Fulltext - SBU

Violence. Vancouver: Ment Health, Law,
and Policy Inst, Simon Fraser University,
1997.
35. Kropp PR, Hart SD, Webster CD,
Eaves D. Manual for the Spousal Assault
Risk Assessment guide. Vancouver, Canada:
The British Columbia Institute on Family
Violence, 1995.
36. Boer DP, Hart SD, Kropp PR,
Webster CD. Manual for the Sexual Violence
Risk – 20: Professional guidelines for
assessing risk of sexual violence. Vancouver,
Canada: British Columbia Institute on
Family Violence, 1997.
37. Hanson RK. The development of a
brief actuarial scale for sexual offense recidivism.
User Report No. 1997-04. Ottawa:
Department of the Solicitor General of
Canada, 1997.
38. Hanson RK, Thornton D. Static 99:
Improving actuarial risk assessments for sex
offenders. User Report No. 1999-02.
Ottawa: Department of the Solicitor
General of Canada, 1999.
39. Monahan J, Steadman HJ,
Appelbaum PS, Robbins PC, Mulvey EP,
Silver E, Roth LE, Grisso T. Developing a
clinically useful tool for assessing violence
risk. Br J Psychiatry 2000;176:312-9.
40. Hart et al. A note on portraying the
accuracy of violence predictions. Law Hum
Behav 1993;17:695-700.
41. Mossman D. Assessing predictions of
violence: being accurate about accuracy.
J Consult Clin Psychol 1994;62:783-92.
42. Yerushalmy J. Statistical problems in
assessing methods of medical diagnosis
with special reference to X-ray techniques.
Public Health Reports 1947;62:1432-49.
43. Sjöstedt G, Grann M. Risk Assessment:
What is being predicted by actuarial “prediction
instruments”? Int J Forensic Ment
Health 2002;1:179-83.
2. Metodik
Översikten omfattar studier som utvärderar metoder att bedöma risken
för våldshandlingar. Detta betyder att studiens design ska vara en med
SBU­terminologi kallad diagnostisk studie där ”diagnosen” avser bedömningen
om återfallsrisk. Studien ska följaktligen testa (validera) en i
förväg utarbetad metod och rapportera fynden uttryckt som någon form
av prediktiv validitet. Metoden kan, som tidigare beskrivits, utgöras av
såväl specifika instrument som ostrukturerade kliniska bedömningar
och kliniska bedömningar som instrumenterats med checklistor.
Valideringen kan göras med eller utan jämförelsemetod. Vid riskbedömningar
inom psykiatrin saknas ofta specifik jämförelsemetod. Det innebär
att slumpen använts som referens (dvs man jämför precisionen för en
specifik metod med den precision som skulle ha uppnåtts av ren slump,
genom t ex att ”kasta krona och klave”).
Frågeställningar
• Finns det vetenskapligt stöd för att en riskbedömning av individer
med en psykiatrisk diagnos förutsäger risken för att individen ska
begå våldshandlingar i samhället bättre än slumpen? Hur god är i så
fall validiteten i bedömningarna uttryckt som positivt och prediktivt
värde?
• Finns det vetenskapligt stöd för att någon bedömningsmetod är överlägsen
andra för att förutsäga risken för våld i samhället?
• Finns det vetenskapligt stöd för att riskbedömningar lämpar sig
bättre för rättspsykiatrin än för allmänpsykiatrin eller vice versa?
• Finns det vetenskapligt stöd för att riskbedömningarna är tillförlitliga
även inom korta tidsintervall såsom timmar, dagar och månader?
• Finns det vetenskapligt stöd för att riskbedömningarna är lika tillförlitliga
för män och kvinnor och för etniska minoritetsgrupper?
32 R I S K B E D Ö M N I N G A R I N O M P S Y K I AT R I N – K A N VÅ L D I S A M H Ä L L E T F Ö R U T S ÄG A S ?
K A P I T E L 2 • M E TO D I K 33