Läs rapporten här - Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi

Bilaga 3 – Värderingar över tid 2012:5
elasticitet 1994 och 2007 visar 75 att för bilförare med inkomster
under 1994 års medianinkomst var inkomstelasticitet inte
signifikant skild från 0. Eftersom inkomsterna ökade, steg också
inkomstelasticiteten mellan de båda åren; den var 0,5 1994 och 0,7
2006 för bilister. För kollektivtrafikresenärer är inkomstelasticiteten
betydligt lägre båda åren: 0.2. Om tidsvärdets
inkomstelasticitet inte skulle öka med tiden skulle det innebära att
de människor som levde för säg 100 år sedan i stort sett inte hade
några tidsvärden alls och det är uppenbart felaktigt. Att anta
inkomstelasticiteten 1 mellan 1956 och 2006 skulle alltså vara
direkt felaktigt.
Både det faktum att tidsvärdet är högre idag än vad ASEK
rekommenderar och på grund av att inkomstelasticiteten är låg för
kollektivtrafikresenärer särskilt så långt tillbaka i tiden som 1956
implicerar att tidsvärdena 1956 i reala termer inte behöver ha skilt
sig så mycket från de 51 kr/h som ASEK rekommenderar.
Både på grund av att vikten av jämförbarhet med andra kalkyler
och den stora osäkerhet som råder om vad värderingarna, framför
allt tidsvärdena, var bland resenärerna 1956 var har vi utgått från
värderingar från ASEK4. Notera dock att även i extremfallet att
tidsvärdet 2006 varit så lågt som 51 kr/h (och inte 73 kr/h resp. 120
kr/h) och tidsvärdets inkomstelasticitet hade varit 1 så hade
tunnelbanan fortfarande visat på samhällsekonomisk lönsamhet i
alla lönsamhetsberäkningar i denna rapport.
75 Börjesson, Fosgerau & Algers (2012).
98