Juni 2011 Liahona - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints
Juni 2011 Liahona - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints
Juni 2011 Liahona - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
SISTA DAGARS HELIGA BERÄTTAR<br />
PRESIDENT MONSON VILL<br />
TRÄFFA DIG<br />
För omkring 15 år sedan fick jag<br />
veta att jag hade Parkinsons<br />
sjukdom. Fyra år senare fortsatte min<br />
hälsa att försämras och jag fick sitta<br />
i rullstol. Jag var oerhört frustrerad<br />
över min situation eftersom jag alltid<br />
hade varit mycket aktiv.<br />
Vid ungefär samma tid åkte jag till<br />
en konferens i Dundee i Skottland<br />
där president Thomas S. Monson, då<br />
rådgivare i första presidentskapet,<br />
skulle närvara. Efter mötet kom<br />
en medlem fram till mig.<br />
”Broder Sharkey?”<br />
”Ja?”<br />
”Kom fram till förhöjningen<br />
och hälsa på president<br />
Monson.”<br />
Jag hade inte alls för avsikt att göra<br />
det, men några minuter senare kom<br />
mannen tillbaka.<br />
”Broder Sharkey”, sade han,<br />
”president Monson väntar på att<br />
få träffa dig.”<br />
”Men han känner mig ju inte”,<br />
svarade jag.<br />
”Men han väntar på att få träffa dig<br />
i alla fall. Han har fått höra om din<br />
sjukdom.”<br />
Jag gav med mig och åkte<br />
fram för att hälsa på president<br />
Monson. Han<br />
hälsade varmt på<br />
mig och undrade<br />
om jag ville ha<br />
en prästadömsvälsignelse.<br />
Jag<br />
sade att det<br />
ville jag.<br />
Vi hittade<br />
ett tomt rum<br />
och president<br />
Monson<br />
frågade vem jag<br />
ville skulle smörja<br />
mig. Jag frågade<br />
om han kunde<br />
President Monson hälsade<br />
varmt på mig och undrade<br />
om jag ville ha en<br />
prästadömsvälsignelse.<br />
sända någon att hämta min biskop.<br />
När någon gick för att hämta honom<br />
påminde en av president Monsons<br />
medresenärer honom om att om de<br />
inte åkte snart så skulle de inte hinna<br />
till flygplatsen i Edinburgh i tid.<br />
President Monson log, och, med<br />
syftning på sig själv och mig, svarade:<br />
”När man är i vår ålder så får<br />
man lära sig prioritera. Vi kommer<br />
att vara där i tid.”<br />
När biskopen kom välsignade han<br />
och president Monson mig. Välsignelsen<br />
president Monson gav mig var inte<br />
en botande välsignelse. Den handlade<br />
om hur jag skulle klara av min<br />
situation och åtföljande krämpor. Han<br />
välsignade också min familj att kunna<br />
hjälpa mig att hantera sjukdomen.<br />
Nu, ett årtionde senare, har jag<br />
fortfarande Parkinsons, men för att<br />
vara 74 år går det bra för mig. Jag har<br />
verkligen hittat sätt att hantera min<br />
sjukdom. Det känns bra och jag har<br />
inte använt rullstolen sedan jag fick<br />
välsignelsen. Min läkare kallar mig sin<br />
”stjärnpatient”.<br />
Jag ska alltid vara tacksam mot<br />
president Monson för att han var vänlig<br />
nog att prata med och välsigna en<br />
man han inte kände. Men jag är också<br />
tacksam för det han lärde mig om att<br />
använda prästadömet.<br />
Vi har olika nycklar och ämbeten<br />
i kyrkan men vi har samma prästadöme.<br />
President Monsons vänliga<br />
gärning lärde mig att prästadömet inte<br />
handlar om vem som har det utan om<br />
hur vi använder det för att välsigna<br />
vår himmelske Faders barn. ◼<br />
George Sharkey, Skottland<br />
ILLUSTRATIONER BJORN THORKELSON