Är det alltid rätt person som vinner? - DiVA

handledare gav Ingemar mig också möjligheten, såväl praktiskt som ekonomiskt,
att inleda min forskningskarriär trots att jag vid den tidpunkten just
inlett mitt internationella tävlande i acroski. När Ingemar sedan blev professor
på I.H., var det professor Widar Henriksson som tog vid som min
handledare, och tillika chef, och han är den som lett mig igenom huvuddelen
av denna avhandling. Widar är den som har sett till att struktur funnits,
hjälpt mig att se förbi detaljer och varit den som sett till att jag kommit
någonstans i mitt skrivande. Tålmodigt har han ”genomlidigt” många och
långa diskussioner kring rapportutkast och detaljerade beskrivningar kring
bedömningsreglementena i både rytmisk gymnastik och acroski. Framförallt
har han dock visat att han har trott på mig vilket varit avgörande i de
situationer då jag tvivlat på mig själv och min kapacitet. Till Widar vill jag
också rikta ett stort tack för att han har förstått vad min idrottskarriär har
betytt för mig och för att han givit mig möjligheten att forska samtidigt som
jag tävlade på internationell nivå med allt vad det inneburit. Utan den
möjligheten hade det knappast blivit någon forskning alls.
Ett stort tack också till alla Er tränare, domare och aktiva inom acroski och
rytmisk gymnastik som ställt upp på mina intervjuer och till Er inom
Svenska och internationella Skid- och Gymnastikförbunden som har hjälpt
mig hitta material och hjälpt mig reda ut oklarheter i de respektive sporternas
bedömningsreglementen, framförallt till Janne Olofsson och Anne
Blomkvist, freestyle samt Lisbeth Göthberg, rytmisk gymnastik. Mitt nästa
tack vill jag rikta till alla arbetskamrater på E.P.M. som har varit positiva till
både mitt tävlande och forskande och som trots att jag varit borta i långa
perioder alltid fått mig att känna mig som ”en i gänget” när jag återvänt.
Detta har varit både trevligt och viktigt för mig, så tack ska ni ha´! Ni har
också genom era intressanta funderingar kring idrottens mätningar och
bedömningar lett mig in på nya spår. Ett speciellt tack till er på E.P.M. som
hjälpt mig med administrativa uppgifter, figurritande och allt annat som jag
inte klarat av själv samt till Märta, Eva och alla ni andra som har motiverat
mig att ta nya tag vid de tillfällen det känts tungt. Ett jättetack till Christina
som hjälpt mig att få kontroll på min dator och mina filer som alltid har
slagit bakut i de mest pressade situationer och vid de värsta möjliga av
tillfällen. Ett speciellt tack vill jag också rikta till professor Christina Stage
och Christian Ramstedt som läst mina manus för delrapporterna och Eva
Olofsson som läst mitt avhandlingsmanus. Alla har ni kommit med
konstruktiva tankar och idéer. En hälsning också till alla er på Pedagogiska
institutionen som jag kommit i kontakt med via undervisning och seminariegrupper.
Det var en givande tid med många intressanta diskussioner.