Är det alltid rätt person som vinner? - DiVA

Standard på tävlingsbackar
Diskussioner om lutningen på tävlingsbackar har förekommit under
hela denna tidsperiod. Motioner har lämnats in med Frankrike i
spetsen. Motionerna handlar om att reglerna för backarnas standard
skall förändras till brantare och kortare backar. Detta för att öka
tempot i åkningen och få en mer dynamisk åkning. Tanken är att med
mer lutning på backarna kommer åkningen att bli mer explosiv och
dynamisk vilket ger en livfullare åkning som blir mer intressant för
publiken. Detta samtidigt som det med kortare åk också blir lättare för
både domare och åskådare att följa hela åket och tävlingarna blir
kortare, vilket också ses som positivt.
Backarna har också successivt förändrats från att kring 1988 haft en
lutning på 11° ±2° och längd på ca 250 meter till att 1997 ha en
lutning på 13-16° och vara 160 meter långa. Tiden på åket har varierat
från 2½ minut till att nu vara kring 1½ minut.
Domarfördelningen
Som ovan beskrivits dömdes det 1988 enligt det tiopoängssytem, där
alla domare bedömde alla delar i åket. Senare delades bedömningen upp
på delat poängsättningssystem, split-scoring system, som också tidigare
beskrivits. Diskussioner som förekom dessa förändringar var bl.a.
följande:
Ett problem som tas upp 1988 är att av uppskattningsvis 70% av
domarnas tid tittar man på, och bedömer teknisk svårighet, som är värt
endast 25% av poängen. Detta resulterar i att koreografi delen och
helhetsbedömningen värd tillsammans 75% av poängen endast får
uppskattningsvis 30% av domarnas tid. En lösning till detta menar
man skulle kunna vara att dela upp bedömningen så att några (två)
domare dömer bara teknik och de resterande domarna koncentrerar sig
på koreografi och helhets poängen (Lake Placid, 1988).
32