Juni 2011 Liahona - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

Äldste M. Russell Ballard
i de tolv apostlarnas kvorum
TJÄNANDE I KYRKAN
VÄLSIGNAD AV
råd
För en del år sedan
när jag verkade som
biskop gick en familj
i församlingen igenom en kris
när fadern förlorade jobbet.
Jag var bekymrad över deras
situation och besökte dem för att rådgöra med
dem och erbjuda hjälp från kyrkan. Intressant
nog ville de inte ta emot mitt erbjudande om
tillfällig hjälp så jag tog upp ärendet i församlingsrådet.
I en anda av kärleksfull konfidentialitet
berättade jag om min oro för den
underbara familjen och bad om förslag på hur
vi kunde välsigna dem.
Vår hjälpföreningspresident erbjöd sig
att besöka modern för att ta reda på deras
timliga behov och för att hjälpa dem med
de hushållsartiklar som de behövde — vilket
förstås var hennes ansvar enligt kyrkans
program. Inom några dagar hade hon åstadkommit
det jag inte kunde åstadkomma, och
familjen hade ödmjukt och tacksamt tagit
emot hjälpen. Äldstekvorumets president
rådgjorde med fadern i familjen — vilket han
förstås hade rätt till och vilket var hans plikt
— och hjälpte honom med olika sätt att hitta
ett jobb. Våra Unga mäns president märkte
att familjens hus verkligen behövde målas
och ordnade så att prästerna målade huset
tillsammans med högprästernas grupp.
Under mitt samtal med föräldrarna upptäckte
jag att de hade stora skulder och att
de hade kommit efter med betalningen av
STÄRK DEM SOM
BEHÖVER HJÄLP
”Församlingsrådets
medlemmar försöker
hålla sig underrättade
om den egna
organisationens
medlemmars behov,
välbefinnande och
andliga framsteg.
De håller sig också
underrättade om
medlemmar som
står inför särskilda
problem eller förändrade
omständigheter.
De här upplysningarna
hjälper dem
att stärka dem som
mest behöver deras
hjälp.”
Handbok 2: Kyrkans
förvaltning (2010), 4.5.1.
Handbok 2 och de
världsomfattande
ledarskapsmötena i
november 2010 och
februari 2011 finns
tillgängliga på LDS.
org. Klicka på ”Menu”
och därefter på ”Serving
in the Church”.
huslånet. Enligt godkända välfärdsriktlinjer
hörde jag mig för angående släktingarnas
möjligheter att hjälpa till men fick inte mycket
information. Vår hjälpföreningspresident fick
emellertid veta att modern hade en bror som
var förmögen.
”Det finns ingen anledning att kontakta
honom”, sade modern. ”Vi har inte ens pratat
med varandra på åratal.”
Jag förstod hennes dilemma men kände
ändå att det var viktigt att följa kyrkans ordning.
Därför pratade jag med henne och
fick så småningom hennes tillstånd att kontakta
brodern som bodde i en avlägsen ort.
Jag ringde honom och förklarade de svåra
omständigheter som hans yngre syster befann
sig i. Han anlände till Salt Lake City inom tre
dagar och hjälpte till att få sin systers ekonomiska
situation i ordning. Under tiden hjälpte
vår äldstekvorumpresident hennes make att
hitta ett fast arbete med bra lön.
Men viktigare var att de hade kommit
närmare varandra och blivit mer enade som
familj. Jag tror inte att jag någonsin kommer
att glömma det underbara ögonblicket
då modern och hennes bror återförenades
efter år av främlingskap. Hennes bror hade
kommit bort från kyrkan med det fanns ändå
ett andligt band mellan dem. Till följd härav
återvände brodern så småningom till full
aktivitet i kyrkan och tog upp bekantskapen
med sin familj igen.
Allt det här hände tack vare det inspirerade
arbetet som ett trofast församlingsråd utförde,
som verkade enligt det program som Gud har
framlagt för sina barn genom sina tjänare. ◼
Från Counseling with Our Councils (1997), s. 15–17.
Juni 2011 11