26.07.2013 Views

Juni 2011 Liahona - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

Juni 2011 Liahona - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

Juni 2011 Liahona - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

SISTA DAGARS HELIGA BERÄTTAR<br />

PRESIDENT MONSON VILL<br />

TRÄFFA DIG<br />

För omkring 15 år sedan fick jag<br />

veta att jag hade Parkinsons<br />

sjukdom. Fyra år senare fortsatte min<br />

hälsa att försämras och jag fick sitta<br />

i rullstol. Jag var oerhört frustrerad<br />

över min situation eftersom jag alltid<br />

hade varit mycket aktiv.<br />

Vid ungefär samma tid åkte jag till<br />

en konferens i Dundee i Skottland<br />

där president Thomas S. Monson, då<br />

rådgivare i första presidentskapet,<br />

skulle närvara. Efter mötet kom<br />

en medlem fram till mig.<br />

”Broder Sharkey?”<br />

”Ja?”<br />

”Kom fram till förhöjningen<br />

och hälsa på president<br />

Monson.”<br />

Jag hade inte alls för avsikt att göra<br />

det, men några minuter senare kom<br />

mannen tillbaka.<br />

”Broder Sharkey”, sade han,<br />

”president Monson väntar på att<br />

få träffa dig.”<br />

”Men han känner mig ju inte”,<br />

svarade jag.<br />

”Men han väntar på att få träffa dig<br />

i alla fall. Han har fått höra om din<br />

sjukdom.”<br />

Jag gav med mig och åkte<br />

fram för att hälsa på president<br />

Monson. Han<br />

hälsade varmt på<br />

mig och undrade<br />

om jag ville ha<br />

en prästadömsvälsignelse.<br />

Jag<br />

sade att det<br />

ville jag.<br />

Vi hittade<br />

ett tomt rum<br />

och president<br />

Monson<br />

frågade vem jag<br />

ville skulle smörja<br />

mig. Jag frågade<br />

om han kunde<br />

President Monson hälsade<br />

varmt på mig och undrade<br />

om jag ville ha en<br />

prästadömsvälsignelse.<br />

sända någon att hämta min biskop.<br />

När någon gick för att hämta honom<br />

påminde en av president Monsons<br />

medresenärer honom om att om de<br />

inte åkte snart så skulle de inte hinna<br />

till flygplatsen i Edinburgh i tid.<br />

President Monson log, och, med<br />

syftning på sig själv och mig, svarade:<br />

”När man är i vår ålder så får<br />

man lära sig prioritera. Vi kommer<br />

att vara där i tid.”<br />

När biskopen kom välsignade han<br />

och president Monson mig. Välsignelsen<br />

president Monson gav mig var inte<br />

en botande välsignelse. Den handlade<br />

om hur jag skulle klara av min<br />

situation och åtföljande krämpor. Han<br />

välsignade också min familj att kunna<br />

hjälpa mig att hantera sjukdomen.<br />

Nu, ett årtionde senare, har jag<br />

fortfarande Parkinsons, men för att<br />

vara 74 år går det bra för mig. Jag har<br />

verkligen hittat sätt att hantera min<br />

sjukdom. Det känns bra och jag har<br />

inte använt rullstolen sedan jag fick<br />

välsignelsen. Min läkare kallar mig sin<br />

”stjärnpatient”.<br />

Jag ska alltid vara tacksam mot<br />

president Monson för att han var vänlig<br />

nog att prata med och välsigna en<br />

man han inte kände. Men jag är också<br />

tacksam för det han lärde mig om att<br />

använda prästadömet.<br />

Vi har olika nycklar och ämbeten<br />

i kyrkan men vi har samma prästadöme.<br />

President Monsons vänliga<br />

gärning lärde mig att prästadömet inte<br />

handlar om vem som har det utan om<br />

hur vi använder det för att välsigna<br />

vår himmelske Faders barn. ◼<br />

George Sharkey, Skottland<br />

ILLUSTRATIONER BJORN THORKELSON

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!