje dag, om och om igen. Teletekniker kom och gick. Golvet fylldes av härvor av sladdar. Vi valarbetare skulle vara spindlarna i detta nät – både bildligt och bokstavligt. Ett finmaskigt rotsystem av människor hade organiserats. De skulle rapportera och bevaka var och en av de 8 000 vallokalerna. VEETU hade ägnat 15 månader att bygga upp en organisation och lärt människor hur valet skulle gå till, vad som fick förekomma och inte. Ingen fick trakasseras. Inga vapen. Ingen partipropaganda. En »Voting Agents Handbook« hade distribuerats i tiotusentals exemplar till den minsta by långt ute på landsbygden. I ett hörn stod en kaffebryggare. Med mängder av svenskt kaffe bredvid. Gevalia. Zoega. Doften skulle komma att hålla oss igång under flera dygn då ingen sov. Min uppgift i kriscentrumet var att ta emot rapporter från ANC:s 14 provinskontor och så fort de kommit in, sammanställa läget vid, och i 152 <strong>Uppdrag</strong> <strong>Solidaritet</strong>
Page 1 and 2:
Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19
Page 3 and 4:
Page 5 and 6:
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18:
Page 19 and 20:
Page 21 and 22:
Page 23 and 24:
Page 25 and 26:
Page 27 and 28:
Page 29 and 30:
Page 31 and 32:
Page 33 and 34:
Page 35 and 36:
Page 37 and 38:
Page 39 and 40:
Page 41 and 42:
Page 43 and 44:
Page 45 and 46:
Page 47 and 48:
Page 49 and 50:
Page 51 and 52:
Page 53 and 54:
Page 55 and 56:
Page 57 and 58:
Page 59 and 60:
Page 61 and 62:
Page 63 and 64:
Page 65 and 66:
Page 67 and 68:
Page 69 and 70:
Page 71 and 72:
Page 73 and 74:
Page 75 and 76:
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89 and 90:
Page 91 and 92:
Page 93 and 94:
Page 95 and 96:
Page 97 and 98:
Page 99 and 100: Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19
Page 149: Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19
Page 187: Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19
show all

Uppdrag Solidaritet - The Nordic Documentation on the Liberation ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?