Juni 2011 Liahona - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

SKULLE DU VILJA HA
EN VÄLSIGNELSE?
E n
morgon var jag på väg uppför
en brant kulle söder om Brigham
Young-universitetet när jag hörde ett
brak bakom mig. Jag vände mig om
och såg en ung man som låg med
ansiktet ner mot gångbanan. Hans
cykel låg sönderkrossad flera meter
bort. Jag stod som förlamad tills han
med ansträngning försökte lyfta på
huvudet. Då skyndade jag fram till
honom tillsammans med fyra andra
personer som också hade varit på väg
uppför kullen.
Eleven som först kom fram till
cyklisten vände försiktigt på honom.
Han hade stora jack på läpparna,
näsan, hakan och ögonbrynen. En
annan elev ringde efter hjälp på sin
mobil. En ung mamma som stod
bredvid mig hade en bit tyg som den
första eleven använde för att stoppa
blodflödet från cyklistens läpp. En
annan kvinna och jag stod bredvid
och väntade otåligt på ambulansen.
Plötsligt öppnade den skadade
mannen ögonen och tittade förvirrat
på ansiktena runt omkring sig.
”Var är jag?”, sade han. ”Vad
hände?”
Eleven som tryckte tygstycket mot
hans läppar svarade: ”Du är på södra
sidan av skolområdet. Du ramlade av
cykeln.”
Cyklisten jämrade sig. ”Det gör
ont”, sade han. ”Hjälp mig.”
Eleven sade att hjälp var på väg
och frågade vad den unge mannen
hette.
”David”, sade han och snyftade
svagt. ”Var är jag?”, frågade han igen.
En äldre man i kostym — förmodligen
en lärare — kom fram och
frågade David om han ville ha en
välsignelse. Han nickade tacksamt.
Läraren tvekade en aning. ”Jag
tyvärr ingen olja med mig”, sade han
och tittade sig omkring. De som stod
i närheten skakade på huvudet. Den
skadade unge mannen jämrade sig
och pekade mot sin ficka. Eleven
bredvid honom tog fram en stor
nyckelring ur fickan med en liten
behållare välsignad olja.
”Han har olja!” utbrast eleven.
Cyklisten lugnade ner sig så fort
läraren och de manliga eleverna lade
händerna på hans huvud och gav
Den skadade unge mannen jämrade
sig och pekade mot sin ficka.
Eleven bredvid honom tog fram en
liten behållare välsignad olja ur
fickan.
honom en välsignelse. En känsla av
lugn kom över mig också när läkaren
lovade den unge mannen att han
skulle återhämta sig, känna sig lugn
och komma närmare Frälsaren genom
den här upplevelsen.
Snart kom ambulanspersonalen
och tog hand om cyklisten. När jag
fortsatte till lektionen insåg jag att han
hade haft med sig välsignad olja så
att han skulle kunna använda prästadömet
till att välsigna någon behövande.
Men den här dagen var det han
som blev välsignad. Jag gick därifrån
med en djup känsla av kärlek till trofasta
män som lever så att de är redo
att välsigna andra, och till Herren som
också välsignar dem. ◼
Lia McClanahan, Utah, USA
Juni 2011 41