Uppdrag Solidaritet - The Nordic Documentation on the Liberation ...

More documents

Recommendations

Info

Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19.03 Sida 117 Trots regimens försök att krossa UDF växte sig fronten starkare. 1987 gratulerade UDF i stora annonser ANC till 75-årsfirandet. Regimen skärpte förtrycket, med undantagstillstånd, arresteringar och trakasserier. Slutet av 80-talet var en tid av stor repression. Legationen i Pretoria blev en än viktigare aktivare part i samarbetet mellan AIC och UDF. 1987 kom Anders Möllander – som idag är Sverige ambassadör i Sydafrika – för att efterträda Birgitta Karlström-Dorph. På samma sätt som sin företrädare sökte Anders Möllander kritiskt referenspersoner som kunde hjälpa till att guida rätt bland människor och grupper som ville ha och behövde stöd. – Jessie Duarte och nuvarande vice-presidenten Phumzile Mlambo-Ngcuka var två personer som jag hade stort förtroende för. Han var också ett viktigt stöd för AIC i de kontakter som redan upprättats och kunde exempelvis följa upp ekonomiska rapporter: – Vid ett tillfälle tyckte jag att UDF inte skötte sin rapportering och jag rekommenderade AIC att inte betala ut mer pengar. Då blev jag kallad till ett möte med UDF som då förföljdes och trakasserades av regimen på alla vis. Jag kom till en restaurang i Johannesburg och blev visade till ett avskilt rum. Där satt hela den efterlysta UDF-ledningen, som genom att samlas på det sättet tog en enormt stor risk Men de var angelägna om att reda ut problemen och det gjorde vi också. Amandla – kultur för seger. – Många gånger under de fem år jag var i Sydafrika, kände jag att det spelade roll vad jag gjorde. Jag och min fru fick ofta inbjudningar till förtäckta politiska möten under begravningar, kyrkomöten och sånt. Det var nervöst, stämningen under den här tiden var ofta laddad, det fanns så mycket hat att man kunde ta på det. – Ofta blev det så att vi diplomater fungerade som ett visst skydd för exempelvis gästerna vid en begravning. Jag minns ett tillfälle i Tomahole – AIC stödde civics där – när <strong>Uppdrag</strong> <strong>Solidaritet</strong> 117
Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19.03 Sida 118 vi kom till just en begravning. Utanför familjens hus stod en »casspir« – en slags bepansrat militärfordon. De gjorde inget, men när vi skulle lämna huset kom familjefadern och bad oss stanna, för sa han; »så fort ni åkt kommer de att slå till, allra minst med tårgas, och då kan vi inte äta maten«. – Det kunde ibland vara svårt att hålla isär rollerna och man måste sätta gränser. Ofta i dag blir jag kallad »Comrade Ambassador« vilket väl avspeglar hur jag betraktades av dem då. Men, jag gick exempelvis inte upp och toyi-toyade (en slags afrikansk dans) offentligt på möten och jag har aldrig smugglat något. Jag ville inte bli utvisad och vi sågs verkligen som fiender av apartheidregimen och hade därför alltid ögonen på oss. Det hände ju att man öppnade morgontidningen och det stod »Sweden go to hell« när Stockholm hade fattat något beslut. Hemliga möten på Bommersvik För att undvika att bli en förbjuden organisation var det viktigt för UDF att visa att man inte var ett förtäckt ANC. Ingen, varken inom eller utom Sydafrika, ifrågasatte att ANC var den organisation som ledde kampen mot apartheid, men med en allt snabbare växande medborgarrörelse inne i landet så hade det blivit spänningar. I januari 1986 möttes ANC:s ledning i exil med fyra representanter för UDF på SSU:s kursgård Bommersvik i Sörmland. De hade fått hjälp av legationen i Sydafrika med visum och biljetter och på Arlanda möttes de av Monica Andersson, internationell sekreterare på SSU. – Mötet skulle hållas hemligt av säkerhetsskäl och mycket få visste att de var i Sverige. Vi tog dem genom VIP ingången på Arlanda så de inte skulle bli igenkända i ankomsthallen. – De var inte alls utrustade för svensk vinter. Cheryl Carolus, UDF-ledare från Kapstaden och senare minister i ANC-regeringen kom i guldsandaletter till ett Arlanda med minus 20 grader och snö. Jag fick åka till Konsum i Södertälje och köpa kläder, vantar, jackor och stövlar. De som möttes på Bommersvik var ANC-ledarna Oliver Tambo, Thabo Mbeki, den numer avlidne generalsekretaren Alfred Nzo, Thomas Nkobi, Aziz Pahad och Mac Maharaj och från UDF kom Raymond Suttner, Muhammed Valli Moosa och Cheyl Carolus, Yunus Mahomed och Arnold Stofile. På Bommersvik kunde de båda organisationerna i lugn och ro och i en säker miljö komma överens om en gemensam strategi. Rollfördelningen mellan de båda var inte klar och det gällde inte minst i förhållande till det internationella samfundet. UDF:s nära förhållande till den svenska arbetarrörelsen hade skapat osäkerhet hos ANC. Mötet mellan ANC och UDF var internt, men besöktes diskret av några få företrädare för social- 118 <strong>Uppdrag</strong> <strong>Solidaritet</strong>
Page 1 and 2:
Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19
Page 3 and 4:
Page 5 and 6:
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18:
Page 19 and 20:
Page 21 and 22:
Page 23 and 24:
Page 25 and 26:
Page 27 and 28:
Page 29 and 30:
Page 31 and 32:
Page 33 and 34:
Page 35 and 36:
Page 37 and 38:
Page 39 and 40:
Page 41 and 42:
Page 43 and 44:
Page 45 and 46:
Page 47 and 48:
Page 49 and 50:
Page 51 and 52:
Page 53 and 54:
Page 55 and 56:
Page 57 and 58:
Page 59 and 60:
Page 61 and 62:
Page 63 and 64:
Page 65 and 66: Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19
Page 115: Afrika.arbetarrörelsen 07-01-22 19
Page 167 and 168:
Page 169 and 170:
Page 171 and 172:
Page 173 and 174:
Page 175 and 176:
Page 177 and 178:
Page 179 and 180:
Page 181 and 182:
Page 183 and 184:
Page 185 and 186:
Page 187:
show all

Uppdrag Solidaritet - The Nordic Documentation on the Liberation ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?