Kinda kanal

Kulturhistorisk utredning
2008-09-10, rev 2009-09-14
Riksintresseområde KE 28
Kinda kanal
Linköpings kommun
Östergötlands län

Innehåll
Allmänt om riksintressen .............................................................................................. 3
Syfte och målsättning ................................................................................................... 3
Definition och avgränsning ........................................................................................... 3
Historik.......................................................................................................................... 5
Kring Stångån ........................................................................................................... 5
Vattenkraften............................................................................................................. 6
Linköpings hamn....................................................................................................... 7
Kinda kanal ............................................................................................................... 9
Översiktlig beskrivning av kanalen, sträckan Roxen - Landeryd ............................... 12
Roxen-Cap Julie...................................................................................................... 12
Cap Julie och Motorbåtshamnen ............................................................................ 12
Nykvarns sluss........................................................................................................ 13
Hamnområdet ......................................................................................................... 14
Sträckan mellan fd hamnen och Tannefors............................................................ 15
Tannefors – Råberga vattenverk ............................................................................ 16
Hackefors ................................................................................................................ 17
Hjulsbro-Spången ................................................................................................... 18
Värdebeskrivning för riksintresseområdet.................................................................. 19
Kunskapsvärden.................................................................................................. 19
Upplevelsevärden................................................................................................ 19
Bruksvärden ........................................................................................................ 20
Slutsats och förslag till ny avgränsning och värdegrund............................................ 20
Förslag till fortsatt utredningsarbete ........................................................................... 21
Referenser .................................................................................................................. 22
2

Allmänt om riksintressen
I Sverige finns cirka 1 700 områden som är av riksintresse för kulturmiljövården. Ett 90-tal av
dessa är belägna i Östergötland. Riksantikvarieämbetet har ansvar för att peka ut dessa
områden. De flesta riksintressena tillkom som en följd av 1987 års naturresurslag och urvalet
har vid några tillfällen reviderats. Områdena ska representera hela landets historia från
förhistorisk tid till nutid och visa hur ”människan utnyttjat tillgängliga naturresurser,
samhällsutveckling, näringsliv, sociala villkor, byggnadsskick och olika estetiska ideal mm.”
Riksintressena regleras i Miljöbalken, som fastslår att mark- och vattenområden samt fysisk
miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller
kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som
kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter och i
närheten av tätorter skall särskilt beaktas.
Länsstyrelsen har ansvar att ”föra ut statens anspråk” för kulturmiljövården till kommunerna
och att tillhandahålla planeringsunderlag till den översiktliga planeringen. Kommunerna ska
redovisa områden av riksintresse i sina översiktsplaner och hur dessa ska tillgodoses i den
kommunala samhällsplaneringen. I den fysiska planeringen avgränsas riksintressena som
geografiska områden, vilket inte behöver innebära ett anspråk på att allt inom området måste
bevaras. Samtidigt kan riksintressena även skadas av åtgärder utanför den fysiska gränsen.
Bedömning av vilka hänsyn som krävs ska göras med utgångspunkt från riksintressets motiv
och värdegrund.
Syfte och målsättning
Syftet med denna rapport är att presentera en fördjupad beskrivning av en del av delområde
KE 28c av riksintresseområdet Kinda kanal, precisera dess värden samt revidera dess gränser.
Det aktuella utredningsområdet utgörs av sträckan från Stångåns utlopp i Roxen till
”Spången” över Stångån vid Landeryd. Målsättningen med utredningen är bl a att framställa
ett kunskapsunderlag som ska vara vägledande för Länsstyrelsens och för Linköpings
kommuns arbete i kommande planfrågor. Utredningen ska även lämna förslag på eventuella
fördjupade kulturhistoriska insatser. Länsstyrelsen har gett Östergötlands länsmuseum i
uppdrag att utföra den fördjupade riksintressebeskrivningen och arbetet har utförts under två
veckor sommaren 2008 av antikvarie Anna Lindqvist. Arbetet har framför allt inneburit en
översiktlig fältinventering för att fastställa vilka kulturhistoriskt intressanta byggnader och
konstruktioner som finns bevarade längs den aktuella sträckan. Vidare har arkiv- och
litteraturstudier bedrivits för att klarlägga olika historiska skeenden.
Definition och avgränsning
Den nuvarande avgränsningen för riksintresseområdet Kinda kanal fastställdes av
Riksantikvarieämbetet 1997 och avser endast tre delområden inom Linköpings kommun KE
28 a-c (Vist, Landeryd, Vårdnäs och Sankt Lars socknar.) Delområde 28 a utgörs av sträckan
mellan sjöarna Järnlunden och Stora Rängen, 28 b av sträckan mellan Stora Rängen och
Ärlången samt 28 c av sträckan från Ärlången till E4-bron söder om sjön Roxen. Den
nuvarande avgränsningen undantar alltså kanalens nordligaste del från sträckan från E4-bron
till Roxen samt kanalens södra del genom Kinda kommun. Formuleringen i värdetextens
motivering för riksintresse KE 28 Kinda kanal kan dock tolkas som att hela kanalen avses,
medan i texten för riksintressets uttryck begränsas området till kanalmiljön i Linköpings
kommun.
Motivering: Kommunikationsmiljö med intressant och oförändrad kanal från 1800-talet utmed
Stångåns sjösystem.
3

Uttryck för riksintresset: Kanalmiljön genom Linköpings kommun med omgivande landskap
och bebyggelse. Sluss- och brovaktarboställen uppförda efter typritningar. Slusstrappor vid
Tannefors och Hovetorp.
Länsstyrelsen har i sitt granskningsyttrande över Linköpings översiktsplan 1998 slagit fast
angående riksintresseområdet Kinda kanal: För att bibehålla kulturmiljövärdet bör alla
byggnader och tekniska anläggningar som ingår i kanalmiljön bevaras och underhållas.
Kulturmiljövärdena omfattar både kanalerna/farlederna och hur dessa anläggningar
framträder i det anslutande landskapet och bebyggelsemiljön.
Kinda kanal beskrivs i Nationalencyklopedin, som en vattenled i s. Östergötland, 80 km lång,
varav 27 km (6 km enligt www.kindakanal.se) grävd kanal, som går från Roxen till Åsunden
utmed Stångån och över Stora Rängen och Järnlunden. I Naturvårdsverkets kanalinventering
från 1985, som utfördes som underlag för beslut om vilka kanaler som skulle förklaras som
riksintressen definieras kanalen: ”Kinda kanal sträcker sig från Stångåns utlopp i sjön Roxen
vid Linköping till Hycklinge och Horn vid Södra Åsunden.” I utredningen presenterades
Kinda kanal tillsammans med Göta, Hjälmare, Dalslands, Säffle och Strömsholms kanaler
samt Karlstads pråmkanal. Naturvårdsverkets slutsats var att kanalerna både har kulturellt och
turistiskt intresse samt att de bör bevaras och att detta är ett samhällsintresse. Samtliga ovan
nämnda kanaler är idag områden av riksintresse för kulturmiljövården. Riksintresseområdenas
avgränsningar varierar dock från att enbart avse de grävda kanalsträckorna till att tagits
hänsyn till kanalerna i sin helhet genom naturliga sjösystem.
4

Historik
Kring Stångån
Stångådalen har i likhet med andra vattenleder tidigt varit befolkad. Linköpingsbygden söder
om Roxen är ett av Östergötlands fornlämningstätaste områden, vilket indikerar att området
tidigt varit en central plats. Området vid Nykvarn, Kallerstad och Mörtlösa by är mycket rikt
på fornlämningar. Vid arkeologiska undersökningar 1990 påträffades spåren efter
stenfundamenten till en 50 meter lång skeppssättning vid Gumpekulla, öster om Stångån. Den
utgör Östergötlands största skeppssättning och är sannolikt ett gravmonument. Platsen för den
kungliga förvaltningsgården Stång är inte lokaliserad, men med stor sannolikhet har den varit
belägen i området direkt öster om Stångån. Gumpekulla är ett föreslaget läge. Linköping var
tidigt en betydelsefull knutpunkt för det äldre vägnätet och intog kommunikationsmässigt en
central plats med vattenleden Stångån som sträcker sig ner till Småland. Flera runstenar har
också påträffats i närheten och Eriksgatan ledde sannolikt över Stångån vid Gamla Stångebro,
som var belägen vid Nykvarn. Bron är omnämnd första gången 1359. Det var det lämpligaste
stället att passera ån och vägsträckningen med vadstället har sannolikt funnits här under lång
tid. Det har funnits flera brolägen över Stångån som varierat över tiden; vid Nykvarn, vid
staden och vid Tannefors. Den sydligare vägen över Askeby och Vårdsberg till Linköping
passerade Stångån vid Tannefors. Den tidigare nämnda Gamla eller Stora Stångebro var
belägen vid Nykvarn och Lilla Stångebro var belägen vid Ågatans förlängning strax norr om
nuvarande Tullbron. Nuvarande Stångebro i Storgatans förlängning tillkom först i slutet av
1640-talet, då landsvägen mot Norrköping förbättrades och rätades. Den benämns Nya
Stångebro eller Nybro och har byggts om vid flera tillfällen. År 1780 uppfördes en ny stenbro
av länsbyggmästare Beurling efter ritningar utförda av arkitekt Olof Tempelman. Den
ombyggdes för Kinda kanal på 1860-talet och ersattes av den nuvarande betonggjutna fd
svängbron 1924.
Slaget vid Stångebro mellan hertig Karls och kung Sigismunds trupper i september 1598
utspelades mellan Gamla Stångebro och Lille Stångebro. Vid 300-års jubileet av slaget restes
ett minnesmonument i den då nyanlagda Stångebroparken. På 1990-talet har fler offentliga
utsmyckningar tillkommit i området med anknytning till slaget vid Stångebro.
Det 1898 invigda Stångebromonumentet med den nyanlagda parken. Foto Didrik von Essen
1898 och 1900.
Området utmed Stångån mellan Roxen och staden bestod fram till 1900-talet av sank
gräsmark, som användes för bete och hötäkt. Troligen har det utgjorts av samfälld betesmark
för flera byar, men de tidiga ägoförhållandena är oklara. Områdena har senare dikats ut och
omvandlats till åkermark. På 1930- och 1940-talen och även in på 1970-talet invallades
5

områden längs strandavsnitten vid Stångåns mynning och åns västra strand. Jordvallarna
avspärrar de flacka partierna vid Stångådeltat från Roxens vatten.
Vattenkraften
Nykvarn år 1890 och Tannefors kvarnby år 1900. Foto Didrik von Essen
I Linköping har vattenkraften dominerat som energikälla fram till 1890-talet. Vid Tannefors
bildade Stångån kraftiga forsar och fall med en höjdskillnad på ca 10 meter. Vid Nykvarn
fanns forsar på ca tre meters höjd och vid nuvarande Tullbron fanns ett mindre fall. Vid de
stora fallen vid Tannefors utnyttjades vattenkraften tidigt för kvarnar och hamrar. I slutet av
1600-talet fanns ett tiotal kvarnar och Tannefors utvecklades till ett förindustriellt centrum. På
lantmäterikartor från 1773 och 1774 fanns en mjölkvarn markerad väster om ån vid Nykvarn
och en kniphammare på östra sidan. Ett lite mindre fall fanns vid nuvarande Stångs magasin,
som ursprungligen uppfördes som kvarn. ”Stångsqvarn” uppfördes 1803 av sprängd sten och
tegel med sex par stenar. Olof Åkerréhn, som i början var ansvarig för Kinda kanalprojektet,
lär även ha varit ansvarig för uppförandet av kvarnen.
De viktigaste industriområdena låg vid Nykvarn och Tannefors, men i och med ångkraftens
genombrott kunde nya industrier etablera sig på tomter i anslutning till de viktiga
kommunikationslederna Kinda kanal och järnvägen och särskilda stickspår anlades direkt till
fabriksområdena. Fabriksnäringen i Linköping utvecklades dock inte nämnvärt, då näringarna
dominerades av industristaden Norrköping. På 1850-talet fanns omkring 15 företag med
sammanlagt mellan 50 och 60 arbetare, varav Nackreys tobaksfabrik vid Stångån var den
största. Efter lågkonjunkturerna på 1860-talet bidrog förutom en allmän högkonjunktur Östra
Stambanan och Kinda kanal till Linköpings uppsving under 1870-talet. Timret, som nu kunde
fraktas på Kinda kanal från länets södra delar, bidrog till att flera företag inom träbranschen
etablerades i Linköping. Flera industrier, som t ex tobaksfabriken, bryggerierna och Tekniska
Fabriken Gripen anlades vid Kinda kanal. Anledningen var att en stor del av produktionen
transporterades per båt på kanalen från företagens ångbåtsbryggor.
Stångån/Kinda kanal år 1900. Foto Didrik von Essen.
6

Linköpings hamn
Nykvarns hamn med domkyrkan i fonden innan Helgo Zettervalls nygotiska spira tillkom på
1870-talet.
Stångån har haft en stor betydelse som samfärdsled för Linköping och omlandet. Denna
betydelse förstärktes sedan Göta kanal tillkommit och senare fått förbindelse med Kinda
kanal. På 1820-talet var det flera större båtar som försökte ta sig in till Linköping från Roxens
mynning, men Stångån var för krokig och igenslammad och man kom inte längre än norr om
Nykvarns vattenfall. Detsamma hände när den nytillsatte landshövdingen Carl Otto
Palmstierna skulle färdas till Linköping med en hjulångare. Han såg till att Stångån rätades
och muddrades från Roxen till anläggningsplatsen vid Cap Julie och från 1837 kunde man
resa i regelbunden sjöfart mellan Linköping och Stockholm. År 1843 invigdes en ny 150
meter lång stensatt kaj strax norr om Nykvarn, som blev Linköpings första ordentliga hamn.
Nykvarns sluss och slussvaktarbostad 1906 och Nykvarns värdshus 1905.
Muddringen och rätningen av Stångån fortsatte under 1850-talet liksom diskussionerna om att
kunna segla in till staden förbi fallen i Nykvarn och det mindre fallet vid Stångs kvarn.
Lösningen blev en kort kanal med sluss förbi Nykvarnsfallet och genom en dammanläggning
7

höjdes vattennivån uppströms. Därigenom behövdes ingen sluss vid det lilla fallet vid Stångs
kvarn. Nykvarns sluss anlades 1867 med samma dimensioner som slussarna i Göta kanal och
långväga båttrafik kunde nu ta sig ända fram till staden. På en karta från 1866 ”öfver Stångs
ån emellan Linköping och Nyqvarnshamn” finns Gamla Wärdshuset markerat väster om bron.
I anslutning till värdshuset och slussen anlades 1868 ett parkområde, Nykvarnsparken.
När Kinda kanal AB var bildat och projektet påbörjat föreslogs att Linköpings hamn skulle
flyttas närmare staden för att slippa landtransporterna. Drätselkammaren ansåg redan 1863 att
Linköping skulle ha flest fördelar av om Kinda kanals slussar fick samma dimensioner som
Göta kanal. Det var dock bara slussen i Nykvarn som fick samma mått som slussarna i Göta
kanal, de övriga blev mindre. År 1865 påbörjades arbetena med en ny hamn vid staden och
1867 var Nya hamnen färdig och Linköpings hamn blev en omlastningsplats mellan de båda
kanalerna. Lasterna av ved och virke från Kindabygden krävde stort utrymme varvid hamnen
ganska snart behövde utökas. Övre hamnen stod klar 1879 och var belägen på västra sidan vid
Drottninggatan och söderut till Tinnerbäcken. Utbyggnaden av hamnen fortsatte och när nästa
etapp var avslutad omfattade Linköpings hamn en sträcka av nästan två kilometer. Stångåns
västra strand hade då tre större hamnplatser om tillsammans ca 1,5 kilometer stensatta kajer.
Linköping erhöll stapelstadsrätt 1874, vilket innebar rätt att handla med utlandet. Det
medförde också att staden måste tillhandahålla lokaler för tullkammare. Stångs magasin
utnyttjade som tullhus tills en ny byggnad stod klar 1876. Tullhuset uppfördes efter ritningar
av stadsbyggmästaren Henrik Elfwing ”å den nya hamnplan” och i anslutning till byggnaden
anlades en liten park. Tillkomsten av Östra Stambanan 1872 medförde snart ett behov att
knyta samma kanal- och järnvägstrafiken. Hamnområdet byggdes ut och ett nytt hamnkontor
uppfördes 1883. Det gamla hamnkontoret hade brunnit 1877 och kontoret inrymdes tillfälligt i
källaren till Tullhuset.
Tv Linköpings hamn med tullhuset till höger. Th Järnvägsbron över kanalen. Foto Didrik von
Essen 1893 och 1902.
Linköping utvecklades vid sekelskiftet 1900 till en central järnvägsknut med ett omfattande
järnvägsnät som bl a transporterade sockerbetor från östgötaslätten till det 1905 anlagda
sockerbruket vid Nykvarn. Råsockret lastades på båtar och fraktades på kanalen till
raffinaderier i bl a Lidköping. Järnvägs- och hamnområdet försågs med en rad stickspår och
omlastning kunde ske med en hamnkran som förflyttades utefter räls.
8

Nykvarn tv och det nyuppförda sockerbruket th, fotograferat 1900 och 1905 av Didrik von
Essen.
Ett nytt tullhus uppfördes 1960 efter ritningar av dåvarande stadsarkitekt Sten Westholm.
Hamnen miste sin betydelse då de nya broarna med begränsad segelhöjd över Kinda kanal
byggdes på 1940-50-talen och 1970 var sista året som hamnen användes för varutrafik.
Passagerar- och fritidsbåtar fortsatte att använda hamnarna. Linköpings Motorbåtsklubb
bildades 1922, som en av landets första motorbåtsklubbar. Och en ny motorbåtshamn anlades
vid Cap Julie och togs i bruk 1937.
Kinda kanal
Tannefors slussar 1890 och 1902. Foto Didrik von Essen.
På 1700-talet diskuterades en rad kanalprojekt i Sverige, däribland fanns planer på att anlägga
en kanal mellan södra Östergötlands skogsbygder och Linköping. Även möjligheterna med en
förbindelse ända till Vimmerby undersöktes. Den främsta målsättningen var att frakta timmer
och ved från de skogrika områdena till slätten. Men även kanalens betydelse för
lanthushållningen och andra näringar framhölls. Fördelen med projektet var att man kunde
utnyttja de naturliga vattenvägarna med Stångån och sjöarna Stora Rängen, Järnlunden och
Åsunden. Endast på ett fåtal platser behövde man spränga och gräva kanaler samt anlägga
slussar. Denna farled skulle anslutas till den då planerade båtleden, d v s Göta kanal, mellan
Vättern och Bråviken. År 1799 utfärdade Kungl. Maj:t privilegier för Kinda Kanalvärks
Bolag. Kanalprojektet påbörjades och till en början färdades man med båt mellan Horn och
Labbenäs i Stora Rängens nordspets. Från Labbenäs åkte man sedan hästskjuts till Linköping.
Bergsmekanikern och byggmästaren Olof Åkerréhn fick 1802-03 i uppdrag att ansvara för
Kinda kanalprojektet. Nästa etapp blev att anlägga en sluss vid Brokind där höjdskillnaden
var 2 meter. Felberäkningar av slussens hållfasthet medförde att vårfloden 1813 raserade
9

slussen. Ett flertal olyckliga omständigheter gjorde att det dröjde till 1860-talet innan
kanalprojektet åter blev aktuellt.
År 1810 påbörjades arbetena med Göta kanal under Baltzar von Platens ledning. Göta kanal
skulle förbinda Göteborg med Stockholm och en kanal behövde anläggas från Sjötorp vid
Vänern till Östersjön. Kanalen, som färdigställdes vid Mem vid Slätbaken i Östergötland,
invigdes 1832. von Platen blev tillfrågad om möjligheterna till samverkan mellan de båda
kanalprojekten. Kinda kanal skulle få helt nya förutsättningar som båtled så snart Göta kanal
öppnades. De statliga myndigheterna och Göta kanalbolaget var dock överens om att inte
engagera sig i Kinda kanalprojektet innan Göta kanal var färdigställd. Kinda kanal
aktualiserades åter då Göta kanal var invigd. En bidragande orsak var även att kanalen skulle
kunna reglera vattennivån. Det fanns behov av sjösänkning av sjöarna Rängen, Järnlunden
och Åsunden för att vinna ny mark för odling och betesdrift. År 1861 hade en båtled skapats
mellan Kindasjöarna genom sjösänkningar. Ytterligare utbyggnad av farleden skulle vidga
Linköpings handelsomland, ge ett ekonomiskt uppsving i Kindabygden samt bidra till ökad
trafik på Göta kanal. Både Linköpings stad och Göta kanalbolaget engagerade sig därför i
Kinda kanals aktiebolag, som bilades 1864. Bolaget uppdrog åt major Gerhard de Geer att
göra en kostnadsberäkning för kanalens färdigställande. Slussar anlades i Hovetorp, Hamra,
Sturefors, Slattefors, Hjulsbro, Hackefors och Tannefors. I Tannefors drogs kanalen söder om
fallen rakt igenom kvarnbyn. Även Nykvarns sluss kom att ingå i Kinda kanal som en
anslutning till Roxen. En översyn av hela farleden utfördes och vissa partier muddrades,
upprensades eller förstärktes och år 1871 öppnade kanalen för trafik.
Vy över slussen i Tannefors. Foto Didrik von Essen 1902.
De huvudsakliga frakterna bestod av timmer och virke samt ångbåtstrafik. Transporterna
övertogs vid sekelskiftet alltmer av järnvägen. Östra Centralbanan, från Linköping till
Rimforsa och vidare till Hultsfred, öppnade för trafik 1909, och gick i vissa partier parallellt
med kanalen. Timmerflottningen pågick fram till 1950-talet, bl a till Bestorps sågverk. Utmed
10

kanalen anlades även varv. Vid Nykvarn fanns Kindahls varv, vars byggnader inköptes 1978
av Linköpings motorbåtsklubb och Hjulsbrovarvets verksamhet bedrevs under perioden 1931-
1948.
En resa på kanalen 1964 och 2008.
Kanalens funktion som transportled för varor eller turister har varit det avgörande för
kanalens fortlevnad sedan invigningen 1871. Kanalerna har generellt uppmärksammats tidigt i
turistiska sammanhang. Göta kanal kom även tidigt att bli en turistled för utländska turister
och 1888 utgavs ”Vägledare för Turister på Kinda kanal.” Den skrevs av pseud Cervus, dvs.
jägmästare Erik G:son Hjort i Kinda. Drottningbron över Stångån byggdes 1947 med segelfri
höjd på 5,5 meter vilket begränsade trafiken. Nästa bro som uppfördes behövde enligt ett
beslut i vattendomstolen endast vara 3,09 meter över vattennivån, vilket innebar att all
frakttrafik upphörde. Den nuvarande Tullbron uppfördes 1959. Kanalen har därefter haft
störst betydelse för passagerar- och fritidsbåtar. Kinda kanals vänner bildades 1963 som en
stödförening för ett bevarande av Kinda kanal.
Även Stångåns stränder har haft betydelse för rekreation och friluftsliv. Strandpromenaderna
längs Stångån reglerades redan genom en stadsplan från 1928. Flera hamnar har anlagts och
klubbhus uppförts utmed sträckan Roxen – Nykvarn från 1930-talet och framåt. I början av
1990-talet anlade kommunen en gång- och cykelväg från småbåtshamnen till Roxen.
Stångåpromenaden 1905 och 1930.
11

Översiktlig beskrivning av kanalen, sträckan Roxen - Landeryd
Kinda kanal går från sjön Roxen till Horn vid sjön Åsundens södra del. Stångån rinner från
söder till norr. När kanalen anlades utnyttjades Stångån och det sjösystem som förbinder
Rängen, Järnlunden och Åsunden. Den nedan utförda redogörelsen beskriver kanalen
översiktligt från Roxen till Landeryd.
Roxen-Cap Julie
Sträckan från Stångåns utlopp i Roxen till Nykvarn rätades ut mellan åren 1837-1857 och tre
meanderslingor skars av för att underlätta för båtar att ta sig in från Roxen till Nykvarn. Den
ursprungliga åfåran är på vissa ställen kraftigt igenväxt och även medvetet igenfylld. Vid den
nordligaste ön, Långa Lisa, började små sommarstugor att uppföras vid kanten av den nya
farleden på 1920-talet.
Sträckan från Stångångs utlopp i Roxen till Motorbåtshamnen karakteriseras för övrigt av
fritidsbåtsanläggningar, som tillkommit från 1930-talet och framåt. Här har en rad båtklubbar
byggnader och bryggor, som Linköpings Jolleseglarklubb, Linköpings segelbåtsällskap,
Segelsällskapet Roxen, Linköpings kanotklubb och Linköpings Motorbåtsklubb.
De kvarvarande meanderslingorna och den uträtade farleden berättar om stadens tidiga
ambitioner att ta sig in med större båtar. Fritidsbåtshamnarna visar på en fortsatt kontinuitet
med Stångån och kanalen som farled.
Cap Julie och Motorbåtshamnen
12

Cap Julie utgjorde stadens första anläggningsplats för större båtar som tog sig in från Roxen
på 1820-och 1830-talen.
Området vid Cap Julie och Motorbåtshamnen utgörs av byggnadsmiljön vid den fd
sommarvillan Åhyddan, kvarvarande byggnader från båtvarv, snickeri och övrig småindustri
samt av de byggnader som vuxit upp runt den på 1930-talet anlagda runda motorbåtshamnen,
som båthuslänga och fd Motorbåtscafét. Områdets bebyggelsestruktur med kvarvarande delar
av den småindustri som etablerade sig vid kanalen har stora teknik- och industrihistoriska
värden. Industrimiljöns typiska karaktär av oplanerade om- och tillbyggnader mm ger ett
autentiskt intryck. Miljön som helhet utgör ett mycket innehållsrikt område med blandad
bebyggelse och verksamheter, som behöver dokumenteras och inventeras närmare.
Nykvarns sluss
13

Vadställe, Eriksgatan och platsen för Gamla Stångebro. Här fanns tidigt kvarndrift vid fallen
och platsen utvecklades vid 1800-talet till en industriell förstad till Linköping. Stadens första
hamn anlades vid Nykvarn 1843, slussen var färdig 1867 med höjdskillnad 2,8 m och året
efter anlades Nykvarnsparken.
Området vid Nykvarn innehåller sluss, slussvaktarbostad med uppvuxen trädgård samt
välbevarat uthus, kajskoningar, pollare, bro, magasin, silo, fd fabriksbyggnader, stickspår,
vattenkraftverk, parkanläggning och offentliga utsmyckningar.
Förutom anknytning till kanalen utgör Nykvarnsområdet som helhet ett mycket tydligt
exempel på det kraftgivande vattnets betydelse för etableringen av olika verksamheter. De
kvarvarande minnesmärkena från industrialismens blomstringsperiod från det sena 1800-talet
och 1900-talets första del är få och har stora teknik- och industrihistoriska värden.
Hamnområdet
Nya hamnen stod klar 1867 och då kunde fartygen ta sig ända in till staden via Nykvarns
sluss. Hamnområdet utökades under senare delen av 1800-talet för att kunna ta emot den
ökade mängden trävaror från Kinda. Gamla tullhuset uppfördes 1876 och nya tullhuset 1958-
1960. Järnvägsstationen uppfördes 1872 och gav förutsättningar för samtransport med
kanalen.
Området utgörs idag av en stensatt kajkant med landstigningstrappor, pollare och
förtöjningsringar, stickspår, tullhus med fd parkområde, Stångs magasin, äldre brolägen samt
nuvarande broar. På östra sidan finns platsen för slaget vid Stångebro 1598.
14

Hamnområdet vittnar fortfarande om en expansiv period i Linköpings historia. De båda
tullhusen kompletterar varandra och berättar på ett tydligt och pedagogiskt sätt om olika
estetiska ideal och hur synen på arkitekturen ständigt förändras. Den östra sidan med
Stångebromonumentet berättar om ett riksintressant slag och platsen har bl a ett stort
traditionsvärde.
I området från Roxen till Tullbron finns fortfarande en ålderdomlig bebyggelsestruktur
bevarad, där den västra stranden är bebyggd med hamnar, bryggor etc medan den östra sidan
fortfarande till stor del är obebyggd.
Förslag till ny avgränsning av riksintresseområdet genom Linköpings centrum.
Sträckan mellan fd hamnen och Tannefors
15

Sträckan innehåller ett stort antal olika element så som: äldre vattenpumpar för åvattnet,
kajskoningar med pollare och förtöjningsringar, landstigningstrappor, tidigt anlagda
strandpromenader med pil, al och blodbok, strandskoningar, överbyggd friskvattenkälla vid
Ladugårdskällan, Tinnerbäckens utlopp, fabriken Gripens f d kajskoningar samt fd
disponentvilla. På östra sidan planlades stadsdelen Tannefors med tvärställda gator som
avslutades med trappor ner mot ån. Dessa trappor följs upp med trappsteg i strandskoningen.
Strandpromenaderna med sin rika växlighet har betydelsefulla bruks- och upplevelsevärden
för stadens invånare.
Tannefors – Råberga vattenverk
16

Fallen vid Tannefors var de största utmed Stångån med en fallhöjd på ca 10 meter. Här fanns
sedan tidig medeltid omnämnt kvarndrift. Tannefors utvecklades till en av länets största
kvarnbyar. Tre slussar med höjdskillnad på 10,5 meter anlades på 1860-talet söder om fallen
och stora delar av kvarnbyn försvann. Vattenverk uppfördes i slutet av 1800-talet med
råvattenintag uppströms fallen. Det flyttade till Råberga 1916 där en ny arkitektritad
anläggning uppfördes. Ett kraftverk uppfördes på 1950-talet.
Området karakteriseras fortfarande av nivåskillnaderna vid Tanneforsfallen. Av den äldre
bebyggelsen kvarstår endast enstaka byggnader med anknytning till kvarn- och den
förindustriella epoken. Här finns även rester av äldre trädgårdar, slussar, slussvaktarbostad i
uppvuxen trädgård, ladugård numera ombyggd till kafé, kajskoningar, pollare, äldre brolägen
och nuvarande broar samt tidstypiskt kraftverk. Vattenverket vid Råberga utgör ett ovanligt
välbevarat exempel på de tidiga arkitektritade anläggningarna.
Mellan Tannefors och Hackefors finns det medeltida gårdsläget Spångerum. Gårdsnamnet
indikerar att här tidigt funnits en övergång. Utefter sträckan återfinns även fornborgen
Uveberg.
Hackefors
Hackefors kvarn 1926. neg.nr. La83 samt den kvarvarande mjölnarbostaden 2008.
Fallen vid Hackefors har tidigt utnyttjats för kvarndrift av bl a gårdarna i Hackefors by. En
enkelsluss med höjdskillnad 6,8 meter uppfördes på 1860-talet och lär vara den djupaste
enkelslussen i Europa. Ett kraftverk uppfördes 1935.
17

I området finns en ålderdomlig bebyggelsestruktur bevarad. Kvarnarna är rivna, men
mjölnarbostad och gårdsbebyggelse kvarstår. Vidare finns sluss, slussvaktarbostad i uppvuxen
trädgård, kajskoningar, pollare samt ett tidstypiskt kraftverk. Den bevarade mjölnarbostaden
är en av få kvarvarande byggnader längs med utredningsområdet som kan berätta om den i
äldre tider så betydelsefulla kvarnnäringen.
Hjulsbro-Spången
Vid Hjulsbro finns ett äldre broläge samt ett litet fall, som har utnyttjats för kvarndrift samt
förindustriell verksamhet i en liten skala. En enkelsluss uppfördes 1869 med en höjdskillnad
på 1,5 m. Vattennivån höjdes i samband med kraftverksbygget i Hackefors 1935 och
nivåskillnaden är nu endast 0,2 m. Hjulsbro Tråddrageri- och Spikfabrik uppfördes 1907 och
var länge samhällets dominerande arbetsplats. Hjulsbrovarvet vid Dockekulla hade sin
verksamhet 1931-1948. Väster om Landeryds kyrka finns en gångbro med tillhörande
brovaktarstuga. Broförbindelsen är åtminstone känd sedan 1700-talet och användes av
församlingsbor som bodde väster om Stångån. En brovaktarbostad uppfördes omkring 1870.
Den äldre stenvalvsbron vid Hjulsbro finns delvis bevarad och på den östra sidan finns rester
av den äldre vägsträckningen. Här finns även kajskoningar, sluss, slussvaktarbostad med
tillhörande uthus i uppvuxen trädgård. De kvarvarande byggnaderna vid Hjulsbrovarvet,
vittnar om den tidigare verksamheten och ”Spången” över kanalen berättar om en tid då det
var kyrkplikt och om den långa väg som många kyrkobesökare hade att färdas.
Tv. Slussområdet med den äldre vägsträckningen vid Hjulsbro omkring år 1900, neg nr La75.
Th. Brovaktarbostället vid Spången 1987. Foto Jan Eriksson, neg nr La66.
18

Värdebeskrivning för riksintresseområdet
Kunskapsvärden
• Kinda kanal har mycket stora byggnads-, teknik-, ekonomi- och
kommunikationshistoriska värden. Kanalen berättar på ett tydligt och pedagogiskt sätt om
en kort period i svensk kommunikationshistoria som föregick etableringen av järnvägen.
• Förutom den direkt kanalanknutna bebyggelsen i form av slussar, broar och vaktbostäder
så har bebyggelse successivt vuxit fram längs kanalen. Vattenkraften har tidigt utnyttjats
för kvarn- och förindustriell verksamhet. Sammantaget bildar hela kanalanläggningen en
komplex och unik miljö med lång kontinuitet.
• Kanalen har betydelsefulla samhälls- och socialhistoriska värden då den inverkat på
åtskilliga människors livsvillkor dels under själva byggprocessen och dels genom att den
blev en kommunikationsled genom tidigare svårtillgängliga bygder.
• Inom riksintresseområdet finns Linköpings hamn med bevarade kajskoningar, pollare,
stickspår, tullhus och andra kanalanknutna byggnader, som t ex Stångs magasin. De
vittnar bl a om Kinda och Göta kanalers betydelse för varutransporter och att Linköping
varit en sjöfartsstad som fick stapelstadsrättigheter 1874, d v s fick handla med utlandet.
• Övergångarna över Stångån vid Gamla och Nya Stångebro har ett stort traditions- och
kontinuitetsvärde som de äldre infartsvägarna till Linköping. Slaget vid Stångebro 1598
har stora symbolvärden för staden, men även bl a religions- och slagfältshistoriska värden
på nationell nivå.
Upplevelsevärden
• Kanalen passerar genom en kulturhistoriskt värdefull bygd med landskapsavsnitt med
höga kulturvärden. Kanalens stora kultur- och teknikhistoriska värden, den lantliga idyllen
och de småskaliga fredade och lugna landskapsrummen bidrar starkt till upplevelsen av att
resa i tiden. Även i passagen genom staden har kanalen och den vattenbaserade äldre
verksamheten bevarat sin småskalighet. Kinda kanal utgör också en viktig symbol för
Linköping och är en viktig del av stadens identitet.
• Spåren efter kanalen som transportled med bl a pollare, landstigningstrappor och
dragstigar bidrar till de miljöskapande värdena. Att slussarna sköts manuellt bidrar till
autenticiteten.
19

Bruksvärden
• Kinda kanal och Stångåns sjösystem har under lång tid varit ett populärt turistmål. Cirka
250 fritidsbåtar passerar genom hela kanalen under säsongen maj – september och
kanalens två passagerarbåtar har ca 7.000 passagerare årligen. Kanalen och framför allt
slussarna är även populära utflyktsmål för folk som kommer landvägen. Kanalen,
Östgötaleden som på vissa partier går parallellt med kanalen, cykelleder och sjösystemen i
Kinda kommun bildar gemensamt en för länet mycket betydelsefull rekreationsresurs.
• En uppröjning av igenslyade partier och en utökad uppskyltning av kulturhistoriskt
intressanta spår skulle ge riksintresset en ytterligare turistisk och pedagogisk upplevelse
och dragningskraft.
• Kinda kanals/ Stångåns läge i staden erbjuder möjligheter till utveckling av det f d
hamnområdet med ovanligt goda förutsättningar för bl a en centralt belägen gästhamn.
Kanalens bruksvärde förändrades 1960 genom att en ny bro uppfördes i Linköping med
endast en höjd av ca 3 meter, vilket negativt påverkade fortsatt turisttrafik utmed kanalen.
• Strandpromenaderna längs Stångån reglerades redan genom en stadsplan som antogs 1928
och ger stadsborna möjlighet att vistas i kanalens närhet. De kulturmiljöer som sluss- och
brovaktarboställena och övrig kanalanknuten bebyggelse utgör är eftertraktade bostäder
och verksamhetslokaler.
Slutsats och förslag till ny avgränsning och värdegrund
Kinda kanal bör ses i sin helhet från Roxen till Åsunden, då de naturliga vattenvägarna
Stångån och sjösystemen var förutsättningen att överhuvudtaget anlägga en kanal. Stångån
har även innan Kinda kanal anlades haft stor betydelse som transportled och som kraftkälla.
De spår och anläggningar utmed Kinda kanal som fortfarande vittnar om Stångåns betydelse
som en central färdled och kraftkälla bör ingå i riksintresseområdet för att tydliggöra den
historiska kontinuiteten. De verksamheter och bebyggelsestrukturer som tillkommit utmed
den grävda kanalen eller den till farleden utnyttjade naturliga delen av Stångån är
betydelsefulla delar för kanalens upplevelse- och bruksvärden.
I de bedömningsgrunder som utarbetats för urval till UNESCO´s världsarvlista fastslås
generellt angående kanaler att ”Kanalen och det omgivande kulturlandskapets kvalitéer läggs
till grund för kulturvärdesbedömningen”. Torolf Nilzén har i sin D-uppsats på Institutionen
för studier av Samhällsutveckling och Kultur vid Linköpings universitet undersökt hur Kinda
kanals kulturarvsvärden presenteras i jämförelse med andra kanaler såväl nationellt som
internationellt. Det framgår med stor tydlighet att olika aktörer har olika syn på kanalens
avgränsning och kulturarvsvärden. Nilzéns slutsats är att ”Kanalen utgör ett viktigt steg i den
genomgående process som kan urskiljas från förhistorisk bosättning och samfärdsel fram till
dagens industrier och turism”.
Förslag till ny avgränsning är att hela kanalen, från Roxen till Åsundens södra del, utgör
riksintresse för kulturmiljövården. Inom den nya föreslagna avgränsningen kan riksintresset
spegla ”hur människan utnyttjat tillgängliga naturresurser, samhällsutveckling, näringsliv,
sociala villkor, byggnadsskick och olika estetiska ideal mm.” Inom helhetsmiljö avgränsas
mindre delområden, som bör skyddas genom byggnadsminnesförklaring, detaljplan eller
områdesstämmelser. I denna utredning redovisas dock endast ny föreslagen avgränsning för
riksintresseområdet från Roxens mynning till Spången i Landeryds socken.
20

Förslag till fortsatt utredningsarbete
För att säkerställa bevarandet av riksintresseområdet bör en vård- och underhållsplan för
kanalen som utgår ifrån de kulturhistoriska värdena tas fram och vara vägledande i det
fortsatta underhålls- och renoveringsarbetet av slussvaktarbostäder, slussar, slussportar,
kajskoningar mm. För kanalens byggnader och konstruktioner samt övriga
bebyggelsestrukturer som konstituerar riksintressets värdegrund bör en översyn av eventuella
befintliga skyddsföreskrifter i detaljplan etc undersökas. En fördjupad kunskapsinventering
kan bli aktuell inför det fortsatta arbetet med att utforma skyddsbestämmelser för de för
riksintresset betydelsefulla byggnader, parker och bebyggelsemiljöer som saknar skydd.
Området vid motorbåtshamnen och Cap Julie utgör en mycket innehållsrik bebyggelsemiljö
med stora kulturhistoriska värden, som bör inventeras och dokumenteras mer ingående.
Sträckan från E4 bron till Roxens mynning är ett parti av kanalen som ur kulturhistorisk
synpunkt inte tidigare uppmärksammats.
Ett fortsatt utredningsarbete bör även utföras av delar av kanalen som inte berörs av denna
utredning, d v s sträckan från Landeryd till Horn och Hycklinge vid sjön Åsunden. Den bör
belysa industriell verksamhet knuten till kanalen, bryggor och lastageplatser samt kanalens
påverkan på samhällena utmed Stångåns sjösystem och till viss del även belysa
fornlämningsbilden utefter vattenleden.
Tannefors slussvaktarbostad. Foto Gunnar Lindqvist 1961.
21

Referenser
Borna Ahlkvist, Helene, Tollin, Clas, 1994. Kring Stång. En kulturgeografisk utvärdering
byggd på äldre lantmäteriakter och historiska kartöverlägg. RAÄ.
Brandförsäkringar, Stångs qvarn 5179
Carlsson, Curt, Linköping som sjöfartsstad, Föreningen Gamla Linköping. Meddelande nr 2,
1999.
Hägglund, John, 1966. Kinda kanals historia.
Karlsson, Emma, Lundberg, Anders. Stångebrofältet. Arkeologisk utredning etapp 1.
Östergötlands länsmuseum. Rapport 2006:77.
Kinda kanal. 1983. Från Linköping till Horn. Östergötlands länsmuseum.
Lindgren, Hans, 1993. Kanalbyggarna och staten. Offentliga vattenbyggnadsföretag i Sverige
från medeltiden till 1810. Linköping Studies in Arts and Science 90.
Linköpings historia, del 4. Tiden 1863-1910. 1978
Linköpings översiktsplan 1998.
Lundberg, B., Nordström, B. 1962. Kommunalt sekel.
Nilsson, Hans (red), Stångebro händelser kring vattnet. Meddelande från Östergötlands
länsmuseum 1997/98.
Nilzén, Torolf, Kinda kanal – ett kulturarv. Ett upplevelseområdes kulturarvsvärden, hur de
värderas, värnas och visas. D-uppsats VT 2006 Institutionen för studier av
Samhällsutveckling och Kultur, Linköpings Universitet.
Norr, Svante. Kallerstad – en uppdatering. Arkeologisk särskild utredning, steg 1. Rapporter
från Arkeologikonsult 2007:2140.
Nöring, Christofer, Kulturhistorisk inventering jämte åtgärdsprogram för Kinda kanal från
Roxen till Horn, Östergötlands länsmuseum Förhandskopia 1996-10-23.
Stångåprojektet – Kartläggning och analys av Stångåns och Tinnerbäckens vattenmiljöer.
Länsstyrelsen Östergötland uå.
Stångåstråket, mellan Nykvarn och Tannefors slussar. En analys av befintliga förhållanden.
Stadsbyggnadsgruppen, Tekniska nämnden, Linköpings kommun 1995
Svahn, Willy, 2001. Kinda kanal, vattenväg och insjövågor.
www.kindakanal.se
Östergötlands länsmuseums arkiv.
Översiktplan för staden Linköping, samrådshandling april 2008.
22

Bilaga - Kartöversikter
Kinda kanals sträckning från Roxen till Landeryd genom Linköpings stad
Sträckan från Roxen till E4
23

Sträckan från E4 till centrum
Sträckan från Centrum till Råberga
24

Sträckan Råberga-Hackefors
Sträckan Hackefors-Landeryd
25