Juni 2011 Liahona - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints
Juni 2011 Liahona - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints
Juni 2011 Liahona - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Vad jag lärde mig av att SIMMA<br />
Simningen har lärt mig att grupptryck inte alltid är dåligt. Ibland hjälper det en att lyckas.<br />
Marissa Thompson<br />
Jag var sju år och kunde inte<br />
simma så mamma anmälde mig<br />
till eftermiddagslektioner på<br />
simskolan tillsammans med min vän<br />
Angie. I slutet av varje lektion brukade<br />
vår lärare ta oss ut till mitten av<br />
poolen där vi fick öva på våra<br />
simtag. Vi kände oss alltid<br />
trygga i mitten eftersom vår<br />
lärare höll oss under magen,<br />
och så hade vi simdynor.<br />
Grupptryck i poolen<br />
En dag hade Angie och jag inte på<br />
oss våra simdynor så vi höll oss till<br />
kanten av poolen. Angie bestämde<br />
sig för att simma över hörnet till den<br />
andra kanten, omkring en meter<br />
bort. Jag tvekade lite först men<br />
sedan utmanade hon mig att göra<br />
det. Så fastän jag var rädd tog jag<br />
ett så djupt andetag jag kunde, gick<br />
ner under vattnet och hoppades på<br />
att nå den andra sidan. I stället för<br />
att flyta lätt som jag hade gjort med<br />
simdynan så började jag sjunka. Jag<br />
fick panik. Jag var säker på att jag<br />
skulle drunkna. Då kom jag ihåg vad<br />
min lärare hade sagt några veckor<br />
tidigare: ”Om du tappar kontrollen<br />
medan du simmar ska du bara<br />
sträcka upp armarna i luften, så<br />
kommer någon och hjälper dig.”<br />
58 <strong>Liahona</strong><br />
Med det i åtanke sträckte jag armarna<br />
i den riktning som jag trodde<br />
var uppåt. Jag kände inte någon luft.<br />
Jag sträckte armarna i alla riktningar<br />
men hittade inte vattenytan. Just då<br />
slog huvudet emot poolsidan. Angie<br />
väntade på mig där. Jag antar att hon<br />
inte hade insett att jag höll på att<br />
”drunkna”.<br />
Några veckor senare var jag vid<br />
en sjö med min familj. Jag kunde<br />
fortfarande inte simma så jag vadade<br />
omkring där det var grunt. Jag hade<br />
varit där i tio minuter när jag såg en<br />
av mina vänner komma ner till sjön.<br />
Jag fick panik. ”Tänk om Stephanie<br />
får reda på att jag inte kan simma?”<br />
tänkte jag. Jag skulle skämmas<br />
ihjäl mig. Jag kom<br />
snabbt ner på knä och<br />
låtsades simma. Jag gick på<br />
armarna medan jag sparkade<br />
med benen. Stephanie hoppade<br />
i vattnet och började<br />
simma på riktigt. Det gjorde<br />
det hela ännu mer pinsamt.<br />
Efter en stund kom<br />
hon fram och pratade med<br />
mig. Sedan simmade hon iväg<br />
och där stod jag i kölvattnet efter hennes<br />
perfekta, samstämmiga simtag.<br />
Jag fortsatte med min låtsassimning<br />
och kände mig jättefånig.<br />
Efter några minuter bestämde jag<br />
mig för att sluta vara så rädd och<br />
försöka simma. Jag var på grunt vatten<br />
så jag lyfte armarna och började
Change language