Juni 2011 Liahona - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

varandra. ”Herren säger att vi är världens ljus”, säger Sujith
(se Matt 5:14). ”När vi samlas håller vi det ljuset brinnande
och känner oss bättre till mods inför att sprida det.”
Lyckligt och väl hemma
Det var spridningen av detta ljus som förde evangeliet
till familjen Butty. Systrarna Sandhya och Sudha Butty och
deras mamma och pappa kan knappt sluta le — de är så
ivriga att berätta hur de blev introducerade till kyrkan.
”Vi blev medlemmar i kyrkan som familj”, säger Sandhya.
”Vi hade länge letat efter den rätta kyrkan. Vi förstod
att vi behövde döpas. Så en dag såg pappa två äldster. På
namnskyltarna stod det ’Jesu Kristi Kyrka’ och han insåg
att han var tvungen att prata med dem.”
SEGLAR PÅ VÄNSKAPENS BÅT
Pavani Kotala Ratnam har lärt sig mycket om vänskap
genom att följa evangeliets principer. ”När vi blev medlemmar
i kyrkan retades jag i min klass i skolan eftersom
jag aldrig fuskade. Jag ljög aldrig. Om jag blev ombedd att
göra något bra så såg jag verkligen till att göra det. Och jag
var alltid artig mot alla. Jag hade goda vänner i kyrkan men
mina ’vänner’ i skolan tyckte inte om mina normer. De sade
att jag var knäpp och skrattade åt mig inför andra.
Jag pratade med pappa och mamma om vilka slags vänner
jag borde ha”, fortsätter hon. ”Att prata med dem var ett
av de bästa besluten jag någonsin fattat. De hjälpte mig att
tycka bra om mig själv, att välja vänner som byggde upp mig
och att försöka vara vänlig mot alla.
Snart pratade jag med alla — den store killen, toppeleven
— jag pratade med alla. Jag försökte vara ett gott exempel.
I början fick jag inga vänner som stöttade mig och det var en
jobbig tid. Men lärarna uppmuntrade mig. Ibland kunde de
fråga: ’Vad är det som gör dig annorlunda?’
De satte genast igång med diskussionerna. ”Vi lärde oss
att för att kunna göra Faderns vilja led Jesus Kristus för
oss, genomförde försoningen och gjorde det möjligt för
oss att återvända till vår himmelske Fader genom att följa
honom”, säger Sudha. Med det vittnesbördet fast förankrat
var det som att segla hem genom lugna vatten när de blev
medlemmar i kyrkan, och familjen Butty har glatt sig åt sitt
beslut alltsedan dess.
Varje dag går fiskebåtarna ut från Visakhapatnam. Varje
dag ger sig ungdomarna i Visakhapatnams första och
andra gren och i Gajuwaka gren ut i världen. De kan alla
tryggt återvända till en familjär hamn. Men när det gäller
sista dagars heliga så är det en hamn som inte bara är
trygg just nu utan också i evigheten. ◼
Andra elever sade: ’Varför tror du på det?’ och ’Varför
pratar du med den där killen fastän han inte hör till din
samhällsklass?’”
Men så småningom slutade de motsträviga vågorna att
slå. ”Jag visste att jag var annorlunda på ett bra sätt och att
jag skulle vara mig själv och göra det som var rätt. Jag hade
bestämt mig för det”, säger hon.
Idag är Pavani känd bland eleverna som en vänlig ung
kvinna som har ett positivt inflytande i skolan.