Fulltext - SBU

notera att två av de studier som räknats som allmänpsykiatriska kommer
från samma dataset och samma patientmaterial (MacArthur­projektet).
Skeem och Mulvey rapporterade resultat med psykopatichecklistan
PCL:SV [10], medan Harris och medarbetare gjorde omkodningar
enligt VRAG på samma material [11]. Härutöver är det en studie som
rör personer med identifierat psykiatriskt vårdbehov i fängelse [12], samt
en studie som avser ett metadonprogram i öppenvård [13].
Litteraturen dominerades av arbeten inom rättspsykiatrin, dvs patienter
som tidigare begått grova brott och vars vård föranletts av kriminalitet.
Ingen studie bedömdes ha högt bevisvärde av de 27 studier som inkluderades
medan hälften erhöll medelhögt bevisvärde och övriga lågt bevisvärde.
Även här fanns dubbleringar med samma patientunderlag men
olika data. Till exempel rapporterade Grann och medarbetare 2000 [14]
inga nya patienter utöver de två grupper som redan redovisats [15,16].
Det ska i sammanhanget återigen framhållas att det finns stora skillnader
mellan att bedöma risken för våld bland allmänpsykiatrins patienter
Not: År 2005 avser januari–mars.
Figur 4 Antal identifierade arbeten per publikationsår.
respektive rättspsykiatrins patienter. För det första kräver lagstiftningen
i de flesta länder att sådana bedömningar görs på rättspsykiatriska
patienter, dvs patienter som överlämnats till vård som en följd av allvarlig
brottslighet. Däremot saknas ett sådant mandat inom allmänpsykiatrin
annat än för akuta, kortsiktiga risker för våldshandlingar där risken för
våld är en direkt följd av psykisk sjukdom (som vid Lagen om psykiatrisk
tvångsvård (LPT) i Sverige). För det andra finns en viktig ”teknisk”
skillnad som är avgörande för prediktionsstudier, genom att bastalen för
våld är betydligt högre inom rättspsykiatrin. Det är alltid lättare att ta
fram statistiskt säkra prediktionsmodeller för sådant som är relativt vanligt
än för sådant som är mycket ovanligt. Skälet är att det krävs mycket
stora urval för att statistiskt säkerställa resultaten då ovanliga händelser
studeras.
Sammantaget finns det ett måttligt starkt vetenskapligt underlag för
värdet av riskbedömningar inom allmänpsykiatrin medan underlaget för
rättspsykiatrin är begränsat.
Riskbedömningar av män och kvinnor
Den mest angelägna gruppen för våldsriskbedömningar generellt sett är
personer som redan är dömda för grova våldsbrott. Som redan nämnts
finns en tyngdpunkt i litteraturen på rättspsykiatri (snarare än allmänpsykiatri)
och på kriminalvårdspopulationer, vilka dock inte omfattats
av denna litteraturöversikt. Majoriteten av klientelet i dessa grupper är
män och merparten av studierna som gjorts inkluderar enbart män.
Sammantaget förekom kvinnliga patienter i 18 studier. Emellertid var
kvinnorna vanligen en mindre undergrupp som inte analyserades separat.
Endast i sex studier adresserades gruppen kvinnor specifikt. Förutom
de studier som påträffades genom litteratursökningen identifierades ett
arbete från Nederländerna där kvinnliga försökspersoner ingick [4].
I det vetenskapliga underlaget fanns ett mönster i empirin. Den validitet
som visats för manliga patienter vid kliniska (ej instrumentbaserade) respektive
instrumenterade bedömningar av våldsrisk återfanns inte bland
kvinnliga patienter (jämför [17,18]). I en direktjämförelse med instru­
46 R I S K B E D Ö M N I N G A R I N O M P S Y K I AT R I N – K A N VÅ L D I S A M H Ä L L E T F Ö R U T S ÄG A S ?
K A P I T E L 3 • R E S U LTAT AV L I T T E R AT U R S Ö K N I N G E N 47