Augusti - Skogsbruket

Skogs 

bruket 8|2012 

Tyngre transporter 

sparar miljö, vägar och pengar 

Nu renar pilar vatten 

Förbered terrassbygget på hösten 

Miniflygplan för kartläggning och utbildning

Skogs 

bruket 8|2012 

Tyngre transporter 

sparar miljö, vägar och pengar 

Nu renar pilar vatten 

Förbered terrassbygget på hösten 

Miniflygplan för kartläggning och utbildning 

2 Skogsbruket 8/2012 

i detta nummer 

6 SUG EFTER FINLÄNDSKA BÄR 

Tusentals utländska plockare är ett livsvillkor för den finländska bärindustrin. 

8 TUNGA TRANSPORTER BÄTTRE FÖR 

MILJÖ OCH EKONOMI 

Skogforsk i Sverige testar virkestransporter med högre totalvikt. 

Långtidsförsöken visar att tyngre bilar innebär lägre belastning. 

10 PILPLANTOR RENAR AVLOPPSVATTEN 

I två decennier har pilar renat både grå- och svartvatten utomlands. 

Nu introduceras systemet i Finland. 

14 NYA MATERIAL 

Skogsindustrin satsar hårt på biobaserade material såsom biokompositer, 

vedbaserade textilfibrer och biofibriller. 

15 DAGS ATT FÖRBEREDA TERRASSBYGGET 

Hösten är rätt tid att ansöka om tillstånd och boka snickare om du vill 

ha en ny terrass nästa sommar. 

18 FLYGPLAN I SKOGEN 

Yrkeshögskolan Novia har fått två miniflygplan för naturbruks- och 

miljöundervisningen. I Sverige används miniplan bland annat för att 

inventera skador av granbarkborre. 

24 UPP TILL BEVIS! 

I en ny serie kollar Skogsbruket hur fackfolket sköter sina egna skogar. 

OMSLAGSBILD: ETT-FOrDONET TESTAS I NOrrBOTTEN. 

FOTO: SKOGFOrSK 


FOTO: GErD MATTSSON-TUrKU FOTO: PIXMAC 

8 

14 

15

Skogs 

bruket 

OBUNDEN SPECIALTIDNING FÖr 

SKOGSÄGArE I FINLANDS SVENSKBYGD 

Nr 8/2012 . AUGUSTI . ÅrGÅNG 82 

www.skogsbruket.fi 

Utgivare FÖrENINGEN FÖr 

SKOGSKULTUr rF 

NOrrA JÄrNVÄGSGATAN 21 B 

00100 HELSINGFOrS 

tfn 029 432 6000 

fornamn.efternamn@tapio.fi 

redaktion 

Chefredaktör Johnny Sved 

tfn 0400-967 648 

redaktionschef Gerd Mattsson-Turku 

tfn 0500-718 256 

Tf. redaktionssekr. Peter Nordling 

tfn 050-559 5778 

redaktör Maria Lindén 

tfn 0400-327 159 

Medarbetare Helena Forsgård 

tfn 018-155 50 

helena@vikan.ax 

Nina Jungell 

tfn 050-378 6954 

nina.jungell@gmail.com 

Marianne Palmgren 

marianne.palmgren@pp.inet.fi 

Siv Karlsson 

tfn 040-678 6689 

siv.vesterlund@gmail.com 

Bertel Widjeskog 

tfn 0500-888 530 

bergine@multi.fi 

Annonsförsäljning 

Oy Nordinfo Ab 

Mats Almqvist 

tfn 040-548 5316 

mats.almqvist@nordinfo.fi 

Adressförändringar och prenumerationer 

Guy Karlsson 

tfn 040-515 6591 

skogsbruket@tapio.fi 

Prenumerationspriser (inkl. moms 9 %) 

Helårsprenumeration (11 nr) 

49 euro i Finland 

49 euro i Sverige 

53 euro i övriga länder (moms 0 %) 

Halvårsprenumeration (6 nr) 

30 euro i Finland 

30 euro i Sverige 

33 euro i övriga länder (moms 0 %) 

ISSN 0037-6434 

Layout och 

ombrytning Oy Nordinfo Ab, Maj-Len roos 

Tryckeri Oy Painotalo tt-urex Ab, Borgå 

Papper Tidningen trycks på 

PEFC-certifierat papper 

VEM SKA FÅ PLOCKA BÄREN? 

LEDArEN 

10.8.2012 

LÄMPLIGT INFÖR ÅRETS bär- och svampsäsong slängde vår jord- och skogsbruksminister 

Jari Koskinen in en brandfackla i debatten om allemansrätten. 

Koskinen ifrågasätter allemansrättens omfattning och om det är rätt 

att utnyttja allemansrätten för att driva ren och skär affärsverksamhet. Det 

är en fräsch öppning av debatten om hur den värdeproduktion som skogen 

står för ska fördelas. 

Inte oväntat har ministerns utspel mötts av en hel del skeptiska kommentarer. 

Det är enbart någon ynka procent av bär- och svampskörden 

som bärgas och varför skulle man då gå in och begränsa rätten att plocka 

på annans mark? Det känns orimligt att snikna markägare ska förvägra 

andra rätten att ta tillvara en resurs som de själva inte hinner eller orkar 

ta tillvara. 

Det är kanske, trots allt, dags att ta sig en ordentlig funderare över allemansrätten. 

Vilka rättigheter ingår i den, vilka skyldigheter för den med 

sig och vilka krav kan man ställa på markägarna för att de inte ska äventyra 

allmänhetens möjligheter att utnyttja sina hävdvunna rättigheter? Vad 

är historien bakom allemansrätten, en del av en nordisk sedvänja och ett 

kulturarv, och hur relevant är den idag? 

Jag tror att det är väldigt få markägare som har något emot att allmänheten 

samlar bär och svamp för sitt eget och sina släktingars bruk. 

Det finns knappast heller någon som sätter sig emot att ortsbefolkningen 

plockar för skattefri försäljning. Tvärtom finns det väl en allmän önskan 

om att dagens åldrande samlare skulle få sällskap av ungdomar som 

kunde utnyttja möjligheten att skaffa lite fickpengar! Finländarna drar inte 

längre mangrant till skogs för att plocka bär och svamp inför den kommande 

vintern. Förändringen går snabbt. Det är snabbare och bekvämare 

att köpa sina bär över disk eller som färdig saft och sylt. 

Som svar på den växande efterfrågan har det uppstått en tydligt organiserad 

affärsverksamhet med ordnade transporter och inkvartering, kartor, 

vägledning och organiserad rekrytering av plockare i utlandet. Då blir 

läget ett annat och vi närmar oss gränsen för vad allemansrätten omfattar. 

Handlar det fortfarande om att ge obesuttna tillgång till en outnyttjad 

naturresurs? Visst, det är synd och skam om resursen inte utnyttjas, 

men samtidigt känns det fel att markägarna helt lämnas utanför en sådan 

värdekedja. 

Jag hoppas ministerns utspel tas på allvar. När olika näringsidkare har 

ett gemensamt intresse är det lättare att komma överens. 

JOHNNY SVED 

johnny.sved@tapio.fi 

Skogsbruket 8/2012 3

Så här är det tänkt att kartongkatedralen 

ska se ut. 

Katedral 

av kartong 

Katedralen i Christchurch i Nya Zeeland 

föll i bitar vid jordbävningen 2011. 

Under de 24 sekunder som staden skakade 

omkom 185 människor och flera stora 

byggnader förstördes. 

Efter ett drygt år av diskussioner har 

nu stiftet beslutat att riva den svårt skakade 

katedralen, skriver Skogsland. I väntan 

på att en ny katedral ska stå färdig byggs 

en tillfällig katedral av kartong. 

Kartongkatedralen i Christchurch får 

en stomme av sex meter långa kartongrör 

som bildar en triangel. Taket täcks med 

genomskinlig plast för att göra byggnaden 

vattentät. Katedralen beräknas kosta 

drygt tre miljoner euro och ska stå klar i 

december i år. • 

FOTO: PIXMAC 

Laxskinn kan rädda liv 

Ett ämne i laxskinn kan bli en stor exportsuccé 

för Norge. Ämnet heparin, 

som främst isolerats ur gristarm, används 

i stora mängder som beläggning bland 

annat i slangar som leder blod. 

Forskare på Sveriges tekniska forskningsinstitut 

har, på uppdrag av det 

norska företaget Hepmarin AS, sökt efter 

heparin i lax. Först i inälvor, men där 

hittades mycket låga halter. I stället upp- 


Våra förfäder kunde trä 

Våra förfäder kunde utnyttja varje 

trädslags inneboende egenskaper. 

När ismannen Ötzi, som levde för 5 300 

år sedan, hittades 1991 på en alptopp 

på gränsen mellan Italien och Österrike, 

fann man en mängd träföremål som han 

burit med sig. Hela 18 olika trädslag hade 

använts. 

Pilbågen var av idegran och pilarna 

hade skaft av olvon. Pilarna var fastmonterade 

på skaftet med nässeltråd och 

björktjära. Yxskaftet var av ask och yxbladet 

var fastmonterat med läderremmar 

och björktjära. 

ryggsäcken hade en böjd ram av hassel. 

I sin packning hade Ötzi två korgar av 

björknäver. I den ena förvarade han glödande 

kol i ett paket av färska lönnlöv. 

Varje föremål var tillverkat av det 

trädslag som passade ändamålet bäst. 

Ötzi hade också med sig två slags 

tickor, björkticka och fnöskticka. 

Fnöskticka använde han för att göra upp 

eld. Bitar av björkticka hade han på ett 

snöre hängande i bältet. Björktickan har 

en antibiotisk och blodkoagulerande verkan 

och det är fullt möjligt att man redan 

för drygt 5 000 år sedan kände till detta. 

Björktickan har också använts mot inälvs- 

täckte forskarna att skinnet var en bättre 

källa. 

Fördelen med att använda skinn från 

odlad lax är att utgångsmaterialet är spårbart: 

fiskens utfodring, ålder, könsmognad 

och slakttid är dokumenterad. 

Hälften av all heparin som används har 

sitt ursprung i Kina. Det isoleras ur tunntarmar 

från över 300 miljoner grisar. • 

mask, något som Ötzi led av. 

Ötzi var långt ifrån den förste att använda 

sig av trä för att tillverka verktyg 

och vapen. År 1997 påträffade man i ett 

tyskt brunkolsdagbrott ett antal kastspjut 

i trä. De visade sig vara hela 400 000 år 

gamla. Det visar den stora betydelse som 

materialet trä har haft inte bara under 

tusentals, utan rentav miljontals år av 

mänsklig kultur. 

Ötzi finns på museet i Bolzano i Italien. 

Han fick sitt namn då han hittades i ett 

område som kallas för Ötztalalperna. • 

Finland skogrikast 

i Europa 

Finland är procentuellt sett det skogrikaste 

landet i Europa. Av landets areal 

är 76 procent skogbevuxen. Tall och gran 

dominerar och hela nittio procent av skogarna 

är barrträdsdominerade. 

Finlands skogsareal, 23 miljoner hektar, 

utgör 11 procent av skogsarealen i Europa. 

Landareal som är skogbevuxen (exempel): 

Finland 76 % 

Sverige 75 % 

Slovenien 63 % 

Bosnien och Hercegovina 59 % 

Lettland 56 % 

Estland 55 % 

ryssland 54 % 

…. 

Norge 41 % 

Tyskland 32 % 

Danmark 15 % 

Storbritannien 12 % 

Irland 11 %

FOTO: PIXMAC 

Farliga bekämpningsmedel 

ska bort 

det forna Sovjetunionen finns uppskatt- 

I ningsvis omkring 200 000 ton uttjänta 

bekämpningsmedel. Det motsvarar 

nästan hälften av världens totala mängd 

av uttjänta bekämpningsmedel. Bekämpningsmedlen 

förvaras på tiotusentals 

obevakade platser och utgör ett allvarligt 

hot mot både människors hälsa och 

miljön. 

Under den kommande fyraårsperioden 

investerar EU och FAO 7 miljoner euro 

för att stödja Armenien, Azerbajdzjan, 

Georgien, Kazakstan, Kirgizistan, Moldavi- 

Helt nedbrytbar träfiberflaska 

Det danska företaget EcoXpac A/S är 

på väg att ta fram en komposterbar 

träfiberflaska som kan ersätta plastflaskor, 

skriver woodnet.se. 

Materialet som ska användas blir troligen 

cellulosa av tall och att materialet 

fungerar bra vet företaget redan. Utmaningen 

som återstår att lösa är att forma 

Mera ädellöv i Sverige 

Skogsägare i Sverige kan få bidrag om 

de planterar, alternativt röjer eller 

gallrar fram, ädla lövträd. Vid plantering 

ersätts 80 procent av kostnaderna för 

markberedning, plantor, vilthägn och 

arbete. För röjning eller gallring ersätts 60 

procent av kostnaderna. Bidraget är maximalt 

30 000 kronor per hektar. 

Det enda grundkravet för att få bidraget 

är att Skogsstyrelsen bedömer att 

en, ryssland, Tadzjikistan, Turkmenistan, 

Ukraina, Uzbekistan och Vitryssland i att 

hantera de uttjänta bekämpningsmedlen 

och minska riskerna med dessa lager. 

– Under de senaste årtiondena har 

vi lyckats öka livsmedelsproduktionen 

avsevärt, men det har skett på miljöns 

bekostnad, säger FAO:s generaldirektör 

José Graziano de Silva. En konsekvens 

av kemikalieanvändningen i det intensiva 

jordbruket är alla de övergivna tunnorna 

med uttjänat bekämpningsmedel runtom 

i världen. • 

en flaska. I processen används en form, 

och man arbetar med både vakuum och 

tryck. Det som också återstår att lösa är 

en rationell teknik för att få ut formen ur 

flaskhalsen utan att flaskan skadas. 

EcoXpac har nu en lösning som verkar 

fungera, och om allt går väl kan en färdig 

produkt presenteras inom kort. • 

det finns förutsättningar för ädellövträd 

att växa på platsen. Som ädellövträd 

godkänns ek, bok, ask, alm, lind, lönn, 

avenbok och fågelbär. 

Det finns inga krav på att skogen ska 

ge någon ekonomisk avkastning. Bidraget 

är ett rent miljöstöd och målet är att öka 

arealen ädellövskog. Totalt 90 miljoner 

kronor finns reserverade för åren 

2007–2013. 

Finsk pappersarbetare 

tjänar 

mest 

En finsk pappersarbetare tjänar drygt 

50 procent mer än sin svenska kollega. 

Konsultföretaget Indufor har presenterat 

lönestatistik för massa- och pappersindustrin, 

skriver papernet.se. 

I Finland betalar arbetsgivarna i snitt 

43 euro i timmen, i Sverige 28 euro. Enligt 

Anders Portin, konsult vid Indufor och 

med ett förflutet på Skogsindustrin rf, har 

de finska arbetstagarna haft en stark ställning 

under en lång följd av år. 

På ”tio i topp”-listan över lönerna, 

inklusive sociala avgifter, ligger Sverige på 

en sjätte plats. 

1. Finland 43 euro 

2. Tyskland 36 euro 

3. Österrike 32 euro 

4. Frankrike 31 euro 

5. USA 30 euro 

6. Sverige 28 euro 

7. Kanada 26 euro 

8. Japan 24 euro 

9. Brasilien 10 euro 

10. ryssland 5 euro 

11. Kina 3 euro 

En orsak till de stora löneskillnaderna 

mellan Sverige och Finland kan vara, att 

man i Finland stängt fler olönsamma mindre 

bruk. • 

Enligt Anders Frisk på Skogsstyrelsen 

är målet att få 4 500 hektar ny ädellövskog. 

– Intresset har varit stort. 

Genomsnitts arealen på planterad och 

framgallrad ädellövskog är 2,5 hektar. 

Eken är det vanligaste ädellövträd som får 

stöd. Därefter kommer boken. Stödet ges 

till skogsägare i Götaland och Svealand. • 


Ebenholts – världens 

tyngsta trädslag 

En kubikmeter ebenholts väger 

1 500 kg som färsk och 1 200 kg 

torkad. Det betyder att till och 

med torrt ebenholtsvirke sjunker. 

Ebony, det engelska ordet för ebenholts, 

kommer från det hebreiska ordet eben, som 

betyder sten. 

Ebenholtsträdet är rätt litet. Det blir normalt 

omkring 15 meter högt och 40–50 centimeter 

i diameter. Bladen är närmare tio 

centimeter långa och tjocka. Blommorna är 

gräddfärgade och klockformade. 

Ebenholtsvirke är svårtorkat. Ibland 

randbarkas träd som ska avverkas omkring 

två år före avverkningen för att de ska hinna 

torka en del innan de fälls. Om sådant 

virke ytterligare får torka ett halvt åt utomhus, 

får man det allra bästa trävirket. 

Ytveden och kärnveden skiljer sig markant 

från varandra. Ytveden är ljusbrun eller 

ljusröd. Kärnveden är mörkbrun eller 

svart med rödskiftande eller rödbrunskiftande 

ådror. 

JU ÄLDRE DESTO MÖRKARE 

En del arter är mörkare än andra. Färgskiftningarna 

beror av ärftliga egenskaper, till- 


gången på vatten och mineralämnen i marken 

och på trädets ålder. Ju äldre träd desto 

mörkare färg. Avlagringen av tannin, garvsyra, 

torde vara den faktor som ger ebenholtsen 

dess mörka färg. Fibrerna i kärnveden 

fylls med hård kåda, som gör veden 

svart, men samtidigt spröd. 

Trots att ebenholts är hårt, kan virket bearbetas 

med alla typer av redskap. 

LYXIGT 

Ebenholts har länge använts i bruksföremål 

och konstföremål, till exempel i musikinstrument, 

schackpjäser och olika träsniderier. 

I Egypten har man i gravar hittat 

skulpturer av ebenholts som är över 3 000 

år gamla. Ebenholts var det lyxigaste trädslaget 

faraonerna i Egypten och maharadjorna 

i Indien kunde använda i sina möbler. 

Ebenholts är numera sällsynt och avverkningarna 

är förknippade med stora svårigheter. 

I dag används till och med helikopter 

för att ta ut ebenholtsvirke i svår terräng. 

Till exempel i Tanzania övervakar myndigheterna 

noggrant användningen av 

ebenholts och begränsar bland annat exporten 

av träsniderier gjorda av ebenholts. • 

TEXT: GErD MATTSSON-TUrKU 

Världen 

Cirka tio miljoner kilo bär. Så stora 

mängder har Marja Bothnia Berries 

Oy Ltd kapacitet att hantera 

årligen. För att få in tillräckligt stora 

mängder bär bjuder bolaget in 

över ett tusen utländska bärplockare. 

Sjuhundra thailändska och trehundra plockare 

från Ukraina. Så många utländska bärplockare 

arbetar som bäst för Marja Bothnia 

Berries Oy Ltd, tidigare en del av Riitan 

Herkku, i de finländska skogarna. 

Och det är inte allt. Dotterbolaget i Sverige, 

Bothnia Bär AB, har också anställt ytterligare 

trehundra plockare. Arbetare som 

är livsviktiga för att bolaget, med huvudsäte 

i Korsholm, ska få tillräckligt stora mängder 

bär årligen. 

– Den enda råvara vi använder är inhemska 

och svenska vilda bär. För att vi ska 

kunna bedriva vår verksamhet är vi beroende 

av utländska bärplockare, säger Ben 

Strömsten, exportchef för Marja Bothnia 

Berries, det ledande bärföretaget i Finland 

och ett av tre stora i Norden. 

UTLÄNDSKA PLOCKARE NÖDVÄNDIGA 

Enligt Strömsten arbetar årligen mellan två 

och tre tusen thailändska bärplockare i de 

finländska skogarna. Deras andel av den totala 

skörden är cirka 90 procent. 

– Till skillnad från Sverige finns det fortfarande 

en tradition att plocka bär i Finland. 

Men det är främst pensionärer som plockar 

Marja Bothnia Berries Oy Ltd är ledande i 

Finland inom bärbranschen och har kapacitet 

att hantera tio miljoner kilo bär varje 

år, berättar exportchef Ben Strömsten.

skriker 

efter finländska rena och vilda bär 

och levererar bär till våra anläggningar. Och 

andelen är endast tio procent. 

– Därför är de utländska plockarna så 

viktiga för bärbranschen, säger Strömsten. 

Under sommaren och hösten har en diskussion 

om allemansrätten och utländska bärplockare 

gått het i framför allt Sverige, men 

också i Finland. Orsaken är främst att utländska 

bärplockare har lurats komma till 

vårt västra grannland, av vad Strömsten 

kallar oseriösa bäraktörer. 

– Det finns oseriösa aktörer i bärbranschen 

och här måste myndigheterna agera. 

Men de företag som är seriösa, såsom 

vi, borde även i fortsättningen ha möjlighet 

att bjuda in utländska plockare, säger han. 

SERIÖSA FÖRETAG I FINLAND 

I Finland är det ovanligt att utländska bärplockare 

luras. Det beror enligt Strömsten 

mest på att plockarna, som kommer hit, inte 

anlitas genom ett rekryteringsbolag. 

– Vi bjuder hit plockarna och ansvarar 

själva för dem. Det handlar främst om risbönder 

från Thailand som kan komma hit 

och tjäna extra när riset växer i hemlandet. 

På tre månader tjänar de en årsinkomst 

i Finland och därför är intresset så stort. 

De inbjudna plockarna betalar själva för sin 

flygbiljett, mat och logi. Men om bärsäsongen 

infaller sent, som nu, betalar Marja Bothnia 

Berries, för uppehället. 

– Vi tar hand om våra plockare och det 

är först när arbetet kan börja som de betalar 

själva för uppehället, säger Strömsten och 

tillägger att de utländska plockarna kommer 

hit på ett tre månaders turistvisum. 

Strömsten betonar vikten av att det inte 

sker en inskränkning av allemansrätten. 

– Om så skulle ske, vore det dödsstöten 

för oss och alla andra bolag inom bärbranschen. 

Vårt land skulle gå miste om miljontals 

euro i exportintäkter om utländska 

plockare inte skulle få komma hit, säger han. 

– Men bären är bara en del av allemansrätten 

som också inkluderar naturen i sig och 

fisket. Nu måste vi alla, företagen, Livsmedelsindustriförbundet 

och markägarorganisationer, 

sätta oss ner och göra upp gemensamma 

spelregler. 

KUNDER I HELA VÄRLDEN 

Företaget har bjudit in utländska bärplockare 

sedan 2005 och orsaken till att man började 

med det var att kundkretsen växte. I 

dag har Marja Bothnia Berries kunder runt 

om i världen och efterfrågan på finländska 

vilda bär är stor. 

– Våra största kunder finns i Tyskland, 

Österrike, Belgien, Sverige och Frankrike 

samt också Kina och Japan. Dels handlar det 

om livsmedelsföretag, men också om företag 

som tillverkar farmaceutiska produkter. 

Det är i synnerhet blåbären som japanerna 

och kineserna är intresserade av. 

– De utvinner färgämnen ur blåbären 

för att tillverka naturkostmedel som förstärker 

mörkersyn och förebygger tröt- 

ta ögon. Det är de vilda bären som producerar 

ämnet som används i tillverkning 

av farmaceutiska produkter och därför 

är efterfrågan på våra bär så stor. 

Vilken är skillnaden mellan odlade och vilda 

bär? 

– Odlade bär smakar annorlunda och har 

inte samma egenskaper. En stor del av blåbären 

inom EU är odlade, men vi använder 

enbart vilda bär. Det är en nisch för oss. 

KRÅKBÄR OCH HJORTRON 

Förutom blåbär och lingon hanterar företaget 

också kråkbär och hjortron. Vid anläggningarna 

i Korsholm och Savukoski tar 

Marja Bothnia Berries emot bär av privatpersoner. 

– Vi betalar enligt dagspriset som varierar 

beroende på tillgången. I dag är kilopriset 

för blåbär cirka 1,50 euro. Vanligen 

är lingonpriset lägre eftersom de bären 

är lättare att plocka, berättar Strömsten. 

Manuell plockning är än så länge det enda 

alternativet för att plocka bär. Det som företagen 

i branschen däremot skulle ha nytta 

av är säkra prognoser för att estimera bärskördarna. 

– Skörden beror på väder och vind och 

därför varierar den med flera miljoner kilo 

per år. Nu ser det bra ut, men vädret kan 

snabbt ställa till det. Det vi hoppas på nu är 

gynnsamt väder så att skörden blir stor. • 

TEXT OCH FOTO: CHrISTOFFEr THOMASFOLK 

I slutet av juli tog Marja Bothnia Berries Oy Ltd:s anläggning i Korsholm emot de första blåbären från Sverige. 


Tyngre bilar 

ger lägre belastning 

Lägre bränsleförbrukning, mindre 

utsläpp och färre fordon på vägarna. 

En högre maximal totalvikt för 

virkesbilar skulle minska belastningen 

på miljö, vägar och plånbok. 

Långtidsförsök i Sverige visar 

att det är möjligt och nu vill man 

inleda försök också i Finland. 

Dagens typiska virkesbil är treaxlad och 

har ett släp med fyra axlar. Kombinationen 

är cirka 22 meter lång och väger omkring 

18 ton. Totalvikten är begränsad till 60 ton 

och då blir nyttolasten maximalt 42 ton. Det 

maximala trycket på enskilda axlar och boggien 

finns också specificerat på samma sätt 

som maximal längd och bredd. 

STÖRRE NYTTOLAST 

Räknar man ihop summorna av de maximalt 

tillåtna axel- och boggietrycken kommer 

man till 64 ton för en kombination med 

7 axlar. Metsäteho har gjort beräkningar för 

hur mycket en virkesbil med släp skulle 

kunna lasta inom dagens regler för längd, 

bredd och tillåtna axeltryck. Genom att öka 

antalet axlar så att både bilen och släpet har 

2 + 3 axlar kommer man upp till en total- 


vikt om 80 ton. Fordonets egenmassa blir 

aningen tyngre med fler axlar, men viktökningen 

är till största delen nyttolast. Nyttolasten 

kan öka med hela 39 procent! Med 

fem meters massaved kommer man inte 

upp till full vikt på bilen, men nog med två 

travar med tre meters virke. 

Antti Korpilahti på Metsäteho säger att 

viktförhållandet mellan dragbil och släp 

skulle gå i en positiv riktning jämfört med 

nuläget och att kombinationen skulle bli 

stabilare på vägen. Effektiva bromsar och 

bromssystem, som fördelar bromskraften 

optimalt mellan släp och bil, bidrar också 

till bättre stabilitet vid hastiga inbromsningar. 

Lite överraskande är att belastningen på 

vägarna skulle bli mindre med en större totalvikt. 

Eftersom trycket kan fördelas jämnare 

mellan ett större antal axlar blir slutresultatet 

en lägre punktbelastning. Då man 

dessutom klarar sig med färre transporter 

sjunker vägbelastningsindexet till 76 jämfört 

med 100 för dagens bilar. 

ETT, EN TRAVE TILL 

Mellan Överkalix och Piteå i Sverige har en 

extra lång fordonskombination med en totalvikt 

på 90 ton legat i trafik sedan januari 

2009. Bilen har rullat i mer än en halv 

miljon kilometer och transporterat mer än 

100 000 kubikmeter virke sedan testerna inom 

Skogforsks projekt ETT (En Trave Till) 

inleddes. Claes Löfroth, som leder projektet, 

säger att erfarenheterna är mycket positiva. 

Dieselförbrukningen och utsläppen 

har minskat med 20 procent utan att trafiksäkerheten 

äventyrats. Samma transportarbete 

som kräver tre vanliga virkesbilar kan 

utföras med hjälp av två tyngre bilar. Det 

betyder en tredjedel färre tunga fordon i trafiken. 

Trafiksäkerheten har varit en av de frå- 

En totalvikt på 90 ton ger en nyttolast på 60–65 

ton jämfört med 42 ton för en vanlig virkesbil. I praktiskt 

test mellan Överkalix och Piteå har konceptet visat sig 

fungera bra. Vikten fördelas på 11 axlar och 30 meter. En lastbil 

fick ha en totalvikt på 10,5 ton 1938. Tekniken och vägnätet har utvecklats 

sen dess. Är vi färdiga för en totalvikt på 80 ton?

gor som speciellt granskats tillsammans 

med Trafikverket i Sverige. Videokameror 

har följt med hur medtrafikanterna reagerat 

på bilarna och om det uppstått farliga situationer 

vid omkörningar. Analyserna visar 

att ETT-fordonet fungerar bra i praktisk trafik. 

Två fordon med Större Travar (ST) har 

också testats med framgång. De bilarna har 

nio axlar och är tjugofyra meter långa. Försöken 

kommer nu att skalas upp med några 

nya rutter och Skogforsk testar olika ty- 

per av fordon med bruttovikten 90 ton respektive 

74 ton. 

LÅNGA AVSTÅND I NORR 

Hos oss anhöll Forststyrelsen i november 

ifjol om tillstånd att testa tunga fordonskombinationer 

mellan Ivalo och Rovaniemi 

i Lappland. Ari Siekkinen vid Forststyrelsen 

säger att man med stort intresse följt 

med Skogforsks försök i Sverige och gärna 

vill göra motsvarande försök i Finland. Tyvärr 

gav kommunikationsministeriet avslag 

i februari i år, så ingen testbil är i trafik ännu. 

Responsen var ändå inte helt negativ 

och ministeriet behandlar som bäst ett för- 

slag till ny strategi för fordonens maximala 

tillåtna mått och massa. Går förslaget igenom 

kan en maxvikt på 76 ton börja användas 

2013 och tester med längre och tyngre 

fordon inledas under NTM-centralernas 

övervakning. 

Siekkinen säger att avstånden är långa 

i norr och Forststyrelsens virke åker långa 

sträckor. I snitt transporteras Forststyrelsens 

virke 160 km. För att minska trafik och kostnader 

skulle det vara mer än motiverat med 

tyngre transporter, speciellt som Metsätehos 

beräkningar visar att belastningen på 

vägarna samtidigt till och med kan minskas. 

Siekkinen betonar att det inte handlar 

om att flytta över transporter från järnväg 

till landsväg. Från Ivalo är det 300 km till 

närmaste järnvägsterminal som finns i Rovaniemi, 

dit ska virket transporteras på ett 

eller annat sätt. 

FÖRSÖK OCKSÅ I FINLAND? 

Skogsindustrin anhöll om tillstånd redan 

2010 och Outi Nietola vid Skogsindustrin r.f. 

berättar att skogsindustrin nu gör gemensam 

sak med Forststyrelsen och transportföretag 

för att få igång ett storskaligt försök 

i Finland med undantagstillstånd för några 

speciella transportrutter. Hon säger att 

trafikministern ställer sig positiv till försöket 

och hon hoppas att ministeriet nu ska 

kunna bevilja ett tillstånd. Ett av de centrala 

trafikpolitiska målen är att minska transporternas 

miljöbelastning och att effektivera 

virkestransporterna är ett steg i den riktningen. 

UNDANTAG FRÅN 

EU:S BESTÄMMELSER 

Inom EU gäller stränga regler för totalvikt 

och totallängd för fordonskombinationer för 

vilka Finland och Sverige fått undantagstillstånd. 

Ett direktiv för typgodkännande av 

fordon är under beredning inom EU och det 

kan innebära förändringar. Nietola räknar 

ändå med att vi även i framtiden ska kunna 

ha ett undantag med tyngre transporter 

än nere på kontinenten. Vi har speciella förhållanden 

med jämförelsevis långa avstånd 

som man måste ta i beaktande. • 

TEXT: JOHNNY SVED 



Vattenrening med pilplantor 

Avloppsvatten är ett problem utanför 

tätorter. En miljon finländare 

bor stadigvarande och över en 

miljon har fritidsbostad i områden 

utan kommunal vattenledning. Pilreningssystem 

gör nu sitt intåg i 

Finland. 

Vattenrening med hjälp av pilplantor är nytt 

i Finland. I Danmark har pilreningssystemet 

funnits i tjugo år. Mannen bakom systemet, 

Peter Sandfeldt Gregersen, har under 

de åren planerat närmare 4 000 pilreningssystem 

runt om i världen, bl.a. i Danmark, 

Sverige, Tyskland, och Kina. Det största pilreningssystemet 

renar gråvatten och svartvatten 

från 73 hushåll. Gråvatten är vatten 

från disk, tvätt och bad och svartvatten är 

vatten från toaletter. 

INGET AVLOPPSVATTEN UT I MARKEN 

Paul Lynch i Ingå fick sitt pilreningssystem 

klart i mitten av juni. 

– Vi hade tidigare en 5,5 kubikmeters 

tank för svartvatten och gråvattnet leddes 

via slambrunn ut i marken, berättar Paul 

Lynch som restaurerar gamla byggnader 

Dräneringsrören bildar en sträng mitt i pilodlingen. 


och även bygger hus av halm och lera. 

– Nu har vi ett reningssystem som bara 

behöver en 2,2 kubikmeters tank, en pump 

och en odling med pil som är 6 meter bred 

och 28 meter lång. Tanken behöver vi tömma 

högst en gång per år. Den tidigare tanken 

för svartvatten skulle tömmas minst fyra 

gånger per år. 

Pilreningssystemet är ett slutet system, 

inget avloppsvatten leds ut i marken. 

Den 2,2 kubikmeter stora tanken är uppdelad 

i tre sektioner, en stor och två mindre. 

Avloppsvattnet kommer först till den större 

sektionen och rinner sedan vidare till de två 

mindre. Slammet från svartvattnet sjunker 

efterhand till bottnen. 

Från den tredje sektionen går vattnet vidare 

till en brunn med en pump och från 

brunnen pumpas vattnet vidare till pilodlingen. 

TAR UPP VATTEN OCH METALLER 

– Pilodlingen är huvudaktören i vattenreningen, 

upplyser Lynch. Odlingen är 6 meter 

bred och 28 meter lång. Den ska anpassas 

till mängden avloppsvatten, säger Paul 

Lynch. 

Först grävs en 1,5 meter djup bassäng i 

marken. Sidorna ska ha 45 graders lutning. 

Invändigt bekläs bassängen med geotextilmattor 

för att hindra avloppsvattnet från att 

rinna ut ur bassängen och ner i marken. 

När detta är gjort sätts hälften av den 

jord som grävts upp tillbaka i bassängen 

och ovanpå den ett tunt lager filtreringssand. 

Och nu är det viktigt att jorden inte 

packas. 

Längs mitten placeras en sträng av dräneringsrör 

som tar upp avloppsvattnet som 

via ett rör pumpas från brunnen till bassängen. 

Strängen med dräneringsrör täcks 

med en tunn filtmatta som lätt låter vatten 

passera. Till sist täcks strängen med dräneringsrör 

med 70 cm jord som ska skydda 

mot tjäle och luktolägenheter. Den besås 

med gräsfrö. 

I det sista skedet planteras pilsticklingar 

i jorden. De planteras på cirka 70 centimeters 

avstånd från varandra. 

BASSÄNGEN FYLLS PÅ VINTERN 

Pilsticklingarna är av finsk härkomst och 

tål vårt klimat med kalla vintrar. Pil har den 

fördelen att den också tar upp metaller, såsom 

koppar, järn och zink. Vass tar också 

effektivt upp vatten och många metaller, 

men inte fosfor. Det gör pil. 

– Vi planterade sticklingarna i juni och i 

höst ska de vara två meter höga. Nästa vår 

klipper vi ner dem till tio centimeter. Då 

skjuter de skott och blir 3–4 meter höga. Våren 

2015 klipper vi ner dem igen och då är 

pilarna omkring nio meter höga och handledsgrova. 

Efter det klipper vi ner dem vartannat 

år, berättar Paul Lynch. 

– Fram till nästa vår har vi marken täckt 

med plast för att regnvatten inte ska tränga 

ner i jorden i bassängen. De små sticklingarna 

suger inte upp tillräckligt med vatten 

det första året. Jag har planterat 360 sticklingar. 

– Under sommaren suger de här pilarna 

upp allt avloppsvatten som kommer från 

huset. Ju intensivare tillväxt desto mera vatten 

suger pilarna upp. Därför klipper vi ner 

dem. Det här betyder att jorden i bassängen 

är torr när vintern kommer. Vintertid 

finns det därmed utrymme för avloppsvatten 

i den porösa jorden. Helt i vila är inte 

pilarna på vintern, för de suger upp ungefär 

en tiondel av den mängd vatten de suger 

upp under sommarhalvåret. Därför ska bassängen 

anpassas till mängden avloppsvatten. 

Bassängen töms på vatten under sommarhalvåret 

för att igen fyllas under vinterhalvåret. 

– De sticklingar som jag nu planterat har 

en livslängd på omkring femtio år. 

KONTROLLRÖR 

Paul Lynch räknar med att det blir ungefär 

700 liter slam per år och att det ska räcka 

med att tömma tanken en gång. 

– Det är lite jämfört med tidigare då tanken 

på 5,5 kubikmeter skulle tömmas fyra 

gånger per år. 

– Pilarna som vi klipper ner tar jag tillvara 

som bränsle. 

Lynch berättar att det ska finnas inspektionsrör 

för att det ska gå att kontrollera att 

pilreningssystemet fungerar. 

Med kontrollrör både nära bassängen 

och lite längre borta kan vi kontrollera att 

grundvattennivån och grundvattnets kvalitet 

är på samma nivå i de båda rören. Då vet 

vi att bassängen inte läcker.

FYLLER MYNDIGHETERNAS KRAV 

– Pilreningssystemet uppfyller miljöskyddslagens 

och den nya avloppsförordningens 

krav, säger Patrik Skult som är miljöchef 

i Ingå. 

Den som planerar att övergå till pilreningssystemet 

ska ansöka om åtgärdstillstånd 

av kommunens byggnadsinspektör. 

Till ansökan ska den sökande foga ritningar 

som ska innehålla en trovärdig dimensionering 

och motiveringar till valet av detta 

reningssystem. 

– Pilreningssystemet är ett beaktansvärt 

alternativ med vissa frågetecken för överrinning 

vid riklig nederbörd eller snösmältning, 

men systemet bör utan vidare ges en 

chans att visa vad det går för. • 

TEXT OCH FOTO: GErD MATTSSON-TUrKU 

Paul Lynch i Ingå fick sitt pilreningssystem, 

det första i Finland, klart i juni. 

VAD KOSTAR 

PILRENINGSSYSTEM? 

Priset är omkring 200 euro/meter 

bassäng. I det priset ingår kostnaderna 

för grävarbetet, tank, pump 

och brunn, geotextilmatta och filtmatta. 

Sticklingarna kostar omkring 

10 cent. 

Pilreningssystem 

Pilplantorna tar upp allt avloppsvatten och all nederbörd som kommer i bassängen. 

rötter tar upp 

vatten och 

metaller 

Geotextilmatta Geotextilmatta Dräneringsrör 

Geotextilmatta 

Jord 

rör 

Brunn med 

pump 

Avfallstank 

Brunn 


FOTO: MIKKO KUUSSAArI 

Numrerade fjärilar 

utplanterade i Salo 

Mnemosynefjärilen eller den Svarta apollofjärilen 

är en av våra utrotningshotade dagfjärilar. 

Förekomsten av arten ska nu tryggas 

genom förflyttningsplanteringar som 

görs på artens tidigare utbredningsområden 

i Egentliga Finland. 

Under sommaren har man flyttat svarta 

apollofjärilar till tre nya livsplatser invid Pemar 

å och betesängar vid nedre loppet av 

ån Rekijoki i Salo. 

Den fredade fjärilen påträffas naturligt 

främst på Åland och i sydvästra Finlands 

skärgårds- och kustområden. 

De svarta apollofjärilarna som släpptes 

ut i Salo är numrerade med tuschpenna på 

undersidan av bakvingen. • 

Ny webbplats med 

klimatuppgifter på 

svenska 

Finlands miljöcentral, Meteorologiska institutet 

och Aalto-universitet har öppnat 

webbplatsen Klimatguiden.fi. På webbplatsen 

finns strukturerad information om klimatet 

och klimatförändringen i Finland. 

Där finns också uppgifter om läget på regional 

nivå. På Klimatguiden.fi kan man bekanta 

sig med olika kontroll- och anpassningsåtgärder 

som har genomförts i kommunerna 

med målet att stävja klimatförändringen. 

• 


Drivningskvaliteten 

får då 

Bara två av fem energivedsgallringar 

klarade sig utan anmärkning 

visar en rapport från Finlands 

skogscentral. 

Kvaliteten på drivningsresultatet i energivedsgallringar 

granskas varje år av Finlands 

skogscentral. Nu granskades energivedsgallringar 

på 885 hektar som gallrats 

under fjolåret. Tall var huvudträdslaget i 63 

procent av figurerna. 

Enligt rapporten hade fem procent av de 

kvarvarande stammarna i bestånden skadats 

under drivningen. 

– Läget är allvarligt då drivningsskadorna 

har ökat under hela 2000–talet, berättar 

Aki Hostikka, chef för finansiering och 

granskning på Finlands skogscentral. 

Framför allt förekom stamskador, trädens 

rötter hade skadats mer sällan. Dessutom 

hade skogen ibland gallrats för hårt och antalet 

stammar i det kvarvarande beståndet 

blev under Tapios skogsvårdsrekommendationer. 

Alternativt hade energivedsbestånden 

lämnats för täta. I 63 procent av figurerna 

fanns ingen spårbildning. 

Hostikka konstaterar att det är viktigt att 

ha motiverade och utbildade maskinförare, 

men anser att drivningsskadorna inte enbart 

kan skyllas på maskinförarna. Sikten i 

en övertät skog är dålig och jobbet försvåras 

av ett högt stamantal, tät underväxt, ojämna 

bestånd och träd som startat från stubbskott. 

– Maskinföraren står inför en omöjlig 

uppgift. Jag anser att lösningen finns i att 

vidareutveckla avverkningsmaskinerna. 

VIKTIGT ATT FÖRRÖJA 

En energivedsgallring utförs när skogen är i 

början av sin omloppstid, en tid då skogen 

formas och den framtida tillväxten tar fart. 

En ung skog som har gallrats på rätt sätt 

producerar kvalitetsvirke betydligt snabbare 

än en skadad skog. 

– Det är illa när skador uppstår i ett tidigt 

skede, det tar tid för skogen att återhämta sig. 

En energivedsgallring som inte förröjts är 

dömd att misslyckas. Hostikka uppmanar 

därför skogsägare att antingen förröja skogen 

själv eller att anlita entreprenörer för 

att göra jobbet. 

– Det kostar att röja men det är väl placerade 

pengar. 

Enligt Hostikka kan skogsägaren också 

överväga integrerad avverkning i stället för 

helträdsavverkning. Integrerad avverkning 

är en avverkningsmetod där både gagnvirke 

och energived tas tillvara. 

– Vid integrerad avverkning lämnar man 

kvar grenar och toppar. De skyddar mot 

spårbildning och på köpet blir näringsämnen 

kvar i skogen, eftersom barren är fulla 

av näring. 

Hostikka tillägger att det är av största 

Trenden har vänt 

Drivningskvaliteten varierar stort beroende 

på var i Finland man äger sin skog. I sydost 

var situationen sämst medan de bästa 

resultaten uppnåddes vid våra kustområden. 

Drivningsskadorna har under en lång 

tid varit en uppåtgående trend vid kusten. 

Vad beror det på att vinden nu har vänt? 

– Det är slutresultatet av mycket arbete, 

konstaterar forstmästare Greger Erikslund 

på Finland skogscentral. 

Han berättar att ett kriterium för att få 

PEFC-märket (Programme for the Endorsement 

of Forest Certification Schemes) är att 

drivningsskadorna hålls på en skälig nivå. 

– Därför har vi i närmare två års tid satsat 

på utbildning och information för såväl 

entreprenörer som skogsfackmän. Men vårt 

arbete märks först efter en tid. 

Fortfarande jobbar man med mycket små 

marginaler på Kustens område. Resultaten 

från år 2011 är tre procentenheter bättre i 

jämförelse med år 2010. För tillfället granskas 

årets energivedsgallringar. Erikslund 

berättar att han sett bestånd där man genom 

att avbryta energivedsgallringen på 

grund av dålig bärighet har kunnat undvika 

skador i beståndet. 

– Maskinförarens inställning är avgörande. 

Det är bättre att återkomma i ett senare 

skede om man märker att drivningsförhållandena 

inte är de bästa möjliga. • 

TEXT: MArIANNE PALMGrEN

ligt vitsord 

vikt att utföra energivedsgallringen vid rätt 

tidpunkt. 

– Man kan tryggt avverka energived året 

om. Men är det en blöt vår och höst lönar 

sig att vänta om marken inte är bärande. 

BÄTTRE STÄLLT I GALLRINGSSKOGAR 

För vanliga gallringar ger rapporten inte lika 

dystra siffror som för energivedsgallringar. 

Totalt granskades gallringar på 1 190 hektar 

och drivningskvaliteten hölls på en rimlig 

nivå. 

Av de träd som lämnades kvar i beståndet 

i Svenskfinland 

Annat företag 

26 % 

Okänd 

4 % 

UPM 

4 % 

Metsäliitto 

17 % 

VITSORD FRÅN GRANSKNINGAR AV ENERGIVEDSGALLRINGAR 

Kusten 

Sydvästra 

Finland 

AVVErKArE Skogsägaren själv 

5 % 

Stora Enso 

4 % 

Lappland Lappland 

Norra Kajanaland 

Österbotten 

Tavastland- 

Nyland 

Kusten 

Norra 

Savolax 

Norra 

Karelen 

Sydvästra 

Finland 

Norra Kajanaland 

Österbotten 

Tavastland- 

Nyland 

Norra 

Savolax 

Södra och 

Södra och 

Mellersta Mellersta 

Mellersta Mellersta 

Österbotten Finland Södra 

Österbotten Finland Södra 

Birkaland Savolax 

Birkaland Savolax 

Sydöstra 

Finland 

var 3,4 procent skadade. Spårdjupen hade 

hållits på en relativt god nivå, och bestånden 

hade avverkats enligt skogsvårds- 

Kusten 

rekommendationerna. • 

TEXT: MArIANNE PALMGrEN 

ANDEL MED VITSORDET GOD ANDEL MED VITSORDET FELAKTIG 

Kusten 

Sydöstra 

Finland 

Skogsvårdsförening/revir 

40 % 

Norra 

Karelen 


Nya material 

från skogsindustrin 

Biobaserade material, med råvaror 

från skog, är under stark utveckling. 

Många produkter kan bli 

resurssnålare och miljövänligare 

med hjälp av nya material. 

Världen är full av oljebaserade, icke nedbrytbara, 

plastförpackningar. Därför har 

skogsindustrin gått in för att skapa helt nya 

och gröna material, som är biologiskt förnybara 

och nedbrytbara. 

Kompositer är en blandning av två eller 

flera material, där det ena förstärker det andra. 

Ett exempel på träkompositer, som funnits 

länge, är vanliga spånskivor. Men träkompositer 

kan vara mycket annat än spånskivor. 

Den finländska skogsindustrin tillverkar i 

dag biokompositer som består av plast som 

blandas med cellulosa, returpapper eller trä 

i form av till exempel flis. Råvaran kan tas 

från hela trädet, även från kvistar och bark. 

Redan i dag tillverkas möbler av biokompositmaterial. 

Det används också som byggmaterial 

för bland annat terrasser och trätrallar. 

Det kräver lite underhåll, då materialet 

varken behöver oljas eller målas. I Gent, 

Belgien, har staden använt kompositbräder 


FOTO: UPM 

tillverkade av UPM ProFi, som ytbeläggning 

på en bro. Bräderna består av en blandning 

av returpapper och returplast från fabriker 

som tillverkar etiketter. 

Biokompositer för formsprutning tillåter 

formgivarna att uppfylla sina vildaste 

drömmar. Kompositmaterialet består av en 

blandning av cellulosa och plast. Det levereras 

som granulat till kunderna. Vid användning 

hettas granulaten upp så att materialet 

kan formsprutas. Det här materialet 

används för tillverkning av många produkter, 

exempelvis balkonglådor och stolsitsar. 

Trägips är ett alternativ till vanligt gips. 

Gipset är en blandning av granflis och plast. 

Det nya gipsmaterialet är en finländsk uppfinning. 

Det används bland annat på Tölö 

sjukhus och på Barnkliniken. 

TEXTILER, BETONG OCH MÅLFÄRG 

Efterfrågan på förnybar, vedbaserad textilfiber 

kommer att öka genom att den ersätter 

bomullsfiber och oljebaserad syntetfiber. 

Specialcellulosa ur virke kan bland annat 

minska bomullsodlingen. Både gran och 

lövträdsvirke kan användas för att tillverka 

textilfiber. 

Vid tillverkning av viskos tillsätts natriumhydroxid 

i specialcellulosan så att en 

trögflytande vätska uppstår. Via munstycken 

spinns vätskan till trådar. 

Av samma slags specialcellulosa, som 

man tillverkar textilfibrer av, görs också 

korvskinn. 

Genom att finfördela cellulosa till mikroskopiskt 

små fibrer skapas ett naturligt, 

förnybart material, biofibriller, som forskarna 

valt att kalla nanocellulosa. Diametern 

på de pyttesmå fibrerna är cirka 20 nanometer, 

vilket är 5 000 gånger tunnare än 

ett hårstrå. 

Biofibriller har inte längre träets typiska 

egenskaper utan cellulosan påminner om 

en genomskinlig kräm. Detta skapar möjligheter 

att tillverka lätta, starka och formbara 

produkter. 

En av de viktigaste egenskaperna hos 

biofibriller är viskositeten, dvs. möjligheten 

att göra den mer eller mindre flytande. 

När biofibriller blandas i betong stelnar betongen 

snabbare, vilket förhindrar att gruset 

sjunker till bottnen av betongmassan. 

På motsvarande sätt är målfärg lätt att stryka 

ut med pensel, men den torkar så snart 

penseldragen upphör. 

Inom kosmetiken kan biofibriller användas 

exempelvis i hydrogeler. En hydrogel av 

av det här slaget kan binda otroliga mängder 

vatten och skulle vara värdefull till exempel 

vid svåra brännskador. 

Forskarna håller också på att utveckla 

ledband som kan ersätta kroppens ledband 

när de är skadade. Basen är nanocellulosa 

eller biofibriller som blandas till exempel 

med plast eller kollagen, ett protein 

som bland annat finns i ben, hud, senor 

och blodkärl. 

INTELLIGENTA FÖRPACKNINGR 

Färskvaror med en digital timer för hållbarhet 

och förpackningar som övervakar om 

du tagit din medicin. Allt detta är möjligt 

med hjälp av tryckt elektronik, en ny teknik 

där man använder traditionella tryckmetoder 

för att snabbt, enkelt och billigt trycka 

olika elektroniska komponenter med tryckfärg 

som är elektriskt ledande. 

Tänk dig förpackningar med fiskpinnar. 

Papperet gör förpackningarna styva. Plasten 

gör dem vätsketäta och stänger ute ljus 

och syre. I framtiden kunde indikatorer göra 

dem intelligenta och ge dem en förmåga 

FOTO: UPM

att kommunicera med omvärlden. 

– Detta kunde ske genom att 

förpackningarna ändrar färg då 

fisken blivit för gammal, säger 

forskare Jarl Rosenholm på 

Åbo Akademi. 

BIOBRÄNSLEN 

ERSÄTTER FOSSILA 

I Villmanstrand bygger 

UPM det störstabioraffinaderiet 

i världen. 

Som råmaterial används råtallolja, ett avfall 

som uppstår vid cellulosaframställning. 

Råtalloljan är en mörkbrun, trögflytande 

vätska. Den härrör från de kådämnen som 

finns i virke och kallas råtallolja oavsett vilket 

barrträdslag den kommer från. Största 

delen av råtalloljan kommer från UPM:s 

fabriker i Finland. 

Byggstarten sker i sommar och 2014 

ska bioraffinaderiet stå klart. Den årliga 

produktionen beräknas till 100 000 ton 

av andra generationens diesel för fordon. 

Biodieseln, som heter UPM BioVerno, 

sänker utsläppen av växthusgaser 

med 80 procent jämfört med fossila 

bränslen. Fram 

till 2020 väntasefterfrågan 

på 

biobränslen 

inom 

EU öka med 

7 procent per år. 

I Joutseno bygger 

Metsä Group en fabrik, 

som ska tillverka biogas av 

skogsbränslen. Fabriken ska 

vara i provdrift sommaren 

2013. Biogasen 

ska helt motsvara 

naturgas, 

som räknas 

som 

fossilt 

bränsle. • 


FOTO: MAJ-LEN rOOS 

FOTO: PIXMAC 

FOTO: UPM 

Kolfiber 

ny skogsprodukt 

Nu finns det forskning som visar 

att kolfiber lika gärna kan tillverkas 

av lignin, en restprodukt från 

cellulosafabriker, som av petroleumprodukter. 

Kolfiber används som råmaterial 

i många produkter, bland 

annat i skidstavar, tennisracketar 

och dyra cyklar. Orsaken är kombinationen 

låg vikt och extrem 

styrka. Kolfiber har hittills tillverkats 

av petroleumprodukter. 

Lignin utvinns ur svartlut, 

som är en biprodukt vid tillverkning 

av cellulosa. För att kunna 

spinna en kolfibertråd måste 

ligninet tas fram på ett specifikt 

sätt, som nu är patentsökt 

av ett företag i Sverige. Därefter 

hettas tråden upp till cirka 1 000 

grader för att kolet ska renodlas. 

Kvar blir en ren kolfibertråd. 

Forskarna bakom den nya tekniken 

tror att den kommer att kommersialiseras 

inom fem år. • 


Dags att planera 

för terrassbygget 

Vill du ha en ny terrass nästa sommar? 

I så fall är det bäst att planera 

den och boka snickare redan nu. 

Det rådet ger Jonny Lindström som 

driver ett byggföretag i Lovisa. 

– På sommaren finns det hur mycket arbete 

som helst. I maj börjar stugägare ringa och 

vill helst ha en ny terrass genast. Men den 

som vill ha en ny terrass till nästa sommar, 

ska helst komma överens med en snickare 

redan i höst, säger Jonny Lindström. 

Skogsbruket träffar honom när han förstorar 

en terrass åt Lovisabon Sam Helenius. 

Lindström har fullt upp, och någon 

semester blev det inte den här sommaren, 

som mest någon halv dag då och då. 

KRÄVER TILLSTÅND 

– Mitt råd till kunderna är att i förväg bläddra 

i tidningar och se vilka alternativa modeller 

till terrasser det finns. När de har hittat 

en modell, som de tycker om, klipper de ut 

den ur tidningen. 

Då är det mycket lättare för den som ska 

bygga terrassen att beräkna virkesåtgången 

och ge ett kostnadsförslag. Jag påminner 

dem också om att det krävs tillstånd 

av kommunen för att förstora en terrass. 

Jonny Lindström påpekar att terrassäsong- 

– Den som vill ha ett nytt terrassgolv nästa sommar gör klokt i att beställa en snickare redan 

nu, säger Jonny Lindström. 


– Priset gjorde att jag valde tryckimpregnerat virke framom biokompositbräder, säger 

Sam Helenius. 

en är kort också för byggarna. 

– När det bli minusgrader ute, är det slut 

med terrassbyggena. Då fryser det tryckimpregnerade 

virket, som innehåller mycket 

vatten när det är nyimpregnerat. På våren 

kommer vi inte heller igång så snabbt, för 

vanligtvis förvaras det tryckimpregnerade 

virket utomhus och det dröjer länge innan 

bräderna i ett stort paket har tinat upp. 

De som bygger en ny terrass eller förstorar 

en gammal, väljer nästan uteslutande tryckimpregnerat 

virke. Också Sam Helenius föredrog 

tryckimpregnerat. 

– Jag övervägde att ta ett biokompositmaterial, 

som sägs vara lättare att sköta och 

underhålla. Det var priset som avgjorde. 

Biokompositmaterialet var nästan tre gånger 

dyrare än tryckimpregnerat. Ett sådant 

golv skulle ha kostat omkring 35 euro per 

kvadratmeter. Nu betalar jag drygt 13 euro, 

säger Sam Helenius. 

LÄTTSKÖTTA BIOKOMPOSITBRÄDER 

Jonny Lindström berättar att han för några 

år sedan byggde ett terrassgolv av biokompositbräder. 

– Jag träffade stugägaren för ett par dagar 

sedan och han var fortfarande nöjd med 

sitt golv. Han tvättar det ett par gånger per 

sommar med tryckspruta, annat underhåll 

lär det inte kräva. 

– Det var annorlunda att bygga med biokompositbräder. 

Golvbjälklagen, det som vi 

till vardags kallar vasor, skulle placeras täta-

Bevisat i test: 

Tryckimpregnerat 

är bäst 

Tryckimpregnerad tall är bäst och 

lärk är sämre än väntat. Det visar 

en långtidstest av virke för utomhusbruk. 

I femton år har virkesprover på ställningar 

varit nedstuckna i marken vid Sveriges tekniska 

forskningsinstitut SP, utanför Borås. 

I försöket jämförs hur moderna träskyddsmedel 

baserade på koppar fungerar på virke 

ovan mark under lång tid. 

Om virket inte är tryckimpregnerat kommer 

nedbrytningen och angreppen av rötsvamp 

relativt snabbt. 

– Efter fem till tio år börjar det hända saker 

för obehandlat virke i våra försök ovan 

mark, säger Jöran Jermer på SP Trä. I försöken 

ingår bland annat obehandlad gran, 

kärnved av tall och lärk och olika typer av 

träskyddsmedel. 

I dag har vi begränsningar för användning 

av träskyddsmedel baserade på kromoch 

arsenikföreningar. Numera tryckimpregneras 

virke med kopparsalter som ger 

virket den gröna färgen. Det finns också 

brunt tryckimpregnerat virke och den bruna 

färgen fås av pigment som tillsätts i medlet. 

– De obehandlade virkesprover som klarat 

sig bäst är inte oväntat kärnvirke av tall 

och lärk, säger Jermer. Gran och tall utan 

kärnved börjar brytas ned ordentligt redan 

efter 5–10 år. När det gäller beständigheten 

mot röta hos lärk har den ofta överdrivits. 

Lärk är inget material som okritiskt kan ersätta 

impregnerat virke i biologiskt krävande 

situationer. 

Jermer påpekar att ett nytt terrassgolv av 

lärk kan vara fint att se på, men inom något 

år blir det grått grått, vilket användaren 

kanske inte alltid förväntat sig. • 

re, med 40 centimeters mellanrum, när det 

normala är 60 centimeter. Bräderna är ihåliga 

och med för stora avstånd mellan vasorna, 

börjar det svikta under fötterna när man 

går på golvet. • 

TEXT OCH FOTO: GErD MATTSSON-TUrKU 

FOTO: PIXMAC 

Däckgummi av maskrosor 

Däcktillverkaren Bridgestone anser att naturgummi 

gjort på rysk maskros mycket väl 

kan bli gångbart i tillverkningen av däck, 

rapporterar plastnet.se som skrivit om liknande 

forskningsprojekt under det senaste 

året. 

I teorin finns det cirka 1 200 växter som 

skulle kunna fungera som råvarubas för naturgummiutvinning. 

Idag är det endast heveaträdet 

som används och att hitta ett alternativ 

som kan ge den kvalitet och mängd 

som krävs är enligt Bridgestone en utmaning. 

Men, resultaten så här långt pekar 

alltså på att rysk maskros kan vara ett så- 

dant alternativ. Ytterligare tester ska genomföras 

i år och 2014 räknar man med 

att kunna genomföra mer storskaliga tester. 

Parallellt med denna forskning tittar 

däcktillverkaren också på ett annat naturgummialternativ, 

nämligen guyalegummi 

som kommer från en buske som växer i sydvästra 

USA och norra Mexiko. 

Efterfrågan på däck bedöms öka på både 

kort och lång sikt och Bridgestone har den 

långsiktiga målsättningen att utveckla däck 

som till hundra procent består av förnybara 

och återvinningsbara material. • 


Forstis fick 

miniflygplan 

Yrkeshögskolan Novia i Ekenäs 

fick i slutet av juni två miniflygplan 

som ska användas inom naturbruks- 

och miljöundervisningen. 

Ett fullt utrustat plan kostar 

15 000 euro och för finansieringen 

står Stiftelsen Finlandssvenska 

Jordfonden. 

– Våra plan väger två kilo och har en vingbredd 

på 1,5 meter, berättar Romi Rancken 

på Novia. 

I den mer avancerade modellen finns en 

autopilot och plats för en kamera. 

– Vi använder två slags kameror, en för 

vanliga bilder och en för infraröda bilder. 

Flygtiden är tjugo minuter. Under den här 

tiden hinner planet fotografera ett ca 50 

hektar stort område. Efter det ska planet ner 

för att förses med ett nytt batteri. 

– Vi har länge jobbat med flygbilder i undervisningen 

och nu var det dags att ta ett 

steg till och se vilka möjligheter dagens teknik 

erbjuder. I Finland trampar vi fortfarande 

i barnskorna när det gäller den här tekniken. 

HIGH-TECH I UNDERVISNINGEN 

Rancken berättar vidare att Novia under 

sommaren har testat planen på Västankvarn, 

skolans försöks- och undervisningsgård. 

– Vi har tagit vanliga foton och infraröda 

bilder. De infraröda bilderna har stor användningspotential. 

Vi får fram växtlighetens 

vitalitet som härleds ur mängden klorofyll 

i växtligheten, upplyser Rancken. 

Inom jordbruket ger vitaliteten uppgifter 

om hur åkergrödor mår och om till exempel 

en del av en åker drabbats av någon 

sjukdom. 

– Det får vi fram genom att jämföra bilder 

från olika delar av åkern. På samma sätt 

kan vi inom skogsbruket få fram granbarkborreangreppens 

utbredning. Mängden klorofyll 

är mindre i träd som är angripna av 

granbarkborre. 


Miniflygplanet kastas upp i luften med ett gummirep som spänns. Motorn slås på först 

när planet är i luften. 

HÖG PRECISION 

Rancken ser många användningsmöjligheter 

för miniflygplanen. 

– Bilderna från kamerorna har hög precision. 

En bildpunkt (pixel) motsvarar i verkligheten 

3–5 centimeter medan den i normala 

flygbilder ofta är 30 centimeter. Det 

finns redan några aktörer i Finland som 

utnyttjar möjligheten att med hjälp av en 

serie foton, tagna från miniflygplan, skapa 

3D-bilder av ett område. Med bildernas 

hjälp kan man räkna ut grusvolymer, både 

hur stor volym som redan är upptagen 

i hög och hur stor volym gropen har. På 

motsvarande sätt kommer en torvföretagare 

att på basis av bilderna kunna räkna ut 

hur mycket torv som finns upptagen och 

ligger i högar på torvtäkten eller intill den. 

Rancken ser inte heller som helt osannolikt 

att miniflygplanen kommer till använd- 

ning inom skogsbruksplaneringen. Det är 

fortfarande för dyrt att kartlägga ett mindre 

område, till exempel en skogsfastighet på 

100 hektar med hjälp av miniplanen. 

– Bilderna är onödigt detaljrika för att göra 

upp en traditionell skogsbruksplan. 

GUMMIREP GER SKJUTS 

Startanordningen består av ett 15 meter 

långt rep av gummi och ett 6 meter långt 

snöre som fästs i planet. Den som ska skicka 

iväg det tar ett antal steg bakåt så att gummirepet 

spänns ordentligt och kastar upp planet 

i luften. Då får det en ordentlig skjuts. 

Genast efter det slås motorn på och planet 

styr sig självt utgående från en på förhand 

uppgjord rutt. Planet kan också styras manuellt 

från marken. • 

TEXT: GErD MATTSSON-TUrKU

Miniplan kartlägger 

skador 

I Dalarna i Sverige tar Skogsstyrelsen 

hjälp av små flygplan för att 

inventera skador av granbarkborre. 

Planen väger bara ett kilo och 

har en vingbredd på 1,2 meter. 

– Marschfarten är 15 meter per sekund, berättar 

Per-Ove Torstensson på Skogsstyrelsen. 

Flygtiden är omkring 30 minuter och efter 

det ska batteriet laddas. Flyghöjden är 

150–400 meter. Av säkerhetsskäl, för att 

undvika kollisioner i luften, ska den som 

styr planet alltid ha det inom synhåll. 

– Start och landning sker manuellt medan 

resterande flygning sker via autopilot, en 

förutbestämd rutt och GPS. Endast batteritiden 

begränsar räckvidden i teorin. 

Bilderna från flygplanet kan dessutom 

användas som underlag till skogsbruksplaner, 

vägplanering och för att dokumentera 

händelser, till exempel utvecklingen av 

skogsskador. 

Bilder från det obemannade planet (UAS, 

unmanned aerial system) skiljer sig från traditionella 

flygbilder på två sätt. Dels är planet 

effektivt för mindre områden och flyger 

oftast lågt under eventuella moln. Dels ger 

det möjlighet att automatiskt skapa bilder 

som är georefererade, alltså kopplade till ett 

koordinatsystem. 

Höjdmodeller med hög precision kan 

produceras utgående från bilderna. Noggrannheten 

blir stor. Vid en flyghöjd på 150 

meter är medelfelet inte större än plus/minus 

10 centimeter. Med 3D-modeller kan 

volymer bestämmas i skogsbränslehögar. • 


raute leverar 

svarvlinje till 

Tyskland 

Finländska raute Abp har fått en 

beställning värd 14 miljoner euro 

av tyska Pollmeier Furnierwerkstoffe 

Gmbh & Co. Beställningen 

omfattar svarv, tork och läggning 

av fanerskivor till en ny LVL-fabrik i 

Creuzburg i mellersta Tyskland. 

LVL står för Laminated Veneer Lumber, det 

som i Finland fått produktnamnet Kertopuu. 

Till skillnad från kryssfaner limmas de enskilda 

fanerskivorna med fibrerna i samma 

riktning. Det ger LVL andra hållfasthetsegenskaper 

än kryssfaner. LVL används inom 

byggindustrin som balkar och stag. Balkarna 

kan tillverkas i olika tjocklek och 

längd och ger arkitekterna större frihet vid 

planeringen av trästommar. 

Pollmeier är Europas största producent 

av boksågvaror. LVL-fabriken kommer att 

höja förädlingsvärdet på en del av den bok 

som bolaget använder. Bolaget räknar med 

att efterfrågan på LVL kommer att växa i 

takt med att intresset för att använda trä i 

både byggande och möbler ökar på kontinenten. 

Raute är ett av de ledande bolagen i världen 

när det gäller LVL-fabriker. Den nya fabriken 

är den första i världen som använder 

bok som råvara. Lyckad produktutveckling 

var avgörande för att Raute fick beställningen. 

Maskinerna kommer att tillverkas i Rautes 

fabriker i Nastola, Shanghai och Kajana 

och ska levereras våren 2013. • 

Har du synpunkter 

på tidningen? 

Du kan ge respons per e-post till 

skogsbruket@tapio.fi eller per post till 

adressen 

Skogsbruket, Norra Järnvägsgatan 21 B, 

00100 HELSINGFOrS. 

Du kan också ringa redaktionen direkt, 

våra kontaktuppgifter finns på sidan 3 

i tidningen. 


EU gillar inte 

kalavverkningar 

Inbakat i klimatpolitiken finns 

viktiga frågor för skogsbruket i 

Finland. 

För tillfället behandlar EU-parlamentet ett 

lagförslag som ska precisera utsläpp av 

växthusgaser i samband med markanvändning 

och skogsbruk. Bakgrunden till lagförslaget 

står att söka i EU:s klimat och energipaket, 

enligt vilket EU ska minska sina utsläpp 

av växthusgaser med 20 procent till 

år 2020. 

VART LEDER EU:S KLIMATPOLITIK? 

I lagförslaget nämns att kalhyggen borde 

undvikas med tanke på koldioxidutsläpp 

från kala marker. I stället ska kol lagras i 

skogarna till exempel genom naturskogar 

och kontinuerlig förnyelse. Omnämnandet 

är inte juridiskt bindande, men ger en 

fingervisning om EU:s inställning till skogsbruk. 

Stefan Thölix, ordförande för SLC:s 

skogsutskott, är oroad för att EU via klimatpolitiken 

kanske i framtiden kan diktera 

vad vi får och inte får göra i våra skogar. 

Han berättar att lagförslaget hör ihop med 

Lulucf. Ordmonstret står för Land Use, Land 

Use Change and Forestry (översatt markanvändning, 

förändrad markanvändning och 

skogsbruk). 

– Lulucf är ett program som räknar ut sådana 

förändringar i landskapet som påverkar 

utsläpp eller upptag av bland annat kol- 


dioxid. Lulucf ligger nu i startgroparna och 

varje land måste betala en kompensation 

för sina utsläpp. Genom Lulucfprogrammet 

ska EU tillämpa de beslut som fattades på 

klimatmötet i Durban. 

AREALEN VIKTIGARE ÄN TILLVÄXTEN 

Thölix tillägger att vårt sätt att se på skogsbruket 

är helt annat än inom resten av EU. 

Medan vårt tänkesätt baserar sig på avverkning 

och tillväxt är det skogens areal 

som avgör i det övriga EU. Ju mer Finlands 

skogsareal minskar desto högre nota 

får Finland betala istället. 

– Via kontinuerlig uppföljning av skogsarealen 

ska utsläppskvoterna kunna ändras, 

och det finns redan ett förslag på en 

fördubbling av avgifterna för Finlands del, 

säger Thölix. 

Han anser att det är oroväckande att det i 

samband med klimatpolitiken inom EU diskuteras 

om skogen kan räknas som en förnybar 

naturresurs eller inte. 

Thölix förklarar att kolbindningen prioriteras 

på kort sikt. Därifrån kommer oviljan 

att räkna skogen som en förnybar resurs. 

Först 30–40 år efter en slutavverkning blir 

kolbalansen positiv. 

– Men totalt, över en längre tidsperiod, 

binder ett omloppsskogsbruk betydligt mera 

kol än kontinuerlig förnyelse. 

SKOGSÄGAREN SKA FÅ VÄLJA 

Pekka Kauppi, professor i miljövård vid 

Helsingfors universitet, köper inte tanken 

att kalhyggen är av ondo med tanke på 

den globala kolbalansen. Både i kontinuerlig 

förnyelse och i traditionellt skogsbruk 

finns såväl gamla träd som ungskog representerade. 

– Den enda skillnaden är att alla diameterklasser 

inte finns representerade i samma 

figur i vårt traditionella skogbruk. Med 

tanke på kolförrådet borde det inte vara någon 

skillnad mellan kontinuerlig förnyelse 

och kalavverkning. 

Kauppi förklarar att skog och mark lagrar 

stora mängder kol. När en skog avverkas 

kommer en del av detta kol att uppgå i 

atmosfären som koldioxid. 

– Ju mer skog det finns desto mindre koldioxid 

har vi i luften. 

Kauppi berättar att skogen under de senaste 

fem åren har fått en allt större betydelse 

när det handlar om växthusutsläpp och 

den globala kolbalansen. 

– Min personliga åsikt är att mycket nu 

handlar om att kalhyggen ogillas och det 

här kommer fram via politiken. Till exempel 

i Tyskland är det på vissa områden förbjudet 

att kalavverka skogen. 

Han anser att det viktigaste är att skogsägaren 

själv får välja vad han eller hon gör 

med sin skog. • 

TEXT: MArIANNE PALMGrEN 

FOTO: GErD MATTSON-TUrKU

Stor omedvetenhet om 

flygekorrarnas utbredning 

I våras polisanmälde Naturförbundet 

Vasa stad för en förnyelseavverkning 

i Höstves. Orsaken är att 

förbundet hittade spillning av flygekorre 

på det avverkade området. 

I slutet av april gjorde Naturförbundets distrikt 

i Österbotten egna flygekorreinventeringar 

i Vasa stads skogar i Höstves. Gruppen 

hittade spillning av flygekorre på ett 

nyavverkat skifte och det fick förbundet att 

reagera. 

Resultatet blev att Naturförbundet bad 

polisen undersöka om Vasa stad har brutit 

mot lagen och försvagat flygekorrens fortplantnings- 

och viloplatser i och med avverkningen. 

– Ärendet har gått vidare till NTM-centralen 

i Österbotten, som för tillfället utreder 

om det finns skäl att göra en brottsanmälan 

mot Vasa stad, säger Matti Tuomaala, 

ordförande för distriktet i Österbotten. 

UTREDDE INTE AKTIVT 

Tuomaalas egen uppfattning är att Vasa stad 

inte gjorde tillräckligt förrän avverkningen 

inleddes. 

– Jag tror inte att Vasa stad har gjort det 

här med flit, men man har inte heller aktivt 

utrett förekomsten av flygekorre på området. 

Tuomaala understryker att flygekorren är 

en av de arter som åtnjuter specialskydd 

inom EU. Han hoppas att ärendet åtminstone 

utmynnar i en diskussion om att det 

finns gemensamma spelregler som alla parter 

måste följa. 

– Problemet är att de finländska skogarna 

i huvudsak används för virkesproduktion, 

men skogarna är samtidigt hem 

för hundratals utrotningshotade arter. Här 

finns en konflikt och vi vill lyfta fram att det 

krävs specialtillstånd för att få avverka på 

områden där skyddade arter har sina växtoch 

boplatser. Bryter någon mot detta är det 

ett brott enligt lagen, säger han. 

MÅSTE TA HÄNSYN 

– Det grundläggande problemet gällande 

skyddade arter såsom flygekorren är just 

omedvetenhet, säger Greger Erikslund, le- 

dande föredragande vid Finlands skogscentrals 

regionenhet Kusten. 

– Det centrala i den här frågan är att 

markägarna ofta inte känner till att de har 

flygekorre på sina marker. Markägarna borde 

veta om det först, men så är det inte, säger 

Erikslund. 

Skogscentralen blir uppdaterad av NTMcentralen 

med koordinator för kända flygekorrförekomster. 

Om en markägare gör en 

anmälning av användning av skog för ett 

skifte, som är i närheten av kända boplatser 

för flygekorre, begär skogscentralen ett 

utlåtande av NTM-centralen. 

– Vi strävar efter att kända förekomster 

beaktas, förklarar Erikslund. 

I det aktuella fallet i Vasa fanns det ingen 

anteckning om att det fanns flygekorre 

i området. 

– Jag kan inte kommentera det fallet närmare, 

men staden verkade inte veta om att 

det fanns flygekorre i området. Det här är 

ett typiskt fall. 

Flygekorren innebär inte ett automatiskt 

stopp för en avverkning. Men det gäller att 

ta hänsyn och lämna kvar boträd och organisera 

avverkning så att djuren kan röra 

sig därifrån. Att detta hänsynstagande görs i 

praktiken övervakas av NTM-centralen. 

TUSENTALS BOPLATSER 

Enligt Leena Rinkineva-Kantola, överinspektör 

vid NTM-centralen i Södra Österbotten 

finns det flera tusen kända observationer 

på NTM:s område i Södra Öster- 

FOTO: KUVALIITErI 

botten och Österbotten samt Mellersta Österbotten. 

Och listan har vuxit stadigt de senaste 

åren. 

– Nya boplatser, som vi inte har känt till 

tidigare, anmäls hela tiden, säger hon. 

Ofta iakttas flygekorrar i samband med 

en avverkning. I sådana fall bör avverkningen 

avbrytas och NTM-centralen kontaktas. 

– Då kommer någon vid NTM-centralen 

ut och ser vad som bör göras och hur man 

kan gå vidare. 

Men behöver flygekorren fortfarande 

skyddas med tanke på att det handlar om 

tusentals kända observationer i före detta 

Vasa län? 

Rinkineva-Kantola hänvisar till en nationell 

utredning över hotade arter som gjordes 

2010 och som visar att flygekorren fortfarande 

är en utrotningshotad art i Finland. 

– Stammen är starkast i de västra delarna 

av landet, men uppskattas vara på nedgång 

i hela landet. 

Dessutom finns flygekorren på EU:s lista 

över strikt skyddade djur, vilkas förökningsoch 

rastplatser inte får förstöras. 

– Den listan kan förändras bara av EU, 

förklarar hon. • 

TEXT: CHrISTOFFEr THOMASFOLK 

FOTO: HArrY NYSTrÖM 

Flygekorrens spillning är ungefär 

lika stor som risgryn. 


Granplanteringen 

kompletterades med björk 

Ett par av de senaste årens planteringar 

på Bertils i Sjundeå har föranlett 

Henrik Andberg en del huvudbry. 

Några gamla granskogar 

växte rätt dåligt och var förnyelsemogna. 

Endel röta fanns i bestånden, 

men det var ändå självklart 

att välja granplantor vid förnyelsen. 

Den pensionerade husbonden hjälper till 

med skogsarbetet medan sonen Johan 

Andberg nu driver gården. 

– Jag säger vad som ska göras i skogen 

och Johan tar besluten, beskriver Henrik 

Andberg arbetsfördelningen. 

De gamla granbestånden på de bördiga 

och fuktiga lerjordarna förnyades och planterades 

med gran efter högläggning med 

grävmaskin. Planteringarna lyckades bra 

och plantorna fick en god start. Problemen 

började det rikliga sorkåret 2007–2008 som 

medförde omfattande skador. Södra skogsreviret 

som sköter plantleveranserna föreslog 

komplettering med gran. Längs vägkanten 

har man planterat in en del lärk som 

Andberg nu tagit fram med röjsågen. 

SVÅRT ATT KOMPLETTERA 

PÅ BÖRDIG MARK 

De förstörda planteringarna kompletteringsplanterades 

med gran, men i den bördiga 

och täta marken lyckades kompletteringen 

dåligt. Som ett sista försök har Andberg nu 

röjt fram de granplantor som klarat sig och 

skapat ett blandbestånd av naturligt uppkommen 

vårtbjörk på den cirka en hektar 

stora figuren. Asp och rönn har han i regel 

röjt bort och gynnat frösådd vårtbjörk framför 

rotskotten. 

STORA BJÖRKPLANTOR 

Lite längre bort finns en liknande plantering 

som också drabbades av sorkarna. Vid valet 

av trädslag för kompletteringsplanteringen 

beslutade Andbergs att i år plantera in rätt 

stora vårtbjörksplantor på halva figuren. På 

den andra halvan har en del av de planterade 

granarna överlevt och den har också 

kompletterats med gran. 

– Under en regnig vår som denna går 


det bra att plantera stora björkplantor, säger 

Andberg. 

Under torrare år skulle det vara riskabelt. 

De stora plantorna planterades okonventionellt 

med SFI-hacka, eftersom de inte 

rymdes i planteringsröret. Markberedningen 

gjorde en lokal grävmaskinsentreprenör 

genom högläggning. Samtidigt har diken tagits 

upp. 

Kompletteringsplanteringen med gran 

på de bördiga markerna ger Andberg inte 

mycket för efter de här misslyckade försöken. 

– Man kan inte komplettera i det oändliga, 

säger han. 

Planteringen av de stora björkplantorna 

tycker han ändå att har varit lyckad. Resultatet 

av hans arbete med röjsågen syns också 

tydligt. 

RÖJNINGSARBETET AVSLÖJADE 

Henrik Andberg sköter i regel röjningen av 

planteringarna på sonens marker. Före vårbruket 

har han gett sig i kast med de otursdrabbade 

planteringarna. 

– På våren, innan det börjar grönska, ser 

man plantorna bra. Vid midsommartid är 

allt redan så grönt att det är svårt att urskil- 

Björkplantan inleder kapplöpningen mot 

gräset efter den regniga försommaren. 

På bördig mark är gräsväxten enorm på förnyelseytorna. Lärkplantorna vid vägen pryder 

landskapet.

ja plantorna, säger han. 

Vid röjningen har han sparat naturligt 

frösådd vårtbjörk. Han ser ändå bekymrat 

på de fläckar av gräs, hallon och duntrav, 

där det inte finns några plantor att röja 

fram. Marken är otroligt bördig och fuktig, 

men på grund av sorkar och gräs har 

man inte lyckats få igång ett växande trädbestånd. 

Idéerna börjar vara slut och det 

återstår att vänta på successionens kraft. 

Andberg konstaterar att det finns en massa 

röjningsarbete som man kan utföra själv 

i skogarna . Han funderar också över att 

det talas om brist på arbete när det finns 

hur mycket ogjort röjningsarbete som helst 

i skogarna. 

SVÅRT SPÅ FRAMTIDA BEHOV 

Förväntningarna på bestånden, som planterats 

och nu växer med rasande fart, är svåra 

att förutse. Ingen vet vilka sortiment som 

behövs om tiotals år när de här bestånden 

ska gallras och avverkas. 

– Nog behövs det ju alltid ved, konstaterar 

Andberg om vårtbjörken, men tillägger 

att det kanske uppstår en bättre efterfrågan 

på björktimmer i framtiden. 

I Lappers i Sjundeå är gran ett traditionellt 

val eftersom Sappis fabrik i Gerknäs 

ligger på bara några kilometers avstånd. 

Planerna på att utnyttja asp i produktionen 

minns Andberg ännu och konstaterar 

att skogsägarna gick på en nit då de planterade 

asp. Någon större produktion baserad 

på aspmassa har det aldrig blivit i fabriken 

och just nu får skogsägaren inget vidare pris 

på aspen, tycker Andberg. 

GROTEN STÖR INTE 

På platsen där Andbergs har planterat björk 

var granskogen så pass gles att groten lämnades 

kvar på platsen. Andberg tycker inte 

att groten stört plantorna även om maskinavverkningen 

gör att den samlas i högar 

på ytan. Priset, som betalas för grot i 

Sjundeå, är på en sådan nivå att det inte lönar 

sig att samla upp små mängder. 

– Kostnaderna för hopsamlingen blir 

större än likviden. Jag tror inte att förnyelsen 

skulle ha lyckats bättre om groten samlats 

upp här. Vid maskinplantering är situationen 

en annan, säger Andberg. 

Han berättar att man inte på Bertils ännu 

planterat med maskin, men han följer med 

intresse med utvecklingen av en maskinplantering 

på granngården. • 

TEXT OCH FOTO: MArIA LINDéN 

I förgrunden en kompletterad granplanta och bakom en planta som överlevt sorkangreppet. 

Henrik Andberg granskar vårtbjörkarna som han lämnat vid röjningen. 


Ny serie 

Upp till bevis! 

Blicken vilar på Rolfs välskötta skog. 

Rolf Wickström från Sibbo blev skogsägare 

år 1995. Till vardags jobbar han som revirinstruktör 

på Södra skogsreviret. 

Som självverksam skogsägare tar skogen 

upp en stor del av Wickströms fritid. 

– Skogens tillväxt ligger på 450 kubikmeter 

per år, så jag vill inte hinna med i 

svängarna. Vanligtvis avverkar jag mellan 

200 och 300 kubikmeter virke per år. Ibland 

måste jag anlita en avverkningsmaskin då 

tiden inte räcker till. 


Flera aktörer inom skogssektorn påverkar de beslut som 

skogsägare fattar i sina skogar. Av fackfolket är många 

själva skogsägare. 

Timmerställning 

– ingen vanlig syn i våra skogar 

rolf Wickström är en självverksam 

skogsägare som gillar att prova på 

lite ovanligare skötselmetoder. 

Rekordet ligger på 700 kubikmeter virke 

som han högg en vinter, allt under veckoslut 

och semestrar. 

– Jag avverkar då marken är frusen. Slutavverkningar 

har jag också utfört sommartid. 

Han brukar förnya skogen på naturlig 

väg endast då förnyelsen har förutsättningar 

att lyckas. 

– Att korrigera misslyckade förnyelser är 

plågsamt för både plånbok och själ. 

RÖJER FEM HEKTAR PER ÅR 

När det kommer till röjningsarbete är mottot 

att hellre röja för tidigt än för sent, det 

här gäller speciellt på älgrika marker. Wickström 

brukar röja tre till fem hektar per år. 

Vanligtvis röjer han 3–4 år efter sådd, då 

överlever en större del av såddplantorna, 

och 5–6 år efter planteringen. 

– Röjning är ett belönande arbete då man 

genast ser resultatet av sina händers verk. 

Under de senaste femton åren har jag en 

gång blivit tvungen att anställa en röjare 

när röjningsbehovet blev akut på flera figurer 

samtidigt. 

För tillfället är hans skog grandominerad 

men målsättningen är att med tiden utöka 

andelen björk. 

Wickström säger att han har en gällande 

skogsbruksplan främst därför att det är 

intressant att se hur skogen kommer att utvecklas. 

Han tar också tillvara all informa-

Men hur sköter de sina skogar, vilka värderingar och målsättningar 

har de med sitt skogsägande? 

Det vill vi ta reda på. 

Först ut är Rolf Wickström på Södra skogsreviret. Därefter 

kollar vi hurudan Skogsbrukets chefredaktör Johnny Sved 

är som skogsägare. 

– Om skogen används främst till rekreation är timmerställning ett lämpligt alternativt, berättar Rolf Wickström. I bakgrunden syns timmerställningen. 

tion hur andra sköter sin skog, eftersom såväl 

skogsägare som skogsfackmän besitter 

en hel del värdefull skogskunskap. 

SKOGEN HAR ETT MERVÄRDE 

Wickströms skogsägande går ut på att kombinera 

naturhänsyn med ett aktivt skogsbruk. 

Genom att sköta viktiga livsmiljöer 

på rätt sätt framhävs livsmiljöns naturenliga 

karaktär. 

Speciellt är att han gärna visar upp sin 

skog åt intresserade, berättar om skog och 

skogsbruk samt ger råd i skötselfrågor. 

Bland annat är skogsbilvägen fixad så att 

också en skolbuss kan köra till skogen. 

– Barn orkar inte gå långa sträckor och 

chauffören ska kunna vända bussen utan 

att riskera att någon elev blir under. 

Dessutom vill Wickström att andra än bara 

han ska kunna ha glädje av skogen. Därför 

prioriteras rekreation i de bestånd som ligger 

intill vägen. Hans rekreationsskog har 

också blivit ett populärt utflyktsmål. Avigsidan 

är att besökare låter sina hundar springa 

lösa under fåglarnas häckningstid. Eller så 

har exempelvis specialträdslag försvunnit 

från den närliggande planteringsytan. 

GILLAR OMVÄXLING 

Wickström berättar att han gillar att prova 

lite ovanligare skogsskötselmetoder och visar 

upp ett bestånd som avverkades i timmerställning 

för ett par år sedan. Timmerställning 

är en mindre känd variant av naturlig 

förnyelse av tall. 

– Det finns bättre förutsättningar att lyckas 

förnya tall på naturlig väg i jämförelse 

med naturlig förnyelse av gran. Tallen har 

en jämnare fröproduktion och den är mindre 

skadedrabbad. Dessutom är det lättare 

att utföra markberedning under tall. 

Timmerställning är ett slags mellanting 

mellan skärmställning och fröträdsställning. 

Man kan till exempel se timmerställningar 

i skärgården där bestånden är utsatta för 

vädrets makter och skogens estetiska värden 

har hög prioritet. 

I metoden lämnas ungefär 200–250 stam- 

mar per hektar. Den kan utföras i jämna 

och välslutna bestånd av god kvalitet. Man 

kan också använda timmerställning på steniga 

ytor där markberedning inte lönar sig. 

– Stammarna som lämnades kvar i beståndet 

får nu en hög värdetillväxt. 

Det blir bättre ekonomi då man avverkar 

fröträden, eftersom utfallet är större. 

Fröträden tas bort senast då plantorna 

har nått stövelskafthöjd. På så sätt undviks 

luckor i det nya plantbeståndet. Det 

betyder att fröträden avverkas fem till tio 

år efter att timmerställningen blivit till. 

– Ännu har det inte kommit tallplantor på 

ytan men när det finns minst 10 000 plantor 

per hektar är det dags att avverka fröträden. 

Vilka skogsarbeten väntar dig i höst? 

– Jag har en mycket tät granplantskog 

som uppkommit på naturlig väg. Den måste 

jag ha röjt till nästa vinter. Efter det borde 

jag fortsätta med att avverka överståndare. 

• 

TEXT OCH FOTO: MArIANNE PALMGrEN 


Ett av de få glädjeämnen bland ekonominyheterna 

hittills i år är virkeshandeln i Finland. 

Nyheterna från exportmarknaden för 

finska skogsindustriprodukter är mest negativa: 

papperskonsumtionen sjunker, byggnationen 

ökar inte och konsumenternas 

samt industrins framtidsutsikter är pessimistiska. 

Skuldkrisen skapar, om den fortgår 

länge, även sociala problemen i många 

länder. Alla dessa faktorer påverkar efterfrågan 

på skogindustriprodukter. 

Fram till slutet av juli har skogsindustrin 

från privatskogsägarna köpt 45 procent mera 

virke än under motsvarande period i fjol. 

Stormen i december samt insektsskador har 

regionalt ökat virkesutbudet mycket kraftigt. 

Från årsskiftet har virkespriserna stigit 

med flera procent, endast priset på björk- 


ÖVErSIKT ÖVEr 

virkesmarknaden 

Virkeshandeln har löpt bra 

– höst med stora frågetecken 

massaved har sjunkit. I jämförelse med 

samma tidpunkt i fjol har virkespriserna 

klart sjunkit. Marknadsavverkningarna har 

stannat på samma nivå som 2011. Skillnaden 

mellan virkesinköp och marknadsavverkningar 

har lett till ökade rotpostreserver. 

Dessutom har virkesimporten sjunkit 

från 2011. 

Jämfört med samma period i fjol har 

skogindustrins virkesbehov sjunkit med 

några procent. Sågindustrins produktion 

har hållit fjolårets fart, men massa- och 

pappersindustrins virkesanvändning har 

sjunkit med omkring en tiondedel från 2011. 

Skogsindustrins lager med avverkat virke 

har också ökat i år som en följd av hur produktionsvolymerna,marknadsavverkningarna 

och virkesimporten har utvecklats. 

Arrendet för vindkraft 

ska bli rättvist 

Utbyggnaden av vindkraft går 

långsamt. En orsak är att de finländska 

energibolagen inte varit 

beredda att acceptera markägarnas 

ersättningskrav. Nu tycks parterna 

närma sig varandra. 

Finlands mål är att fram till år 2020 ha en 

vindkraftskapacitet på 2 500 MW. För att 

sätta fart på utbyggnaden garanterar staten 

ett minimipris på el från vindkraftverk. 

Det går ändå för långsamt och för att hitta 

flaskhalsarna gjorde Arbets- och näringsministeriet 

en utredning i våras. I sin rapport 

kommer Lauri Tarasti med flera förslag för 

att göra etableringen snabbare. Byråkratin 

kring samhällsplanering och bygglov måste 

underlättas och arrendemodeller som beaktar 

alla markägare som berörs av vindkraften 

tillämpas. 

SLC presenterade tidigt en avtalsmodell 

där arrendet utgör en andel av kraftverkens 

omsättning och fördelas mellan berör- 

da markägare. Arrendet gäller inte enbart 

för själva kraftverkstomterna, utan för hela 

vindupptagningsområdet. Nu får producenterna 

uppbackning och det verkar som 

om energiindustrin skulle vara beredd att 

förhandla. 

I Malax, där diskussionerna gått hetamellan 

markägare, EPV Vindkraft och kommunen, 

skickade EPV ut brev till markägarna 

i juni. Bolaget är nu berett att ge efter 

och betala arrende för vindupptagningsområden. 

Några konkreta anbud har inte 

skickats ut ännu. Sami Kuitunen på EPV 

berättar att Finlands Vindkraftförening utarbetar 

en egen avtalsmodell som man vill ha 

som grund. I den skulle arrendet inte bindas 

till elproduktionen som i SLC:s modell, 

utan vara arealbaserad med indexjustering. 

EPV Vindkraft har arrendeavtal för vindkraftstomter 

med några av markägarna på 

Sidlandet i Malax. Tomas Långgård som 

aktivt drivit frågan om rättvisa arrendeavtal 

har låga förväntningar på det förslag EPV 

utlovat. 

Skogindustrin har tillräckligt med virkesreserver 

för de närmaste månaderna. Skillnaderna 

mellan företag och regioner kan 

dock vara stora. Höstens virkesbehov beror 

på hur exportmarknaden utvecklas samt 

på den finska skogsindustrins konkurrenskraft. 

Det lönar sig för skogsägarna att följa 

med utvecklingen på virkesmarknaden och 

skogsindustrins behov av virke och erbjuda 

lämpliga stämplingsposter. 

Sommarens torvproduktion har igen haft 

stora svårigheter. Det kan leda till ökad efterfrågan 

på energived under hösten och 

om vintern kommer tidigt. Å andra sidan 

det finns redan mycket energived i lager. • 

TEXT: ErNO JÄrVINEN, FOrSKNINGSCHEF FÖr 

MTK:S SKOGSLINJE 

– Efter att EPV tidigare visat en nästan 

total ovilja att föra diskussioner är mitt förtroende 

för bolaget mycket lågt. Att inga 

konkreta anbud kommit ännu är ju heller 

inte lovande, säger han. 

Johan Grönros har fått fullmakt av de 

flesta markägarna på Sidlandet att förhandla 

med bolag och myndigheter. Grönros säger 

att det finns andra bolag än EPV som 

är intresserade av området, både inhemska 

och utländska. Bland annat ett tyskt bolag 

har gett ett mycket attraktivt förslag som 

följer SLC:s avtalsmodell. Tyskarna driver 

redan fyrtiofem vindkraftsparker och har 

lång erfarenhet av vindkraftsetablering. 

– Det blir intressant att se om EPV kan 

matcha de andra energibolagens anbud. 

Han hoppas innerligt att Malax kommun 

lyssnar på sina markägare och inte beviljar 

några bygglov innan det finns godtagbara 

arrendeavtal för vindupptagningsområdena. 

• 

TEXT: JOHNNY SVED

Virkesprisstatistik 

Rotpriser vecka 32 

p stigande 

q sjunkande 

Slutavverkning 

Hela landet 

Första 

gallring 

Senare 

gallring 

Tallstock 54,77 q 43,87 q 47,56 q 

Granstock 54,21 p 43,47 q 46,82 q 

Björkstock 41,85 q … 37,55 q 

Tallmv*) 17,78 q 14,24 p 14,88 q 

Granmv 18,52 q 14,84 p 15,53 q 

Björkmv 17,29 q 13,90 p 14,06 q 

Tallsmåstock 25,58 q 20,86 q 21,97 q 

Gransmåstock 24,45 q … … 

*) mv=massaved 

p stigande 

q sjunkande 


Södra Finland 

Första 

gallring 

Senare 

gallring 

Tallstock 53,80 q 41,21 q 45,52 q 

Granstock 54,26 p 42,43 q 46,42 q 

Björkstock 40,48 p … … 

Tallmv 15,66 p 12,97 p 13,14 q 

Granmv 17,86 q 14,65 p 15,24 p 

Björkmv 14,84 q 12,26 q 13,01 p 

Tallsmåstock … … … 

Gransmåstock … – … 

p stigande 

q sjunkande 


Södra Österbotten 

Första 

gallring 

Senare 

gallring 

Tallstock 54,56 q 43,24 q … 

Granstock 52,77 q … … 

Björkstock … – … 

Tallmv 18,34 q 13,76 q 16,29 p 

Granmv 17,61 q … … 

Björkmv 17,72 q 13,57 q 15,92 q 

Tallsmåstock 26,23 q 21,30 q … 

Gransmåstock … … – 

Leveranspriser vecka 32 

p stigande 

q sjunkande 

Hela 

landet 

Södra 

Finland 

Södra 

Österbotten 

Tallstock 56,99 q 57,45 q 55,76 q 

Granstock 58,53 q 62,19 q 54,29 p 

Björkstock 48,22 p … ... 

Tallmv*) 29,54 q 29,80 p 29,46 q 

Granmv 31,23 p 32,71 p ... 

Björkmv 30,21 p 31,18 p 30,03 q 

Tallsmåstock 38,94 p … … 

Gransmåstock … … – 

*) mv=massaved 

I prisstatistiken anges de åtta vanligaste virkessortimenten. Med småstock avses stockar 

med toppdiametern 12–13 centimeter. 

Uppgifterna baserar sig på de priser som inskrivs i virkeshandelskontrakt mellan 

virkesköpare och enskilda skogsägare. T.ex. prisjusteringar som överenskommits med 

avtalskunder ingår inte och inte heller tidighetstillägg i leveransaffärer. Priserna är utan 

moms. 

Prisuppgifterna baserar på den information som Skogsindustrin rf. varje vecka tillställer 

Skogsforskningsinstitutet om inköpta virkesmängder från privatägda skogar samt 

virkespriser. Med privatägda skogar avses skogar som ägs 

av privatpersoner, samägda och samfällda skogar samt skogar 

som ägs av städer och kommuner. I statistiken ingår inte 

mängder och priser som berör skogsbolagens egna skogar 

och inte heller Forststyrelsens skogar. 

I statistiken ingår inköpta virkesmängder och priser från 

ca 84 procent av alla virkesaffärer i privatägda skogar. Utanför 

materialet är små och medelstora sågar. 

De virkespriser som anges per område och för hela landet 

är ett vägt medeltal av priserna på det virke som köpts 

de senaste fyra veckorna. Om virkesmängden 

för något sortiment vid rotköp är under 1 000 

m³ och vid leveransköp under 500 m³ anges 

inget pris (…). Om mängden är 0 m³, anges 

(–) som pris. 

På Skogsbrukets webbsajt under rubriken 

Skogsbruket för prenumeranter uppdaterar 

vi virkespriserna varje vecka. Du behöver loginuppgifter 

för att kunna öppna sidan och 

dem hittar du på din faktura. • 

Priser på barrsulfatmassa och blekt lövmassa 

i Europa de senaste 52 veckorna 

Inköpt virke per vecka de senaste 52 veckorna 


Till skogen 

hör traditioner 

Visst är det en fin känsla att vid 

sommarstugan, som ligger vid havet 

i ändan av ett skogsskifte, kunna 

titta på hur den unga skogen 

växer. Det säger Valborg Anderssén, 

när Skogsbruket besöker henne 

en sommardag. 

– Som yngre var jag inte så engagerad i skogen, 

men vissa saker har fastnat i minnet. 

Pappa hämtade julgran och midsommarbjörkar 

i skogen och ibland lite virke när det 

fanns något byggprojekt på gården. Mamma 

gjorde det som var typiskt för mammor. 

Hon plockade bär och svamp, hämtade 

kråkris till kvastar och björnmossa till 

mossmattan som skulle finnas vid trappan 

till midsommar. Jag kommer också ihåg att 

mamma plockade lingonris till min luciakrona 

när jag var lucia som fyra- eller femåring. 

Allt detta var en del av livet på landet. 

SKOGEN I ARV 

Valborg Anderssén blev skogsägare för tre 

år sedan. Hon fick tillsammans med sina 

två syskon skogen i arv efter sin mamma. 

– Jag och min syster försöker nu sätta 

oss in i skogsskötselfrågor inom vår skogssammanslutning. 

Skogsarealen är totalt omkring 

femtio hektar, men den består av flera 

skogsskiften. Skiftena finns runt Jakobstad, 

i Fäboda och i Nätihamn. 

Valborg säger vidare att hon vill lära känna 

sin skog. 

– Jag gör mig ärenden till skogen för att 

se var det finns plantskogar som nu eller inom 

några år behöver röjas och var jag kan 

hitta blåbär, lingon och andra bär. 

EN DEL AV GÅRDEN 

Det finns berättelser i familjen om de olika 

skiftena. Hur det skördades fräken som foder 

åt korna på det allra våtaste skiftet, hur 

strandlinjen vid havsskiftet för åttio år sedan 

låg alldeles nedanför trappan till sommarstugan. 

Nu är stranden 250 meter längre 

bort. 

– Skogen var en del av mina föräldrars 

arbete på gården, en mjölkgård i Östensö, 


Pedersöre. På vintern var pappa i skogen 

och avverkade. Det stora huset värmdes 

med ved, först i kakelugnar och köksspisen 

och senare installerade pappa centralvärme. 

Att veden skulle bäras in minns jag speciellt 

bra. I dag värms huset med flis och min 

bror bor där med sin fästmö. 

– Numera har jag själv tre kakelugnar 

och köper torr och färdigt kluven ved till 

dem. Typisk stadsbo, tänker säkert många 

som läser detta. Men den öppna spisen och 

bastun vid sommarstugan eldas med ved ur 

den omgivande egna skogen. 

LÅNG ERFARENHET AV CERTIFIERING 

Valborg blev pensionär 2009. Före pensioneringen 

jobbade hon med kvalitetsfrågor 

och certifiering på samma företag där hon 

började 1976. 

– Jag fick jobb på Valio i Helsingfors genast 

när jag blev agroforstmagister med 

mikrobiologi och mjölkhushållning som huvudämnen. 

Jag antar att man på skogssidan 

gällande certifiering kämpar med samma 

svårigheter som inom livsmedelsbranschen. 

Först problem med att överhuvudtaget 

förstå vad standarderna eftersträvar och 

hur de effektivt kunde tillämpas i praktiken. 

Sedan måttlig förståelse för certifie- 

ringen bland skogsägare och andra inblandade. 

Följden kan tyvärr bli en detaljerad 

byråkrati som inte tjänar sitt syfte, men nog 

sätter folk i arbete. 

– När man kan tränga igenom paragraferna 

och verkligen förstår andemeningen

i kriterierna och får den att synas i verksamheten 

inser man att certifiering är en 

bra sak. Inom livsmedelsbranschen, både 

i hemlandet och internationellt, uppfattas 

kvalitetscertifikat numera ofta som en självklarhet 

och en förutsättning för att det ska 

bli en affär. 

VETTIGARE MOTION 

Att bo i Helsingfors och ha sin skog på 500 

kilometers avstånd, ser Valborg inte som 

något problem. 

– Som nybliven skogsägare fick jag en 

järnranson med information på skogsvårdsföreningens 

kontor i Eugmo. Då gick 

vi samtidigt med i Silvanetti, vilket betyder 

att jag har skogsbruksplanen i min dator. 

– Skogsvårdsinstruktören gjorde i början 

ett oanmält besök i vår skog och jag råkade 

samtidigt befinna mig där med röjningssaxen 

i handen. Det kändes bra att konkret 

kunna visa att det finns intresse att sköta 

skogen. 

– Röjning ger vettigare motion än att gå 

på gym. Vi har en röjsåg, men själv använder 

jag röjningssax, än så länge. 

SERVICE OCH KONTINUITET 

– Jag upplever skogsvårdsföreningen som 

en god samarbetspartner. Vi skogsägare är 

ju av olika sorter med olika prioriteter. Som 

något urbaniserad stadsbo tycker jag att jag 

får den hjälp jag behöver. Speciellt tacksam 

är jag för att vi snabbt kunde köpa planteringstjänst 

i ett läge då vi inte kunde genomföra 

en plantering med egna krafter 

som planerat. 

– Då skogsbruk är ett långvarigt projekt 

får jag dessutom en känsla av kontinuitet 

i kontakterna med skogsvårdsföreningen. 

Det uppskattar jag. Jag har blivit ombedd 

att ställa upp som kandidat i skogsvårdsföreningens 

fullmäktigeval i höst och jag har 

sagt ja till att kandidera. Medlemskap i fullmäktige 

skulle vara en utmaning. • 


FOTO: GUN ANDErSSéN-WILHELMS OCH 

TOM WILHELMS 

Välanvända pengar 

Har du kanske fått frågan om du 

vill betala en slant till Finlands 

Skogsstiftelse i samband med att 

du ska underteckna ett virkeskontrakt? 

I över tio års tid har skogsägare och virkesköpare 

kunnat ge en slant till Finlands 

Skogsstiftelse som en säljfrämjande avgift. 

Avgiften är 0,2 procent av virkesaffärens 

värde vid rotförsäljning och 0,1 procent 

av virkesaffärens värde vid leveransförsäljning. 

Skogsägaren som säljer virket 

och virkesköparen bidrar med en lika stor 

summa var. 

När skogsägaren beslutar sig för att ge en 

slant, förbinder sig virkesköparen att betala 

ett lika stort belopp. 

Virkesköparen uppbär avgiften i samband 

med utbetalningen av den sista raten 

VAD ANVÄNDS PENGARNA TILL? 

Finlands Skogstiftelse använder pengarna 

till att finansiera projekt som främjar 

skogsnäringen och informerar om hållbar 

användning av våra skogar. I fjol delade 

Skogsstiftelsen ut 1,6 miljoner euro 

till bl.a.: 

• Kampanj för att främja träbyggande i 

Finland 

• Marknadsföring av PEFC-skogscertifiering 

i Finland 

• Utredning om skogens ekonomiska och 

sociala betydelse i olika delar av Finland 

• Skogsdagar för barn och skolelever 

• Läromedel 

av virkeslikviden och redovisar den till Finlands 

Skogsstiftelse. Den säljfrämjande avgiften 

är avdragsgill i skogsbeskattningen. 

En av tre skogsägare valde i fjol att ge en 

slant till Finlands Skogsstiftelse. I Svenskfinland 

var siffran 37 procent. 

Skillnaden mellan kommunerna är stor. 

I Svenskfinland toppar Närpes statistiken. 

I sex av tio virkesaffärer ger skogsägaren 

frivilligt en slant till Skogsstiftelsen. Kristinestad 

och Malax kommer nästan upp till 

samma nivå. 

Det är inte fråga om stora summor. Om 

virkeslikviden från en rotförsäljning stannar 

vid 10 000 euro, blir den frivilliga avgiften 

20 euro. Många små säljfrämjande avgifter 

leder i längden till en betydande pott. • 



KÖP & sälj 

På den här annonsplatsen får privatpersoner, enmans- och 

familjeföretag annonsera ut sina tjänster gratis. Som villkor för 

annonsering gäller att tjänsterna ska anknyta till skog. 

Utbud på tjänster i Österbotten 

• F:ma O. Sandström utför röjningar och andra skogsvårdsarbeten i Pedersöre, 

Larsmo, Kronoby, Jakobstad, Nykarleby området, tfn 050 517 3712. 

• Utkörning och transport av virke, ved mm. utförs med traktor 

i området Jakobstad-Vörå-Maxmo, Andreas, tfn 040 860 4749. 

• Sprängningsarbeten utförs i Pedersöre med omnejd, 

tfn 050 534 8565. 

• Käld skogsservice utför manuell röjning, plantering och gallring 

i Karleby och Pedersörenejden, även inhoppare i skogsmaskin, 

tfn 041 435 8089. 

• Skogsavverkning utförs med gallringsskördare, även huggning av 

tomter, virkestransport med traktor, röjning mm. utförs i Vasa med 

omnejd, tfn 050 322 0567. 

• Maskinell gallring och förnyelseavverkning i Malax–Korsnäs, 

Kenneth Forsman, tfn 050 351 3197. 

• Gallring och utkörning av virke utförs med Norcar 600, 490 

i Nykarleby med omnejd, P. Blomqvist, tfn 050 349 2888. 

• Skogsvårdsarbeten och avverkning, planering, värdering av skog 

och rådgivning i Nykarlebytrakten, Smedskog, tfn 050 466 4970. 

• Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes-Malax-Korsnäs 

området, tfn 050 344 3181, Tobias Dahlblom. 

• Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes–Korsnäs området, 

tfn 040 750 7929. 

• ITA Nygård Ab utför röjningar, skogsvårdsarbeten och specialavverkningar 

i Terjärv med omnejd, tfn 050 366 0860. 

• Trädfällning på tomter samt borttransport av ris i Vasatrakten, 

Österbottens farmartjänst, tfn 0500 567 171. 

• Maskinell gallring, uttag av energived, virkesutkörning med smidig 

Logset 500 i Pedersöre med omnejd, S. Backman, tfn 050 592 3043. 

• Avverkningstjänster, maskinell gallring, med gallringsskördare utförs 

i Vörå med omnejd, B. Svens, tfn 050 350 7249. 

• Maskinell gallring med Norcar 600 i Österbotten, S. Ahlback, 

tfn 050 518 1054. 

• Vägsladdning, slyröjning och övrigt underhåll av skogsvägar 

utförs mellan Vasa och Oravais, tfn 0500 138 414. 

• Närtransport av virke, gallringsavverkning, röjning mm. inom 

Norrskogs område, I. och A. Nynäs, Finnäs gård, Eugmo, 

tfn 050 598 3149 eller 050 562 2449. 

• Maskinell gallring och slutavverkning i Korsholm-Malax, 

H. Skog, tfn 0500 160 669. 

• Björnströms Avverkning och röj utför skogsvårdsarbeten 

i Vasanejden, tfn 050 505 7088. 

• Skogsavverkningar utförs med gallringsskördare i norra 

Österbotten, J. Slotte, tfn 0400 139 508. 

• Skogsdikning, skogsvägar och markarbeten utförs inom 

Vasaområdet, tfn 0400 867 373. 

Utbud av tjänser vid sydkusten 

• Trädfällning samt virkeskörning med häst i södra Finland, 

MW Skogstjänst, Mats Wikström, tfn 0400 887 240. 

• Skogsvårdsarbeten och trädfällning i Östnyland, Skogsservice Åberg, 

tfn 040 5057 723. 

• Snöröjning, vägsladdning, röjning av vägslänter, virkestransport med 

traktor utförs i östra Nyland, tfn 0400 717 836. 

En annons får omfatta högst 112 tecken, dvs. bokstäver inkl. mellanslag. 

Skicka in annonstexten till skogsbruket@tapio.fi. Det är viktigt att 

det ur texten framgår vilket område annonsören betjänar. 


Månadens TOK 

– Är han deppig? Han skall ju strax gå sin första match! 

– Otur i lottningen av motståndare, han fick igelkotten!

By fick skog i gåva 

Nyligen fick byborna i Kiisk by 

i Lappfors, Pedersöre, ett stort 

arv att förvalta: skog som en 

utflyttad bybo donerat till byahemsföreningen. 

Helge Wiik har donerat 170 

hektar till Kiisk byahemsförening. 

Med donationen följde 

också Wiiks hemgård intill byahemmet. 

Helge Wiik, 85, verkade 

länge som apotekare i Esbo, 

men under många år vistades 

han sommartid i fädernehemmet 

i Kiisk. 

– Vi lät skogscentralen göra 

en skogsbruksplan. Vi visste 

redan på förhand att det 

i stor utsträckning handlade 

om ungskogar och relativt nya 

planteringar, berättar Allan 

Zittra, sekreterare i byahemsföreningen. 

– De ekonomiska förväntningarna 

på donationen ligger 

långt i framtiden, men vi räknar 

med att gallringar på kortare 

sikt skall ge oss de medel 

som krävs för att sköta skogen 

och bostaden med tillhörande 

uthus. 

GAMMELSKOG FrEDAS 

En större skötselåtgärd har redan 

verkställts. Ungefär tjugo 

hektar gallrades i vintras 

och virkesuttaget gav en första 

grundplåt för fortsatta åtgärder. 

Slyröjning 

Byahemsföreningen har för 

avsikt att låta freda cirka tio 

hektar skog, mestadels vacker 

gammal barrskog. 

– Vi låter också en mindre 

förnyelseyta intill byahemmet 

förbli orörd. Där skall besökarna 

kunna se vad som händer 

när skog får stå orörd. I övrigt 

vill vi försöka bedriva skogsbruk 

enligt gängse principer. 

Som ideell förening får vi dock 

inte del av de statliga skogsförbättringsmedel 

som privatskogsbruket 

får, berättar Allan 

Zittra. 

VANDrINGSLEDEr 

MED DIKTEr 

Allan Zittra vill i första hand peka 

på de miljö- och känslomässiga 

värden som donationen 

står för. Byahemmet, som är 

byns gamla skola, omges av donationsmarkerna 

och miljön är 

speciellt sommartid mycket tilltalande. 

Det ligger på en hög 

backe nära sjöstranden, och bara 

några hundra meter åt andra 

hållet slingrar sig Esse å. 

Byahemsföreningen har redan 

låtit iståndsätta två vandringsleder 

utgående från byahemmet, 

Skaldernas stig och 

Utterleden. Längs stigarna finns 

tavlor med uppgifter om växter 

och djur i området samt dikter 

av Viola Renvall och Hjalmar 

Krokfors. Författarparet bodde 

i byn före senaste krig. 

Maskinell slyröjning, Timberjack 

med kättingaggregat i Österbotten. 

Räckvidd 10 m, arb. bredd 1,7 m. 

Dan renlunD 

040-583 2681 

Bockabron har blivit ett populärt utflyktsmål, konstaterar Allan 

Zittra (t.h.) och Sune Lamabacka, som är ordförande för Kiisk bya- 

hemsförening. 

Den vackra naturen i trakten 

har blivit bekant för de tusentals 

motionärer som under 

de senaste fyrtio åren deltagit 

i Sju sjöar-loppet sista söndagen 

i september. Med loppet 

och med Kiisk byahem förknippas 

också Bockabron, en vacker 

gångbro över Esse å. Där 

finns en grillplats för naturvänner 

och fritidsfiskare. 

den uppmärksammar den vita 

näckrosen som växer i sjön. 

Bland annat dessa diktrader av 

Viola renvall återges på tavlan: 

Vid stranden med näckros 

där det ogenomskinliga vattnet 

döljer bortkastade ting 

är glädjen alltid barbent, 

seg och tålmodigt väntande. 

BArBENT GLÄDJE 

TEXT OCH FOTO: 

En av mainos tavlorna metsäenergian vid vandringsle- käyttäjille BErTEL WIDJESKOG 

Skogsbruket 8/2012 31 

jl_tuote.indd 4 13.8.2012 11.53

* . QG71* 

Med på mässan: 

· GB -skördarsvärd och 

drivhjul 

· STIHL -skördarkedja 

· Bracke aggregat för 

markberedning, röjning 

och avverkning 

· Swingcut -boggieband 

· U-TEC slirskydd 

· Dala-Gripen gripar 

och fästen 

· Flextra och ABL arbetsbelysning 

· Rotstop och Motourea 

stubbehandlingsmedlen 

· STIHL motor- och röjsågar 

samt högtryckstvätt 

· Sågskyddskläder och 

-utrustning 

· Garmin GPS utrustning 

· Arborist utrustning 

· Kläder och utrustning 

för jakt och fritid 

Besök oss på montrarna 

126 och 127 på Metko mässan! 

GB skördarsvärd och drivhjul 

Bracke C16.b, ett ackumulerande aggregat för 

skogsvård och bioenergi med unik kaplösning 

STIHL motor- och röjsågar samt högtryckstvätt för 

proffs 

SwingCut boggieband från Sverige. Dessa band tål 

riktigt tuffa tag. 

Välkomna att besöka oss på METKO mässan! 

www.uittokalusto.fi www.pienkoneliike.fi

Augusti - Skogsbruket

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?