Recensioner - Svenska samfundet för musikforskning
Recensioner - Svenska samfundet för musikforskning
Recensioner - Svenska samfundet för musikforskning
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Så kommer vi då till själva debatten, vars <strong>för</strong>sta<br />
del utspelade sig mellan november 1933 och<br />
mars 1934. Knut Brodin uttrycker hur han som<br />
ung sånglärare blev omskakad av att faktiskt inte<br />
vara en fatabur <strong>för</strong> barnens visor, utan hur det i<br />
stället var de som ägde den verkliga kännedomen,<br />
som utvecklade ett engagerat lyssnande till musik<br />
som negro spirituals, präglad av musikalisk rikedom.<br />
Kontrasten tedde sig stor till skolsångböckernas<br />
visor och musikteoretiska anspråk.<br />
Den <strong>för</strong>ste som vågat ifrågasätta formelmetoderna<br />
tar sig ton. Snart får han stöd av sin kollega<br />
Johannes Norrby, då lärare i biologi och kristendomskunskap<br />
vid Olofskolan. Också musikkritikern<br />
Kajsa Rootzén ställer sig bakom Brodin.<br />
Som huvudmotståndare träder Hjalmar Torell<br />
fram. Andra musiklärare reagerade genom att <strong>för</strong>fatta<br />
en protestskrivelse mot Brodin till Skolöverstyrelsen.<br />
Författaren urskiljer tre meningsbärande<br />
teman i diskursens <strong>för</strong>sta fas. Det <strong>för</strong>sta betraktas<br />
som ett huvudtema: pedagogik, eller pedagogiska<br />
grundantagande. De två övriga är barnet och<br />
musiken.<br />
En evangelisk pedagogik med rötter i katekes,<br />
bibliska berättelser och kyrkosång utmanas av<br />
reformpedagogiska strömningar. Barnet ställs mot<br />
lärokursen, friare fostran mot formalistisk metodik,<br />
formella bildningsteorier mot materiella.<br />
Också bilden av barnet formeras efter två linjer:<br />
barnet som en av oss, en aktiv medspelare,<br />
respektive barnet som någon som passivt ska<br />
bibringas kunskap och <strong>för</strong>måga. Brodin inbegriper<br />
med ett ”vi” sig själv i berättelsen om barnen<br />
och musiken. Eleverna har ”bjudits” olika sånger,<br />
säger Johannes Norrby (s. 93). Motsatsen kan formuleras<br />
i ord som ӊr det inte meningen att<br />
elever skola bibringas någon musikkultur?”<br />
(s. 94).<br />
Så till temat musiken. Här bränner det verkligen<br />
till.Vad <strong>för</strong> slags musik får <strong>för</strong>ekomma i skolan?<br />
Får jazzmusiken frodas ”dröjer det ej länge<br />
<strong>för</strong>rän vi sjunka ned till eller kanske under vildens<br />
ståndpunkt”, säger någon (s. 96). Här ställs kultur<br />
mot vild, ociviliserad natur, här måste den<br />
primitiva svarta konsten <strong>för</strong>dömas – eller, som av<br />
Brodin, värderas positivt p.g.a. sin känsla, sitt<br />
engagemang, den glädje den väcker hos barnen.<br />
En alldeles särskild diskurs kan urskiljas kring<br />
152<br />
<strong>Recensioner</strong><br />
sången, menar Birgitta Ryner. Musiklärarna har<br />
fått ett heligt pund att <strong>för</strong>valta, att vårda barnarösten,<br />
den besjälade tonen. Sången blir ett stycke<br />
själavård, länkad till det goda fäderneslandet,<br />
nationen, folket. Här ekar röster både ur det <strong>för</strong>flutna<br />
och det moderna – sången tillskrivs ett<br />
moralisk-estetiskt värde, en social, gemenskapsfrämjande<br />
betydelse, en hjärtats innerlighet och<br />
en hälsobringande, hygienfostrande funktion.<br />
Det var med andra ord många ”sanningar”<br />
som utmanades när Knut Brodin trädde fram på<br />
arenan.<br />
Nästa skede i debatten skildrar <strong>för</strong>fattaren<br />
genom artiklar främst i fackpressen och med professionella<br />
pedagoger som aktörer. Knut Brodin<br />
deltar i samtalet ända tills han 1 maj 1946 i en<br />
stor artikel i Morgontidningen, ”Sång i skolan”,<br />
sammanfattar sin musikpedagogiska hållning och<br />
sin kritik av den traditionella skolsången.<br />
Nu blir argumenten <strong>för</strong> och emot jazzmusiken<br />
tydligare än tidigare. Brodin beskriver hur<br />
han tillsammans med barnen ”under denna vår<br />
absolut fria vandring i sångens och musikens<br />
värld” utforskar nya musikvärldar, <strong>för</strong> vilka man<br />
inte kan dra upp riktlinjer eller utarbeta metoder.<br />
”Vi har funnit vägen till oss själva, och en skönare<br />
väg har ännu ingen vandrat” säger han bland<br />
annat (s. 114).<br />
Sammanfattningsvis – något mer stod på spel<br />
än sångundervisning, det handlade om en brytning<br />
mellan gammalt och nytt, traditionen och<br />
det moderna. Radio, grammofon och film hade<br />
börjat få stor betydelse, inte minst skolradion och<br />
dess musikprogram. Populärkultur, ungdomens<br />
nöjesliv, modern dans provocerade många. Här<br />
<strong>för</strong>ebådas diskursens andra fas, där <strong>för</strong>fattaren,<br />
efter ett gästspel i den danska debatten, <strong>för</strong>tjänstfullt<br />
skriver fram mellankrigstidens kulturdebatt<br />
och dess influenser från utvecklingen i Europa<br />
med frihetssträvan, psykoanalys och kulturradikalism,<br />
men också rasbiologi och nationalsocialism.<br />
I själva analysen har <strong>för</strong>fattaren inspirerats av<br />
William Faircloughs kritiska diskursanalys. I en<br />
<strong>för</strong>sta läsning fokuseras textens innehåll och i en<br />
andra läsning uppmärksammas olika texters<br />
inbördes dialog. I konstruktionen av diskursens<br />
andra fas har analysen vidgats till att även omfatta<br />
den sociala praktik som ger återklang i debatten.<br />
I sin sammanfattande tolkning lyfter <strong>för</strong>fatta-