SÄLbladet 2-3 - Sveriges läkarförbund
Share Embed Flag
Download ePaper

SÄLbladet 2-3 - Sveriges läkarförbund

SÄLbladet 2-3 - Sveriges läkarförbund SÄLbladet 2-3 - Sveriges läkarförbund

slf.se
26.07.2013 Views

SÄLBLADET Medlemstidning för Sveriges Äldre Läkare en intresseförening inom Sveriges Läkarförbund Vad Vad hände hände i Tylösand Tylösand 7 7 maj? maj? Jo, Jo, SÄL SÄL blev blev Sveriges Sveriges Äldre Äldre Läkare Läkare

SÄLBLADET<br />

<br />

Medlemstidning för <strong>Sveriges</strong> Äldre Läkare<br />

en intresseförening inom <strong>Sveriges</strong> Läkarförbund<br />

Vad Vad hände hände i Tylösand Tylösand 7 7 maj? maj?<br />

Jo, Jo, SÄL SÄL blev blev<br />

<strong>Sveriges</strong> <strong>Sveriges</strong> Äldre Äldre Läkare<br />

Läkare

Redaktören har ordet...<br />

Sommar och SÄL<br />

Försommardag med blommande fruktträd,<br />

kastanjer och oxelallé, doftande syrener och<br />

rosor i knoppning – så ser det ut när detta<br />

skrivs. Men när du och alla andra Sälar läser<br />

det här numret så är det väl snarast sensommar<br />

med rosorna i fullprakt och kräftätning<br />

på terrassen och lite kyliga augustikvällar.<br />

Tiden går obönhörligt, och i augusti har vi<br />

för länge sedan lagt vårmötet i Halmstad till<br />

handlingarna och ser fram mot ett viktigt<br />

höstmöte i Skövde, där en av huvudpunkterna<br />

kommer att vara symposiet med titeln ”Läkarrollen<br />

efter 65”. Och så förmånliga rumspriser<br />

på Billinge hus och dans till trad-jazz.<br />

Vem vet – kanske Halvor Möller gör hole- inone<br />

igen. Eller varför inte någon annan Säl?<br />

Men vårmötet med årsmötet 2011 på Hotell Tylösand<br />

går ju ändå till SÄL-historien som ett<br />

av de viktigaste under alla år. Ett enigt årsmöte<br />

tog beslutet att ändra föreningens namn till <strong>Sveriges</strong> Äldre<br />

Läkare med nya och lätt ändrade stadgar – som dock<br />

måste godkännas av förbundets centralstyrelse för att bli<br />

officiella. Som du säkert redan har läst i Läkartidningen<br />

innebär ”nya SÄL” en viss förskjutning av föreningens<br />

fokus mot fackliga frågor, en konsekvens av att allt fler<br />

läkare över 65 år fortsätter – eller er<br />

ibland återupptar – sin yrkesverkksamhet.<br />

Detta faktum medför inte te<br />

alls självfallet att Läkarförbundet t<br />

ändrar sitt fokus på motsvarande e<br />

sätt, utan en av SÄLs framtida a<br />

uppgifter är att försvara och utveckla<br />

de äldre läkarnas rättigheter,<br />

när dessa kollegor väljer<br />

att erbjuda sina tjänster, sin yrkes-<br />

och livserfarenhet till den<br />

svenska sjukvården. Mycket av<br />

detta finns nu att läsa i den nya SÄLledningens<br />

artiklar i detta nummer mer av <strong>SÄLbladet</strong>. <strong>SÄLbladet</strong> Jag<br />

tror att väldigt många Sälar nu räknar med - ja rentav<br />

kräver – att SÄL äntligen ska kunna ta sin rättmätiga<br />

plats i förbundets fullmäktige och centralstyrelse! Och<br />

givetvis att även pensionärsmedlemmarna i förbundet<br />

ska behålla sin förskrivningsrätt – allt annat vore absurt!<br />

För många kom kanske Barbro Westerholms beslut<br />

att avböja omval som ordförande som en överraskning<br />

2<br />

och en besvikelse. Vi har i föreningens styrelse känt en<br />

verklig stolthet och glädje över att ha denna ikon som vår<br />

främsta företrädare, och vi hade gärna sett henne stanna<br />

kvar i SÄLs ledning. Men självfallet har vi stor förståelse<br />

för hennes beslut med tanke på ett krävande riksdagsuppdrag,<br />

och lika självfallet ser vi Barbro som en fortsatt<br />

engagerad ”grå eminens” i SÄL med ett starkt fokus på<br />

patient- och äldreperspektiv och kamp mot åldersdiskriminering<br />

. Tack Barbro för de tio åren i SÄLs ledning!<br />

I det här numret skriver Barbro själv sin Tillbakablick,<br />

som är en ”short version” av hennes år i SÄLs ledning.<br />

Del 1 skrev hon, som minnesgoda Sälar kommer ihåg,<br />

i Medlemsblad nr 1/2006 under rubriken ”Glimtar och<br />

lärdomar från en livsresa”. Vem vet – kanske blir allt en<br />

dag en hel memoarbok. När jag som redaktör frågade<br />

efter bilder till artikeln så svarade hon att det inte finns<br />

så många i hennes eget privata arkiv ”för i familjen är<br />

det jag som tar alla bilderna, och då kommer jag ju inte<br />

med”.<br />

I övrigt finns två recensioner av böcker med Sälar som<br />

författare, den ena en kulturhistorisk Parisbok, den andra<br />

en beskrivning av primärvårdens utveckling i vårt land.<br />

Den utlovade artikeln om huruvida möten, utflykter och<br />

resor i SÄL är tillräckligt anpassade för funktionshindrade<br />

finns med, och de närmaste SÄL-mötena i Skövde<br />

och Malmö gör en påminnelse om sin existens. En nypromoverad<br />

medicinsk hedersdoktor presenteras, och<br />

protokollet från det historiska årsmötet i Halmstad med<br />

bild på den nya styrelsen kan läsas. Och förstås Rinders<br />

personliga p och fylliga referat från Halmstadmötet. En<br />

liten li nyhet är att golf och tennis, som hittills har fört en<br />

undanskymd u<br />

tillvaro i <strong>SÄLbladet</strong>, nu har upplyfts till den<br />

prestigefyllda p<br />

Sista Sidan under rubriken ”SÄLSPORT”.<br />

En E glad sensommar och höst önskas <strong>SÄLbladet</strong>s läsare.<br />

Förhoppningsvis F<br />

ses många av oss i Skövde i september.<br />

Ingvar Gustafson<br />

redaktör<br />

Storängsgatan 3 A, 352 36 Växjö<br />

0470-295 70 / 07060-295 70<br />

ingvar.gustafson@comhem.se<br />

Redaktion:<br />

Ingvar Gustafson, Lennart Rinder. Sälfoto omslag: Jan-Michael<br />

Breider. Grafisk form: Peter Åkesson.<br />

Tryck: AB Norrmalmstryckeriet.

Ledaren<br />

SÄL med siktet framåt<br />

Gunnar Sandberg, SÄLs ordförande<br />

Bodil Jönsson skriver i sin nyutkomna bok<br />

om att bli gammal, ”När horisonten flyttar<br />

sig”(Bromberg 2011), att man i 60 - 70 årsåldern<br />

inte längre känner igen sig i bilden<br />

av hur en äldre människa ”skall” vara. Det<br />

beror på, skriver hon, att vi som börjar<br />

bli gamla idag har andra erfarenheter och<br />

förväntningar än vad våra föräldrar hade.<br />

För mig som nybliven ordförande i SÄL är<br />

boken i många stycken en aha- upplevelse.<br />

Den förvirring som är lätt att uppleva som<br />

nybliven äldre läkare kan vändas i en ny<br />

balanserad känsla, där vi både siktar framåt<br />

och använder backspegeln på nya sätt i en<br />

ny tid. För att klara det tror jag att vi behöver<br />

stötta varandra och att ett fortsatt medlemskap<br />

i Läkarförbundet tillsammans med<br />

ett medlemskap i SÄL är till stor hjälp.<br />

3<br />

SÄL delar av landet. Lokala hängivna<br />

handlar till stor del om att i gemytliga<br />

former komma samman i olika<br />

Sälar ställer upp och ordnar trevliga möten för oss. Vi<br />

träffar studiekamrater och kollegor som vi inte har träffat<br />

på många år och får nya utvecklande kontakter bland<br />

de lite äldre i läkarkåren. SÄL-möten runt om i Sverige<br />

är populära och ofta sprider sig en närmast studentikos<br />

anda i festens yra. Mötena ger tillfälle till en fördjupning<br />

inom aktuella medicinska områden. Föreläsningarna håller<br />

hög kvalitet, är pedagogiskt och trevligt upplagda och<br />

ger en behållning också för medföljande partners. De<br />

olika orter vi besöker visar upp sig på ett trevligt sätt med<br />

medicinsk verksamhet, näringsliv och kultur. Golf och<br />

tennis är också populärt. Söndagsutflykterna till kända<br />

platser är berikande och roliga. SÄL har en viktig och<br />

uppskattad reseverksamhet till olika intressanta delar av<br />

Europa och Världen. Det är inspirerande och kul att ge<br />

sig av tillsammans med kollegor som ofta har gemensamma<br />

reseintressen. En viktig strävan för SÄL är att läkare<br />

med handikapp i möjligaste mån ska kunna vara med på<br />

de olika arrangemangen.<br />

Möten och resor annonseras och refereras i <strong>SÄLbladet</strong><br />

och på hemsidan (www.slf.se/sal ) . Vad som hände och<br />

hur det var är viktigt att redovisa, inte minst för att de<br />

som inte har möjlighet att vara med ändå ska känna lite<br />

av gemenskapen.<br />

SÄL handlar också om att allt fler läkare vill fortsätta<br />

arbeta. Det borde vara självklart att kunna fortsätta sin<br />

läkarverksamhet efter 65 eller 67 eller varför inte till 70<br />

eller 75 om man har lust och ork till det och bereds förutsättningar<br />

att hänga med i utvecklingen. Alla i vårt samhälle<br />

tjänar på det. Men balansen kan gärna få bli en annan<br />

mellan arbetsliv och privatliv. Arbetet behöver inte<br />

längre vara åtta till femjobb utan kan fortsätta i andra<br />

former, med andra tidsramar och andra typer av ersättningar.<br />

Kanske är vi inte lika snabba längre och får lite<br />

annan biologisk rytm. Men i den mån vi tycker att det<br />

är roligt och känner att vi orkar så kan vi bidra till en ny<br />

progressiv syn på sjukvårdens kvalitet och arbetsmiljö i<br />

Sverige som alla, inte minst våra patienter, skulle må väl<br />

av. Utifrån en sådan utgångspunkt vill vi driva våra frågor<br />

och samtidigt bidra till att <strong>Sveriges</strong> Läkarförbund reformeras<br />

för en ny tid. Vi är en jättetillgång och den s .k. ålderismen<br />

får inte breda ut sig. Tack Barbro Westerholm<br />

för stafettpinnen och lycka till i Riksdagen!<br />

En ny förening konstituerades i Halmstad 7 maj.<br />

Till <strong>Sveriges</strong> äldre läkare passar jag på att säga:<br />

Välkommen till nya SÄL!

Christina Fabian,<br />

ny vice ordförande i SÄL<br />

Varför SÄL?<br />

Så här beskriver Christina sig själv:<br />

Jag är allmänläkare och avslutade min 35-åriga tjänstgöring<br />

i Heby 2009. Flyttade då till Tynningö utanför Vaxholm<br />

och arbetar nu 3 dagar i veckan på Gustavsbergs vårdcentral,<br />

där också min make öronläkaren Peter tjänstgör.<br />

Jag har alltid varit lokalt facklig sedan jag började i Heby<br />

1974. Har haft flera uppdrag inom Läkarförbundet: ordförande<br />

i Distriktsläkarföreningen, vice ordförande i Läkarförbundet,<br />

vice president i UEMO=European Union of General<br />

Practitioners och 5 år som president i UEMO, den första<br />

kvinnliga!<br />

Har varit med i ett par parlamentariska utredningar, bl a<br />

Värdig vård vid livets slut år 2000. Har haft styrelseuppdrag<br />

i Sophiahemmet ideell förening, suttit i FASS expertgrupp.<br />

Har sedan flera år pågående uppdrag som föredragande i<br />

allmänmedicinska ärenden i Rättsliga rådet Socialstyrelsen.<br />

Har nyss utsetts till <strong>läkarförbund</strong>ets representant i NBL=<br />

nämnden för bedömning av läkemedelsinformation.<br />

Ser nu fram emot att vara vice ordförande för <strong>Sveriges</strong> Äldre<br />

Läkare.<br />

När jag fyllde 65 för ett par år sedan kändes<br />

det helt naturligt att gå med i SÄL.<br />

Även om jag tänkte fortsätta arbeta och<br />

vara med i Läkarförbundet och min yrkesförening,<br />

så noterade jag att jag nu också<br />

befann mig i en annan kategori, nämligen<br />

bland de äldre läkarna.<br />

Då kan man fråga sig, om man ändå tänker fortsätta<br />

arbeta, behöver man då en speciell förening<br />

för äldre inom Läkarförbundets sfär?<br />

Faktum är att nu när 40-talisterna uppnår pensionsålder<br />

vill och kan alltfler fortsätta arbeta. De flesta av oss mår<br />

bra och står på toppen i vår läkarroll. Det tar tid att bli<br />

en bra doktor.<br />

I vårt samhälle är det ett nytt fenomen att så många<br />

fortsätter arbeta. Åldergränsen suddas ut, och man fortsätter<br />

arbeta så länge allt fungerar. Idag finns det ofta plats<br />

för oss som vill fortsätta arbeta. Hur det blir imorgon vet<br />

vi inte, men med tanke på att många yngre idag arbetar<br />

deltid, så kommer förmodligen behovet att kvarstå.<br />

Här kommer SÄL in som en viktig del av Läkarförbundet<br />

för att se till att den stora kompetens och resurs<br />

som en äldre erfaren läkare utgör tas tillvara i vården.<br />

Idag väljer många läkare med småbarn att arbeta deltid.<br />

Det finns många anledningar till att man arbetar deltid,<br />

4<br />

behoven finns i alla åldrar och av olika orsaker. Yngre<br />

läkare visar i enkäter att de värnar om familjen och därför<br />

i många fall väljer deltidsarbete. Många av oss äldre har<br />

arbetat heltid och vill därför trappa ned efter 65, kanske<br />

redan tidigare. Ibland finns det också något mycket lockande<br />

för oss äldre, som förgyller vår tillvaro, och som vi<br />

gärna vill kunna njuta av, nämligen barnbarn!<br />

Läkarrollen bjuder på många möjligheter till variation.<br />

Som äldre läkare kan man arbeta som handledare<br />

till läkare under utbildning på en klinik eller vårdcentral.<br />

Många gånger uppskattas den långa erfarenheten av de<br />

yngre kollegorna.<br />

Livslång fortbildning är en självklarhet i vårt yrke. Det<br />

gäller faktiskt också oss äldre! Själv har jag noterat att<br />

jag har avstått fortbildningsaktiviteter på vårdcentralen<br />

för att yngre kollegor skall kunna delta. Det uppskattas<br />

naturligtvis av de yngre! Man det ger ju helt fel signaler.<br />

Självklart måste vi äldre också fortbilda oss! En okunnig<br />

doktor är en dyrbar doktor, lärde jag mig för 20 år sedan.<br />

SÄL har en viktig uppgift här för att tillgodose att fortbildningen<br />

också gäller oss äldre när vi arbetar.<br />

Andra viktiga frågor som rör oss äldre läkare är receptförskrivning,<br />

bra avtal och anställningsformer, antingen<br />

vi arbetar privat eller offentligt, och kanske behöver vi se<br />

över arbetsinnehåll och arbetsbelastning, så att vi orkar<br />

arbeta även efter uppnådd pensionsålder.<br />

Jag är nämligen helt övertygad om att vi behövs i vården,<br />

och att vår kompetens definitivt skall utnyttjas även<br />

efter uppnådd pensionsålder. Liksom vi har en förening<br />

för yngre läkare i förbundet, behöver vi en förening som<br />

fokuserar på <strong>Sveriges</strong> Äldre Läkare!<br />

SÄL är idag en intresseförening i <strong>läkarförbund</strong>et. Vi vill<br />

ha en tydlig röst i vår fackförening.<br />

Uppmana dina kollegor att gå med i SÄL!<br />

Christina Fabian<br />

vice ordförande i SÄL

Reportage - intervju<br />

SÄL och rörelsehandikapp<br />

Som vi lovade i förra numret återkommer<br />

vi här med en artikel om SÄL och rörelsehandikapp.<br />

<strong>SÄLbladet</strong>s reportageteam,<br />

bestående av Lennart Rinder med hustru<br />

Lena, gjorde en sommarutflykt med anteckningsblock<br />

och blev, som framgår av<br />

artikeln, rikligt belönade på allehanda sätt.<br />

”På köpet” får <strong>SÄLbladet</strong>s läsare en liten<br />

extra Tillbakablick från en Säl med ett rikt<br />

medicinskt, vetenskapligt, internationellt<br />

och fackligt arbetsliv bakom sig och med<br />

en uppmaning till SÄL att arbeta hårt för<br />

ökat inflytande i Läkarförbundet.<br />

”I Roslagens famn på den<br />

”blommande ö(n)” Länsö<br />

träffar Sälbladets utsände en härlig junidag ej den av Taube<br />

odödliggjorde Carl von Schewen men väl Sälen<br />

Inge Hesselius<br />

och hans hustru Gunilla i deras vackra sommarparadis.<br />

Inge och Gunilla skrev i höstas till SÄLs styrelse (se Sälblad<br />

4-2011) och undrade varför man aldrig såg någon<br />

Säl i rullstol på de många bilderna från Sälmöten. Det<br />

blev en tankeställare – givetvis måste SÄLs aktiviteter<br />

vara maximalt tillgängliga för alla, även om man har någon<br />

funktionsinskränkning och vi besöker dem för att få<br />

ytterligare infallsvinklar.<br />

Inge blev rullstolsberoende<br />

efter en<br />

olyckshändelse för<br />

sju år sedan med bl.a.<br />

kompressioner av C6<br />

och Th 12 och en<br />

myckenhet kirurgi.<br />

Nu bor man sommarhalvåret<br />

på Länsö<br />

– med lite extra specialstöd<br />

på bryggan kan Inge åka med i familjebåten till<br />

fastlandet och sommarhuset. Höstmånaderna blir det<br />

lägenheten i centrala Uppsala, tämligen nybyggd så att<br />

den uppfyller nutida krav på handikappvänlighet utan<br />

omfattande ombyggnad. Och så blir det tio veckor i Los<br />

Christianos nära Vintersol på Teneriffa. Oerhört viktigt<br />

som stimulans och miljöbyte. För att drabbas av ganska<br />

omfattande handikapp vid 70 är en utmaning att ändå<br />

leva vidare och hantera situationen. Vilket Inge och Gunilla<br />

uppenbarligen lyckats med.<br />

5<br />

SB: Hur fungerar samhällsservicen vid<br />

Inges handikapp?<br />

- Sådär, säger Inge och Gunilla. Men det är en ständig<br />

kamp med byråkrati och formella regler och opersonligt<br />

bemötande, man måste vara aktiv och ligga på och själv<br />

ta reda på möjligheterna att underlätta tillvaron. T.ex.<br />

fixa en elrullstol. Eller ordna så att anhörigstöd även<br />

kan fungera utomlands. Anhörigstödet 2 tim/vecka, som<br />

finns i Uppsala, är en viktig avlastning. Färdtjänsten är<br />

ganska OK, flyget är nog bättre än tåget på att hantera<br />

transport med rullstolsbunden passagerare.<br />

Men på Teneriffa är det en mycket mera positiv attityd<br />

i hela samhället till rullstolsberoende (och antagligen<br />

många former av handikapp). Man är alltid hjälpsam och<br />

tillmötesgående, t.ex. på restauranter. Tyvärr är det stor<br />

skillnad mot Sverige, där man alltför sällan möter samma<br />

handikappvänliga attityd, anser makarna Hesselius.<br />

SB: Vad kan SÄL göra för att förbättra<br />

mötes- och resetillgängligheten för<br />

medlemmar med rörelsehandikapp?<br />

- Mötesorten måste givetvis alltid kunna nås med bil.<br />

Närbelägen flygplats är bra (för flyget är i allmänhet bra<br />

på handikappservice, bättre ån tåget) och taxi från flygplats<br />

brukar fungera. Man måste säkerställa att hotellet,<br />

dit helst även mötet är förlagt, har handikappanpassade<br />

rum med stort toalett-duschrum. Personalen ska vara<br />

förberedd på särskild dukning för den rullstolsburne.<br />

Åtminstone någon av söndagsutflykterna ska vara möjlig<br />

för rullstolsburen att delta i. Stadsvandring kanske kan<br />

läggas upp så att man kan åka elrullstol. Och det kan kanske<br />

ordnas specialtaxi med rullstolsplats vid utflykter, för<br />

vanliga turistbussar klarar väl (ännu) inte sådant?<br />

”Fackpampen” Inge<br />

Vi lämnar handikappfrågorna<br />

med att Inge<br />

lite galghumoristisktkonstaterar<br />

att han<br />

blev av med sina<br />

Morbus Bechterewbesvär<br />

från 22-årsåldern<br />

– smärtor, kraftig kyfos-lordos -tack vare den omfattande<br />

ryggkirurgin efter olyckshändelsen. – Inge ägnade<br />

ju en stor del av sina läkarår åt fackligt arbete. Politiskt<br />

intresserad blev han i gymnasieåldern och var en period<br />

riksförbundsordförande i Moderat ungdom. Men läkarstudierna<br />

gav inte tid för sådant. I slutet av 1970-talet<br />

blev Inge fackligt aktiv och ordförande i Uppsala läkar-<br />

fortsättning sid. 6

Reportage – Intervju<br />

fortsättning från sid. 5<br />

förening och kämpade bl.a. för att de sexårsförordnade<br />

bölarna skulle få fast anställning – och lyckades efter förhandlingar<br />

ända uppe på regeringsnivå. Och sedan fortsatte<br />

den fackliga karriären med Överläkarföreningens<br />

styrelse och dess ordförande, CS och Läkarförbundets<br />

vice ordförande.<br />

SB: Vad minns Du särskilt från de fackliga<br />

åren?<br />

– Att jag tillsammans med Bengt Ehrenberg och Leif<br />

Gustafson 1989 startade tidningen Överläkaren (numera<br />

Sjukshusläkaren), antagligen avgörande för den<br />

strategiska utvecklingen av förbundet . - ”Enkrona-meri-timmen-kampanjen”<br />

(när Thomas Ihre var förbundsordförande).<br />

– Förhandlingarna när UAS överfördes från<br />

statligt huvudmannaskap (året efter KS) till landstinget.<br />

– Gott samarbete med Anders Milton, också Uppsalabo<br />

(fast alla Sälar älskar inte Milton p.g.a. vad som hände<br />

med SalusAnsvars pensionssparare…). Vad Inge tycker<br />

om nuvarande förbundsledning och förbundsinriktning<br />

lyckas jag inte få ur honom… jo jag tror att han har tilltro<br />

till att förbundet förmår arbeta både för patienternas och<br />

läkarkårens bästa.<br />

SB: Något särskilt minne från Din<br />

yrkesverksamhet?<br />

– Kanske då mitt uppdrag för Världsbanken 1993-94<br />

med att se över Malaysias sjukvårdsstruktur och ge lämpliga<br />

råd till sjukvårdsministern. Mycket långpendlande<br />

och midsommarfirandet på Borneo (som delvis tillhör<br />

Malaysia).<br />

Till sist: Vad tycker Du om SÄL?<br />

– Det är bra och viktigt att SÄL finns, men det är synd<br />

att SÄL har så litet inflytande i förbundet. Det finns så<br />

mycket kompetens inom SÄL att ta vara på.<br />

Sedan bjuder Gunilla oss på nyfångad- egenhändigt med<br />

nät i Östersjövattnet utanför Länsö – gös i en delikat<br />

anrättning med bl.a. Dijonsenap. Obeskrivligt välsmakande.Abborre<br />

och gädda<br />

brukar också<br />

bli nätfångster<br />

och just nu har<br />

strömmingen<br />

gått till rätt bra.<br />

Vi som hälsade på<br />

Inge och Gunilla har visat att man kan klara den stora<br />

utmaningen att plötsligt bli rullstolsberoende.<br />

Nog ska SÄL klara att erbjuda ”rullstolsvänliga” möten<br />

och resor?<br />

Sälbladets Roslagenkorrespondent<br />

Lennart Rinder<br />

6<br />

Debatt<br />

Mera Själ<br />

i SÄL!<br />

Vi deltog i det mycket väl arrangerade<br />

och spännande SÄL-mötet i Halmstad<br />

6-8 maj 2011. Tidigare har vi<br />

bara varit med på SÄL-mötet i Arvidsjaur<br />

i juni 2010, vilket vi också<br />

tyckte var mycket bra.<br />

Efter dessa två möten och efter att ha tagit del av<br />

program för följande möten i Skövde och Malmö<br />

undrar vi om det inte kan vara tid för någon<br />

programpunkt från barn- och vuxenpsykiatri och kanske<br />

också fortsatt debatt om etiska frågor av den typ Barbro<br />

Westerholm tagit upp i sin ledare i <strong>SÄLbladet</strong> nr 4/2010<br />

(gentester, värdmödraskap och livsslutsfrågor).<br />

I oktober 2010 hade Skåne-SÄL besök av lundasonen<br />

Nils Uddenberg, som bl a verkat som vuxenpsykiater och<br />

lärare i etik. (Se samma SÄLblad sid 13). Nils har i år<br />

givit ut boken ”Själens schamaner”, i vilken han ger ett<br />

både historiskt och personligt perspektiv på psykiatrins<br />

utveckling och inte minst rollen som läkare och psykiater.<br />

Vi kan varmt rekommendera boken till alla Sälar<br />

oberoende av specialitet!<br />

Vi skulle önska att Nils kunde bjudas in även till SÄL-<br />

mötet i Malmö 2012 eller till något av kommande möten.<br />

Vi ser fram mot nya spännande och engagerande möten i<br />

SÄL med ännu mera SJÄL!<br />

Lund 31/5 -11<br />

Gunnar Grelz och Marie-Louise Teurneau Grelz<br />

f.d. BUP-läkare och BUP-kurator<br />

Svar:<br />

Redaktionen tackar för detta inlägg, och vi skickar med<br />

varm hand budskapet vidare till kommande arrangörer.<br />

Barbro Westerholm inte bara tog upp viktiga etiska frågor<br />

i sin ledare, hon utmanade hela SÄL-kollektivet till<br />

en aktiv debatt, och vi ser fram mot många engagerade<br />

synpunkter. <strong>SÄLbladet</strong>s debattsida står öppen!<br />

Red.

Aktuellt från<br />

Skåne-SÄL<br />

Nyss hemkommen från ett välordnat, intressant<br />

och trivsamt SÄL-möte i Halmstad och huvudet<br />

fullt av intryck, nya kunskaper och inspiration<br />

är det dags att rapportera från Skåne-SÄL.<br />

I SÄL-mötet i Halmstad deltog c:a 280 SÄL-medlemmar<br />

och deras medföljare, vilket innebar ungefär 11%<br />

av totalantalet medlemmar. Glädjande nog var det inte<br />

mindre än 58 Skåne-Sälar med respektive, vilket är c:a<br />

16% av våra nu 371 medlemmar. Halmstad är nära för<br />

oss skåningar och med lockande program och god väderprognos<br />

åker vi gärna över Hallandsåsen.<br />

Vårt eget program för våren är slut. När maj månad är<br />

här, vill vi vara ute i<br />

trädgård och natur,<br />

och föreläsningar<br />

med kaffemingel i<br />

Skåne-SÄL lockar<br />

inte längre.<br />

Vi har haft årsmöte<br />

i mars. Styrelsen förlorade<br />

Karin Norlin<br />

som avböjt omval och<br />

vann Marianne Ors,<br />

som är nypensionerad<br />

neurofysiolog. Annars<br />

blev styrelsen oförändrad<br />

och Stephan<br />

Palmstierna fortsät-<br />

Karin Norlin<br />

ter som ordförande.<br />

Aktuellt från<br />

Väst-SÄL<br />

Änteligen har våren kommit, och när Ni läser detta<br />

har den alltför snabbt passerat! Våren, på-nyttfödelse-tiden<br />

som även Väst-Sälar så positivt påverkas<br />

av.<br />

Det märktes redan på Årsmötet den 24/2 då den gamla<br />

styrelsen fick förnyat förtroende och dessutom föryngrades<br />

med Marianne Melkersson. Föredragshållaren Jimmy<br />

Stigh fyllde och höjde en fiktiv till brädden fylld pokal. Att<br />

det var så knepigt för vinrankans rötter att med lock och<br />

pock erövra le terroir på dess essenser hade vi inte en aning<br />

om så njut med vördnad nästa bägare.<br />

Vårmötet den 7/4 fick vi njuta av Bengt Dahlins exposé<br />

över Provinsialläkarväsendets utveckling till dagens fria<br />

val av Vårdcentral. En synnerligen givande och intressent<br />

seglats i tiden fylld med sjukvårdspolitiska ställningstaganden<br />

som för många av oss i slutenvården då inte var helt<br />

uppenbara. Tack Bengt för Din charmanta belysning och<br />

upplysning!<br />

7<br />

Föreläsare var Nils Tryding, som talade under rubriken<br />

”Livskonst”. Nästan en tredjedel av medlemmarna, drygt<br />

etthundra, kom för att lyssna till honom.<br />

Höstens program startar med att våra danska seniorkollegor<br />

arrangerar och inbjuder till utflykt med besök på<br />

tre kloster på norra Själland den 25/8. Det ser vi fram<br />

emot.<br />

Den 19 september 2001 konstituerades Skåne-SÄL<br />

och till hösten fyller vi alltså 10 år. Dagen skall firas med<br />

10-årskalas. Barbro Westerholm har lovat att komma och<br />

tala om den viktigaste frågan för oss seniora läkare: ”Äldre<br />

läkare - en resurs. Hur skall den användas?” Därefter<br />

blir det något lekfullt. Vi har inte bestämt vad och skulle<br />

inte heller vilja avslöja tidiga, hemliga planer.<br />

Den 11 oktober har vi nästa medlemsmöte och då har<br />

vår nya styrelsemedlem Marianne Ors lovat att tala om<br />

det som många av oss mer och mer känner av, nämligen<br />

dålig sömn. Hennes föredrag: ”Seniorens sömn och<br />

sömnbesvär” lockar säkert våra vakna och nyfikna Skåne-<br />

Sälar.<br />

Aktiva, vakna, nyfikna, lekfulla och smarta är ju alla sälar<br />

och i Sverige finns det väl följande arter: knubbsäl, gråsäl,<br />

vikare, Skåne-Säl, Väst-Säl och Stor-Säl. De tre senare<br />

torde tillhöra gruppen klubbsälar.<br />

Lund i maj<br />

Birgitta Castor<br />

sekr i Skåne-SÄL<br />

Vårutflykten den 24/5 ägde rum i Göteborgs närhet där vi<br />

gladdes och guidades av rektor Bengt Törnqvist. Det är en<br />

speciell upplevelse att vara ”turist” i sin egen stad, vilket vi<br />

nu var, och se och höra den historiska utvecklingen av Göteborg<br />

till dagens multicentriska och multietniska storstad<br />

via dess byggnationer. Vi ”gottades” åt när Göteborg verkligen<br />

var <strong>Sveriges</strong> framsida då Ostindiehandeln blomstrade<br />

och sillen gick till.<br />

För hösten planerar vi:<br />

8/9 höstutflykt till Akvarellmuseet i Skärhamn för att bese<br />

Nolde via Sundsby Säteri (Hvitfeldt) och Pilane friluftsmuseum.<br />

Start Gustav Adolfs Torg kl 09.<br />

27/10 höstmötet med föredrag av Bengt Wallin som skall<br />

upplysa oss om ett halvt sekels neurofysiologi. Detta sker i<br />

Örgryte församlingshem kl 12.<br />

1/12 Luciamötet blir något tidigare i år, och då skall Gösta<br />

Mellgren presentera sin medverkan i Barnhjärtkirurgins<br />

utveckling under ett halvsekel. Också här i Örgryte församlingshem<br />

kl 11 30<br />

21/2 2012 har vi redan bestämt som årsmötesdag meddelar<br />

Karl-Henrik Leissner<br />

ordförande

Drömmen D<br />

om Paris<br />

– i spåren på<br />

svenska snillen i<br />

städernas stad<br />

Författare: Lennart Moberg (2005)<br />

Foto och grafisk form: Lennart Moberg<br />

Förlag: Discantus (Lennart Moberg)<br />

Pris 180 kr (direkt från författaren); 96 sid., inb.<br />

Recensent: Ingvar Gustafson<br />

Om författaren:<br />

Lennart Moberg, Malmö, är specialist i allmän medicin och<br />

psykiatri, författare och tonsättare. Han utgav 1998 tillsammans<br />

med Anders Palm, litteraturvetare, sedermera professor<br />

i litteraturvetenskap och hedersdoktor vid medicinska fakulteten<br />

i Lund, Hjalmar Gullberg-boken ”Jag bor vid ett rastställe”<br />

och tonsatte 21 av dennes dikter. Han har även varit<br />

ordförande i Hjalmar Gullbergsällskapet.<br />

I<br />

boken ”Drömmen om Paris” följer Moberg fyra<br />

världsberömda svenska snillen i spåren – Carl Fredrik<br />

Hill, August Strindberg, Axel Munthe och Hjalmar<br />

Gullberg. Gemensamt för de fyra är förutom deras berömdhet<br />

att de alla i 25-årsåldern lämnade Sverige, helt<br />

oberoende av varandra, för att söka lycka och bekräftelse<br />

på sitt värde i Europas konstnärliga centrum Paris, något<br />

som de alla upplevde sig ha saknat allt från den tidigaste<br />

barndomen, till och med av sina föräldrar. De ville i Paris<br />

finna nya kunskaper och uttrycksformer, men kanske<br />

framför allt ”göra sig ett namn” för att kompensera för<br />

den brist på uppskattning och kärlek som de saknat under<br />

uppväxten och den tidiga karriären. Gemensamt är<br />

också att alla fyra drabbades av psykisk sjukdom, om än<br />

i olika grad, som starkt påverkade deras liv och fortsatta<br />

utveckling.<br />

Moberg har på ett fascinerande<br />

sätt gripit sig<br />

an med att granska och<br />

analysera deras upplevelser<br />

i världens kulturella<br />

huvudstad genom<br />

att under ett flertal<br />

resor ett och ett halvt<br />

sekel efter 1800-talsgiganterna<br />

genomkorsa<br />

staden med sin färgkamera.<br />

Han har hittat<br />

fram till Hills samtliga<br />

ateljéer och ”hans”<br />

<br />

8<br />

mentalsjukhus, han har lokaliserat Strindbergs många<br />

boenden och vandrat längs dennes ”circulus vitiosus”<br />

kring och genom Luxembourgträdgården, och han har<br />

besökt Munthes sjukhus och hans disputationssal. På ett<br />

dramatiskt sätt beskriver han – genom att citera Munthes<br />

egna ord - den kränkande behandling som den svenske<br />

läkaren fick från den berömde neurologen professor<br />

Jean-Martin Charcot, som praktiskt taget bokstavligt<br />

kastade ut honom från La Salpêtrière - sjukhuset som<br />

var känt i hela Europa som ett framstående centrum för<br />

neurologisk forskning - och förbjöd honom att någonsin<br />

återvända. Orsaken ska ha varit att Munthe försökte<br />

”rädda” en av Charcots s.k. hysterifall, en kvinna som<br />

Munthe misstänkte var tvingad att spela med i Charcots<br />

demonstrationer. Uppgörelsen med denne påverkade<br />

Munthe, eftersom en lovande forskarkarriär därmed<br />

hade stoppats; han blev deprimerad och hypokondrisk,<br />

hans äktenskap havererade, och något år senare lämnade<br />

han Paris. Resten av Munthes liv är historien om Capri,<br />

San Michele och de sista åren Stockholms slott.<br />

Carl-Fredrik Hill, jämn årig med Strindberg, var efter<br />

en olycklig barndom starkt övertygad om att han var ett<br />

snille som konstnär och inget mer hade att lära sig i Sverige,<br />

varför han vid 24 års ålder reste till Paris (på samma<br />

båt från Köpenhamn reste också Ernst Josephson). Under<br />

fem år verkade han i Frankrike, huvudsakligen som<br />

landskapsmålare – han ska inte ha målat en enda tavla<br />

med Parismotiv. Ständigt misstrogen mot sin omgivning,<br />

inaktiv i perioder och<br />

ständigt flyttande<br />

från bostad till bostad<br />

tilltog hans psykiska<br />

ohälsa, och han<br />

tvångsintogs 1878 på<br />

ett psykiatriskt sjukhus<br />

i Paris. Efter några<br />

år återkom han till<br />

Sverige, först till S:t<br />

Lars´ mentalsjukhus i<br />

Lund och senare, med<br />

diagnosen schizofreni,<br />

till föräldrahemmet i<br />

Lund, där han levde<br />

isolerad och i stort sett bortglömd till sin död i pneumoni<br />

1911. Först efter hans död blev hans konstnärskap till<br />

fullo erkänt, och hans tavlor betingar idag mångmiljonbelopp.<br />

Moberg har med sin kamera i slutet av boken avbildat<br />

en del av de landskap i Normandie (Luc-sur-Mer)<br />

som Hill målat under sin storhetstid.<br />

Strindbergs Parisvistelser ägde rum i fem omgångar<br />

från 1876 till 1898. Moberg följer hans kringflackande<br />

liv genom alla dess vindlingar och skapar en djup förståelse<br />

hos läsaren av mästarens ständiga växlingar mellan<br />

framgångar och tillkortakommanden, mellan dramasuccéer<br />

och refuseringar, mellan äktenskaplig lycka och<br />

skilsmässor. Bilden på bokens framsida, tagen från Montmartre,<br />

speglar Strindbergs egen skildring av samma vy:<br />

”kulturens underverk, det moderna Babylon, alltid lika

skönt, lika lockande,<br />

lika frånstötande”. Till<br />

höjdpunkterna i Mobergs<br />

Parisbok hör de<br />

detaljerade berättelser,<br />

med kartor och vägbeskrivningar,<br />

av Strindbergs<br />

dagliga kretslopp<br />

runt Luxembourgträdgården,<br />

ett måste för<br />

varje Parisresenär med<br />

kulturell aptit på vår<br />

störste författares och<br />

dramatikers levnad.<br />

Strindbergs ”Infernokris”<br />

omkring 1896 ges<br />

med Mobergs text och bilder en levande innebörd. (Boken<br />

”Inferno” skrevs på franska i Lund 1897). En tid av<br />

förföljelseidéer, jagad av onda makter på Hotel Orfila,<br />

besatt av sina alkemistiska idéer, en sjukligt hypokondrisk<br />

skräck för syfilis och i ett nästan ständigt absintrus.<br />

Dock – ett år senare är hans skaparkris över. 1898 lämnar<br />

han definitivt Paris och återvänder till Sverige och<br />

Lund (inneboende hos Falstaff,fakir) och ett år senare till<br />

Stockholm. Hans skaparkraft är obruten, tills han 1912<br />

avlider i ventrikelcancer.<br />

Gullberg är till skillnad från de övriga en 1900-talsförfattare,<br />

och hans Parisvistelse dateras till ungefär 50 år<br />

efter Hill, Strindberg och Munthe. Skälet till att Moberg<br />

inkluderar honom i sin kvartett är säkerligen till en del<br />

personligt, eftersom han så intensivt beundrar Gullbergs<br />

språk som poet och inte minst översättare av fransk litteratur,<br />

att han (Moberg) tonsatte ett stort antal Gullberg-dikter<br />

och medverkade i produktionen av boken<br />

och ljudskivan ”Jag bor vid ett rastställe”. Men Gullberg<br />

vandrade också – liksom Moberg – i de stora mästarnas<br />

spår och bodde gärna i 6:e arrondissementet på vänstra<br />

stranden - med Odéon-teatern och Luxembourg-trädgården<br />

- där både Hill och Strindberg bott och Munthe<br />

disputerat 1880. ”I Paris, kring Odéon,…trivs jag bäst på<br />

jorden”. Med stor inlevelse skildrar Moberg Gullbergs<br />

återkommande vistelser i sitt älskade Paris, hans vandringar<br />

i staden och utflykter i omgivningarna, ofta inspirerande<br />

till dikter på svenska och franska, rikligt citerade i<br />

boken. Även de intensiva<br />

kärleksaffärerna,<br />

inte endast i Paris utan<br />

också på Rivieran och<br />

i Stockholm, (”Kärlek<br />

i tjugonde seklet”,<br />

1933), liksom den<br />

ångest, som tidvis blev<br />

en del av hans kärlekssorger<br />

och hans livslånga<br />

besvikelse över<br />

de biologiska föräldrarnas<br />

svek vid födelsen,<br />

får sin givna plats<br />

i författarens ömsinta<br />

9<br />

skildring. För de flesta är väl Gullbergs myastenia gravis<br />

och hans självvalda livsslut känt, men Moberg påminner<br />

oss i boken om den knappast av alla kända medicinska<br />

uppgiften att det var efter tre episoder med trakeostomi<br />

och respiratorbehandling på Södersjukhuset, efter återkommande<br />

försämring och medveten om den dåliga<br />

prognosen som han valde att avsluta sitt liv. Moberg har<br />

i en artikel i Läkartidningen (1998; nr 51-52) skrivit en<br />

kärleksfull beskrivning av Gullbergs ” lidelse och lidande”<br />

med ett Gullberg-citat som rubrik: ”Det finns en sjö<br />

och sedan aldrig mer” Här kan man också läsa om att<br />

Gullberg var den första patienten i Sverige som utöver<br />

basmedicinering (kolinesterashämmare) behandlades<br />

med ACTH, vilket medförde flera remissioner under<br />

kortare eller längre tid och en stor mängd dikter – den<br />

allra sista ”Ögon, läppar” (1959). Hans trolovade, Greta<br />

Thott, fanns vid hans sida och accepterade den älskades<br />

val.<br />

Mobergs bok är, fastän sex år gammal och för länge sedan<br />

slutsåld på förlaget, möjlig att köpa i en nyutgåva direkt<br />

från författaren (lennart.moberg1@comhem.se). För intresserade<br />

Sälar och Parisälskare är boken en guldgruva,<br />

att använda såväl som skönlitteratur som en kulturell guidebok<br />

i Paris, i synnerhet om krafterna tillåter fotvandringar<br />

i staden ”i snillenas spår”. Kanske har många Sälar<br />

redan boken i sin bokhylla (den fick lysande recensioner<br />

vid utgivningen) men för alla övriga kan den varmt rekommenderas.<br />

Författaren planerar för intresserade på basen av boken en<br />

resa till Paris med flyg om 4-5 dagar i mitten av april<br />

2012, under det av Kulturrådet proklamerade Strindbergsåret<br />

2012 (100 år efter hans död).<br />

Närmare information i samband med höstmötet i Skövde.<br />

Rättelse:<br />

I <strong>SÄLbladet</strong> nr 1/2011 omnämns i recensionen av boken<br />

Boltzius – helbrägdagöraren även en samtida läkare som<br />

bl a vederlägger de osannolika påståendena om Boltzius´<br />

helande förmåga. Hans namn ska vara Thorelius och<br />

inget annat.<br />

Per Henrik Magnusson<br />

recensent<br />

Till minnet<br />

SÄLs hedersledamot och mångårige medarbetare,<br />

<strong>SÄLbladet</strong>s / Medlemsbladets editor, Thorgny<br />

Ström, f. 29, avled i sitt hem Pingstdagen 2011<br />

efter en lång tids sjukdom.<br />

Vännerna i SÄL, gamla och nya styrelseledamöter<br />

minns med tacksamhet Thorgnys engagerade<br />

arbete för vår förening.

Från F Provinsialläkare<br />

s till<br />

Primärvård<br />

– en historisk<br />

exposé<br />

Författare: Bengt Dahlin/Jan Kuuse<br />

Förlag: Eget förlag. 175 sidor<br />

Boken med CD-skiva kan rekvireras per e-post:<br />

dahlin.bengt@telia.com<br />

ISBN 978-91-633-6196-8. Pris 200:-<br />

Recensent: Per G Swartling, allmänläkare<br />

Boken ger en ingående redogörelse<br />

av provinsialläkarväsendets<br />

framväxt från dess<br />

start i slutet av 1600-talet<br />

och utvecklingen till dagens<br />

primärvård. Bengt Dahlin<br />

är tidigare provinsialläkare<br />

och distriktsläkare i Lerum/<br />

Gråbo och själv en del av<br />

primärvårdens historia. Han<br />

deltog mycket aktivt att utveckla<br />

primärvårdens organisation<br />

från 1960-talet och<br />

blev i många avseenden en<br />

föregångare. År 2000 utnämndes han till medicine hedersdoktor<br />

vid Göteborgs universitet. Medförfattaren Jan Kuuse<br />

är docent i ekonomisk historia och beskriver samhällsutvecklingen<br />

under den berörda tiden, vilket ger en värdefull<br />

bakgrund till sjukvårdens roll och betingelser. Till boken<br />

hör en CD-skiva för den som vill fördjupa sig.<br />

Medicinhistoriskt är skildringen av de första ”Provincial<br />

Medici” av stort intresse. Kravet på medicine doktorsexamen<br />

enligt medicinalförordningen 1688; uppgifter som<br />

rättsmedicinare och övervakning av barnmorskor och apotek;<br />

den första provinsialläkarinstruktionen 1744; skyldighet<br />

från 1755 att sända årsrapport om hälsotillståndet i distriktet;<br />

allt finns noggrant redovisat och illustrerat.<br />

Utvecklingen av läkarkåren fram till omkring 1900 visade<br />

en stark tillväxt av tjänsteläkare och privatläkare inom<br />

allmänläkarvård medan sjukhusläkarna fortfarande var<br />

relativt få. Under 1900-talet expanderade sjukhusvården<br />

kraftigt medan provinsialläkarkåren stagnerade. Dahlin<br />

redogör initierat för de utredningar i mitten av 1900-talet<br />

som blev grunden för dagens primärvård. Medicinalstyrelsens<br />

kraftfulle chef Axel Höjer framlade ett förslag om satsning<br />

på sjukdomsförebyggande åtgärder och inrättande av<br />

hälsocentraler. Förslaget föll dock men kunde i stora delar<br />

förverkligas efter en ny utredning 1958 då provinsialläkarväsendet<br />

var i svår kris. Landstingen tog över tjänsteläkarna<br />

10<br />

1963 efter att staten varit huvudman under nära 300 år.<br />

Riktlinjer kom för kraftig satsning på den öppna vården utanför<br />

sjukhus, och vårdcentraler började ersätta de tidigare<br />

enläkarmottagningarna.<br />

300 år blev han ”Gubben provinsialläkare”<br />

Dahlin skildrar den fortsatta utvecklingen med många<br />

exempel från den egna verksamheten som provinsialläkare<br />

och senare distriktsläkare i Gråbo och Lerum. Nutida distriktsläkare<br />

skulle inte känna igen sig i dåtidens patientjournaler<br />

i vykortsformat, kryptiskt handskrivna. Laboratorieprov<br />

var sällsynta utöver Tallqvists hämoglobinskala,<br />

Hellers prov för äggvita i urinen och sänka. Dahlin deltog<br />

själv som representant för provinsialläkarna i en SPRI-rapport<br />

1972 om den öppna vårdens organisation. Här användes<br />

för första gången officiellt beteckningen primärvård.<br />

Primärvårdens innehåll och mål redovisas ingående<br />

med nya exempel från Lerum vilket ger en levande bild av<br />

verkligheten. Dahlin var pådrivande att lösa problem med<br />

väntetider och tillgänglighet. Hans modell med löpande<br />

vårdplanering och en registrerings- och planeringsblankett<br />

(R/P-blankett) fick stor spridning över landet. Han startade<br />

tidigt datorisering av journalen och utvecklade en problemorienterad<br />

journal.<br />

Allmänmedicinens utveckling till egen specialitet 1981<br />

har fått ett särskilt kapitel med skildring av undervisning av<br />

alla läkarstuderande, tillkomst av professurer i allmänmedicin,<br />

forsknings- och utvecklingsarbete vid många vårdcentraler.<br />

I slutet av boken ges en sammanfattande ”epikris” av<br />

primärvården, som även tar upp den aktuella vårdvalsmodellen<br />

Dahlin/Kuuses bok är ett imponerande och välkommet<br />

dokument om primärvårdens historia. Den är även lättläst<br />

och rekommenderas till alla med medicinhistoriskt intresse.<br />

Alla distriktsläkare bör ha glädje av den för att förstå hur<br />

den nutida primärvården vuxit fram sedan slutet av 1600-talet.<br />

De många exemplen från Dahlins egen verksamhet de<br />

senaste 50 åren gör framställningen extra intressant liksom<br />

Kuuses beskrivning av samhällets ekonomiska, sociala och<br />

politiska utveckling från bondesamhälle till industristat.<br />

Bengt Dahlin kommer i ett kommande nummer av <strong>SÄLbladet</strong><br />

att i en Tillbakablick berätta om utvecklingen av primärvården<br />

i Sverige. (Om det då finns någon som ännu inte<br />

köpt och läst boken)<br />

Red.

Påminnelse<br />

Välkommen till<br />

SÄLs höstmöte i Skövde<br />

23-25 september 2011 på Billingehus<br />

Program för mötet finns i <strong>SÄLbladet</strong> Nr 1/2011, som även finns att läsa på<br />

SÄL:s hemsida www.slf.se/sal. Se nedan om symposiet ”Läkarrollen efter 65”<br />

Anmälningstiden utgick visserligen den 15 juni, men det finns god chans att vi kan bereda plats<br />

för fler hugade SÄLar. Programmet ser lockande ut och priserna är modesta.<br />

Om Du vill efteranmäla Dig bör Du kontakta organisationskommitténs ordf Christer Franzén<br />

per tfn 0500-43 08 84 alt 0705-31 82 74, e-post: christer.lena.franzen@telia.com,<br />

Brev: Blomsterv 14, 541 47 Skövde<br />

Läkarrollen efter 65<br />

Vid SÄL-mötet i Skövde 23-25 september i år kommer<br />

det på fredagen kl 15.15 att hållas ett symposium om olika<br />

aspekter kring de äldre läkarnas möjlighet att arbeta<br />

efter 65 eller 67 års ålder.<br />

Det är flera frågor som är aktuella att fundera på när man<br />

tänker sig fortsätta på sin gamla arbetsplats eller arbeta<br />

i ”friare” former privat eller hos olika vårdgivare. Eller<br />

ganska enkelt fortsätta vara läkare för sin familj och nära<br />

vänner. Frågor som uppstår är bl.a. vilken som är bästa<br />

lösningen, fast anställning, timarvode, konsultuppdrag<br />

eller egen verksamhet.<br />

Hur påverkar detta pensionen?<br />

Vilka möjligheter har man att fortsätta delta i läkarnas<br />

fortbildningsaktiviteter?<br />

Hur är rätten till förskrivning av läkemedel och hur blir<br />

det när all förskrivning datoriseras?<br />

11<br />

Hur är vår ställning inom Läkarförbundet? Vem talar för<br />

oss?<br />

Symposiepanelen kommer att bestå av:<br />

Marie Wedin, Läkarförbundets ordförande<br />

Gunnar Sandberg, SÄLs ordförande<br />

Björn Klint, Läkarförbundets pensionsspecialist<br />

Björn-Ove Ljung, Ipuls´ direktör<br />

Gunilla Törnvall Begendahl, SKL och övergripande ansvarig<br />

för läkemedelsfrågor<br />

Petter Böckmann, moderator<br />

Efter korta inledningsanföranden kommer det att vara<br />

god tid för frågor och diskussioner från SÄL-medlemmarna.

Tillbakablick<br />

Redaktören har bett mig att reflektera över mina tio år i<br />

SÄLs styrelse. De har för mig varit viktiga år för i SÄL<br />

finns min professionella familj. Jag blev ju inte den barnläkare<br />

jag drömde om att bli när jag valde att läsa medicin.<br />

Olika omständigheter ledde till att jag blev forskare,<br />

läkemedelskontrollant, byråkrat, politiker och lobbyist. Det<br />

har jag skrivit om i SÄLs medlemsblad nr 1/2006.<br />

I min SÄL-backspegel<br />

Barbro Westerholm<br />

Det innebär att jag under min livsresa verkat i en<br />

miljö där det funnits få kollegor i min närhet.<br />

Hemma fanns förstås kurskamraten Peter, som<br />

också han lämnade den kliniska verksamheten för att finnas<br />

bland helt andra yrkesgrupper. Han har varit och är<br />

ett ovärderligt stöd och bollplank för mig när det gällt att<br />

lösa knepiga frågor.<br />

De första sex åren i SÄL var jag vice ordförande. Jag lärde<br />

mig mycket av Hans Rundcrantz, företrädaren, som hade<br />

varit Läkarförbundets ordförande med ett stort nätverk<br />

av kollegor kring sig. Halle (Hans Hallander), mångårig<br />

sekreterare i SÄL och redaktör för Medlemsbladet var<br />

också en ovärderlig läromästare.<br />

”Läromästarna” i SÄL<br />

Först lite historia<br />

Någon urkund från SÄLs första möte står inte att återfinna<br />

och det är kanske inte så konstigt eftersom de ansvariga<br />

för SÄL har haft kontoret i sina hem. Vid flyttar<br />

12<br />

och storstädning kan mycket försvinna. Av Karl-Johan<br />

Grenabos minnen berättade under en SÄL-resa till<br />

Hamburg 1990 (ett utdrag publicerades i <strong>SÄLbladet</strong> nr<br />

1/2010) framgår att födelseåret måste ha varit 1967. SÄLs<br />

uppgifter var att verka för kamratlig samvaro, medicinsk<br />

och kulturell fortbildning samt tillvaratagande av medlemmarnas<br />

sociala och ekonomiska intressen. Den fråga, som vid<br />

tiden för bildandet var aktuell, var de äldsta läkarnas urusla<br />

pensioner som det var nödvändigt att göra något åt.<br />

Läkarförbundet visade inget intresse för frågan, men när<br />

lasarettsläkarföreningen (numera sjukhusläkarföreningen),<br />

överlät två platser i fullmäktige till SÄL blev det fart<br />

på handläggningen av pensionsfrågan. Under 70-talets<br />

första år ifrågasattes i en motion äldre läkares förmåga<br />

att utöva läkaryrket, sedan Socialstyrelsen på två år fått in<br />

300 klagomålsärenden, där motionären förutsatte (!) att<br />

det gällde äldre läkare. Styrelseledamoten Per Stenbeck<br />

i SÄL kunde visa att endast 2 av de 300 ärendena gällde<br />

äldre läkare, och motionen drogs tillbaka. Det var som<br />

jag ser det SÄLs första attack mot ålderismen. Det har<br />

blivit flera med tiden och kampen måste fortsätta för det<br />

förekommer tyvärr en negativ syn på äldre i samhället,<br />

också på äldre läkare.<br />

Alltsedan 1967 har SÄL arbete legat inom de tre ursprungliga<br />

verksamhetsområdena. Här några exempel<br />

främst från de fyra år som jag varit ordförande.<br />

Kamratlig samvaro<br />

SÄL har utgjort och utgör ett viktigt socialt närverk för<br />

äldre läkare men också för deras partners. Till en början<br />

fick läkarfruarna (läkare var ju till en början mest män)<br />

inte delta i SÄL-mötena. De ordnade därför egna ”tjejmöten”.<br />

Efter ett avslag på ansökan om deltagande 1971<br />

veknade de manliga läkarna någon gång 1973 eller 1974<br />

och det blev möjligt för ”tjejerna” att delta i vår- och höstmötena.<br />

Senare fick också efterlevande till Sälar att fortsätta<br />

åka på SÄL-möten efter makens/makans bortgång.<br />

I SÄL är vi mer än väl medvetna om hr viktigt det är att<br />

bevara de sociala nätverken när leden glesnar kring en.

Vår- och höstmötena med sina seminarier om aktuella<br />

hälso- och sjukvårdsfrågor och vetenskapliga föredrag<br />

varvade med kulturella inslag har varit av hög kvalitet.<br />

De lokalt ansvariga har gjort sitt allra bästa för att visa<br />

upp vad man varit särskilt bra på på den egna mötesorten<br />

och vad man utvecklat inom hälso- och sjukvården. Vi<br />

som var med i Mora (2006) minns redovisningen av hälsoproblemen<br />

i Vasaloppsspåret och hur man klarade av<br />

dem. I Arvidsjaur blev det så uppenbart att nöden är uppfinningarnas<br />

moder. Det är ingen slump att det var där<br />

man började utveckla ambulanshelikopterverksamheten<br />

och att telemedicinen fått så starkt fäste där. Med stora<br />

avstånd måste man ta vara på allt vad tekniken bjuder för<br />

att minska de nackdelar långa avstånd för med sig.<br />

De kulturella inslagen på mötena ska inte förglömmas.<br />

Vi har fått lära oss mycket om vad Sverige har att bjuda<br />

på i form av kulturarv. Och nu senast, i Tylösand, föredraget<br />

om flyttfåglarna som tar sig fram över klotet snabbare<br />

än jetplan var fascinerande.<br />

Vi har varit med om kulinariska höjdpunkter och<br />

kvällsunderhållningar av sång, musik och spex. Spexet<br />

”Nyköpings gästabud” (2010) var oförglömligt. Det kan<br />

mäta sig med klassiska Uarda från Lund. Här entrésången<br />

på melodin Vintern rasat..<br />

”Vi skall nu för Er på scenen visa<br />

Hur det här egentligen gick till<br />

För att lättast kunna det bevisa<br />

Låter vi nu tiden strax stå still<br />

Vi tar Er till trettonhundra-talet<br />

Vid kung Birgers bord på Nyköpingshus<br />

På en fest där nästan allting gick galet<br />

Skall vi kasta nytt historiskt ljus”.<br />

Min pappa sa ibland att han ville att tiden skulle stå still,<br />

det var i ögonblick när livet var som bäst. Det är så jag<br />

känt det på SÄL-mötena. Och jag tror andra Sälar delar<br />

min uppfattning att tiden då måste få stå still ett tag för<br />

att vi skulle hinna njuta Inför hemresan från varje SÄLmöte<br />

har jag fått höra ”det här mötet var det allra bästa”.<br />

Jag frågar mig nu var gränsen går, kan mötena verkligen<br />

bli lika bra eller ännu bättre? Vi får hoppas att den höga<br />

kvaliteten på de möten som varit inte avskräcker Sälar på<br />

andra orter att ta sig an ordnandet av nya möten. Jag tror<br />

mig veta att tidigare arrangörer haft väldigt roligt under<br />

förberedelserna även om det inneburit en massa arbete.<br />

I Skåne och Väst-Sverige har man tyckt att det inte<br />

räckt med verksamheten på riksplanet. Skåne-SÄL och<br />

Väst-SÄL har därför bildats för att lokalt tillgodose Sälarnas<br />

behov av fler gemensamma träffar och resor. Jag<br />

skulle önska att kollegor i andra delar av landet tog initiativ<br />

till bildandet av lokala SÄL-avdelningar. Ta kontakt<br />

med Sälarna i Skåne och Väst så får ni höra hur man kan<br />

göra för att få igång en verksamhet som visat sig vara<br />

väldigt värdefull.<br />

SÄL-resorna till båda nära och fjärran resmål med sevärdheter<br />

och kulturella inslag är också viktiga för Sälarna.<br />

Tyvärr har jag ännu inte hunnit resa med på någon<br />

men hoppas att tillfälle kommer när jag inte längre är<br />

riksdagsledamot. Tack Nils Tryding för allt arbete Du<br />

13<br />

På cykeltur i Lofoten 2008<br />

lagt ner på dessa resor och jag beklagar djupt att Johan<br />

Waldenström, som tog över ansvaret med sådan entusiasm,<br />

av hälsoskäl inte kan fortsätta.<br />

Medicinsk och kulturell fortbildning<br />

Föredragen vid SÄL-mötena och artiklarna i Medlemsbladet,<br />

som utvecklats till <strong>SÄLbladet</strong>, innehåller såväl<br />

medicinsk som kulturell fortbildning. De utgör också en<br />

bit medicinhistoria. Ta t.ex. artiklarna under huvudrubriken<br />

Tillbakablickar. De är sannolikt kortvarianter av<br />

de memoarer skribenterna aldrig kommer att få tid att<br />

skriva. Alla är värda att kommentera men spaltutrymmet<br />

tillåter mig bara att kommentera tre. Jag har valt dessa<br />

tre för att de är kopplade till min egen historia.<br />

Den första är den Håkan Westling skrivit (<strong>SÄLbladet</strong><br />

3-4/2008). Han beskriver sitt liv som slumpens skördar.<br />

Det var ju så det blev också för mig. Att hans liv blev<br />

som det blev berodde på att oväntade möten, ibland ett<br />

telefonsamtal styrde hans yrkesval. Han blev inte kliniker<br />

utan klinisk fysiolog, forskningsrådsledamot, facklig<br />

företrädare och rektor och mycket annat. Därefter kom<br />

en period som han betecknar som passionerat pensionärspyssel,<br />

nämligen när han skrev boken om Ivan Bratt.<br />

Mitt liv har också styrts av slumpmässiga möten. Jag har<br />

inte hunnit fram till det passionerade pensionärspysslet<br />

än men ser fram emot det. Kanske allra viktigast är det<br />

Håkan Westling skriver om privatlivet. Han sammanfattar<br />

det med ”på hemmafronten allt gott – i torrt och<br />

vått”, underförstått att ska man klara av omvärldens utmaningar<br />

och snålblåst så måste man ha det bra hemma.<br />

Jag håller med om det till 100 procent. Jag håller också<br />

med om att segling ger total avkoppling även om jag aldrig<br />

kom längre än att bli en lydig gast och hopp-iland-<br />

Kalle.<br />

Den andra jag vill ta upp är Kerstin Hagenfeldt, rubricerad<br />

som Gynekologins Grand Old Lady, och första<br />

kvinnan i många positioner (<strong>SÄLbladet</strong> 1/2011). Kerstin<br />

och jag började liksom våra män läsa medicin på KI hösten<br />

1953. Vi har följt varandras öden under årens lopp<br />

även om vi inte hann umgås så mycket på grund av jobb<br />

och barn. Kerstin minns i sin Tillbakablick sätesbarnet<br />

som kom ut som skjuten ur en kanon utan armar, det var

Barbro Westerholm –<br />

ett av de första neurosedynbarnen i Sverige. Jag minns<br />

hur neurosedynkatastrofen präglade arbetet på Medicinalstyrelsens<br />

läkemedelsbyrå där jag var föredragande<br />

läkare. Hon minns som gynekolog de illegala aborterna,<br />

introduktionen av abortlagen, avhandlingsarbetet med<br />

kopparspiral, kampen om kvinnans rätt till gynekolog i<br />

primärvården, ordförandeskapet i Läkaresällskapet och<br />

SBU samt inte minst det internationella arbetet. Jag<br />

minns två unga kvinnor som jag såg på obduktionsbordet<br />

på Södersjukhuset under kursen i patologi och som<br />

dött efter illegal abort. Jag minns hur Axel Ingelman-<br />

Sundberg och jag stred för att få Medicinalstyrelsen att<br />

godkänna perorala antikonceptionsmedlen. Och sedan<br />

följde år då jag fick ta mig an att forska kring p-pillrens<br />

biverkningar.<br />

Det vi upplevt av illegala aborter och p-pillereffekter<br />

gjorde oss högmotiverade att delta i en arbetsgrupp 1975<br />

vars uppgift var att ta fram metoder för att förebygga<br />

oönskade graviditeter. Abortlagen hade just satts i sjön.<br />

Kerstin var med som gynekolog och jag som p-pillerforskare.<br />

Tillsammans med andra initierade vi bland annat<br />

föreställningar om sex-och samlevnadsfrågor producerade<br />

av fria teatergrupper och som skulle uppföras i<br />

skolorna. Pjäserna med efterföljande diskussion mottogs<br />

väldigt positivt men i bibelbältena var det stopp. Vi bearbetade<br />

generaldirektörerna Orring och Rexed i Skolöverstyrelsen<br />

resp. Socialstyrelsen, och de backade upp<br />

oss: skolledarna i hela landet skulle satsa på den här undervisningen.<br />

Vi lyckades centralt men inte lokalt. Religionen<br />

var en alltför stark motståndare. Ibland tänker jag<br />

på hur många kvinnoliv religionen har på sitt samvete.<br />

Lika viktigt som att förebygga oönskade graviditeter och<br />

att bejaka abort när en kvinna känner att hon inte kan<br />

ta ansvar för ett barn är det att hjälpa människor med<br />

stark barnlängtan att få barn. Det har om någon Lars<br />

Hamberger arbetat med. Det återfinns i hans Tillbakablick<br />

”Barnlöshet - ett löst problem?” (<strong>SÄLbladet</strong> 2-3 2010).<br />

Han har varit med från början och skrivit IVF:s historia,<br />

om genetisk diagnostik PGD och utvecklat frystekniker.<br />

Assisterad befruktning med IVF-teknik och spermadonation<br />

kan inte längre sägas vara en mediko-tekniskt utan<br />

snarare ett socio-ekonomiskt problem som även belastas<br />

med såväl legala som religiösa olösta restriktioner och<br />

tabun. Här måste vi arbeta vidare och också med frågor<br />

som ensamståendeinsemination och embryodonation<br />

liksom den komplicerade frågan om surrogat/värdmoderskap.<br />

Det här är bara tre av alla dem som skrivit om sina spännande<br />

liv. Jag hoppas serien fortsätter och då också med<br />

kollegor som medierna inte uppmärksammat men som<br />

levt minst lika spännande, viktiga liv som de tre jag<br />

nämnt. Och jag tycker att dessa tillbakablickar så småningom<br />

bör samlas i en bok. Levnadsberättelserna har<br />

högt medicinhistoriskt värde.<br />

Medlemmarnas sociala och ekonomiska<br />

intressen<br />

Som jag skrev ovan startade SÄLs tillvaro med strid för<br />

14<br />

bättre pensioner för äldre läkare. Nu handlar det om hur<br />

äldre läkare bäst kan tas tillvara i den tid med läkarbrist<br />

som råder. Äldre läkare måste ses som en resurs med den<br />

kunskap och livserfarenhet de besitter. Ålderism och åldersdiskriminering<br />

finns i vårt samhälle och även läkare<br />

drabbas. Bosse Hjern har skrivit om det i sin Tillbakablick.<br />

När han avslutade sin yrkesverksamma tid med att<br />

vara föredragande läkare i HSAN-ärenden på Socialstyrelsen<br />

fick han en dag läsa ett inlägg av en ung kollega<br />

som ondgjorde sig över ett beslut i HSAN. Det allvarligaste<br />

var inte bedömningen i sig utan att den gjorts av<br />

en allmänkirurg född 1930. Den allmänkirurgen var inte<br />

Bosse Hjern, men Bosse förstod ändå att det var dags att<br />

bli pensionär på heltid och söka inträde i SÄL. Jag tror<br />

samhället förlorade på Bosses beslut. Han hade behövts<br />

ett tag till.<br />

Tyvärr finns en uppfattning bland en del beslutsfattare<br />

att en kronologisk åldersgräns är nödvändig för att garantera<br />

kvaliteten och säkerheten i hälso- och sjukvården.<br />

Livserfarenhetens betydelse för läkares verksamhet<br />

bortser man ifrån, liksom att det finns mindre bra läkare<br />

i alla åldergrupper. Det är genom effektivt ledarskap och<br />

effektiv tillsyn som brister kan åtgärdas, inte genom att<br />

man sätter kronologiska åldersgränser. Som exempel på<br />

ett nyligt hot är när rätten till läkarvårdsersättning höjdes<br />

till 70 år för några år sedan. Då fanns det partier i riksdagen<br />

som ansåg att receptförskrivningsrätten skulle upphöra<br />

vid samma ålder. SÄL kämpade emot och Läkarförbundet<br />

ställde upp på vår sida. Hotet avvärjdes men det<br />

finns fortfarande kvar i dessa IT-tider.<br />

En annan fråga att bevaka är remissmöjligheten. Ulf<br />

Lindsjö har gett en målande beskrivning av vad som hände<br />

honom när han som erfaren ortoped remitterade en<br />

granne med tydliga symtom på höftledsartros till röntgen.<br />

Diagnosen var rätt, grannen blev opererad men Ulf<br />

Lindsjö fick räkning på röntgenundersökningen, trots att<br />

han inte tagit betalt för konsultationen och grannen inte<br />

belastat vårdcentralen med ett besök.<br />

Vi har i SÄLs styrelse försökt få fram siffror på i hur<br />

stor utsträckning äldre läkare avlastar hälso- och sjukvården<br />

genom sina insatser för grannar och andra. På vår<br />

skärgårdsö är vi flera läkare som kunnat klara mycket<br />

som annars krävt transport med lotsbåt i land för vidare<br />

transport till vårdcentral eller sjukhus. Vi tar inte betalt<br />

för det, men en och annan fisk har hamnat på får förstutrapp.<br />

Det ska erkännas att vi inte skattat för den.<br />

En långkörare blev SÄLs strid i Grupptalan mot SalusAnsvar<br />

om den pensionsförsäkring som många läkare hade<br />

i gamla Salus och SalusAnsvar. Där förlorade vi kampen<br />

och pengarna men den slant som fanns kvar i grupptalans<br />

kassa och som ingen gjort anspråk på att få tillbaka har nu<br />

tillfallit SÄLs kamratfond. Alltid något och det är pengar<br />

som behövs för möten och <strong>SÄLbladet</strong>.<br />

SÄLs fackliga betydelse för äldre läkare har ökat genom<br />

att allt fler läkare stannar kvar i yrket efter pensioneringen.<br />

Min efterträdare som ordförande, Gunnar<br />

Sandberg, är ett av många exempel. Han är 70 år och<br />

arbetar deltid på en stressklinik. Ett annat exempel är

i min SÄL-backspegel<br />

den kollega jag mötte nyligen och som ”tvångspensionerades”<br />

som infektionsläkare. Han arbetar nu för fullt som<br />

patolog, han hade dubbelspecialisering, och patologer är<br />

det brist på. Ett tredje exempel är den kollega jag mötte<br />

på bussen för lite sedan som hjälpte en statlig myndighet<br />

med utredningar. Han sa att timpengen var usel, för han<br />

ville göra ett bra jobb och då tog uppdraget mer tid än<br />

vad myndigheten hade råd att betala för. Timpengen var<br />

inte så viktig, det var känslan av att hans kunskap och<br />

livserfarenhet var värdefull som var det väsentliga för honom.<br />

Hos mig dröjde dock kvar känslan av att vi får se<br />

upp så vi inte blir exploaterade.<br />

Rätten till fortbildning, rätten till försäkringar, rätten<br />

till juridiskt stöd genom förbundet är något som SÄL<br />

arbetat för och som jag förstår av en intervju med Gunnar<br />

Sandberg i Läkartidningen nyligen att SÄL kommer<br />

att fortsätta att arbeta med. IPULS som visat intresse för<br />

fortbildningsfrågan liksom kirurgernas och reumatologernas<br />

seniorföreningar kan vi ha god draghjälp av.<br />

SÄL och aktuella hälso- och<br />

sjukvårdsfrågor<br />

I Socialstyrelsen, både som föredragande läkare och som<br />

generaldirektör, samt i politiken har jag mött kontroversiella<br />

medicinska frågor av olika slag. Att få diskutera<br />

dem i en kollegial krets har varit ovärderligt. En sådan<br />

fråga har varit hur vi hjälper människor på bästa sätt vid<br />

livets slut och ser till att medicinska ingrepp inte övergår<br />

till övergrepp (sjukhusprästen Daniel Brattgårds formulering).<br />

Därför var seminariet vid vårmötet i Växjö 2007<br />

så viktigt.<br />

Från livsslutsymposiet i Växjö 2007. T.v. Gunnar Hagberg<br />

Det hade rubriken Palliativ vård i livets slutskede – räcker<br />

det eller behöver vi också självvald död? Valet av tema var<br />

föranlett av den diskussion som följt efter det att en totalförlamad<br />

man bett att få avsluta sitt respiratorbundna<br />

liv men nekats det och därför rest till Schweiz och fått sin<br />

önskan uppfylld. Socialstyrelsens inställning till det juridiska<br />

läget var då att det teoretiskt skulle kunna betraktas<br />

som mord eller dråp om man avbrutit respiratorbehandlingen<br />

i Sverige.<br />

Paneldeltagarna redovisade lite olika uppfattningar<br />

om patientens självbestämmande i ett sådant läge. Auditoriet<br />

som bestod av ett par hundra äldre läkare fick<br />

visa vad de tyckte genom att räcka upp gröna eller röda<br />

lappar (Ja/Nej). Det var tydligt att de ansåg att patienter<br />

i behov av livsuppehållande behandling själva bör kunna<br />

bestämma antingen direkt i samtal eller genom s.k. livstestamente<br />

eller livsslutsdirektiv vilka behandlingar man<br />

15<br />

vill ha resp inte ta emot. Självbestämmande om palliativ<br />

sedering för patienter som står inför ett förutsebart<br />

outhärdligt lidande var man positiv till. Däremot var det<br />

delade meningar om läkare skulle kunna skriva ut läkemedel<br />

i självmordssyfte till patienter som står inför ett<br />

förutsebart outhärdligt lidande och att få hjälp av läkare<br />

att avsluta livet på ett smärtfritt sätt inför en situation<br />

med förutsebart outhärdligt lidande.<br />

Sedan dess har det runnit en del vatten under broarna.<br />

Såväl Svenska Läkaresällskapet, Läkarförbundet och Socialstyrelsen<br />

hävdar nu patientens självbestämmande när<br />

det gäller vilken behandling man vill säga ja till i livets<br />

slutskede. Läkarförbundet har ändrat sina regler från<br />

”Läkaren får aldrig medverka till att aktivt påskynda döden<br />

” till ”Läkaren ska besinna vikten av att skydda och<br />

bevara människoliv och för aldrig medverka i åtgärder<br />

som syftar till att påskynda döden”: Det lilla ordet ”syftar”<br />

är avgörande, för därmed säger Läkarförbundet ja<br />

till palliativ sedering. Nu går arbetet vidare i Socialstyrelsen<br />

där man skriver föreskrifter och handbok till stöd för<br />

vården när patienter befinner sig i det terminala skedet.<br />

Så en randanmärkning: I de debatter som förts sedan<br />

2007 är det tydligt att medicine studerande och unga läkare<br />

är mer för att prioritera förlängning av liv medan<br />

äldre läkare väger värdet av livsförlängning mot livskvalitet.<br />

Från Medlemsblad till SÄLblad och<br />

hemsida<br />

Många av SÄLs medlemmar har inte möjlighet att delta<br />

i vår- och höstmötena. Därför är det viktigt att alla medlemmar<br />

får en innehållsrik tidning några gånger om året.<br />

Medlemsbladet har successivt utökat sitt innehåll och<br />

trycks nu i färg samt har ändrat namn till <strong>SÄLbladet</strong>. Redaktören<br />

Ingvar Gustafson efterlyser debattinlägg, och<br />

ett och annat har kommit om anställningsformer, arbetsmiljö,<br />

ersättning, namn och målsättning. Jag hoppas naturligtvis<br />

på fler.<br />

Hemsidan utvecklas också och blev uppdaterad kort<br />

efter vårmötet i Tylösand. Att hålla en hemsida aktuell är<br />

viktigt, och att det är lätt att läsa alla nummer av <strong>SÄLbladet</strong><br />

och att ansöka om medlemskap där.<br />

Några ord om styrelsearbetet<br />

Att vara styrelseordförande för SÄL har varit lätt och stimulerande,<br />

eftersom alla i styrelsen har lagt ner mycket<br />

tänk och mycken möda för att utveckla SÄL. Ändå blev<br />

det till sist så att jag kände att jag måste lämna ordförandeskapet.<br />

De fackliga frågorna har ökat i omfattning,<br />

och tillsammans med de många frågor som jag vill driva<br />

i politiken blev det omöjligt att kombinera de båda uppdragen.<br />

Att vara doktor i riksdagen ger nämligen goda<br />

möjligheter att på ett trovärdigt sätt driva frågor om livets<br />

början och livets slut, om behoven hos människor<br />

med sällsynta sjukdomar, om vad som behöver göras för<br />

att hälso- och sjukvården ska bedrivas på jämlika villkor<br />

och mycket annat. Det jag fick höra som medicine stu-<br />

fortsättning sid. 16

fortsättning från sid. 15<br />

derande var att som läkare komma ihåg att det är patienterna<br />

som är våra uppdragsgivare. Det gäller också för<br />

läkare i politiken.<br />

Så varmt, varmt tack till er i styrelsen för allt ni bidragit<br />

med för att skapa den lättsamma, glada stämning som<br />

präglat våra styrelsemöten, mail-kontakter och telefonmöten.<br />

För mycket av arbetet har skett vid datorn och<br />

inte i sammanträdesrum.<br />

Till sist<br />

SÄLs medlemsantal ökar, nära hälften av <strong>Sveriges</strong> äldre<br />

läkare är Sälar. Men ju fler som blir medlemmar i SÄL<br />

desto större möjligheter finns att utveckla såväl den sociala<br />

som den fackliga verksamheten. Om var och en av oss<br />

rekryterar en kollega så kan vi växa snabbt. Så nu vill jag<br />

önska SÄL all framgång som socialt nätverk, som intresseförening<br />

inom Läkarförbundet, som medicinhistorisk<br />

kunskapskälla, som debattforum inte minst i frågor där<br />

livserfarenhet är en rikedom som inte får förspillas.<br />

Jag vill avsluta med den dikt vi fick höra på SÄL-mötet<br />

2009 i den oförstörda staden Eksjö<br />

”När andra rev,<br />

så sparade vi<br />

När andra vaknade,<br />

då ägde vi vad de andra saknade.”<br />

Jag tycker att den bildligt kan överföras till oss äldre läkare.<br />

Vi har sparat vår kunskap, vi har levt oss till den<br />

livserfarenhet man inte kan läsa sig till, vi har därför de<br />

perspektiv som yngre läkare saknar och som vi för våra<br />

patienters skull har en uppgift att överföra till dem. Ta<br />

vara på oss.<br />

Barbro Westerholm<br />

Svensk biografisk handbok (2007) ”Vem är det” - i vilken man<br />

kan läsa om åtskillliga Sälar - meddelar bl.a. följande om Barbro<br />

Westerholms curriculum vitae, eller CV, som numera Arbetsförmedlingen<br />

ger författarkurser i….<br />

Med.lic. KI 1959, med.dr. 1965, docent i farmakologi 1966, lärare<br />

farm.inst. KI 1956-66. Föredragande i läkemedelsärenden vid Kungl.<br />

Medicinalstyr. 1963-66, gästforskare England 1966-67, verkst. led.<br />

läkemedelsbiverkningsnämnden vid Kungl. Medicinalstyr. 1965-70,<br />

medicinalråd Socialstyrelsen 1971-74, med. exp. Apoteksbolaget<br />

1974-79, generaldirektör och chef för Socialstyrelsen 1979-85. Adj.<br />

professor i läkemedelsepidemiologi vid KI 1986-89, med. chef Apoteksbolaget<br />

1985-93.<br />

Riksdagsledamot 1988-99 och 2006 och alltjämt med anknytande utredningsuppdrag<br />

betr. bl.a. äldrefrågor och ordförande/ledamot i ett<br />

stort antal styrelser och nämnder m.m. Får jag t.ex. nämna att Barbro<br />

är av Konungen själv förordnad som huvudman i stiftelsen Oskar II:s<br />

jubileumsfond (där några andra Sälar också häckar…)?<br />

Ordförande för SPF- <strong>Sveriges</strong> pensionärers riksförbund 1999-2006<br />

med anknytande internationella uppdrag etc.<br />

Märkligt nog meddelar denna ”skvallerbok” inte att Barbro erhöll<br />

det upphöjda uppdraget som vice ordförande för SÄL år 2001 och<br />

befordrades till Sälflockens ledare, d.v.s SÄLs ordförande 2007.<br />

16<br />

Anders Palm<br />

hedersdoktor vid<br />

Medicinska fakulteten<br />

i Lund<br />

Anders Palm, professor i litteraturvetenskap och Hjalmar<br />

Gullberg-kännare, är hjärnan, hjärtat och motorn<br />

bakom det mycket framgångsrika utbildningsområdet<br />

Medical Humanities inom läkarutbildning vid Lunds<br />

universitet. För sina värdefulla insatser utsågs han nyligen<br />

till hedersdoktor vid medicinska fakulteten I Lund<br />

och promoverades I Lunds domkyrka den 27 maj 2011.<br />

Anders Palm hade då mer än fyrtio års tjänstgöring som<br />

forskare och lärare i litteraturvetenskap bakom sig, huvudsakligen<br />

vid Lunds universitet, under en sexårsperiod<br />

vid Köpenhamns universitet samt i rollen som forskningsledare<br />

vid universiteten i Växjö och Karlstad.<br />

Medical Humanities är interaktionen och integrationen<br />

mellan medicin och humaniora. 2007 initierade<br />

Anders Palm utvecklingen av kursen ”Kroppen i humanioraperspektiv”,<br />

vilken ger studenterna möjlighet att på<br />

en hög intellektuell nivå använda skönlitteratur, konst<br />

och musik för att bland annat problematisera läkarrollen,<br />

möten med patienter och anhöriga. Anders Palm har<br />

gett många läkarstudenter nya humanistiska perspektiv<br />

på sjukdom.<br />

Genom Anders Palms viljekraft, visionära synsätt och<br />

studentfokus har delkursen mycket framgångsrikt integrerats<br />

i den ordinarie läkarutbildningen på samma villkor<br />

och med samma krav som övriga kurser. Än så länge<br />

finns det ingen motsvarighet någon annanstans i Sverige,<br />

men begreppet är internationellt accepterat och etablerat<br />

i utbildningar vid Medical Schools bl a i USA.<br />

Red.<br />

Kommentar till Barbro Westerholms Tillbakablick<br />

Vid fyllda 77 är Barbro äldsta ledamot i <strong>Sveriges</strong> riksdag och jobbar<br />

intensivt med sina politiska uppdrag.<br />

Hur orkar man genomföra en så fantastisk professionell karriär<br />

som innefattar det mesta från vetenskap till politik? Ett svar är den<br />

energi som bara strömmar ur Barbro. Och sedan är det väl det här<br />

med de rätta generna, klokt levnadssätt (t ex långfärder på cykel) och<br />

en härlig familj (med fyra barn och Säl-maken Peter). Samt Landsort,<br />

en pärla i Stockholms södra skärgård, som familjens rekreationspunkt.<br />

Det ska bli intressant att se vilken ny karriär Barbro slår in på under<br />

de nästa två-tre decennierna om hon (mot förmodan) skulle tröttna<br />

på politiken…<br />

Lennart Rinder<br />

Barbro på besök hos<br />

Helen Zille, god vän och<br />

sydafrikansk liberal oppositionspolitiker<br />

(Democratic<br />

Alliance) i Kapstaden.

Torsdag 3/5, eftermiddag<br />

Golf- och tennisturnering<br />

Fredag 4/5 och lördag 5/5 presentationer<br />

Det nya Malmö<br />

Glaucom<br />

Barn och diabetes<br />

Gott Åldrande i Skåne (GÅS)<br />

Konsten i Malmö Citytunnel<br />

Osteoporos – det gäller oss alla<br />

Demonstration av modern medicinsk<br />

utbildning med simulator<br />

m.fl. programpunkter<br />

Välkommen till<br />

SÄLs vårmöte<br />

i Malmö<br />

3 - 6 maj 2012<br />

Välkommen önskar organisationskommittén<br />

Det blir också mingelafton med<br />

kavalkad av Lundaspexarna och Bankett<br />

med ”kasedans” och solnedgång över<br />

The Golden Bridge<br />

Kontakt med oss kan ske på SALkonferens2012@gmail.com<br />

Ytterligare information via <strong>SÄLbladet</strong>.<br />

Anmälningarna planeras att ske elektroniskt eller via pappersblankett för de som önskar!<br />

www.destinationoresund.com<br />

www.slf.se/sal<br />

Söndag 6/5 utflykter<br />

Malmö Bilmuseum<br />

Skånska slott och herresäten<br />

Lunch på 54:e våningen (Turning Torso)<br />

Stadsvandring<br />

Köpenhamn på egen hand<br />

Fler utflykter kan tillkomma

Samfundet Äldre Läkare – SÄL och<br />

Föreningen <strong>Sveriges</strong> Äldre Läkare – SÄL<br />

NYHET! SÄL nedlagt! Efter mer än 40 år! Stor sorg och saknad! - Strax före manusstoppet erfar dock redaktionen<br />

att en räddningsaktion har lyckats så att SÄL återuppstår (helt utan regeringens eller kinesisk medverkan),<br />

dock något namnändrad och allmänt uppdaterad.<br />

PROTOKOLL<br />

fört vid årsmöte i Samfundet Äldre Läkare – SÄL och<br />

vid konstituerande möte i föreningen <strong>Sveriges</strong> Äldre<br />

Läkare – SÄL i hotell Tylösand (Halmstad) lördagen<br />

den 7 maj 2011 11.15 – 12.35. Närvarande: ca 200<br />

personer<br />

1. Årsmötet öppnas<br />

Ordföranden i Samfundets styrelse Barbro Westerholm<br />

förklarade årsmötet öppnat.<br />

2. Val av ordförande och sekreterare för mötet<br />

Årsmötet valde Barbro Westerholm till ordförande och<br />

Lennart Rinder till sekreterare för årsmötet.<br />

3. Val av protokollsjusterare, tillika rösträknare<br />

Årsmötet valde Bo Hjern, Bromma och Kurt Roos,<br />

Skövde till protokollsjusterare, tillika rösträknare.<br />

4. Fråga om mötets behöriga utlysande<br />

Årsmötet ansåg att mötet behörigen utlysts (kallelse med<br />

dagordning genom Sälblad 1-2011 och information på<br />

hemsidan).<br />

5. Fastställande av röstlängd<br />

Årsmötet beslöt att närvarande SÄL-medlemmar på deltagarförteckningen<br />

till SÄLs pågående vårmöte i Tylösand<br />

skulle utgöra röstlängd vid årsmötet.<br />

6. Styrelsens verksamhetsberättelse för år 2010<br />

Verksamhetsberättelsen hade varit intagen på sidan 6 i<br />

Sälbladet 1-2011 och tillgänglig på hemsidan. Ordföranden<br />

kommenterade vissa avsnitt. SÄL-styrelsens vice<br />

ordförande Gunnar Sandberg redovisade styrelsens kontakter<br />

med förbundsledningen betr. motionen om förbättrad<br />

representation för SÄL vid förbundsfullmäktige<br />

och i CS.<br />

Årsmötet beslöt att verksamhetsberättelsen skulle läggas<br />

till handlingarna.<br />

7. Styrelsens förvaltningsberättelse för SÄL och<br />

Kamratfonden för år 2010<br />

Skattmästaren Per Henrik Magnusson föredrog i form<br />

av några OH-bilder resultat- och balansräkningarna och<br />

den ekonomiska utvecklingen (biläggs detta protokoll).<br />

Årsmötet beslöt att materialet skulle läggas till handlingarna.<br />

8. Revisorernas berättelse<br />

Sammankallanden i revisorsgruppen Per G. Swartling<br />

föredrog revisorernas revisionsberättelse och föreslog att<br />

styrelsen skulle beviljas ansvarsfrihet för 2010 års förvaltning.<br />

9. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen<br />

Årsmötet beslöt att styrelsen skulle beviljas ansvarsfrihet<br />

för 2010 års förvaltning.<br />

10. Av medlemmar väckta förslag<br />

Inga sådana hade inkommit (skulle ha varit inlämnade till<br />

styrelsen senast 9 april 2011).<br />

18<br />

11. Information från styrelsen<br />

Eftersom reseansvarig i styrelsen, Johan Waldenström,<br />

blivit förhindrad att närvara redovisade Göran Wedenmark<br />

och Kerstin Strömland den aktuella reseplaneringen<br />

som visar på fortsatt stort intresse för SÄL-resor.<br />

Vice ordföranden i SÄLs styrelse Gunnar Sandberg redovisade<br />

styrelsens insatser för att främja SÄLs ställning<br />

i fackliga frågor.<br />

Christer Franzén presenterade programmet för SÄLs<br />

höstmöte i Skövde (Billingehus) 23-26 september 2011.<br />

Christer Carlsson presenterade programmet för SÄLs<br />

vårmöte i Malmö 3-6 maj 2012.<br />

Sekreteraren redogjorde för medlemsutvecklingen: nu<br />

över 2.500 medlemmar men tillströmningen av nya<br />

medlemmar har en vikande tendens och det är viktigt att<br />

SÄL-medlemmar använder sina personliga kontakter för<br />

att främja fortsatt god rekrytering.<br />

12. Styrelsens förslag att formellt avveckla Samfundet<br />

Äldre Läkare som förening och samtidigt<br />

konstituera den ideella föreningen <strong>Sveriges</strong> Äldre<br />

Läkare – SÄL, intresseförening inom Läkarförbundet<br />

Årsmötet resp. mötet godkände avveckling resp. konstituering<br />

i enlighet med rubriken.<br />

13. Styrelsens förslag till stadgar för ideella föreningen<br />

<strong>Sveriges</strong> Äldre Läkare<br />

Styrelsens förslag till stadgar för den nya föreningen<br />

hade varit utsänt tillsammans med kallelsen till årsmöte<br />

resp. konstituerande möte. Gunnar Sandberg redogjorde<br />

för bakgrunden till styrelsens förslag.<br />

De närvarande godkände förslaget till stadgar för föreningen<br />

<strong>Sveriges</strong> Äldre Läkare – SÄL. Det antecknas att<br />

slutligt godkännande av stadgarna krävs av Läkarförbundets<br />

centralstyrelse.<br />

14. Omedelbar protokollsjustering av punkterna 12<br />

och 13.<br />

Mötet beslöt att förklara protokollet omedelbart justerat<br />

vad avser punkterna 12 och 13.<br />

15. Mötet med föreningen <strong>Sveriges</strong> Äldre Läkare –<br />

SÄL öppnas<br />

Barbro Westerholm förklarar det första mötet med för-

eningen <strong>Sveriges</strong> Äldre Läkare – SÄL öppnat.<br />

16. Val av ordförande och sekreterare för mötet<br />

Mötet valde Barbro Westerholm till ordförande och<br />

Lennart Rinder till sekreterare för mötet.<br />

17. Val av två protokollsjusterare, tillika rösträknare<br />

Mötet valde Bo Hjern, Bromma, och Kurt Roos, Skövde<br />

till protokollsjusterare, tillika rösträknare.<br />

18. Upprättande och godkännande av deltagarförteckning<br />

Mötet beslöt att som deltagarförteckning skulle gälla<br />

deltagarförteckningen för SÄLs pågående vårmöte vad<br />

avser medlemmar i nuvarande SÄL (biläggs protokollet).<br />

19. Val av styrelse för föreningen <strong>Sveriges</strong> Äldre Läkare<br />

Inledningsvis redogjorde Barbro Westerholm för varför<br />

hon p.g.a. tidsbrist genom främst sitt riksdagsuppdrag<br />

avböjt att väljas till ordförande för ”nya” SÄL.<br />

Sammankallanden i SÄLs valberedning, Göran Wedenmark,<br />

redovisade följande förslag från valberedningen till<br />

styrelse för föreningen <strong>Sveriges</strong> Äldre Läkare – SÄL:<br />

Ordförande Gunnar Sandberg, Mölndal<br />

2011-2012 (två år)<br />

Vice ordförande Christina Fabian, Vaxholm<br />

2011 (ett år)<br />

Sekreterare Lennart Rinder, Lidingö<br />

2011 (ett år)<br />

Skattmästare Henning Höjer, Nyköping<br />

2011-2012 (två år)<br />

Redaktör Ingvar Gustafson, Växjö<br />

2011 (ett år)<br />

Ledamot Anita Bråkenhielm, Köpingsvik<br />

2011 (ett år)<br />

Ledamot Stephan Palmstierna, Höllviken<br />

2011-2012 (två år)<br />

De föreslagna presenterade sig kortfattat.<br />

Mötet beslöt i enlighet med valberedningens förslag.<br />

Vad avser styrelseposten som reseansvarig (sen avsägelse<br />

av hälsoskäl) beslöt mötet att hänskjuta detta till styrelsen<br />

att lösa på bästa möjliga sätt.<br />

19<br />

20. Val av två revisorer och en revisorsuppleant för<br />

ett år<br />

Valberedningen föreslog Per. G. Swartling, Uppsala som<br />

sammankallande, Gitten Cederblad, Göteborg som revisor<br />

och Sven Lindgren, Vellinge som revisorssuppleant.<br />

Mötet beslöt enligt valberedningens förslag.<br />

21. Val av valberedning för två år<br />

Till valberedning valde mötet Olof Edhag, Stockholm,<br />

sammankallande, Anders Biörklund, Lund och Per Henrik<br />

Magnusson, Karlstad med Lars Hakelius, Uppsala<br />

som suppleant.<br />

22. Fastställande av medlemsavgift för år 2011<br />

Mötet beslöt fastställa medlemsavgiften till 200:- (samma<br />

som under 2010 i föregående SÄL).<br />

23. Övriga frågor<br />

Inga övriga frågor väcktes av mötet.<br />

24. Mötet avslutas<br />

Ordföranden förklarade mötet avslutat.<br />

Därefter tackade Barbro Westerholm för sina tio år som<br />

vice ordförande och ordförande för SÄL och önskade<br />

den nya styrelsen lycka till.<br />

Barbro harangerade Nils Tryding, som genom styrelsebeslut<br />

igår blivit den siste hedersledamoten i dåvarande<br />

SÄL och dekorerade Nils med Sälnålen i guld.<br />

Barbro tackade Per Henrik Magnusson för dennes<br />

mångåriga insatser som skattmästare m.m. liksom Göran<br />

Wedenmark som sammankallande i valberedningen med<br />

bokgåva och ett vackert (inramat) foto av en säl.<br />

Slutligen tackade den tillträdande SÄL-ordföranden<br />

Gunnar Sandberg vår avgående ordförande för tio år av<br />

ovärderliga insatser för SÄL som dess vice ordförande<br />

och ordförande och överlämnade bl.a. det anslående sälfotot<br />

- ”Sälflockens ledare 2007-2011”. Och Sälarna utbröt<br />

i starka och långvariga tacksamhetens applåder.<br />

Vid protokollet:<br />

Lennart Rinder Barbro Westerholm<br />

sekreterare ordförande<br />

Justeras:<br />

Bo Hjern Kurt Roos<br />

Den nya styrelsen i <strong>Sveriges</strong> Äldre Läkare. Fr v Ingvar Gustafson, Lennart Rinder, Christina Fabian, Gunnar Sandberg, Anita Bråkenhielm,<br />

Stephan Palmstierna, Henning Höjer

Himmel och hav<br />

med färgsprakande solnedgångar och Tylön i förgrunden mötte oss närmare<br />

300 Sälar och medföljande vid SÄLs historiska vår-/årsmöte i Tylösand.<br />

Bodde gjorde vi i <strong>Sveriges</strong> största konstgalleri och hälsan skötte vi i Hotel Tylösands spa.<br />

Det var – som alltid – ett ”härligt möte” mellan gamla och nya Sälar och perfekta<br />

arrangemang av den femhövdade arrangörskommittén.<br />

Den ständigt leende värden<br />

Bengt Göran Hansson,<br />

länge ledande läkare<br />

(chefläkare m.m.) i numera<br />

Region Halland<br />

välkomnade oss i den luftiga<br />

kongresshallen med<br />

sin vackra havsutsikt och<br />

betygade glädjen (om än<br />

ibland också viss möda…)<br />

med att få arrangera ett<br />

SÄL-möte – med möjligen<br />

osedvanligt tacksamma mötesdeltagare. Efter ca 1½<br />

år av planering kunde han utbrista: Äntligen! och stolt<br />

berätta om ”den lilla regionen med den bästa hälsan och<br />

hälso- och sjukvården i Sverige”. Sedan introducerade<br />

han programmets förste talare<br />

Jörgen Preuss<br />

som är bitr. regionsjukvårdsdirektör<br />

- och verkligen kunde<br />

konsten att uppträda på en scen.<br />

Jörgen har bl.a. erfarenheter från<br />

biståndsarbete (tillsammans med<br />

Bengt Göran) i Gaza, men nu<br />

ska han bidra till att förverkliga<br />

den politiska visionen ”Halland<br />

är bästa livsplatsen”. Det finns<br />

en felaktig image av Halland<br />

som lite efterblivet. I sak är det<br />

20<br />

tvärtom: hög inkomst- och utbildningsnivå, stark inflyttning,<br />

låg arbetslöshet, högskola. (och Hans Excellens utrikesminister<br />

Carl Bildt inte att förglömma). Helt rätt att<br />

Halland valde att bli egen region! Enligt Jörgen alltså…<br />

Den långlivade och friske hallänningen<br />

var temat för Bengt Högstedts,<br />

yrkesmedicinare<br />

och FoUchef m.m., föredrag;<br />

det har alltid<br />

förbryllat byråkrater att<br />

Halland har landets lägsta<br />

sjukvårdskostnader<br />

(per capita) men samtidigt<br />

högst medellivslängd<br />

och andra positiva hälsotecken.<br />

Just därför? Nej,<br />

varför var förstås frågan, som Bengt botaniserat i. Att det<br />

kan finnas en ”Hallandsfaktor” indikeras av högre infarktrisk<br />

hos inflyttade än hos urhallänningen. Historiskt har<br />

Halland haft lägre födelsetal och barnadödlighet än riket;<br />

färre har fötts som u.ä.. Enligt ett visst index börjar hallänningens<br />

mortalitet bli lägre än rikets från inledningen<br />

av 1900-talet. Halland var länge ett av de fattigaste landskapen,<br />

”korntalet” (sått korn vs skördat) kunde vara så<br />

lågt som 1-2. Den danska tiden var både gynn- och mödosam<br />

med t.ex. omfattande dagsverksskyldighet. Men<br />

jordbruksförhållandena förbättrades radikalt, så att svälten<br />

upphörde och nya näringar tillkom, och tveklöst är<br />

Halland numera mycket ”välmående” – men ändå utan

överincidens av välfärdssjukdomar. – I frågan varför hallänningen<br />

är så relativt frisk och långlivad var vi nog ”still<br />

confused but on a considerably higher level”. Bengt var<br />

dock övertygad om att det inte finns någon specifik Hallandsfaktor<br />

av genetisk eller livsstilskaraktär. Men det där<br />

med religion och moral kan ju alltid spöka och krångla<br />

till det för epidemiologer som kämpar med och mot diverse<br />

confounders…<br />

Vårdval<br />

är ju den politiska innegrejen just nu och sjukvårdshuvudmännen<br />

tävlar om att ha den bästa vårdvalsmodellen.<br />

I ämnet Vårdval Halland – succé eller misslyckande?<br />

återkom nu Jörgen. Fokus är på hallänningen, inte på<br />

vårdgivaren! Man började 2006 med möjlighet att välja<br />

vårdgivare i primärvården men ersättningsmodellen till<br />

vårdgivaren har utvecklats efter hand, just nu ca 6.000<br />

SEK/år för småbarn, ca 1.700 i vuxenåldern och ca 6.000<br />

– 9.000 för (oss) äldre. Det ska vara kvalitetskonkurrens,<br />

inte priskonkurrens. Vårdåtagandet är omfattande, alla<br />

har rätt att fritt välja vårdgivare (offentlig eller privat)<br />

och vårdgivare är skyldig att inom tre månader ta emot<br />

ny patient som vill registrera sig där. Systemet förutsätter<br />

ett slags ”överskott” av vårdgivare, och antalet vårdcentraler<br />

har ökat från 40 till 48 hittills (och någon har<br />

tvingats lägga ner). Man är nöjd med målmåttet tillgänglighet:<br />

97% kommer till inom 7 dagar, bättre än riksgenomsnittet.<br />

(Men är det ändå inte bedrövligt att 3 %<br />

behöver vänta mer än en vecka för läkarkontakt?)<br />

I detta ideologiskt (premieras ”quick and dirty”, dvs<br />

snabba och enkla vårdkontakter framför tidskrävande<br />

omhändertagande av multisjuka äldre?) och mera pragmatiskt<br />

(hur konstruera rättvisa ersättningar, hur mäta<br />

verkliga resultat och inte ”bara” prestationer?) laddade<br />

ämne blev det många frågor och mycket diskussion. Som<br />

Jörgen parerade med stor elegans och den kvarvarande<br />

bilden att Vårdval Halland nog är en mycket framgångsrik<br />

modell med just ”patienten i centrum”.<br />

Konstvisning<br />

fast i digital form avrundade denna inledande fredagseftermiddag.Gallerichefen<br />

på hotell Tylösand,<br />

Nette Johansson, ledde oss<br />

genom ett urval av den<br />

mycket omfattande fotokonst<br />

som finns i hotellet,<br />

till stora delar till salu för<br />

hugade spekulanter med<br />

tillräckligt stor plånbok.<br />

(Huvudägaren av hotellet,<br />

Roxettes Per Gessle, har också investerat i denna<br />

fotokonst). Nette väckte oss ur eventuell eftermiddagsslummer<br />

med ett välkänt naketfoto av Albert Watson och<br />

radade sedan upp mästerverken av de stora fotograferna.<br />

Störst av alla, enligt Nette, är Christer Strömholm med<br />

t.ex. bilden ”Barcelonakvinnan”. Andra framträdande<br />

svenska fotografer som åstadkommer stor fotokonst som<br />

är representerade i galleriets samlingar, och som vi kunde<br />

njuta av under hela mötet, är Hammarsköld, Järestedt,<br />

Thunlöf, Lindman, Pettersson och Wolgers (Dan).-<br />

21<br />

Inget snack om att vi nu efter Nettes engagerade presentation<br />

inte begrep att foto är konst på samma nivå som<br />

måleri och skulptur.<br />

Den Hebergska honungen<br />

ekologiskt närproducerad (nåja, bina har väl gjort sitt<br />

också) av Sälen Bengt Börjesson var Bengt Görans genomgående<br />

tack till alla våra duktiga föreläsare. Kul grej,<br />

verkligen.<br />

Lite lagom trötta efter resan till Halmstad, eventuell golf<br />

eller tennis och fokuseringen på de intressanta föredragen,<br />

kunde man rekonditionera sig i hotellets vackra spaanläggning<br />

och därmed vara i högform för fredagskvällens<br />

Mingelafton<br />

med mycket glammande runt borden och armbågande<br />

kring det välsmakande buffébordet, och kanske någon<br />

avstickare till vinbaren. Vi underhölls av (de lite yngre)<br />

läkarkollegerna vid Halmstads sjukhus (egentligen heter<br />

allt numera Hallands sjukhus, sjukvårdsbyråkratins<br />

försök att lägga ned ”oönskade” vårdenheter..), Läkarstämmorna,<br />

med för vårt möte specialskrivet minispex på<br />

temat Vårdval förr och nu och sedan. Det visade sig att<br />

vårdval är ungefär samma sak under medeltiden, storhetstiden,<br />

sekelskiftet och i Aniaravärlden. T.ex. kunde<br />

man genomgående välja mellan tre lunchalternativ. Diagnostiken<br />

av patientens skada var det inte heller någon<br />

större skillnad på, trots rätt olika århundraden. Och vi<br />

Sälar instämmer ju gärna i att egentligen är det väl inte<br />

så mycket nytt under (den medicinska) solen. Och det var<br />

nog bättre förr i sjukvården, när man hade vett på att värdera<br />

den kompetens som genereras av lång erfarenhet,<br />

dvs specialiteten Sälmedicin, som vi räknar med kommer<br />

med i Socialstyrelsens nästa översyn av specialitetsstrukturen.-<br />

Trevliga kolleger som glädjande nog håller liv i<br />

medicinarnas spextraditioner!<br />

Det var nödvändigt att gå till sängs någorlunda tidigt, för<br />

den ambitiösa mötesledningen sparkade igång lördagsprogrammet<br />

redan 8.15 med<br />

Borgmästarens välkomsthälsning till<br />

Halmstad<br />

Kommunfullmäktiges (alla i presidiet är kvinnor!) ordförande<br />

Ann Charlotte<br />

Westerlund hade slitit<br />

sig från Moderaternas<br />

kommunkonferens för<br />

att hedra oss med sin<br />

närvaro och presentera<br />

sitt kära Halmstad, nr<br />

18 i befolkningsstorlek<br />

bland <strong>Sveriges</strong> städer. Så<br />

där lite lagom i största<br />

allmänhet och strategiskt<br />

placerad vid Västerhavet<br />

mitt emellan Oslo och Hamburg. Staden med tre hjärtan<br />

(i stadsvapnet sedan Kristian IV) och stadens vision 2020<br />

är ”hemstaden, kunskapsstaden och upplevelsestaden”.

Arkitektoniskt är Rådhuset (med inredning av Stig<br />

Blomberg) och Stadsbiblioteket ett par pärlor. Gediget<br />

borgerligt styre sedan urminnes tid och relativt låg skatt.<br />

Man växer: 1.900 nya bostäder inom tre år, 547 nya företag<br />

under 2010, självklart huvudsakligen fåmansbolag.<br />

Vi hälsades varmt välkomna åter i augusti till Tall<br />

Ships Races med Halmstad som slutmål för denna imponerande<br />

seglingstävling,<br />

SÄL är livskvalitet!<br />

utropade SÄLs ordförande Barbro Westerholm i sitt hälsningsanförande.<br />

SÄL är ett betydelsefullt nätverk för äldre<br />

kolleger med vår stora<br />

livs- och yrkeserfarenhet<br />

och därmed värdefulla<br />

kompetens. Mötessamvaron<br />

är och förblir en<br />

grundbult men nu skärper<br />

SÄL också sin fackliga<br />

profil; vi är ju yrkesverksamma<br />

efter 65 på ett<br />

helt annat sätt än tidigare.<br />

Varje SÄL-möte är unikt<br />

och det senaste är alltid det bästa, programkvaliteten är<br />

alltid imponerande och man fyller på med värdefull kunskap.<br />

Reumatologins imponerande utveckling<br />

var sedan temat för de nästa två föredragen. Det f.d. sanatoriet<br />

Spenshult, ett par mil in i landet från Halmstad,<br />

är ju numera ett slags<br />

rikscentrum för reumatikervård,<br />

fr.a. reumakirurgi,<br />

så det var lägligt att ha<br />

med detta i programmet.<br />

Och en del Sälar har väl<br />

krämpor av reumanatur?<br />

Ingemar Pettersson har tidigare<br />

varit verksamhetschef<br />

vid Spenshult men<br />

hade nu kommit till oss<br />

från Skåne för att berätta<br />

om sin forskning inom<br />

”reumaepidemiologien”.<br />

Ingemar hade lite svårt<br />

att få igång Powerpointen<br />

(långsam dator), vilket påminde honom om att Hallandslandstinget<br />

är påfallande snålt och sannerligen inte<br />

köper nya datorer i onödan. Han lärde oss också hur SÄL<br />

låter på halländsk dialekt (med sina breda ä-n: <strong>Sveriges</strong><br />

Äktiva Läkare…). – Reumatiska sjukdomar är ett 80-tal<br />

skilda entiteter. I den svenska populationen är prevalensen<br />

av muskuloskeletala besvär ca 35 %. Chronic widespread<br />

pain har drygt 10 %. 1,3 % har fibromyalgi. 15-20<br />

% har ledsmärtor. 5 % har RA och 10-15 % har artros.<br />

Spondylartrit (f.d. Bechterews sjukdom) har 0,5 %. Vi<br />

har 25.000 nya fall/år av carpaltunnelsyndrom. Om vi<br />

inte visste det förut så handlar det alltså om folksjukdomar<br />

med svåra individuella lidanden och stora sjukvårds-<br />

och andra samhällskostnader.<br />

22<br />

Inom reumatologien har det skett en revolution både på<br />

den medicinska och den kirurgiska sidan. De biologiska<br />

läkemedlen (TNF-immunsuppression) gör underverk<br />

för en tredjedel av RA-patienterna och ger mycket god<br />

bättring för ytterligare en tredjedel. Multimodala behandlingsprinciper<br />

är framgångsrika. Men det är trist att<br />

reumavården är ojämlik med väsentliga skillnader mellan<br />

landstingen, för att inte tala om olika länder i världen.<br />

Reumakirurgin är nu en etablerad egen nisch med<br />

goda, ibland dramatiskt livskvalitetsförbättrande behandlingsresultat<br />

och om detta fick vi lära oss mycket av<br />

Birgitta Lagerkvist<br />

som har den enorma kompetensen att vara undersköterska,<br />

sjuksköterska och numera ortoped-handkirurgreumakirurg<br />

och huvudansvarig för reumakirurgin på<br />

Spenshult och med ett femtontal kolleger som (deltids)<br />

medverkande kirurger. Birgittas släktbakgrund med murar-<br />

och snickarhantverkare var nog inte heller så dumt<br />

för hennes kirurgiska skicklighet. Kvinnlig ortoped är ju<br />

fortfarande en utpräglad<br />

minoritetsposition (fast<br />

vår förbundsordförande<br />

är också ortoped). På tio<br />

år har den gruppen bara<br />

växt med 13. Och fördomarna<br />

finns ju. En av<br />

hennes västgötska patienter<br />

frågade Birgitta<br />

när hon presenterade sig<br />

”Doktorn kan la ´ inte va´<br />

ena ho? ”<br />

Birgitta menade att<br />

reumakirurgin är klart<br />

skild från ordinär ortopedi.<br />

Man ser till hela<br />

människan, ej blott t.ex.<br />

knäet. Svensk reumakirurgisk.<br />

förening har nu<br />

funnits i 26 år<br />

Vi fick se många patient- och operationsbilder. Steloperation<br />

av stortåns grundled är en standardoperation:<br />

man temporärstiftar och drar stiften efter tre veckor då<br />

kapseln läkt. Fotledsproteser har börjat komma. Ett sorgebarn<br />

är dock att många fortfarande får dåliga inlägg<br />

och skor. Lotusfötter är ovanligt i Sverige, men plattfotskirurgin<br />

är nog lite bortglömd. Vad gäller händer<br />

kan steloperation vara det rättaste för att möjliggöra stabil<br />

funktion för att t.ex. öppna dörrar, men bra proteser<br />

finns och kommer. Knäproteser är nu 14.000/år, fler än<br />

höftproteserna. Möjligen är de många knäproteserna en<br />

konsekvens av att man var för ivrig att ta bort menisker<br />

på 70-talet?. Vårdrelaterade infektioner är glädjande nog<br />

inget stort problem, Spenshult har bra statistik.<br />

Under den livliga frågestunden fick vi veta att keramik<br />

kommer som protesmaterial men titan-plast och rostfritt<br />

är fortfarande huvudlinjen. Man ska veta att sårläkningsprocesser<br />

förlångsammas av de biologiska läkemedlen.

Birgitta sammanfattade: en<br />

tredjedel av RA-patienterna<br />

”tar sin säng och går”<br />

tack vare de biologiska<br />

läkemedlen, en tredjedel<br />

blir rätt bra med medicinsk<br />

behandling och en tredjedel<br />

behöver och får i regel<br />

mycket förbättrad livskvalitet<br />

tack vare den moderna reumakirurgin.<br />

Begrundande dessa glädjande framsteg inom ett område<br />

där man kanske tyckte att ”inget hände” när Sälarna<br />

var Sylfare ägnade vi oss åt den socialt, men kanske också<br />

näringsmässigt, så viktiga<br />

Kaffepausen<br />

varifrån Bengt Göran fick använda alla sina röstresurser<br />

(han hade<br />

glömt trumpeten<br />

från<br />

Blåshjuden<br />

hemma) för att<br />

återkalla Sälarna<br />

till kongresshallen<br />

och föredraget<br />

om<br />

Hur mycket vaccin tål vi egentligen?<br />

Anders Lindberg, f.d. infektionsläkare i Halmstad, sakkunnig<br />

vid Socialstyrelsen och Smittskyddsinstitutet,<br />

bjöd på en myckenhet vaccinationshistoria och – framtid.<br />

I nuläget, där 98 % av barnen är vaccinerade enligt det<br />

offentliga programmet vid två års ålder, ingår vaccination<br />

mot nio sjukdomar, fler till vissa riskgrupper. Det<br />

trycks på att det redan nu borde vara åtskilligt fler (hepatit,<br />

vattkoppor t.ex.) och WHO anger att 80 vacciner<br />

är under utveckling. Beslut om vaccinationsprogram är<br />

en avvägning mellan allmänna vårdprioriteringar, immunologiska<br />

överväganden, interaktionsfrågor, ekologi,<br />

logistik, biverkningar, ekonomi och inte minst befolkningsacceptans.<br />

När debattörer ifrågasätter vissa vacciner bör man erinra<br />

sig att det inte var bättre förr – Anders visade bilden<br />

med järnlungebehandlingen av poliosjuka barn så sent<br />

som under 1950-talet. Näst efter rent vatten kommer<br />

vaccinationer som avgörande grund för god befolkningshälsa,<br />

enligt WHO.<br />

Smitttkoppor är utrotat (virus finns vid två laboratorier).<br />

Polio är fullt möjligt att utrota.<br />

Det började egentligen i Kina på 600-talet med variolation,<br />

som introducerades i Europa av Lady Montague<br />

1721, men Jenner startade kokoppningen 1796, som kom<br />

igång i Sverige redan 1801 och blev obligatorisk 1816,<br />

och resten är s.m.s. historia… Kuriosa: smallpox är ju<br />

smittkoppor, men vad är great pox? Jo, syfilis!<br />

På rubrikens fråga svarade Anders (förenklat) att vi<br />

med moderna renade vacciner inte får problem med vårt<br />

immunsystem. Vi exponeras ju för tusentals antigener<br />

dagligen och någon har räknat ut att 100.000 vacciner är<br />

fullt möjligt att ”tolerera”.<br />

23<br />

Anders såg tre<br />

utmaningar:<br />

vaccination<br />

kan bli offer<br />

för sin egen<br />

succé, desinformation<br />

från<br />

lobbygrupper<br />

och svårigheten<br />

att bedöma<br />

biverkningar<br />

(belyst av den<br />

aktuella svininfluensavaccinfrågan). I den livliga diskussionen<br />

menade Anders bl.a. att svenska myndigheter varit<br />

korrekta vid lanseringen av vaccinationen mot svininfluensan<br />

och ingalunda mörkat vad gäller biverkningsrisker.<br />

Men biverkningsfrågor och anknytande acceptansfrågor<br />

är svåra utmaningar för de smittskyddsansvariga.<br />

SÄL nedlagt! Men återuppstår…<br />

Så vidtog SÄLs årsmöte som omedelbart övergick i det<br />

konstituerande mötet för bildandet av ”nya” SÄL. Protokollet<br />

från detta (dessa) historiska möte(n) finns att läsa<br />

på sidan 18.<br />

Barbro Westerholm tackade för sig och hyllades, Nils<br />

Tryding blev den siste hedersledamoten i ”gamla” SÄL,<br />

Per Henrik Magnusson<br />

avtackades som skattmästare<br />

och Göran Wedenmark<br />

som sammankallande<br />

i valberedningen<br />

och SÄLs nyvalde ordförande<br />

Gunnar Sandberg<br />

tackade för förtroendet<br />

och framförde alla Sälars stora tack till Barbro för tio år<br />

som SÄLs energiska, plikttrogna och framgångsrika vice<br />

ordförande och ordförande.<br />

Efter ett så långt förmiddagspass var det alldeles nödvändigt<br />

med<br />

Lunchpaus<br />

Sälar är en matfrisk art (enligt en färsk vetenskaplig studie<br />

kan en säl med ögonbindel och hörselskydd känna sig<br />

fram till de fetaste fiskarna), men den tjänstvilliga per-

sonalen fyllde på faten så att vi mätta och belåtna kunde<br />

återvända till eftermiddagssessionen som inleddes med<br />

ett föredrag om<br />

Gula fläcken-sjukdomen. Finns det ljus i<br />

mörkret?<br />

Överläkaren vid ögonkliniken i Halmstad, Maria Jemt,<br />

gav oss en heltäckande översikt av detta alltmer omtalade<br />

ämne; även lekmän har hört talas om att det finns en torr<br />

och en våt form. Men gula fläcken, macula lutea med fovea<br />

för skarpseendet i mitten-botten, är egentligen röd,<br />

den uppfattas dock som gul vid obduktion. Patogenesen<br />

omfattar försämrad<br />

ämnesomsättning, färre<br />

pigmentceller och anhopning<br />

av avfallsprodukter –<br />

drusenbildning som slutar<br />

i atrofi.<br />

Riskfaktorer för utveckling<br />

av torr MD är ärftlighet<br />

(gäller egentligen alla<br />

ögonsjukdomar), hög ålder,<br />

rökning och mycket<br />

solljus (Cave Thailand!).<br />

Symtom är svårighet att<br />

läsa liten text, lätt krokseende och bortfall av enstaka<br />

bokstäver. Man kan bli rejält synskadad men brukar ändå<br />

klara sig i invanda miljöer; det perifera seendet finns ju<br />

kvar. Det finns ingen egentlig behandling, men prevention<br />

kan vara rökstopp, vettig användning av solglasögon<br />

och möjligen kosttillskott av typ antioxidantia (blåbär) –<br />

men evidensen är svag.<br />

15 % av patienter med torr MD utvecklar den våta<br />

formen då blodkärl växer in i macula med svullnad och<br />

blödning m.m. Drusen ger kronisk inflammation som<br />

leder till tilllväxtfaktorer (VEGF) och en slags circulus<br />

vitiosus. Symtom är bildförvrängning, suddigt seende<br />

centralt, suddig fläck, förändrat färgseende, kan utvecklas<br />

snabbt under dagar-veckor, kan missas om det är ensidigt.<br />

Egentest är att kolla hur man uppfattar ett rutigt<br />

mönster. – Det finns avancerade (och dyrbara..) undersökningsmetoder<br />

för diagnostiken, findiagnositik är av<br />

vikt för att välja behandlingsväg. Laser har använts länge,<br />

men kan ge skador i sig. Fotodynamisk terapi har mindre<br />

betydelse sedan man börjat med VEGF-hämmare<br />

genom lokal injektion. Det är en lindrande, inte botande<br />

behandling. Vid försämring försöker man igen. Det är<br />

önskvärt med tidigt insatt behandling. Nya läkemedel<br />

är under utveckling – men som ofta kan det bli mycket<br />

dyra läkemedel. Maria svarade snällt på publikens frågor<br />

– även från närvarande ögonprofessor…<br />

Ett annat hett debatterat ämne är<br />

Screening för och endovaskulär behandling<br />

av bukaortaaneurysm<br />

som belystes av överläkaren vid kirurgen i Halmstad, Peter<br />

Danielsson. Om diametern är > 3 cm föreligger aneurysm<br />

(tumregel: normal aorta är som tummen). Ofta bifynd<br />

vid bukrtg, ultraljud bäst för diagnostik, MR vid ruptur.<br />

Patogenes: bindväven bryts ned p.g.a. ärftlighet, ålder,<br />

24<br />

manligt kön, rökning, hypertoni<br />

(dvs ungefär de allmängiltiga<br />

riskfaktorerna<br />

här i livet…). Om < 5,5 cm<br />

är rupturrisken 1 %/år, om<br />

> 9 cm 50 %. Hardman har<br />

konstruerat ett preoperativt<br />

poängindex för operationsindikation.<br />

Ålder > 76<br />

år ger 1 poäng. Redan vid 3<br />

poäng är mortaliteten 100 %.<br />

Screeningfrågan är ju het, WHO-kriterierna är uppfyllda,<br />

men… 600 svenska män avlider p.g.a. brustet<br />

aortaaneurysm årligen. Prevalensen > 65 år är 1-2 %.<br />

Ultraljud är bra och enkel teknik, 700 behöver screenas<br />

för att undvika ett dödsfall. Återstår: hur bra är kirurgisk<br />

behandling, egentligen? Peter har en ganska konservativ<br />

hållning och hyllar exspektansens ädla konst. Intervention<br />

först vid > 5,5 cm, öppen operation eller endovaskulärt.<br />

Medicinsk behandling: absolut rökstopp, statiner,<br />

trombocythämmare, blodtryckskontroll, motion (denna<br />

universalmetod…). Endovaskulära metoden kom redan<br />

1987, verkar ha spritts långsamt, i Halmstad opererar<br />

man endovaskulärt sedan drygt ett år. Uppföljningar talar<br />

för samma 4-årsresultat som vid öppen kirurgi, men<br />

endo är väsentligt dyrare. Det var fascinerande att se<br />

bilderna på hur kirurgen monterar in nät och krokar i<br />

aorta, men komplikationer är läckage, stentmigration<br />

och –fraktur m.m.<br />

Det blev förstås frågor och diskussion och viss jämförelse<br />

med mammografi och eventuell allmän prostatacancerscreening,<br />

med som vanligt delade åsikter. Peters<br />

take home message var nog: återhållsamhet, skynda långsamt,<br />

risken hos icke-rökare för ruptur är liten.<br />

Så blev det dags för en paus från det medicinska programmet<br />

för att lyssna (och se fantastiska bilder) av informatören<br />

i <strong>Sveriges</strong> Ornitologiska Förening Anders Wirdhem<br />

i ämnet<br />

Fågellivet i Halland<br />

Omedelbart utanför kongresshallen går ju en av flyttfåglarnas<br />

”motorvägar” ut i Europa (via Skagen) och det<br />

mera specifika ämnet för Anders blev Fåglarnas fantastiska<br />

flyttning. Det finns tre flyttartyper: väderflyttarna<br />

(t.ex. tofsvipan och lövsångaren), datumflyttarna (reagerar<br />

på små förändringar i dagsljuset) och invasionsflyttarna<br />

(t.ex. sidensvansen som ibland saknar rönnbär<br />

och därför måste flytta från Tyskland till Spanien. Vissa<br />

stannfåglar kan också bli<br />

flyttfåglar (duvhök). Man<br />

flyttar i flock eller ensam,<br />

på dagen eller natten. Hur<br />

hittar man vägen? Solens<br />

ställning, stjärnhimlen,<br />

jordens magnetfält och på<br />

häckningsplatsen minnesbild<br />

av landskapet, infraljud,<br />

doftbilder. Svävflykt<br />

(från uppvindsområden) är<br />

energisnålt men långsamt.<br />

Aktiv flykt är energikrä-

vande men snabbt (70 km/tim)<br />

Ringmärkningsfynden ger viktig kunskap, Sverigemärkta<br />

återfinns i Nya Zeeland. Småfåglar flyger 5-15<br />

mil/dygn, större 5-25 . Rast 7-30 dagar, därefter 1 dags<br />

flykt. Långa etapper kräver mycket energi, dvs fettupplagring.<br />

För 400 mil krävs viktökning med 60 %, körsbär<br />

är förträfflig reskost. Även för fåglar gäller att vill man<br />

bli fet så ska man käka kolhydrater. Myrspov har flugit<br />

11.700 km på 9 dygn utan uppehåll, dubbelbeckasin från<br />

Norrland till Nigeria på 3 dygn (tack vare stark vind på<br />

5.000 meter).<br />

Det var en fascinerande föreläsning som nästan gjorde<br />

oss till medlemmar i ornitologföreningen. – Hur kan så<br />

små fågelhjärnor prestera så fantastisk flykt och flyttning<br />

när våra stora hjärnor …. här bet sig nog Bengt Göran<br />

lite i läppen när han tackade Anders med honungsburken.<br />

Lite medicinhistoria är brukligt vid SÄL-möten. Så även<br />

denna gång när påpassligt förra året var<br />

150-årsjubileum av Niels Finsens födelse<br />

Finsen blev Nobelpristagarre 1903 för ljusbehandlingen<br />

av hudtuberkulos. Sälarna Torsten Landberg (presentatör),<br />

Anders Biörklund och Bernt Ehinger samt Svend Aage Engelholm<br />

hade forskat sig in i ämnet. Hudmanifestationer (lupus<br />

vulgaris) fick 4 % av de tbc-drabbade. Lite söderut<br />

från Halmstad fanns Kronprinsessan Lovisas kustsanatorium<br />

för skrofulösa barn,<br />

1920 fick man där den<br />

första Finsenlampan, 22<br />

användes in på 1940-talet.<br />

Först i Sverige (1902) var<br />

S:t Göran i Stockholm.<br />

Finsens idéer utvecklades<br />

tillsammans med en vän<br />

som var elingenjör; det<br />

handlade ju om fokuserat<br />

bågljus. Det berömda Finseninstitutet<br />

i Köpenhamn<br />

kom 1901, finansierat av ett par konferens(!)råd. Man<br />

uppnådde 50 % klinisk läkning.<br />

Men 1943 tog det slut när Jörgen Lehmann tog fram<br />

PAS och trippelbehandlingen etablerades (vi Göteborgsmedicinare<br />

anser att Jörgen också borde haft Nobelpris).<br />

Nu var det högkvalitativa föreläsningsprogrammet slut<br />

och vi kunde genom t.ex. promenad i de vackra omgivningarna<br />

och det strålande vädret förbereda oss för kvällens<br />

Bankett<br />

då vi under fördrinken underhölls av den välljudande och<br />

stora blåsorkestern Åderlåtarna (till stora delar Halmstadsläkare)<br />

för att därefter begå en utmärkt trerätters<br />

med goda viner kring 29 bord med den konstverksvackra<br />

Västerhavsutsikten som fond och en färgsprakande solnedgång.<br />

Kockarna ropades in för att tackas för den goda<br />

maten.<br />

Stämningen bara steg och steg för att nå sin höjdpunktmed<br />

Laxbuggarnas dansuppvisning – bedårande barn<br />

och ungdomar<br />

som kunde<br />

rockdansa<br />

med sanslös<br />

vighet. Det<br />

ryckte nog i<br />

rock-tarmen<br />

på mången<br />

Säl, men artrosbesvär<br />

m.m. förhindrade väl att man bjöd upp någon av dess<br />

tjusiga ungdomar.<br />

Så talades det och tackades det och Barbro höjde organisationskommitten:<br />

Bengt Göran Hansson Bengt Börjesson<br />

Anders Lindberg, Einar Skarfors och Görel Östberg till skyarna<br />

och överlämnade den sedvanliga (tämligen symboliska)<br />

presenten. Och stafetten (dvs vandringssälen) gick<br />

vidare till Skövde, vars sammankallande Christer Franzén<br />

roade oss med den ultimata vårsången, dvs alla hittills<br />

kända vårsånger i en enda, men desto munvigare, vers.<br />

Men hade det Rundcrantzka historieförrådet sinat?<br />

Söndagsprogrammet<br />

bjöd på historisk stadsvandring och besök på Mjällby<br />

konstgård (Halmstadgruppen m.m.). Säkert mycket givande<br />

för dom som fick vara med. Men Sälbladets hänsynslöse<br />

redaktör kräver prompt manusleverans, så skri-<br />

benten nödgades ta första bussen till Halmstad C och<br />

vidare till hemorten – genom det mest vårvackra landskap<br />

som tänkas kan – för att producera denna text.<br />

Ja SÄL-mötet i Tylösand-Halmstad<br />

var verkligen ett ”härligt möte”!<br />

Vid tangentbordet: Lennart Rinder<br />

Vid kameralinsen: Ingvar Gustafson

SÄL-RESOR<br />

Rapport om<br />

Iguassufallen Brasilien<br />

Som framgår av årsmötesprotokollet är uppdraget som<br />

reseansvarig i SÄL för närvarande vakant p.g.a. sjukdom.<br />

Verksamheten och planeringen för närmast kommande<br />

resor fortsätter dock med hjälp av en liten grupp Sälar<br />

med Göran Wedenmark, Kerstin Strömland och Örjan<br />

Strannegård som tillförordnade ansvariga och i nära samarbete<br />

med respektive reseföretag.<br />

På vår hemsida www.slf.se/sal kommer aktuell information<br />

att ges fortlöpande.<br />

Resan till Baltikum blev dubblerad p.g.a. det stora intresset<br />

och genomfördes i maj 2011 med 90 mycket nöjda<br />

resenärer.<br />

Resan till Loiredalen är fulltecknad och kommer att genomföras<br />

26.09. – 1.10.2011.<br />

Brasilien 10-25 april 2012<br />

Den planerade resan till Brasilien i april 2012 har redan<br />

fått så många anmälningar att vi förutsätter att den blir<br />

av. Vi kommer att besöka några av de mest sevärda platserna<br />

i Brasilien, nämligen Rio de Janeiro, Iguassufallen,<br />

Manaus i Amazonas med besök på operan, som då<br />

har operafestival. Därifrån går färden till den ekologiska<br />

Amazonas Lodge. Därefter besök i Salvador, som var<br />

Brasiliens första huvudstad och numera är ett världsarv<br />

med många gamla byggnader kvar. Därifrån går hemresan<br />

till Sverige. Om man vill, kan man byta ut eller utöka<br />

något av resmålen, t.ex. avsluta resan med bad i Salvador<br />

i st. för besök i Amazonas eller kanske bese huvudstaden<br />

Brasilia. Anmälan sker senast 31.10.2011 till Brasilienexperten<br />

AB. tel. 08-20 88 75.<br />

Se mera på www.brasilienexperten.se.<br />

Kerstin Strömland svarar på frågor på adress<br />

kerstin.stromland@telia.com<br />

Program för resan finns tillsammans med detta nummer<br />

av <strong>SÄLbladet</strong>.<br />

Normandie hösten 2012<br />

Vi håller på att planera en resa till Normandie för att besöka<br />

trädgårdar och intressanta platser som t.ex Bayeux<br />

med den berömda ”Drottning Matildas tapet” och Omaha<br />

Beach, där delar av den allierade armén landsteg 1944.<br />

Cambridge-Oxford 2013?<br />

En idé finns om en resa till dessa mål. Vi återkommer<br />

med information.<br />

Vi mottar tacksamt förslag om nya resmål.<br />

Ta kontakt med någon av oss.<br />

Göran Wedenmark wedenbritt@hotmail.com<br />

Örjan Strannegård orjan.strannegard@microbio.gu.se<br />

Kerstin Strömland kerstin.stromland@telia.com

Sälkryss nr 47<br />

VADDÅDÅ?<br />

Det finns mycket<br />

att vara rädd för<br />

här i världen.<br />

Men vad fruktar<br />

man om man<br />

lider av:<br />

1)keraunofobi,<br />

2)hodofobi,<br />

3)aikmofobi,<br />

4)ailurofobi<br />

<br />

KUNDE<br />

FÖRLEDA<br />

LEDA<br />

CHOCKE-<br />

RANDE<br />

LÄR<br />

LÄRLING<br />

ORT<br />

I<br />

SJÖN<br />

VAKNA<br />

ANTYDER<br />

FORT-<br />

SÄTTNING<br />

KANON<br />

KAN<br />

HÄNGA<br />

I LUFTEN,<br />

ETT SLAG<br />

GÅ<br />

I<br />

VÅGOR<br />

Sälkryss nr 47<br />

Lösningen insändes till:<br />

Ingvar Gustafson, Storängsgatan 3a,<br />

352 36 Växjö<br />

senast 1 oktober 2011<br />

Insänt av:<br />

BÄR<br />

SÅDANA<br />

PÅ BAL<br />

STAR<br />

BESTÄM-<br />

MER<br />

ÅTER-<br />

FÖDELSEN<br />

FÖR TILLFÄLLET I VILA<br />

<br />

<br />

STOPP<br />

ÄR<br />

BESTÄMD<br />

TID<br />

SMÄRT-<br />

SAMT<br />

MILT<br />

”BOR UNDER<br />

LILJE-<br />

KULLAR”<br />

BENÄGEN<br />

FÖR<br />

KLAPPAR<br />

STOR<br />

RUNT<br />

I<br />

TEXTEN<br />

TOPP I<br />

TOPOGRAFIN<br />

INTOG ROM<br />

410<br />

VEM DÅ DÅ?<br />

Jag vet, din dikt man förevitat<br />

Den där, som kallas tendens<br />

Då skalden, narrad av sitt hjärta<br />

Beträder verklighetens gräns<br />

Så skrev Carl Snoilsky om sin vän<br />

regementsläkaren Carl Anton<br />

Wetterberg. Vilket var hans<br />

nom de plume?<br />

HÄR<br />

DRIVER<br />

OFTA<br />

SPELARE<br />

RÄTT<br />

DÅLIGT<br />

Namn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .<br />

Adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .<br />

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .<br />

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .<br />

<br />

ORNA-<br />

MENT I<br />

FLOD-<br />

FORM<br />

HAR<br />

DJUR<br />

I BUR<br />

TID ÄR<br />

DET DÅ<br />

54 SOM<br />

VARANDE<br />

PAKT<br />

ÖKÄND<br />

INRE<br />

LEDNING<br />

GIVANDE<br />

LUKTAR<br />

MODI-<br />

FIERAT<br />

SYRE<br />

ÖVER-<br />

LAGT<br />

STRÅL-<br />

SKYDD<br />

TECKEN TA NÄR-<br />

FÖR<br />

SITT MASTE<br />

OMVÄNDA VÄGEN<br />

MÄNGDER<br />

AV BÅDE<br />

VÅTT OCH<br />

TORRT<br />

HETTA<br />

I<br />

UT-<br />

FÖRANDET<br />

MEST FÖR<br />

FOLK-<br />

LIVSFORSK-<br />

NING FÖRR<br />

BRA BETYG<br />

VID<br />

OCH<br />

GANSKA<br />

TÄTT<br />

DESS-<br />

UTOM<br />

CHOSER<br />

OCH<br />

POSER<br />

TAL I TAL<br />

POE-<br />

TENS<br />

PANNA<br />

MATTA<br />

Vi gratulerar<br />

följande vinnare:<br />

Margaretha Jonson<br />

Süsskind, Stockholm<br />

Anna-Britt Ling,<br />

Helsingborg<br />

Hans Kollberg,<br />

Uppsala<br />

27<br />

BRUKAS<br />

SOM LIK-<br />

RIKTARE<br />

BLEV FILE-<br />

MON OCH<br />

BAUKIS<br />

HELADE<br />

UPPÅT<br />

OCH DÄR<br />

SKOGEN<br />

GLESNAR<br />

SAKNAR<br />

TAKT-<br />

LÖS<br />

INTE AV BÄSTA SORT<br />

BOK-<br />

TRYCKAR-<br />

MÄRKE<br />

BRUKAR<br />

LODARE<br />

FEST-<br />

FIXARE<br />

RYKANDE<br />

AKTUELL<br />

INGA I<br />

NEW YORK<br />

UPP-<br />

HÖJT<br />

ORDINA-<br />

TANS AXEL<br />

FÖLJER<br />

OFTA<br />

DÄRFÖR<br />

MÖTER<br />

SPANSK<br />

TJUR-<br />

FÄKTARE<br />

ETT<br />

RIKTIGT<br />

FRUN-<br />

TIMMER<br />

Rätt lösning för Sälkryss 46

SISTA SIDAN<br />

Redaktionen presenterar stolt<br />

<strong>SÄLbladet</strong>s nya (möjligen något intermittenta) avdelning<br />

SÄLSPORT<br />

och har den fantastiska glädjen att toppa avdelningen med en världsnyhet:<br />

Säl gjorde hole-in-one!<br />

under SÄL-golfkampen vid SÄLs vår-årsmöte i Tylösand. Inför de häpna blickarna från medspelarna<br />

Maths Berlin och Claes Göran Cederberg, som på bilden nedan flankerar turneringssegraren<br />

och ett-slags-hålaren, rullade en Wilson Staff snällt i koppen på hål 7 på Halmstads GK, Norra<br />

banan, ditskickad från röd tee 142 meter av en King Cobra Baffler 20°, hanterad av<br />

Halvor Möller, 81, Malmö.<br />

Det fick bli skickebud (värden Bengt Göran<br />

Hansson) efter den traditionella champagnen<br />

Halvor lär ha beställt Pol Roger 1985 – bästa<br />

champagnen enligt Winston C., speciellt när<br />

den är torr, kall och gratis.<br />

<strong>SÄLbladet</strong> gratulerar den stolte golfaren (det är<br />

få som får uppleva hole-in-one även under ett<br />

långt golfarliv) och frågar Halvor om de fortsatta<br />

golfplanerna. ”Jag ser fram emot inbjudningar<br />

till Masters, US Open och Ryder Cup.<br />

Det vore faktiskt kul att få prova den gröna<br />

kavajen på Augustabanan, som nog passar bra<br />

för min kapacitet” säger Halvor blygsamt och<br />

skyndar vidare till nästa utslagsplats. Eller var<br />

det till baren?<br />

Traditionellt bjöd vårmötet även på en tennisturnering<br />

Ovan ses den sportiga gruppen ”13 vid nätet”<br />

från tennisturneringen. Managern<br />

Bengt Börjesson står längst till vänster och<br />

segrarinnan i mixedturneringen Ann-Margret<br />

Bergstad i mitten (lila tröja). Den tilltänkte<br />

partnern Matts Mattsson fick till följd<br />

av skada kasta in handduken och bli fotograf<br />

i stället, medan reserven – den inhoppande<br />

partnern Arnold Gustafsson snett bakom t.h.<br />

- tillsammans med Ann-Margret fick njuta<br />

segerns sötma. Observera att Jan Lagergren<br />

från Lund längst till höger verkar vara den<br />

ende som tillämpar ett slags tvåhandsfattning.

logo

products

Resources

Company

Terms of service
Privacy policy
Cookie policy
Cookie settings
Imprint
Change language
Made with love in Switzerland
© 2024 Yumpu.com all rights reserved

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!