Uppdrag Solidaritet - The Nordic Documentation on the Liberation ...

Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19.04 Sida 141
ville ta över helt och ge oss ett
färdigt koncept. Jag minns en
diskussion med en afroamerikansk
kvinna när
jag ifrågasatte deras
metoder. Då sa hon, på
sin bredaste amerikanska
att »honey, du
måste faktiskt bara lita
på oss, vi har gjort det
här i mer än hundra år«.
Då kunde jag faktiskt inte
låta bli att säga att »och hur
kommer det sig då att mindre än
25 procent av den amerikanska
afroamerikanska befolkningen röstar? Vi
hoppas på åtminstone 80 procent.« Så slutade
samarbetet med amerikanarna. Men det
var inte bara de som betedde sig på det här
viset. Britter, tyskar, italienare, irländare hade
liknande attityd. De behandlade oss som om
vi befann oss i ett inbördeskrig och behövde
skapa fred och alla parter skulle sitta kring
ett bord och lära känna varandra och tala
om fria och rättvisa val. Men vi hade inte
problem med andra partier utan med regimen.
Vårt problem var, hur skulle vi se till
att vi hade strukturer som kunde garantera
att valen blev fria och rättvisa, genom övervakare,
partifunktionärer, internationella
observatörer. Vi blev behandlade som om vi
vore nybörjare i allt som hade med politik
att göra; låt oss sitta ner och tala om vad
demokrati är, vad mänskliga rättigheter är.
Nelson Mandela på valkampanjturné
1994.
Vi visste det, vi hade kämpat i 30 år och
mer för det.
– Svenskarna var helt annorlunda.
De kom och sa; ok, hur övertygar
ni väljarna att rösta för er? Vilka är
de viktigaste sakerna ni behöver
veta för att formulera ert budskap?
Jag glömmer aldrig det
första mötet med Bo Krogvig. Vi
tog upp allt möjligt och han sa: allt
ni gör ska bedömas utifrån om ni
har satt väljaren i centrum för den
aktiviteten. Det blev en ledstjärna för oss.
Svenskarna hade ett sätt att alltid snabbt
komma till saken på ett mycket enkelt sätt.
<strong>Solidaritet</strong>simperialism
Bo Krogvig som jobbade tillsammans med Bo
Toresson minns hur kaotisk situationen var
inledningsvis när alla ville vara med och ge stöd
och goda politiska råd till ANC:
– Det stod bildligt talat en kö av holländare,
engelsman och tyskar som ville hjälpa till
och som alla hade egen dagordning.
ANC:arna visste inte vad de skulle ta sig till.
Det slutade med att vi tog initiativet och
bjöd in alla – inklusive Popo Molefe som
varit en av de främsta UDF-ledarna och nu
var chef för ANC:s valkampanj – till Stockholm.
Det var verkligen risk för solidaritetsimperialism.
Alla skulle åka dit och berätta
hur de hade gjort och tala om för ANC vad
de behövde. Nu fick Popo beskriva vad som
var viktigt för ANC och sen var det upp till
<strong>Uppdrag</strong> <strong>Solidaritet</strong> 141