Doggy Rapport nr 1 - 2010

ÅRGÅNG 34 

Foto: Niklas Andersson, bildtorget.se. 

Lantmännen Doggy bygger till 

för miljön 

Lantmännen Doggy fortsätter att miljöanpassa 

sin produktion för att möta kundernas 

efterfrågan. Sedan 2005 har företaget 

producerat både hund- och kattmat 

i så kallade Tetra Recart-förpackningar. 

Dessa görs av papp som är certifierade 

enligt FSC, “Forest Stewardship Council”, 

en oberoende, internationell medlemsorganisation 

som verkar för ett miljöanpassat, 

socialt ansvarstagande och 

ekonomiskt livskraftigt bruk av världens 

skogar. Det FSC-certifierade skogsbruket 

i Sverige tar hänsyn till såväl miljön som 

lokalbefolkning, urbefolkning och arbetarrättigheter. 

I Sverige är cirka hälften av 

skogsmarken, eller drygt tio miljoner 

hektar, FSC-certifierad. 

Kunderna har funnit fördelarna med 

pappförpackningar framför plåtburkar 

och därmed har efterfrågan på dessa nya 

förpackningar ökat. Detta medför att 

Lantmännen Doggy nu investerar 65 miljoner 

kronor för att utöka tillverkningen 

av hund- och kattmat i Tetra Recart-förpackningar. 

INNEHÅLL 1/10 

DOGGY-RAPPORT • 2010 • ÅRGÅNG 34 • NR 1 

– Redan från start visade våra kunder sin 

uppskattning av den nya förpackningen, 

särskilt då den är bättre för miljön än konservburken. 

Vi arbetar aktivt med att minska 

vår miljöpåverkan, och denna förpackning 

ligger i linje med vårt arbete inom det 

området. Efterfrågan på våra produkter 

har nu ökat både i Sverige, Tyskland och 

Ryssland och det gör att vi investerar 65 

miljoner kronor i en utbyggnad av vår anläggning 

i Vårgårda, säger Hans Nilsson, 

VD för Lantmännen Doggy. 

En ny värmecentral uppfördes i Vårgårda 

kommun av Vårgårda Värmecentral 

AB under 2009. Värmecentralen 

drivs av förnyelsebart biobränsle från lokala 

leverantörer vilket är en långsiktigt 

hållbar miljöanpassad energilösning. Nu 

pågår dragning av kulvert till Lantmännen 

Doggy och när arbetet är klart kommer 

ångan som används i fabrikerna att 

levereras från den nya värmecentralen. 

Under våren tas den nya utbyggnaden 

i bruk och produktionen av Tetra Recart 

kommer då att kunna tredubblas. 

Redaktionen 

■ SÅRVÅRD. Sårvård del 2 – Behandlingen påverkar läkningen. Veterinär 

OLE FRYKMAN redogör för hur sår behandlas och hur detta påverkar sårläkningen. Sid. 1 

■ SAGT & GJORT Sid. 7 

■ INNEHÅLLSREGISTER 2009 Sid. 8 

1/10 

Veterinärinformation från Lantmännen Lantmännen Doggy AB 

Sårvård del 2 

Behandlingen 

påverkar 

läkningen 

I Doggy-Rapport nr 1 2009 (Sårvård 

del 1) berättade veterinär OLE 

FRYKMAN om hur sårläkningsprocessen 

förlöper, om specifika sår och 

sårpanorama hos djur samt medicinsk 

behandling med mera. I detta 

nummer fortsätter han att redogöra 

för hur behandlingen kan påverka 

sårets utveckling och läkning. 

Iden veterinärmedicinska vardagen är 

det mycket viktigt att såren behandlas 

korrekt redan från början. Vad som har 

hänt i samband med en olycka eller annan 

skada kan vi inte påverka, men när 

djuret kommer till kliniken kan veterinären 

omedelbart och på rätt sätt inleda en 

sårbehandling som ska leda fram till ett 

läkt sår. För att lyckas med detta krävs 

det kunskap. Det gäller framförallt om 

veterinären måste hantera komplikationer 

till sårläkningsprocessen. Den kompetens 

som krävs för att bedöma i vilken 

fas ett sår befinner sig eller vilken komplikation 

som stör sårläkningen bygger 

på såväl teoretiska kunskaper som stor 

praktisk erfarenhet. 

Jag vill rekommendera kliniker och 

djursjukhus att bilda sårvårdsteam. Dessa 

tar i högre utsträckning än sina kolleger 

hand om sårvård och fortbildar sig i 

denna disciplin. Dels får detta team en 

större samlad erfarenhet, dels tillfredsställer 

vi en grundläggande princip när 

det gäller sårbehandling – samma person 

bör följa och ta ansvar för en sårläkning 

under hela processen. 

Läkningshämmande faktorer 

De grundläggande faktorer som påverkar 

sårets läkning kan delas upp i två kategorier 

– patienten och såret. I dessa 

finns det viktiga punkter som direkt eller 

indirekt kan verka hämmande på läkningen. 

Patienten 

• Ålder – ett äldre djur har sämre läkningsförmåga 

än en yngre individ. 

• Djurets näringsmässiga tillstånd – både 

1

Antalet mikroorganismer i såret (CFU:s) 

10 5 

i nuläget men också under läkningstiden 

framöver. En förutsättning för att såret 

ska läka på bästa sätt är att djuret får tillräcklig 

mängd energi och näringsämnen 

(protein, kolhydrater och fett) via fodret. 

• Mentalitet – stress och oro hos en individ 

påverkar läkningen negativt och förlänger 

läkningsförloppet. Det är därför 

viktigt att djuret erbjuds en så lugn och 

harmonisk miljö som möjligt under skadans 

läkning. 

• Medicinering – vissa mediciner kan påverka 

läkningen och försvåra för de celler 

som ansvarar för återuppbyggnaden 

efter en skada. Kortison är ett välkänt sådant 

läkemedel, men även andra preparat, 

till exempel antibiotika, kan ha liknande 

effekt. Det är därför viktigt att veterinären 

väljer medicinering med 

omsorg och även kontrollerar den medi- 

Stabil patient 

Rent sår 

Frisk vävnad 

Förorenat sår Infekterat sår 

Inledande sårbedömning 

SÅRVÅRD 

0 2 4 6 8 10 Timmar 

Utvecklingen av en sårinfektion. 

Primär slutning 

inte möjlig 

Överväg flap 1 eller 

graft 2 

Överväg tensionsteknik 

eller avspännande snitt 

Förorenat sår 

Död vävnad 

cinering som pågår om komplikationer 

skulle uppstå. 

• Pågående sjukdomar – flera sjukdomar 

kan direkt eller indirekt påverka individens 

möjligheter att läka. Exempel på 

detta är diabetes och Cushings syndrom 

(överproduktion av hormonet kortisol 

från binjurarna). Den underliggande 

sjukdomen måste i dessa fall behandlas 

för att läkningen ska förbättras eller normaliseras. 

Såret 

• Blodförsörjning – en absolut förutsättning 

för att ett sår ska kunna läka är att 

blod tillförs via blodkärlen. Utan kärlförsörjning 

dör vävnaden och läkningen 

upphör eller uteblir. De skador på blodkärlen 

som uppkommit i samband med 

skadan kan vi inte göra något åt. Där- 

Instabil patient 

Stabilisera patienten 

Skydda såret 

Sårrengöring 

Inledande borttagning av 

död vävnad 

Bandage 

Frisk granulationsvävnad 

Fortsätt stegvis 

borttagning av död vävnad 

Primär slutning eller 

fördröjd primär slutning Sekundär slutning Såret läker utan att sys 

emot kan vi på alla sätt undvika ytterligare 

kärlskador och vi kan underlätta för 

de kvarvarande blodkärlen att transportera 

blod ut i den skadade vävnaden. 

• Typ och mängd bakterier i såret – bakteriell 

kontamination (förorening) eller 

infektion minskar sårets förmåga att 

läka. Kontamination innebär att såret är 

förorenat med bland annat bakterier – 

men det är inte samma sak som att såret 

är infekterat. En kontamination övergår 

i en infektion om antalet bakterier överskrider 

ett visst gränsvärde, mer än en 

miljon bakterier per gram vävnad. 

• Uttorkningsgrad – för att såret ska läka 

på bästa sätt krävs att miljön i såret är 

fuktig. Om såret torkar dör de yttre cellagren 

och läkningen upphör. I många fall 

måste läkningsprocessen starta om igen efter 

det att kroppen avlägsnat död vävnad. 

• Lokalisering – hudens läkningsförmåga 

kan variera avsevärt beroende på var 

på kroppen såret sitter. Ett sår på bålen 

läker till exempel lättare än sår på benen, 

speciellt om skadan finns i anslutning till 

en led. 

• Typ av skada – i detta hänvisas till avsnittet 

om “Olika typer av sår” i artikeln 

Sårvård del 1, Sårets läkning. 

Kortikosteroider och sårläkning 

Steroider är läkemedel som stör sårläkningen 

genom att de påverkar den inledande 

inflammationen i såret. Detta sker 

genom att bildningen av antikroppar i 

celler och blodplasma (det cellulära och 

humorala immunförsvaret) minskar. 

Dessutom minskar mobiliseringen av och 

funktionen på fagocyter/makrofager. 

Fagocyter är “renhållningsceller” som 

tar upp och oskadliggör främmande partiklar, 

till exempel bakterier. Makrofagen 

är en sorts fagocyt, en stor, vit blodkropp. 

De är nödvändiga för att läkningsprocessen 

över huvud taget ska 

komma till stånd. Den inledande inflammationen 

är också absolut nödvändig för 

att starta den process där olika signalämnen 

(mediatorer) frisätts och reparationsceller 

mobiliseras samt aktiveras (läs 

mer om detta i D-R nr 1 2009). 

Det kan verka motsägelsefullt att behandla 

ett djur med läkemedel som verkar 

mot inflammationen samtidigt som 

jag påpekar vikten av att sårläkningen inleds 

av en inflammation. Sanningen är 

som oftast mitt emellan – om vi lyckas 

dämpa eller hindra inflammationen helt, 

uteblir läkningen. Om vi inte dämpar inflammationen 

alls, ökar smärtan och 

obehaget hos djuret. Det optimala är någonstans 

däremellan och i dagsläget kan 

inget av de i Sverige använda antiinflammatoriska 

preparaten, de så kallade 

NSAID 3 , ge skadliga dämpningar av inflammationen. 

Kortison däremot dämpar högre upp i 

2 DOGGY-RAPPORT • 2010 • ÅRGÅNG 34 • NR 1

Bild inför en transplantation. Inaktiv, långvarig granulationsvävnad 

efter att skadad och död vävnad tagits bort. Foto: Ole Frykman. 

kedjan och kan, som nämnts tidigare, ge 

negativa effekter i den inledande fasen. 

Även i den senare fasen kan kortison påverka 

läkningsförloppet genom 

• nedsatt tillväxt av omogna bindvävsceller 

(fibroblaster) och försämrad 

bildning av granulationsvävnad, det 

vill säga frisk läkningsvävnad 

• nedsatt bildning av kollagen, ett trådigt, 

sammanhållande protein i bindväv 

• nedsatt bildning av epitelvävnad, det 

vill säga de celler eller ytliga cellskikt 

som täcker hud och slemhinnor 

• nedsatt sårkontraktion (sammandragning 

av såret) 

• nedsatt sårmognad genom att hämma 

aktiviteten i enzymet kollagenas 

I praktiken innebär ovanstående att en 

hög dos kortikosteroider (hormoner som 

utsöndras från binjurebarken), där behandlingen 

påbörjats före eller i samband 

med ett kirurgiskt ingrepp, kan störa 

sårläkningen märkbart. Efter cirka tre 

dygn när den inflammatoriska fasen är 

etablerad, har kortikosteroider minimal 

effekt på sårläkningen. 

Sårinfektion 

Med infektion menar vi per definition 

när antalet bakterier i en vävnad är mer 

än en miljon bakterier per gram vävnad. 

Dessförinnan benämner vi det som en 

förorening (kontamination). Det betyder 

att mängden bakterier i ett sår är direkt 

kopplad till risken för en utvecklad sårinfektion. 

Mängden bakterier i ett från 

början rent eller förorenat sår ökar med 

tiden. I det praktiska visar sig detta i en 

ökad infektionsrisk vid operationer som 

varar mer än 90 minuter. 

Den skadade vävnadens kondition och 

motståndskraft är viktigare för om en infektion 

skall utvecklas än antalet och typen 

av bakterier. Försämrad blodcirkulation 

minskar motståndskraften eftersom 


SÅRVÅRD 

kroppens försvarssystem (humorala och 

cellulära försvarsmekanismer) inte till 

fullo kan nå fram till skadan. Död vävnad 

ökar risken för infektion eftersom 

blodcirkulationen försämras och vävnaden 

kan utgöra näring för bakterietillväxt. 

I praktiken innebär detta att skärsår 

mer sällan blir infekterade jämfört 

med kross- eller slitsår. 

Noggrann sårrengöring är oändligt 

mycket viktigare för att undvika en sårinfektion 

än antibiotikabehandling. 

De faktorer som påverkar infektionsrisken 

kan grupperas som följer: 

• Dålig blodförsörjning till vävnaden 

Som tidigare nämnts ger stora vävnadsskador 

en försämrad blodcirkulation. 

Men också uttorkning, där den totala 

blodvolymen minskar, påverkar genomblödningen 

till vävnaden. Samma fenomen 

uppträder vid chock, när kroppen 

styr om blodflödet till livsviktiga organ 

som hjärta och hjärna. Dragning eller 

spänning i vävnaden ger också försämrad 

blodförsörjning genom en direkt mekanisk 

inverkan på blodkärlen. 

• Dålig kirurgisk teknik 

Denna mänskliga faktor ska naturligtvis 

minimeras genom färdighetsträning och 

kompetens hos veterinären samt korrekt 

utrustning. Om en infektion uppstår kan 

orsaken vara att sårrengöringen varit 

otillräcklig vilket lett till att död vävnad 

lämnas kvar. Andra orsaker kan vara att 

vävnadsvätska samlats i vävnadshålrum 

eller att blodstillningen varit dålig. Båda 

förhållandena ökar risken för bakterietillväxt. 

• Främmande föremål i såret 

Detta ökar inflammationen och leder till 

att det samlas fler vita blodkroppar (leukocyter) 

i såret. Dessa utsöndrar enzymer 

som bryter ner kollagen och fibrin, det 

trådformiga protein som bildas i blod- 

Resultatet efter transplantationen. Foto: Ole Frykman. 

plasma när blod koagulerar. De vita 

blodkropparna drar också ihop kapillärerna 

vilket gör att blodflödet blir sämre 

i den omgivande vävnaden. Resultatet 

för sårläkningen blir en förlängd inflammatorisk 

fas och en försenad fibroblastisk 

fas (då omogna bindvävsceller, fibroblaster, 

växer till i sårvävnaden). Det 

främmande föremålet kan också härbärgera 

bakterier och skydda dessa från 

kroppens försvarsmekanismer. 

• Dålig näringsförsörjning 

Här avses en bristande tillförsel av näringsämnen 

som är nödvändiga för läkningen. 

Läkningen av ett sår kräver energi 

som måste tillföras utöver det normala 

behovet. Ett djur som har ett nedsatt 

allmäntillstånd till följd av en sjukdom 

eller skada och som med minskad aptit 

befinner sig i en negativ energibalans (ett 

nedbrytande tillstånd), löper en betydligt 

ökad risk för infektion jämfört med sitt 

normaltillstånd. Tillskott av energirikt 

foder eller näringsinfusion är i dessa fall 

nödvändigt. 

Öppen sårläkning. Smutsiga och infekterade 

sår som inte kan och inte bör sys. Istället 

bygger sårläkningen på bildning av granulationsvävnad, 

sårkontraktion eller epitelisering. 

Foto: Ole Frykman. 

3

Halsteads kirurgiska principer 

Halstead’s kirurgiska principer antogs av 

en läkare med samma namn i början av 

1800-talet. Dessa principer har samma 

aktualitet idag som då. Han har 

sammanfattat de grundläggande och väsentligaste 

kirurgiska principerna i sju 

punkter: 

1. Minimala kirurgiska trauma, det vill 

säga så få och så små kirurgiska sår som 

möjligt. 

2. Noggrann blodstillning, det vill säga 

blödningar stoppas noggrant. 

3. Bevara blodcirkulationen. 

4. Bakteriefri (aseptisk) kirurgisk teknik. 

5. Ingen dragning (tension) i vävnaden. 

6. Noggrann suturering (sutur = söm). 

7. Undvik “dead space” (vävnadshålrum). 

I dessa punkter sammanfattar denne 

läkare de åtgärder som veterinärer kan 

vidta för att förhindra uppkomsten av en 

infektion. 

Strategier för sårförslutning 

Vi kan välja att sluta ett sår på fyra olika 

sätt: 

• Primär suturering 

• Senarelagd primär suturering 

• Sekundär suturering 

• Öppen sårläkning 

Primär suturering. Primär sårläkning 

eftersträvas alltid om det finns möjlighet. 

Såret sys (sutureras) direkt utan andra åtgärder 

än rengöring. Metoden lämpar sig 

endast för rena sår, det vill säga primärt 

rena sår eller rena/förorenade sår som 

rengjorts och spolats mycket noga. 

Senarelagd primär suturering. Ett lindrigt 

förorenat sår kan lämnas öppet och 

täckas med ett sterilt, fuktighetsbevarande 

bandage som byts en till tre gånger 

per dygn. Om det inte finns några tecken 

på vävnadsdöd eller infektion efter fyra 

till fem dagar sys såret. Detta ger ett bra 

dränage och mobiliserar vävnadens försvar 

mot infektion. 

Sekundär suturering. Denna metod används 

för sår som är ytligt förorenade 

och infekterade. Såret sys efter fem till tio 

dagar när sårytan är täckt av frisk granulationsvävnad 

(ung, kärlrik bindväv). 

Denna fina ärrvävnadsbädd rengörs 

noga och sårkanterna skärs rena. Huden 

dras ihop över såret och sys med speciell 

teknik. Alternativt kan hela granulationsvävnaden 

tas bort innan såret sys. 

Öppen sårläkning. Metoden lämpar 

sig för smutsiga och infekterade sår som 

inte kan eller bör sys. Tekniken bygger på 

att det bildas granulationsvävnad samt 

att såret dras samman (sårkontraktion) 

där det finns tillräckligt med hud respektive 

epitelisering där det är brist på hud. 

Epitelisering innebär att yttre hudceller 

(epitelceller) vandrar in över såret för att 

SÅRVÅRD 

Det går snabbt. Ett sår bör rengöras och sys inom fyra till sex timmar. Efter det är antalet 

bakterier stort i såret. Foto: Lisbeth Karlsson. 

så småningom täcka hela sårytan. Skillnaden 

är att sårkontraktion ger en hållfast 

läkningsvävnad, om än utseendemässigt 

oacceptabel i vissa fall, medan 

epitelisering ger en skör, tunn och oelastisk 

hud. Den senare utsätts lätt för ny 

skada. 

Vilken teknik man väljer för att sy såret 

beror i huvudsak på hur lång tid som förflutit 

från skadetillfället till behandling. 

Med begreppet “The Golden Period” 

menas de fyra till sex timmar efter skadan 

då såret, med eller utan sårrengöring 

och spolning, lämpar sig för primär suturering. 

Efter denna tid har bakterier invaderat 

vävnaden och man får då tillämpa 

sekundär suturering eller öppen läkning. 

Det bör dock framhållas att det som är 

viktigare än tiden är: 

• Föroreningen – finns det många bakterier 

från början ökar infektionsrisken 

• Vävnadsskadan 

• Cirkulationsrubbningen 

Principer för behandling av förorenade 

sår 

Den grundläggande målsättningen med 

behandlingen ska vara att undvika att en 

infektion utvecklas och att skapa optimala 

förutsättningar för såret att läka. I 

processen ska både patient och sår utvärderas. 

När den nödvändiga sårbehandlingen 

måste vänta tills patientens tillstånd är stabilt, 

ska såret ändå tillfälligt tas omhand: 

• Såret rengörs och tvättas/spolas med 

rikligt med ljummet vatten eller fysiologisk 

koksaltlösning, det vill säga en 

saltlösning som har samma saltkoncentration 

som kroppen. 

• Genom spolningen återfuktas den skadade 

vävnaden. 

• Placera någon typ av skydd över såret 

mot ytterligare förorening eller uttorkning. 

Om möjligt kan huden dras ihop 

provisoriskt över såret, alternativt lägger 

man ett sterilt, fuktighetsbevarande 

bandage över såret. Det sistnämnda är 


Fuktig sårvävnad 

Snabb invandring av 

hudceller i sårvävnaden 

Barriär som skyddar mot bakterier, vatten, 

kemikalier och ytterligare skada. 

speciellt viktigt om en skelettdel, sena 

eller led är blottad. 

Förorenade sår ska behandlas och rengöras 

i full kirurgisk aseptik, det vill säga 

i helt bakteriefri miljö, för att förhindra 

ytterligare förorening. De bakterier som 

tillförs såret i samband med skadan kan 

vi inte göra något åt. Vidare förorening 

ska däremot undvikas. Eftersom behandlingen 

är smärtsam bör veterinären 

bedöva djuret samt ge det smärtlindring 

under och efter ingreppet. När såret har 

täckts med fuktade kompresser eller sårgel 

klipps håret/pälsen runt såret radiellt 

ut från såret. Som ett alternativ kan såret 

tillfälligt dras ihop med staples (metallklämmor) 

eller dukklämmor innan håret/pälsen 

klipps. Huden runt såret tvättas, 

fortfarande med täckt såryta, enligt 

normala rutiner inför en operation och 

dukas in för operation. 

Sårrengöring 

Beroende på sårets karaktär kan veterinären 

välja mellan kirurgisk och medicinsk 

rengöring. 

Kirurgisk sårrengöring innebär att död 

vävnad och föroreningar skärs bort med 

skalpell och/eller sax men att skadad vävnad 

som har tillfredsställande eller god 

kärlförsörjning kan lämnas kvar. Det är 

vanligtvis inte att rekommendera att ta 

allt på en gång eftersom det då finns risk 

att man tar bort onödigt mycket vävnad. 

Veterinären bör hellre vänta och göra en 

ny bedömning nästa dag. 

Viktiga vävnader, till exempel senor, 

ledkapslar, buk- och bröstvägg med mera 

som visar tveksam livsduglighet, ska bedömas 

igen efter ett till två dygn innan 

vävnaden avlägsnas. Detta för att bekräfta 

att den verkligen inte går att rädda. 

Under rengörande processer ska man 

vara noggrann med att stilla blödningar. 

Hornlager 

Läderhud 


SÅRVÅRD 

Öppet sår 

Torr läderhud 

Långsam invandring av 

hudceller i sårvävnaden 

I en frisk granulationsvävnad underlättas epiteliseringen av såret om ytan täcks av ett 

helt tätt förband (till vänster i figuren, läs även sid.6) som bevarar fuktigheten. Illustration: 

Lisbeth Karlsson. 

Detta för att undvika ansamling av blod 

och/eller serum i vävnaden. Sådana ansamlingar 

kan fungera som näring för 

bakterier eller rent mekaniskt hindra läkning 

genom att de håller isär sårytorna. 

En speciell skadetyp – bitskada – kräver 

extra uppmärksamhet när det gäller sårrengöring. 

Vid skadans uppkomst skapas 

ofta stora mjukdelsskador som kan finnas 

djupt nere i vävnaden. Ofta bildas stora 

sårhålor. Här måste skadad vävnad öppnas 

kirurgiskt för att man ska kunna inspektera 

skadornas omfattning och göra 

det möjligt att rengöra såret med mera. 

Medicinsk sårrengöring innebär att 

hydrogel (fuktighetsgivande gel) eller enzymatiska 

produkter används i såret. 

Dessa förstärker kroppens förmåga att 

själv avgränsa och stöta bort död vävnad. 

Den avstötta vävnaden tas upp av 

omgivande kompresser och/eller spolas 

bort vid sårrengöring. Tekniken är tidskrävande 

men vävnadsbesparande eftersom 

det bara är skadad vävnad som avlägsnas. 

En kombination av kirurgisk 

och medicinsk sårrengöring blir oftast 

den effektivaste och bästa behandlingen. 

Spolning 

Att spola såret är en viktig och effektiv 

åtgärd som dessutom skyddar vävnaden. 

Spolningen avlägsnar föroreningar, döda 

celler samt infektionsämnen och ska ske 

regelbundet. Använd rikligt med lämplig 

spolvätska, en halv till en hel liter. Spolning 

kan med fördel göras under tryck – 

ett avpassat tryck får man med en 60 ml 

sårspruta och en rosa kanyl (1,2 mm). 

Spolvätskor 

Kranvatten 

Kroppstempererat kranvatten kan användas 

som första rengöring av kraftigt 

förorenade sår. Vissa menar att vatten 

kan användas utan risk under hela läk- 

ningsprocessen. Vatten är dock en så kallad 

hypoton lösning (låg salthalt) och 

kan ge viss cellskada. Fördelen med 

vatten är naturligtvis att det är lättillgängligt, 

billigt och har en god, rengörande 

förmåga. 

Fysiologisk NaCl (koksaltlösning) 

eller Ringer 

Dessa båda lösningar har samma salthalt 

som kroppsvätskor. De är därför skonsammare 

mot vävnaden än vatten. I övrigt 

har dessa lösningar samma goda 

egenskaper som vatten när det gäller sårrengöring. 

En fördel är att dessa produkter 

levereras i infusionspåsar och kan 

kopplas till ett infusionsaggregat (infusion 

= ges direkt intravenöst, i en ven, 

som dropp). Detta ger ett sterilt set där 

slangen kan användas som spolmunstycke. 

Klorhexidin 

0,05-0,5 % klorhexidinlösning kan eventuellt 

användas i den akuta fasen av sårbehandlingen, 

men inte för upprepad behandling. 

Lösningen har minskad effekt 

mot bakterier i närvaro av organiskt material, 

som till exempel hud eller muskler. 

Upprepad behandling med klorhexidin 

leder till att bildningen av granulationsvävnad 

minskar och att risken för att 

gramnegativa 4 bakterier, till exempel kolibakterier, 

utvecklar resistens mot klorhexidin. 

Jodpreparat 

Dessa produkter har en mycket kortvarig 

effekt eftersom de inaktiveras vid 

kontakt med kroppsvävnad. De är också 

giftiga för bindvävsceller (fibroblaster). 

Dessa produkter har idag ingen plats i 

modern sårvård. 

Väteperoxid 

Som vätska betraktat kan lösningen anses 

ha en bra rengörande förmåga, jämförbar 

med övriga lösningar. Men den har en minimal 

antibakteriell effekt och har ingen 

effekt mot anaeroba 5 bakterier, vilket tidigare 

har påståtts. Produkten är mycket 

giftig för kroppsvävnader och bör inte användas 

vi någon form av sårbehandling. 

Antibiotika för lokalbehandling 

Antibiotika i lösning, kräm, salva, pulver 

eller kompresser för lokal applikation, 

har ingen positiv inverkan på sårläkningen, 

snarare tvärtom. Lokalbehandling 

har i detta fall inga fördelar jämfört med 

allmänbehandling (behandling som får 

effekt i hela kroppen). 

Sammanfattning: Undvik antiseptiska 

(bakteriedödande) och lokala, antibiotiska 

preparat vid sårbehandling. 

5

Dränering 

Trots att veterinären försöker undvika 

att det under behandlingen uppstår vätskeansamlingar 

eller hålrum i vävnaden, 

kan det på grund av skadans typ inte alltid 

undvikas. För att undvika komplikationer 

rekommenderas att vävnaden dräneras 

med ett passivt (utnyttjar gravitationskraften) 

eller ett aktivt (slutet system 

med undertryck) dränage. Dränaget behålls 

tills produktionen av vätska i sårhålan 

har avstannat. 

Sammanfattning för behandling 

av förorenade/öppna sår 

1. Förebygg ytterligare förorening och 

uttorkning. 

2. Ta bort död vävnad. 

3. Rengör såret från föroreningar och infektionsämnen. 

4. Dränera. 

5. Skapa förutsättningar för en god kärlförsörjning. 

6. Välj lämplig metod för sårförslutning. 

Bandageringsteknik 

I följande situationer har man anledning 

att bandagera sår: 

• Öppna sår innan slutlig kirurgisk behandling. 

• Öppna sår för avancerad medicinsk 

behandling. 

• För att förhindra rörelse i huden över 

leder och muskler. 

Det är mycket viktigt att komma ihåg 

att bandage kan ge tryck och leda till cirkulationsrubbningar 

i vävnaden. Det är 

därför nödvändigt att den som lägger 

bandaget har kunskap om hur bandaget 

fungerar och hur det ska läggas. 

I klassisk bandageringsteknik skiljer 

man på de olika strukturella lagren i bandaget. 

Kontaktlagret/lagret närmast 

sårytan 

Lagret närmast sårytan kan ha en debriderande 

effekt, det vill säga det suger upp 

sårsekret, samtidigt som det skapar en 

skyddande hinna över sårytan. Vilken 

funktion som är dominerande beror på 

det stadium av läkning som såret befinner 

sig i. 

Det primära lagret, lagret närmast sårytan, 

kan ytterligare klassificeras som 

• adherent (det fäster mot såret) 

• nonadherent (det fäster inte) 

• semiocclusivt, (minskar luftens tillträde) 

• occlusivt (helt tätt) 

Ett adherent eller fästande lager närmast 

sårytan förekommer nästan aldrig 

idag. Tidigare användes denna typ av 

kompress under den första tiden i sårläkningsprocessen 

för att öka den mekaniska, 

rensande förmågan. Detta uppnåddes 

genom att kompressen tilläts fästa mot 

SÅRVÅRD 

såret genom att proteinrikt sårsekret och 

döda vävnadsrester sögs upp och torkade 

fast i materialet. När kompressen avlägsnades 

följde sårsekretet och vävnadsresterna 

med. Hanteringen var mycket 

smärtsam. 

Idag används genomgående nonadherenta 

förband, förband som inte fäster 

mot såret, under hela sårbehandlingen. 

Speciellt viktig är användningen under 

sårets reparationsfas när granulationsvävnad 

(ny, kärlrik bindväv) och hudceller 

som förflyttas in över sårytan för att 

skapa ny hud (migrerande epitel) ska 

skyddas. 

Ett nonadherent semiocclusivt förband, 

ett förband som inte fäster mot 

sårytan och som minskar luftens tillträde, 

används så länge det granulerande såret 

avger vätska som kan transporteras 

till förbandets andra lager. 

Nonadherent occlusivt förband används 

när sårytan torkat upp för att bibehålla 

fuktigheten och accelerera epiteliseringen, 

det vill säga snabba på bildningen 

av ny hud. 

De flesta moderna sårvårdsprodukter 

har idag en nonadherent yta, en yta som 

inte fäster mot såret. Det finns många typer 

av förband att välja på och valet av 

produkt beror på sårets status och i vilken 

läkningsfas det befinner sig. En korrekt 

sårvårdsbehandling kräver idag kunskap 

om hur och när de olika sårvårdsprodukterna 

skall användas. Liksom att 

rätt produktval avsevärt kan stimulera 

till förbättrad läkning, kan fel produktval 

störa kroppens försök till rekonstruktion. 

De moderna sårvårdsprodukterna kan 

indelas i: 

• Kompress med folieyta. 

• Förband med gelbildande ämnen (alginater). 

• Kompress med silverbeläggning. 

• Cellulosaförband med eller utan antimikrobiella 

komponenter. 

• Polyuretanförband. 

• Kollagenförband. 

Detaljkännedom om de olika produkternas 

användningsområde ligger utanför 

denna artikels målsättning. 

Förbandets andra lager 

Detta lager i bandaget absorberar sårsekret 

och skyddar såret från ytterligare 

skador. Det skall också förhindra maceration 

i sårkanterna, det vill säga förhindra 

att vävnaden mjukas/löses upp på 

grund av den närvarande sårvätskan. 

Förbandets tredje lager 

Lagrets uppgift är att skydda och hålla 

fast det underliggande bandaget. 

Sammanfattning förband 

Sammanfattningsvis ska ett bra förband: 

• skydda såret 

• absorbera sekret 

• bibehålla fuktigheten 

• förhindra ytterligare förorening 

• bevara cirkulationen 

• motverka infektion 

Sårvård i praktiken 

När man har hand om sår är det oerhört 

viktigt att man har kunskap och kompetens 

om sårets olika läkningsfaser och de 

komplicerande faktorer som kan föreligga. 

Att bilda ett sårvårdsteam på kliniken 

är ett väsentligt steg i rätt riktning för att 

samla erfarenheten i en mindre grupp 

samt att underlätta för planeringen så att 

samma person handlägger ett sår hela tiden. 

Många av de sår som veterinärer behandlar 

ska gå vidare till kirurgisk rekonstruktion 

och måste förberedas på 

bästa sätt. Denna förberedelse är avgörande 

för slutresultatet efter en hudtransplantation. 

I praktiken kan ett schema underlätta 

för beslut om åtgärder. I det vidstående 

schemat (se sid.2) måste bedömning av 

såret göras regelbundet för att därefter gå 

vidare till nästa behandlingsruta. För vidare 

information om de plastikkirurgiska 

metoderna som nämns i schemat, 

hänvisas till litteratur inom området. 

Genom att följa flödet i schemat samt 

att använda sina kunskaper i sårläkningsprocessen, 

motverka läkningshämmande 

faktorer och underlätta för såret 

genom att använda optimal förbandsmaterial 

vid varje fas i läkningen, kan varje 

sår – hur illa det än ser ut i början – 

bringas till läkning. 

Ole Frykman 

Överveterinär OLE FRYKMAN är specialist 

i hundens och kattens sjukdomar samt specialist 

i kirurgi. Han arbetar vid Regiondjursjukhuset 

Strömsholm. 

Fotnot 

1 flap = flikat hudtransplantat, en bit vävnad 

med formen av en tunga som sitter fast med 

en del i den kroppsdel varifrån blodförsörjningen 

kommer. 

2 graft = transplanterad vävnad, operativt 

överförd, levande vävnad. 

3 NSAID = non steroidal antiinflammatory 

drugs, samlingsnamn för ickesteroida, antiinflammatoriska 

medel. 

4 gramnegativa = gramfärgning är en metod 

att färga bakterier för att skilja dem från varandra. 

Metoden bygger på att bakteriernas 

cellväggar är olika uppbyggda. Gramnegativa 

bakteriers cellväggar färgas inte. 

5 anaeroba bakterier = bakterier som lever och 

förökas i en miljö utan syre. 


Resistensutveckling 

hos 

bakterier går 

att motverka 

De senaste åren har det gått att läsa 

många artiklar i media om ämnet 

multiresistenta bakterier. Inte bara vi 

människor utan även våra sällskapsdjur 

har drabbats. De antibiotikaresistenta 

bakterierna kan överföras mellan djur 

och människor, och behandling av djur 

påverkar även folkhälsan. 

Resistensutveckling går att motverka 

genom åtgärder som strävar mot att förebygga 

infektioner och minska användningen 

av antibiotika. Sveriges Veterinärmedicinska 

Sällskap har utarbetat en reviderad 

“Antibiotikapolicy för hund- och 

kattsjukvård” som nyligen publicerades. 

Detta dokument ger utifrån svenska 

förhållanden bra vägledning om vilka val 

av behandling som är att rekommendera 

vid olika sjukdomstillstånd. I många situationer 

kan det vara rätt att avvakta 

antibiotikabehandling eller välja en annan 

behandling som till exempel mer intensiv 

sårvård. Att behandla med antibiotika 

“för säkerhets skull”, i förebyggande 

syfte eller utan diagnos är aldrig 

acceptabelt. Enligt god veterinärmedicinsk 

sed är livslång antibiotikabehandling 

inte heller acceptabel. 

Smittskydd viktig i alla led 

För att minska risken för bakteriesmitta 

vid till exempel kirurgiska ingrepp måste 

hela smittskyddskedjan fungera. Förberedelserna 

inför planerad kirurgi bör 

innebära att djurägaren badar djuret 

med klorhexidinschampo kvällen före 

operationen i syfte att minska antalet 

hudbakterier. På operationsavdelningen 

gäller sedan strikta hygienrutiner och 

god kirurgisk teknik. Därefter ska operationssåret 

om möjligt skyddas av bandage 

några dagar efter operationen och 

krage användas hela perioden tills stygnen 

tas bort. 

Resistensbestämning allt viktigare 

För olika sjukdomspanorama finns olika 

aspekter att ta hänsyn till. Vilka antibiotika 

verkar mest effektivt i specifika organ, 

som lungor, tarm eller hud? För att 

säkra att rätt val av antibiotika görs bör 

man i de flesta fall ta prov för bakterieodling 

med resistensbestämning. Om veterinären 

bedömmer att infektionen är så 

allvarlig att behandling sätts in innan 

provsvar kommit styrs valet av antibiotika 

av klinisk erfarenhet tills provsvaret 

är klart. 


SAGT & GJORT 

Ett ökat resande gör smittskydd svårare. Förutom parasiter kan vi människor och djur få 

med oss resistenta bakterier hem. Foto: Lisbeth Karlsson. 

Krage skyddar såret 

En vanlig komplikationsorsak efter kirurgi 

hos hund och katt är självtraumatisering, 

det vill säga att djuret själv slickar 

och river mot det rakade operationsområdet 

och såret. Därför är användandet 

av krage samt att kragen är tillräckligt 

stor mycket viktigt. Problem med att få 

förband att fästa över operationsområdet 

beror på djurens grova hud samt större 

mängd hårsäckar jämfört med människohuden. 

En kroppsstrumpa är bra som 

skydd vid promenad i regnigt eller snöigt 

väglag. Om hunden kommer åt att klia 

med baktassarna kan det vara aktuellt 

att sätta på en strumpa eller göra ett tassbandage 

som skydd, så att klorna inte river 

sår i huden eller river upp stygnen. 

Som djurägare är det viktigt att tänka på: 

• Att mängden antibiotika bör minskas 

och vi alla har ansvar i det enskilda fallet. 

• Att överbliven antibiotika inte ska användas 

i väntan på en tid hos veterinär. 

Vill du ha en 

papperstidning? 

Du vet väl att det nu är möjligt att 

få Doggy-Rapport som papperstidning 

igen? 

Kontakta Emelie Nilsson, mail 

emelie.nilsson@lantmannen.com 

Kostnad för fyra nummer är 200 kr. 

Innan behandling ska veterinärundersökning 

och eventuell provtagning ha 

genomförts. 

• Att inför planerade kirurgiska ingrepp 

ska djuret kvällen innan operation badas 

med klorhexidinschampo. 

• Att skydda sår med hjälp av krage, 

tass-skydd, kroppsstrumpa och eventuellt 

sårförband. 

Lena Myrenius 

UPPFÖDARE! 

Du är väl medlem i 

vår uppfödarklubb? 

Om inte ring 

eller maila till oss: 

Annika Wängvik 

Mammaledig 

Linda Aspsjö Dahlgren 

Mammaledig 

Jaana Arvidsson 

jaana.arvidsson@lantmannen.com 

Anette Andersson (vikarie) 

anette.x.andersson@lantmannen.com 

Tel 0322-66 65 00 (växel) 

7

Göteborgs 

postregion 

Porto betalt 

Port payé 

P 410197400 

B 

Författare: 

(Den första siffran anger år, den andra 

nummer och den tredje artikelns första 

sida. Från och med 1989 numreras sidorna 

i Doggy-Rapport löpande från 

nummer till nummer inom årgången.) 

Barvefjord, U. Doggy-Rapports grundare 

jubeldoktor 09:03:20 

Bergvall, K. Dermatomyosit hos hund 

09:01:06 

Frykman, O. Sårvård del 1 – Sårets läkning 

09:01:01 

Göransson, L. Specialbehandlad spannmål 

stärker kroppens försvar 09:02:13 

Johansson, A. Tassar 09:03:22 

Johansson, A. Vaccin mot kennelhosta 

kan sprayas in i hundens nos 09:02:09 

Karlsson, L. Nya yrkesbehörigheter införs 

nästa år 09:04:32 

Lilliehöök, I. & Hamlin, H. Immunmedierad 

hemolytisk anemi (IHA) hos hund 

09:02:11 

Mellgren, M. Furunkulos hos hund 

09:04:25 

Toresson, L. Kroniska inflammatoriska 

sjukdomar i mag-tarmkanalen hos hund 

09:04:28 

Wallin Håkansson, B. Ögonherpes hos 

katter 09:02:15 

Åhman, S. Demodikos hos hund – en 

komplex och outforskad sjukdom 

09:03:17 

Veterinärinformation från Lantmännen Doggy AB 

Ansvarig utgivare: Hans Nilsson 

Veterinärmedicinsk konsult: 

Leg. vet. Lena Myrenius 

I redaktionen: 

Agronomie doktor Ann Högberg 

Redaktionssekreterare: 

Emelie Nilsson 

Redigering: Karli Ord och Bild 

Förfrågningar om tidningen, artiklar i tidigare 

nummer m.m. besvaras gärna av tidningens 

redaktionssekreterare! För signe- 

DOGGY-RAPPORT REGISTER 2009 

Ämnesord 

(Den första siffran anger år, den andra 

nummer och den tredje artikelns första 

sida. Från och med 1989 numreras sidorna 

i Doggy Rapport löpande från 

nummer till nummer inom årgången.) 

Anemi 09:02:11 

Antisekretorisk faktor, AF 09:02:13 

Autoimmuna sjukdomar 09:02:11 

Bakterier 09:04:25 

Bordetella bronchiseptica 09:02:09 

Stafylokocker 09:04:25 

Böjsenor 09:03:22 

Demodex 09:03:17 

09:04:25 

Demodikos 09:03:17 

Dermatomyosit 09:01:06 

Diarré 09:04:28 

Specialbehandlad spannmål 09:02:13 

Djursjukvårdare 09:04:32 

Felint herpesvirus, FHV 1 09:02:15 

Furunkulos 09:04:25 

Gustaf Björck 09:03:20 

Herpesvirus 09:02:15 

Huden 

Sårvård 09:01:01 

Hudsjukdomar 

Demodikos 09:03:17 

Dermatomyosit 09:01:06 

Furunkulos 09:04:25 

Hypotyreos 09:04:25 

IBD 09:04:28 

IHA, immunmedierad 

hemolytisk anemi 09:02:11 

rade artiklar svarar författaren. För osignerat 

material svarar redaktionen. För insänt, ej beställt 

material ansvaras ej. 

Artiklar och bilder i Doggy-Rapport får endast 

återges med redaktionens tillstånd och efter 

överenskommelse i varje enskilt fall med upphovsmannen, 

författaren och/eller fotografen. 

I sammanhanget skall det klart framgå från vilket 

nummer av Doggy-Rapport artikeln är 

hämtad. För närmare upplysningar – tag kontakt 

med redaktionssekreteraren! 

Läsarservice: Tidigare nummer av Doggy- 

Rapport kan beställas och kostar då 20 kr 

(med reservation för att vissa nummer inte 

längre finns i lager). Fotostatkopiering av artiklar: 

2:50 kr/sid. Samlingspärm: 32 kr. För 

varje beställning utgår en expeditionsavgift på 

10 kr. Moms ingår. 

ISSN: 1400-6650 

Immunförsvaret 09:02:11 

IHA, Immunmedierad 

hemolytisk anemi 09:02:11 

Kennelhosta 09:02:09 

Klor 09:03:22 

Kvalster 09:03:17 

Känslig mage 09:04:28 

Mag-tarmkanal 09:04:28 

IBD, Inflammatory 

Bowel Disease 09:04:28 

Parasiter 

Demodex 09:03:17 

09:04:25 

Pyodermi 09:04:25 

Spannmål 09:02:13 

SPC, specially 

processed cereals 09:02:13 

Sporre 09:03:22 

Stafylokocker 09:04:25 

Sårvård 09:01:01 

Tassar 09:03:22 

Böjsenor 09:03:22 

Klor 09:03:22 

Tassödem 09:03:22 

Trampdynor 09:03:22 

Trampdyneavlossning 09:03:22 

Tassfurunkulos 09:04:25 

Tassödem 09:03:22 

Trampdynor 09:03:22 

Trampdyneavlossning 09:03:22 

Utfodring 09:02:13 

Vaccination 09:02:09 

Kennelhosta 09:02:09 

Virus 09:02:15 

Ögon 09:02:15 

Ögonherpes 09:02:15 

Lantmännen Doggy uppfyller 

kraven i den internationella 

kvalitetsstandarden 

SS-EN ISO 9001. 

Certifikat nr 321, utfärdat 

av SIS Certifiering AB. 

Postadress: Doggy-Rapport, 447 84 Vårgårda 

Telefon: 0322-66 65 00 

Från utlandet +46 (0)322 66 65 00 

Telefax: 0322-66 65 80 

Hemsida: www.doggyrapport.se 

E-mail: dogpost@doggy.se 

Produceras av Prinfo Vårgårda AB, 

Box 45, 447 22 Vårgårda.

Doggy Rapport nr 1 - 2010

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?