Recensioner - Svenska samfundet för musikforskning
Recensioner - Svenska samfundet för musikforskning
Recensioner - Svenska samfundet för musikforskning
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
sakområdet. Här redovisas bl.a. intressant svensk<br />
forskning kring bildningsbegreppet och borgerlig<br />
manlighetsformation (Claes Ekenstam, Christina<br />
Florin, Ulla Johansson, Gunhild Kyhle m.fl.).<br />
Här återfinns också en belysande diskussion av<br />
hur de musikhistoriker som Pettersson undersöker<br />
kan uppfattas som aktörer, vilka uttrycker<br />
sina intressen genom handlingen att skriva<br />
musikhistoriska handböcker.<br />
I kapitel 2och 3 presenteras den musikhistorieskrivning<br />
som omedelbart <strong>för</strong>egick Jeansons<br />
och Rabes arbete. Framställningen koncentreras<br />
kring två <strong>för</strong>fattare. Den ene är Wilhelm Bauck,<br />
lärare i musikens historia och estetik vid Musikaliska<br />
akademiens läroverk, som 1862 publicerade<br />
Handbok i musikens historia från fornverlden intill<br />
nutiden. För tonkonstens idkare såväl som <strong>för</strong> dess<br />
vänner i allmänhet. Den andre är Karl Valentin,<br />
Musikaliska akademiens sekreterare från sekelskiftet.<br />
Han <strong>för</strong>fattade 1900–1901 en musikhistoria<br />
i två band, Musiken i forna dagar och Från<br />
Palestrina till Wagner. Petterson studerar främst de<br />
bilder Bauck och Valentin <strong>för</strong>medlar av Beethoven<br />
och utnyttjar dessa <strong>för</strong> att lyfta fram skillnader<br />
mellan <strong>för</strong>fattarnas musikhistoriesyn.<br />
Petterssons slutsats blir att Bauck står <strong>för</strong> en idealistisk<br />
bildningshumanistisk grundsyn, medan<br />
Valentin <strong>för</strong>eträder den nya tidens naturvetenskapligt<br />
skolade forskare.<br />
I de båda ovan relaterade kapitlen <strong>för</strong> Pettersson<br />
successivt in receptionen av Beethovens<br />
musik, särskilt den nionde symfonin, som generativt<br />
fokus. Det som lett Pettersson in på detta spår<br />
är det stora utrymme Beethovens nia får i Jeanson<br />
och Rabes Musiken genom tiderna. Innan han<br />
behandlar deras musikhistorieskrivningsgärning<br />
diskuterar han där<strong>för</strong> i kapitel 4 mer ut<strong>för</strong>ligt var<strong>för</strong><br />
ett verk av Beethoven fått en central plats i<br />
avhandlingen. Petterssons konstaterar att Beethovens<br />
musik och särskilt hans nionde symfoni fick<br />
en position i konsertlivet och i den musikaliska<br />
folkbildingen som <strong>för</strong>klarar var<strong>för</strong> den ägnas så<br />
stort utrymme i Musiken genom tiderna.<br />
Jeanson och Rabes Musiken genom tiden<br />
behandlas i fem kapitel. I kapitel 5 presenteras<br />
biografier över Jeansson och Rabe och historieverkets<br />
tillkomsthistoria. Med Bourdieus fältteori<br />
som utgångspunkt ger Pettersson en bild av det<br />
musikvetenskapliga fältet i Sverige vid slutet av<br />
148<br />
<strong>Recensioner</strong><br />
1920-talet och belyser <strong>för</strong>fattarna som aktörer på<br />
detta fält. Pettersson har inte minst plockat fram<br />
Jeansons och Rabes engagemang inom det musikaliska<br />
folkbildningsarbetet. Följande kapitel<br />
behandlar bokverket Musiken genom tiderna.<br />
Jeansons och Rabes syfte var att framställa musikhistorien<br />
så att den visar vägen till ”det centrala i<br />
musiken, till dess liv och uttryck” (s. 220). Petterssons<br />
avtäcker en serie hierarkier uttryckta<br />
genom ett antal dikotomier: västerländsk musik<br />
ställs mot orientalisk musik, musik som konst<br />
mot musik som underhållning, tonkonstnärer<br />
mot musiker, komponerande mot musicerande,<br />
män som skapare av musik mot kvinnor som utövare,<br />
mecenater eller uppoffrande livskamrater till<br />
de stora musikgenierna. Resonemangen utmynnar<br />
bl.a. i frågor om på vilket sätt bilden av tonkonstnären<br />
Beethoven samtidigt var ett mansideal<br />
och i vilken mån genusdiskurser var en del av<br />
geni<strong>för</strong>klarandet av tonkonstnären Beethoven.<br />
Frågorna besvaras i följande kapitel, där 15<br />
recensioner av Musiken genom tiderna i dagspress<br />
och tidskrifter undersöks. Vilka var recensenterna<br />
och var<strong>för</strong> hade de fått uppdraget att recensera<br />
Musiken genom tiderna? Svar ges genom biografier<br />
över recensenterna i vilka social bakgrund, utbildningsväg<br />
och yrkesverksamhet fokuseras. Pettersson<br />
konstaterar att både <strong>för</strong>fattare och recensenter<br />
var ”lätta att igenkänna och erkänna som musikhistoriskt<br />
bildade män” (s. 258). Denna insikt<br />
vidareutvecklas i kapitel 8: ”Mottagandet av<br />
Musiken genom tiderna som handling på det<br />
konstmusikaliska fältet.” Rubriken ger en tydlig<br />
hänvisning till Bourdieus fältteori. Överlag uppfattades<br />
Musiken genom tiderna mycket positivt av<br />
recensenterna. Därigenom blev boken den <strong>för</strong>sta<br />
musikhistoriska handbok kring vilken fältets<br />
enskilda aktörer och institutioner kunde samlas.<br />
Denna konsensus var en <strong>för</strong>utsättning <strong>för</strong> den<br />
<strong>för</strong>ändring av innehållet i det musikaliska bildningskapitalet<br />
som skedde i Sverige. I kapitel 9<br />
ställer Pettersson frågan var<strong>för</strong> aktörerna på detta<br />
sätt sanktionerade ett musikaliskt värdesystem<br />
som inte självklart låg i linje med deras intressen.<br />
Här återvänder han till de tidigare resonemangen<br />
kring hierarkiserande dikotomier och till de diskussioner<br />
han <strong>för</strong>t kring begreppen andlighet,<br />
genialitet, tonkonstnär och manlighet. Slutsatsen<br />
blir: ”Det andliga/manliga subjektet gjordes i inter-