Recensioner - Svenska samfundet för musikforskning
Recensioner - Svenska samfundet för musikforskning
Recensioner - Svenska samfundet för musikforskning
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
speciellt <strong>för</strong> de högre klasserna. Man dansade<br />
långdanser, tog varandra i handen och dansade<br />
iväg i en lång kedja. Dessa långdanser har funnits<br />
i Sverige fram till både 1800-tal och 1900-tal. I<br />
en kedja på 60 eller 70 personer sprang man<br />
framåt landsvägen, in och ut i olika gårdar.<br />
Från 1400-talets slut växte ett nytt bildningsideal<br />
fram vid hoven. Dansmästare anställdes och<br />
det <strong>för</strong>väntades att alla skulle kunna dansa. Vanliga<br />
danser var den värdiga processionsdansen<br />
pavane, den livliga gaillarden, den långsamma<br />
allemanden, den allvarliga processionsdansen<br />
sarabande, samt den livliga giguen. Ringdansen<br />
branle var en av de populäraste danserna. Detsamma<br />
gällde fackeldansen.<br />
I ett avsnitt presenteras drottning Elisabeth I:s<br />
dansvanor. Hon älskade att dansa och hovet i<br />
London var känt <strong>för</strong> sin dansvurm. Man dansade<br />
volta efter den livliga galliarden. Voltan var en<br />
omtyckt dans med höga hopp där den manliga<br />
dansaren tog ett språng mot sin dam, tog tag med<br />
höger hand i nedre delen av hennes korsett och<br />
vänster hand runt midjan <strong>för</strong> att hjälpa henne<br />
runt i hoppet. Dansen ansågs oanständig, den<br />
<strong>för</strong>bjöds 1594 och efterträddes av mer höviska<br />
danser.<br />
Ett annat hov där dansen stod i centrum var<br />
Ludvig XIV:s. Här – liksom Elisabeth I:s hov –<br />
kommer Ulvros in på en historieskildring som är<br />
känd <strong>för</strong> musikforskarna, med Lullys balettmusik<br />
och solkungens medverkan som dansör på scenen.<br />
Den representativa offentligheten med dess<br />
pompösa ceremonier gav monarken en aura av<br />
auktoritet, skriver Ulvros och lutar sig mot<br />
Habermas texter. Även i Sverige dansades det<br />
under drottning Kristinas tid. I baletten Then<br />
fångne Cupido dansade Kristina tillsammans med<br />
hovdamer, kammarherrar och hovjunkrar.<br />
Efter den europeiska översikten går Ulvros in<br />
på danstraditionen i Sverige. År 1649 ordnade<br />
drottning Kristina en excertitieakademi <strong>för</strong> unga<br />
adelsmän. Därefter inrättade både Uppsalas och<br />
Lunds universitet institutioner efter europeiskt<br />
mönster. En tydlig civilisationsprocess tog sin<br />
början, menar Ulvros. Hela kapitlet är upplagt<br />
med utgångspunkt från anställnings<strong>för</strong>hållanden,<br />
löner, och fram<strong>för</strong> allt <strong>för</strong>hållanden <strong>för</strong> dansmästarna.<br />
Här finns två avsnitt om dansmästarna<br />
vid Uppsala och Lunds universitet under 1600-<br />
154<br />
<strong>Recensioner</strong><br />
och 1700-talen.<br />
Även vid de militära akademierna fanns det<br />
dansmästare och vid Kungliga krigsskolan Karlberg<br />
i Stockholm var det obligatorisk undervisning<br />
i dans. Med en fin bild av dansmästare<br />
Öbergs lektion på Karlberg kommer man närmre<br />
denna tradition.<br />
Vissa gamla, kultiska danser som svärdsdans<br />
och bågdans lärdes ut vid akademierna, skriver<br />
Ulvros, engelska kontradanser dansades från mitten<br />
av 1600-talet, fransmännens menuett, courante<br />
och bourrée dansades under hela 1700-talet.<br />
Menuett, gigue, bourée, gavott och daldans var<br />
populära under 1600-talet, medan menuetter,<br />
kadriljer, engelskor, polonäser m.fl. var populära<br />
under 1700-talet. Under 1820-talet kom polkan<br />
och senare valsen.<br />
I följande kapitel skildras dans och lek under<br />
1700- och 1800-talen i olika miljöer. Drottning<br />
Lovisa Ulrika lät hämta in en fransk dansmästare<br />
som bland annat satte upp pjäser på Bollhuset där<br />
hovets glada amatörer dansade medan skådespelarna<br />
var statister. Under Gustav III:s tid in<strong>för</strong>des<br />
en stelare hovetikett som påminde om den vid<br />
Ludvig XIV:s hov. Sedan skiftar miljön och det<br />
skildras hur man har dansat i byar och på gårdar.<br />
Vid julen dansade man juldanser som t.ex. Väva<br />
vadmal, Nu är det jul igen och Höga berg och<br />
djupa dalar, vid bröllopen dansade man Krokdansen<br />
eller galopper, polkor, och mazurkor och efter<br />
arbetet samlades folket på gårdarna eller vid korsvägarna<br />
<strong>för</strong> att dansa och leka.<br />
I det näst sista kapitlet skildras danskulturens<br />
<strong>för</strong>ändring från 1800-talets slut. Från att ha varit<br />
ett uttryck <strong>för</strong> glädje under 1800-talets <strong>för</strong>sta<br />
hälft till något omoraliskt och osedligt under slutet<br />
av århundradet. Superiet ökade vid de<br />
nybyggda dansbanorna och en mer erotisk karaktär<br />
insmög sig i dansen på 1930-talet. Lägg därtill<br />
att flickorna både rökte och drack sprit, så ansåg<br />
man att osedligheten vid dansbanorna hade ökat.<br />
I en avslutande reflektion menar Ulvros att<br />
dansen i våra dagar har lösgjorts från den kollektiva<br />
kulturen. Dans har blivit en hobby och ett<br />
fritidsnöje.<br />
Ulvros bok präglas av sitt kulturhistoriska<br />
perspektiv. Citaten flödar rikt från dagböcker och<br />
uppteckningar. Som läsare får man en bra bild av<br />
hur det har gått till både vid hoven, vid akade-
Change language