här - Svenska Djurhälsovården

Svenska Djurhälsovårdens 

verksamhet 2012

www.svdhv.se 

2 

Innehåll 

Fårhälsovården ..............................................................................................................4 

Grishälsovården .............................................................................................................6 

Nöthälsovården ............................................................................................................ 8 

Svenska Djurbönders Smittskyddskontroll ................................................................10 

Obduktionsverksamheten ........................................................................................... 11 

Klövkontrollen .............................................................................................................12 

VTEC/EHEC ................................................................................................................13 

Paratuberkulos – kontroll- och övervakningsprogram .............................................14 

Svarmpat ......................................................................................................................15 

Tuberkulos hos hägnad hjort ......................................................................................16 

Maedi-Visna-programmet ...........................................................................................18 

Hälsovården för kameldjur .........................................................................................19 

Renhälsovården .......................................................................................................... 20 

Biosäkerhetsprogram för gris och får – Smittsäkrad besättning ...............................21 

PRRS och AD .............................................................................................................. 22 

Rådgivning och utredning – när du behöver det! ...................................................... 24

Sten-Olof Dimander 

”Friska djur i en sund och lönsam djurhållning 

där vår kompetens blir din förtjänst” 

Utgångspunkten för mig som vd är att Svenska Djurhälsovården 

i alla lägen ska ägna sig åt djurhälsofrågor 

som är relevanta för svensk uppfödning, såväl 

för den enskilde som för kollektivet. Företaget har 

därför som verksamhetsidé att på ett så professionellt 

och effektivt sätt som möjligt producera den djurhälsovård 

som Sveriges bönder, bransch och staten 

efterfrågar. Vi har valt att sammanfatta detta genom 

mottot: Friska djur i en sund och lönsam djurhållning 

där vår kompetens blir din förtjänst. 

Även om grunden i vår verksamhet är att det är 

bättre att förebygga djurhälsoproblem än att bekämpa 

dem så backar vi inte för att ta ansvar om något akut 

inträffar eller då helt nya utmaningar dyker upp. 

Under 2012 har Schmallenberg varit ett bra exempel 

på en helt ny utmaning som vi engagerat oss i. 

Svenska Djurhälsovårdens verksamhet 2012 innehåller 

korta beskrivningar av det vi arbetat med under 

året. Bredden i verksamheten är som du kommer att 

märka stor och aktiviteterna många. 

För respektive program inleds beskrivningen med 

fokusfrågor som varit aktuella 2012. Det är aktivitetsområden 

som vi ägnat särskild uppmärksamhet 

under året och ska tillsammans med den korta 

texten ses som exempel på vad vi arbetat med 2012 

snarare än en heltäckande redovisning. Du som är 

extra intresserad av något program hänvisas till vår 

webbplats eller direkt till programansvarig. 

Ett par områden vill jag poängtera särskilt för 2012. 

Det ena är antibiotikaresistens där Svenska Djurhäl- 

sovården i samarbete med SVA sedan flera år tillbaka 

driver programmet Svarmpat. Genom Svarmpat görs 

det möjligt att arbeta heltäckande med frågor om 

antibiotikaresistens. I målet med Svarmpat ingår 

att upprätthålla en kompetensbas, säkra tillgång till 

fräscha data om hur resistensläget ser ut för de bakterier 

som orsakar sjukdom hos djur och inte minst 

att förmedla kunskap om hur vi bibehåller vårt goda 

resistensläge. 

Det andra är arbetet med ett nytt generellt förebyggande 

smittskyddsprogram för gris – Smittsäkrad besättning 

– som ska ersätta dagens salmonellaprogram. 

Sist men inte minst. Mina medarbetare är Svenska 

Djurhälsovårdens största tillgång. Personalen består 

av djurhälsoveterinärer som är experter inom sina 

respektive områden, liksom programansvariga för 

övervaknings-, kontroll- och bekämpningsprogram. 

För att kärnverksamheten ska fungera effektivt har vi 

kompetent administrativt stöd genom våra assistenter, 

HR-ansvarig och controller. 

Avslutningsvis vill jag och hela företaget rikta ett 

stort tack till Jordbruksverket för anslagsmedel till 

flera av programmen. 

Med detta önskar jag och mina medarbetare god 

läsning! 

Sten-Olof Dimander – VD 

3

www.svdhv.se 

Fårhälsovården 

Fokusfrågor under 2012 

• Rådgivning och strategier för 

stora leverflundran. 

• Riktlinjer för framtida 

antibiotikapolicy. 

En fårhälsovård för hEla svErigE 

Fårhälsovården är den del av Svenska Djurhälsovården 

som arbetar med förebyggande djurhälsovård för lammuppfödningen 

i hela Sverige. Under 2012 har vi varit 

åtta personer som helt eller delvis arbetat som fårhälsoveterinär. 

Dessutom samarbetar vi med externa veterinärer 

som utför uppdrag för Fårhälsovårdens räkning. 

gott hälsolägE i svEnsk fåruppfödning 

Fårhälsovården erbjuder förebyggande hälsovård och 

rådgivning till landets lammproducenter. Anslutna 

besättningar har tillgång till landets främsta experter 

på fårhälsa. 

Frågor av både hälso- och välfärdskaraktär kan genom 

Fårhälsovårdens arbete diskuteras mellan myndigheter 

och näring, där vi oftast är både initiativtagare och 

pådrivare. Detta är ett effektivt arbetssätt som ofta 

benämns ”den svenska modellen”. Modellen bygger 

på tydliga roller och delad finansiering mellan stat 

och näring. 

Snabbt agerande vid hälsostörningar utmärker Fårhälsovården, 

både i den enskilda besättningen och på 

4 

• Småskaliga slakterier och 

kalibrering av koder för sjuk- 

domsregistreringar vid slakt. 

• Djurvälfärdsersättning. 

nationell nivå. Vi kan snabbt ta fram strategier som är 

till nytta för alla lammproducenter. Ett exempel på detta 

är Fårhälsovårdens arbete med strategier för behandling 

av stora leverflundran. 

pakEt mEd förEbyggandE djurhälsovård 

för svEnsk lammproduktion 

Vår basservice kallas Lilla paketet och omfattar telefon- 

rådgivning, subventionerade obduktioner, två träckprover 

för parasitologisk analys samt tidningen Djurhälsonytt. 

I Stora paketet tillkommer ett årligt besättningsbesök. 

Fårhälsoprogrammet, som lanserades 2012, 

omfattar servicen i Lilla paketet samt analys av produktions- 

och hälsodata som hämtas från Svenska Fåravelsförbundets 

datorprogram ”Elitlamm”. Efter analys av 

besättningens hälsodata erbjuds ett besättningsbesök 

där en hälsoplan tas fram. 

stora lEvErflundran Ett av 

fårhälsovårdEns många projEkt 

En viktig del av Fårhälsovårdens arbete är deltagande i 

olika projekt. Oftast initieras frågeställningen av ett aktuellt 

ämne från fältet. Under 2012 har vi arbetat med att ta 

fram riktlinjer för behandling av stora leverflundran.

Per Beskow, djurhälsoveterinär, Linköping 

I projektet om stora leverflundran ingick att besöka närmare 

trettio av landets småskaliga slakterier. Vid samtliga 

slakterier, inklusive de småskaliga, görs bedömning 

och registrering av sjukdomar som upptäcks vid slakt, 

exempelvis fynd av stora leverflundran. Dock är det inte 

alltid som dessa uppgifter förs vidare till uppfödarna. 

Vid våra besök informerade vi därför om vikten att 

vidareförmedla uppgifter till lammproducenterna om 

stora leverflundran och andra sjukdomsregistreringar 

som görs vid slakt. 

Vi har även medverkat i två projekt finansierade av 

Stiftelsen Lantbruksforskning. Det ena projektet handlade 

om hur stora leverflundran uppträder på svensk 

betesmark och det andra om fästingburna sjukdomar. 

fårhälsovårdEn tar ansvar för frågor 

som alla drar nytta av 

Fårhälsovården arbetar med frågor som rör hela fårnäringen. 

Genom vårt breda kontaktnät fungerar vi ofta 

som en länk mellan myndigheter och näring i frågor 

som rör fårhälsa. Ett exempel på detta är att vi har lagt 

stora resurser på att tillsammans med LRF, Jordbruksverket 

och Fåravelsförbundet ta fram ett system för 

djurvälfärdsersättning, den så kallade ”tackpengen”. 

Ulrika König, djurhälsoveterinär, Uppsala 

Andra frågor som alla har nytta av genom Fårhälsovården 

är arbetet med djurskyddsdeklaration för får 

och information om Schmallenbergvirus. Efterfrågan på 

information om Schmallenberg var mycket stor under 

hösten och vintern 2012. 

kursEr, utbildning och information 

Tidningen Djurhälsonytt är en viktig informationskanal 

för Fårhälsovården. Genom denna och riktade utskick 

till våra medlemmar når vi över tvåtusen fårägare. Vi 

skriver även i varje nummer av tidningen Fårskötsel 

och medverkar i andra branschtidningar. 

Fårhälsovården har även en omfattande och uppskattad 

kursverksamhet. Exempelvis håller vi kurser 

för lammproducenter i lamningshjälp, lammöverlevnad, 

smittskydd, parasiter och villkorad läkemedelsanvändning. 

Kurser hålls även för Svenska Blå Stjärnan, veterinärstudenter 

och andra intressenter. Vi medverkar i 

Jordbruksverkets referensgrupp för får och i andra 

sammanhang där vår kunskap om fårhälsa efterfrågas. 

Medverkan sker också vid tre baggauktioner och Svenska 

Fåravelsförbundets Riksstämma. Genom hemsidan har 

vi försäljning av informationsfilmer om lamningshjälp, 

hull och semin. 

5

www.svdhv.se 

Grishälsovården 


• Vidmakthållande av ett gott hälso- 

läge i svensk grisuppfödning. 

• FoU-projekt kring App-infektio- 

ner hos slaktgrisar och diarréer 

hos spädgrisar. 

• Ansvarsfull läkemedelsanvänd- 

ning mot antibiotikaresistens. 

En grishälsovård för hEla svErigE 

Grishälsovården är den del av Svenska Djurhälsovården 

som arbetar med förebyggande grishälsovård i hela 

Sverige. Med det förebyggande djurhälsoarbetet i grunden 

arbetar vi även i ökad omfattning även som besättningsveterinär 

med ansvar för villkorad läkemedelsanvändning. 

Under 2012 har vi varit 15 personer som helt 

eller delvis arbetat som grishälsoveterinär. 

fortsatt hälsolägE i världsklass 

Hälsoläget, djurvälfärden och biosäkerheten gör framsteg 

i de svenska grisbesättningarna. Dock finns det 

alltid utrymme för förbättringar. Avelsframsteg och nytt 

genetiskt material bedömer vi kommer att öka behovet 

av anpassad rådgivning för ökad spädgrisöverlevnad. 

Antalet grisbesättningar fortsätter att minska. Få nyoch 

ombyggnationer har skett under året trots förbättrad 

lönsamhet. Marknadsutvecklingen med fler hälsokon- 

6 

• Olika hälsokontrollorganisationer 

ökar behovet av uppföljning. 

• Utbildning i smärtfri kastration 

och säker injektionsteknik mot 

galtlukt. 

trollorganisationer innebär att vi inte längre har samma 

möjlighet att helhetsbedöma hälsoläget i landets grisbesättningar. 

Det är här mycket viktigt att Jordbruksverket 

tillsammans med länsstyrelserna avsätter resurser för att 

följa upp aktörernas verksamhet. Risken är annars att 

syftet med regelverket för hälsokontroll av husdjur inte 

uppnås och därmed förlorar i legitimitet. Ansträngningar 

från Grishälsovårdens sida om att hitta en lösning för 

samsyn och samordning i viktiga djurhälsofrågor har 

hittills varit fruktlösa. 

livdjursbEsättningarna och 

suggpoolErna är nyckElbEsättningar 

Nationell täckning är en självklarhet för Svenska Djurhälsovården. 

Vi är marknadsledare där cirka 80 procent 

av landets slaktade grisar kommer från besättningar som 

är anslutna till Svenska Djurhälsovården. 

Basen för hälsoövervakningen är gårdsbesök. Besättningarna 

besöks minst en gång under året för hälsokon-

troll och rådgivning. Vid besöken genomförs en klinisk 

bedömning av djurhälsa, djurvälfärd och skötsel. Analys 

och genomgång av besättningarnas sjukdomsregistreringar 

vid slakt sker minst en gång per kvartal. 

Livdjursbesättningar och suggpooler utgör nyckelbesättningar 

ur ett hälsoperspektiv. Provtagning sker 

därför två gånger per år inom olika certifierings- och 

kontrollprogram. Under 2012 var alla dessa analyserade 

prover negativa. Särskild uppmärksamhet riktades 

också mot dessa besättningars smittskyddsrutiner, 

vaccinationsprogram samt det frivilliga förebyggande 

salmonellakontrollprogrammet. 

EnhEtligt arbEtssätt och praktiska 

försök för ny kunskap 

I samband med besättningsbesök och kursverksamhet 

arbetar grishälsovården på ett enhetligt och systematiskt 

sätt där vi genom förebyggande hälsovård och 

profylaxprogram har som mål att minska antibiotikaanvändningen 

i grisbesättningar. I detta arbete ingår 

till exempel att använda lämpliga antibiotika på rätt 

sätt. På så sätt minskar risken för utveckling av motståndskraftiga 

bakterier. Ett nytt verktyg för att arbeta 

kvalitetssäkrat med läkemedelsanvändningen på besättningsnivå 

är datorprogrammet MedWin. 

Tyngdpunkten i hälsokontrollarbetet i fält har under 

senare år legat på aktiviteter som rör djurskydd och 

djurvälfärd. Ett exempel på projekt som Grishälsovården 

driver inom området djurvälfärd är strategisk 

halmning i anslutning till grisning. Syfte är att utvärdera 

detta som ett sätt att öka smågrisöverlevnad och 

förbättra sugg- och smågrishälsan. 

Vi ansvarar för insamling av data och bearbetning 

av sjukdomsregistreringar som görs vid slakt. Dessa 

data samlas in löpande från slakterierna och ger viktig 

information om hälsoläget hos svenska grisar, inte bara 

på besättningsnivå, utan också på riksnivå. Sjukdomsregistreringarna 

har ofta använts som underlag för att 

dokumentera Sveriges hälsoläge hos grisar. 

Benedicta Molander, djurhälsoveterinär, Staffanstorp 

De årliga sammanställningar av sjukdomsanmärkningarna 

som gjorts visar att andelen anmärkningar mer än 

halverats under de 20 år som datainsamlingen pågått. 

Detta system är nu under vidareutveckling för att kunna 

ge oss ännu bättre och faktabaserat underlag för ett riktat 

och rätt prioriterat djurhälso- och djurskyddsarbete. 


Behovet av information och utbildning inom grisproduktionen 

är aldrig sinande. Vi håller exempelvis kurser 

i lokalbedövningsteknik vid kastrering och säker injektionsteknik 

vid vaccination mot galtlukt liksom villkorad 

läkemedelsanvändning, så kallad D9-kurser, 

samt seminkurser. 

Tidningen Djurhälsonytt, informationsbroschyrer 

och direktutskick till anslutna besättningar är viktiga 

informationskanaler. En informationsbroschyr om hur 

svensk grisuppfödning kan behållas PRRS-fri har tagits 

fram liksom ett informationsblad på olika främmande 

språk om smittskyddsregler vid arbete eller besök 

på grisgårdar. Detta är föranlett av att allt flera grisgårdar 

anställer personal från exempelvis Litauen, 

Ryssland, Ukraina och Polen. 

Utbildningsinsatser för ökad djurvälfärd har varit omfattande 

under 2012. Utöver att alla smågrisar idag 

får smärtlindring i samband med kastrering har ca trehundra 

grisskötare utbildats i att lägga bedövning vid 

kastrering och att vaccinera säkert vid vaccination 

mot galtlukt. 

7

www.svdhv.se 

Nöthälsovården 


• Rådgivning till producenter av 

nötkött genom våra paket. 

• Ansvarsfull antibiotikaanvändning 

med gemensamma riktlinjer och 

kunskapsspridning. 

• Godkännande av kontrollpro- 

grammet ”Utegångsdjur utan 

ligghall, nötkreatur”. 

En nöthälsovård för hEla svErigE 

Nöthälsovården är den del av Svenska Djurhälsovården 

som arbetar med förebyggande djurhälsovård för kalvar, 

specialiserad slaktnötsuppfödning och dikoproduktion 

i hela Sverige. Under 2012 har vi varit sex personer som 

helt eller delvis arbetar som nöthälsoveterinär. Dessutom 

samarbetar vi med externa veterinärer som utför 

uppdrag för nöthälsovårdens räkning. 

stabilt hälsolägE i svEnsk 

nötkrEatursuppfödning 

Djurhälsoläget inom svensk nötköttsproduktion bedöms 

vara fortsatt stabilt. Under 2012 har vi arbetat särskilt 

med den lunginflammationsorsakande bakterien Mycoplasma 

bovis, stora leverflundran och den nya virussjukdomen 

Schmallenberg. 

8 

• Viktiga/ökande hälsoproblem 

som stora leverflundran och 

lunginflammationsbakterien 

Mycoplasma bovis för bättre 

kunskap hos uppfödarna. 

• Den nya virussjukdomen 

Schmallenberg. 

pakEt mEd förEbyggandE djurhälsovård 

för svEnsk nötköttsproduktion 

Nöthälsovården bedriver hälsovård för nötkreatur med 

särskilt fokus på kalv- och ungdjurshälsa. Hälsovården 

erbjuds i form av två olika så kallade paket. Det Lilla 

paketet omfattar telefonrådgivning, viss sjukdomsdiagnostik 

samt information via tidningen Djurhälsonytt. 

De som ansluter sig till det Stora paketet erbjuds därutöver 

ett årligt besättningsbesök. 

Trenden är att antalet anslutna besättningar stadigt 

ökar och 2012 var drygt 1200 besättningar anslutna. 

Viktiga hälsofrågor är lunginflammationer och magtarmstörningar, 

framför allt hos kalvar. Hos äldre djur 

är klöv- och bensjukdomar ett område där vi fortsatt 

ser ett behov av ökad kunskap.

EhovEt av förEbyggandE djurhälsovård 

för nötkrEatur ökar stadigt 

Behovet av systematisk förebyggande djurhälsovård för 

nötkreatur som hålls för nötköttsproduktion ökar. Efterfrågan 

på Svenska Djurhälsovårdens traditionella verksamhet 

inom Nöthälsovården som bygger på rådgivning 

och kompetensstöd till slaktnöt- och dikobesättningar 

har vuxit stadigt under flera år. 

Nya produktionsformer behöver följas systematiskt för 

att tidigt fånga upp eventuella problemområden och utifrån 

detta anpassa rådgivningen, ofta i samverkan med 

expertis. Som exempel under 2012 kan nämnas stora 

leverflundran och den lunginflammationsorsakande 

bakterien Mycoplasma bovis. För att arbeta med stora 

leverflundran bildades under 2012 en arbetsgrupp med 

både experter, parasitologer och kliniskt verksamma 

veterinärer. 

Nöthälsovården är helt enkelt en viktig länk mellan fältet 

och expertis – ”från stallgolv till universitet – och tillbaka”. 

förEtagsdoktorand för bättrE 

kalvhälsovård i mjölkkobEsättningar 

Nöthälsovårdens traditionella verksamhet har de 

senaste åren kompletterats med rådgivning och kompetensstöd 

om kalvhälsa i större mjölkkobesättningar. 

Genom en företagsdoktorand i samarbete med SLU 

drivs ett doktorandprojekt med inriktning på kalvhälsa 

i mjölkkobesättningar. 

nytt smittskyddsprogram och 

ny antibiotikapolicy 

Nöthälsovården ingår i Svensk Mjölks projektgrupp för 

utarbetandet av ett nytt smittskyddsprogram för nötkreatur. 

Behov av att förmedla kunskap om salmonella 

är ständigt aktuellt, liksom stöd till drabbade djurägare. 

Vår kompetens kommer också till nytta i arbetet med 

strategier mot salmonella som bedrivs av berörda 

myndigheter. 

Malin Bengtsson, djurhälsoveterinär, Linköping 

Det finns behov av att utveckla system för nyckeltal 

både på besättningsnivå och för statistik. Ett särskilt 

viktigt system är här den sammanställning och analys 

som görs av de sjukdomsanmärkningar som registreras 

vid slakt. 

Nöthälsovården är aktiv inom programmet som rör 

frågor om antibiotikaresistens hos sjukdomsframkallande 

bakterier (se även under programmet Svarmpat). 

Den policy för användning av antibiotika som har tagits 

fram har under 2012 fått en bred spridning till kliniskt 

verksamma veterinärer genom en serie kurser på temat 

”Strategisk antibiotikaanvändning”. 

kontrollprogram för utEdrift av nöt 

vintErtid och djurhälsovård för bison 

Sedan några år tillbaka har Nöthälsovården avsatt 

resurser för djurslaget bison. Bison är en relativt ny 

djurhållningsform med specifika frågeställningar kring 

djurhälsa, till exempel parasiter. 

Det kontrollprogram för utegångsdjur som utarbetats 

under flera år har godkänts av Jordbruksverket. 


Tidningen Djurhälsonytt innehåller artiklar om aktuella 

frågor som även läggs ut fritt på vår hemsida. Informationsspridning 

sker även genom andra tidskrifter riktade 

till djurägare och/eller veterinärer. Nöthälsovården 

medverkar till exempel i varje nummer av tidningen 

Nötkött. 

Nöthälsovården medverkar vid flera olika typer av 

utbildningsverksamheter riktade till olika målgrupper. 

Under 2012 har medverkan skett vid kurser riktade 

till djurägare omkring bland annat kalvhälsa, smittskydd, 

parasiter samt villkorad läkemedelsanvändning. 

Föreläsningar om hälsofrågor har även hållits för bland 

andra veterinärer i Sverige och Finland, Svenska Blå 

Stjärnan och veterinärstudenter. 

9

Svenska Djurbönders 

Smittskyddskontroll 


• Förankring av SDS verksamhet 

inom näringen. 

• SDS rustat för morgondagens 

utmaningar. 

sds jobbar för smittskydd till nytta 

för alla uppfödarE 

Frihet från djursmittor är något som alla Sveriges 

lantbrukare drar nytta av. Genom SDS har kött- och 

mjölknäringen en gemensam funktion för importkontroll 

som har fungerat mycket väl alltsedan EU-medlemskapet 

1995. 

Under 2012 har mycket av SDS arbete handlat om att 

stärka SDS roll som lantbruksnäringens självklara aktör 

när det gäller smittskydd för säkra importer. Näringens 

behov av ny genetik för att kunna utvecklas och hävda 

sig i konkurrensen med andra länder är en viktig fråga. 

Här har SDS att balansera importkraven som ställs mot 

nyttan för näringen av att genomföra importerna. 

sEminarium mEd brEd rEprEsEntation 

och förnyat stöd 

I november anordnade SDS ett seminarium med temat 

”Svenskt smittskydd – en gemensam målbild för Sverige”. 

Deltagarna bestod av en bred representation för svensk 

djurhälsa, från lantbrukare till myndigheter och departement. 

Svensk lantbruksnäring gav sitt uttalade stöd 

till SDS arbete och man enades om att samarbeta ännu 

närmare för att stärka SDS roll som ett viktigt komplement 

till myndigheternas arbete för att bevara Sverige 

fritt från allvarliga djursjukdomar. 

10 

www.svdhv.se 

• Gemensam målbild för det 

svenska smittskyddet. 

• Antibiotikaresistens. 

antibiotikarEsistEns Ett stort hot 

Att antibiotikaresistenta bakterier är ett ökande problem 

även i våra grannländer blev tydligt i samband med 

en planerad import av danska avelsgaltar. Enligt SDS 

rekommendationer testades besättningen för MRSA 

(meticillinresistenta Staphylococcus aureus) och 

befanns vara smittad. Importen planerades om till att 

omfatta sperma istället för levande djur men händelsen 

har aktualiserat frågan och lett till värdefulla diskussioner 

mellan SDS, svensk grisnäring och myndigheter om hur 

problemet bör hanteras. 

sds rEdo för morgondagEns utmaningar 

Nya djurhälsohot kommer ständigt att uppstå i vår omvärld. 

Genom SDS har den svenska djuruppfödningen en 

funktion för att så långt som möjligt förebygga att smittor 

förs in i landet via importer. Hittills har SDS lyckats 

väl i sitt uppdrag att bevara det svenska djurhälsoläget. 

Detta utgör däremot ingen garanti för att så är fallet 

imorgon. För fortsatt framgång är SDS helt beroende 

av en bred uppslutning från svenska uppfödare och den 

samlade näringen. Det finns få saker som är en sådan 

uppenbar konkurrensfördel som frihet från smittsamma 

sjukdomar. Genom SDS erbjuder vi en funktion för att 

bevara denna fördel, till nytta för hela uppfödningen.

Obduktionsverksamheten 


• Direkttransportlinje av obduk- 

tionsdjur mellan Krutmöllan och 

Eurofins Kristianstad för bättre 

obduktioner. 

• Förstärkt obduktionsverksamhet 

på Gotland. 

flEr obducEradE djur och förstärkt 

obduktionsvErksamhEt på gotland 

Verksamheten har under 2012 bedrivits enligt plan där 

vi sett en ökning av antalet obduktioner med ca 25 

procent jämfört med 2011. Målsättningen för verksamheten 

är att minst 3000 och helst 4000 djur obduceras 

per år och att verksamheten har nationell täckning. 

Denna målsättning har uppnåtts för 2012. 

Verksamheten i Visby har förstärkts vilket gjort att sårbarheten 

i verksamheten har minskat betydligt. Under 

hösten har riktlinjerna för uppföljande undersökningar 

förbättrats i syfte att diagnostiken i alla lägen ska vara 

kostnadseffektiv. 

I början av 2012 infördes en direkttransportlinje av 

obduktionsdjur mellan Krutmöllan och Eurofins 

Kristianstad, vilket har inneburit förbättrad kvalitet på 

obduktionerna för dessa djur. 

ovärdErlig sjukdomsövErvakning 

Obduktionsverksamheten är en viktig del av den nationella 

övervakningen av sjukdoms- och smittsituationen 

i landet. Obduktionsverksamheten är dessutom ett ovärderligt 

verktyg för fältverksamma veterinärer i arbetet 

med att ställa rätt diagnos. Rätt diagnos är grunden för 

en ändamålsenlig och förebyggande veterinärmedicinsk 

rådgivning samt för relevanta behandlingsåtgärder. 

Nanna Holst Kjellingbro och Erika Karlsson, 

SVA, demonstrerar dagens fall under 

obduktionsverksamhetens kurs 

• Förbättrad diagnostik av sjuk- 

domsframkallande bakterier hos 

unga kalvar. 

Inom ramen för Svarmpat har ett kalvprojekt genomförts. 

Resultaten är ännu inte publicerade, men detta 

projekt har som positiv sidoeffekt inneburit att ett 

förbättrat diagnostiskt paket för sjukdomar hos kalvar 

har kunnat tas fram. 

rätt diagnos för rätt bEhandlingsstratEgi 

Genom obduktionsverksamheten möjliggörs korrekta 

diagnoser för den fältverksamma veterinären, vilket är 

en förutsättning för att de valda behandlingsstrategierna 

blir korrekta och ändamålsenliga. Därigenom bidrar 

verksamheten till en rationell och korrekt antibiotikaanvändning 

i fält. 

11

www.svdhv.se 

Klövkontrollen 


• Utbildning av veterinärer och 

djurägare för ökad kunskap om 

klövhälsa hos får. 

• Bättre diagnostik i samarbete 

med SVA. 

positiv utvEckling för fotröta – vi hittar 

färrE fall 

Kontrollen över fotröta hos får är fortsatt god i Sverige. 

Trenden med färre allvarliga fall av fotröta och totalt 

färre smittade besättningar håller i sig. Den enighet 

som redan från början fanns inom näringen om att be- 

sättningar med fotröta inte ska sälja livdjur har varit 

mycket betydelsefull för utvecklingen. 

kostnadsEffEktiv och säkEr statuskontroll 

gEnom bådE vEtErinär och djurägarE 

Vid anslutning till Klövkontrollen undersöker en veterinär 

som är specialutbildad i klinisk fotrötediagnostik 

alla klövar på samtliga livdjur. Om inga tecken på fotröta 

finns vid kontrollerna får besättningen F-status 

(fotrötecertifierad). Samma system gäller för besättningar 

som sanerats mot fotröta. 

F-status förnyas årligen genom antingen veterinär 

kontroll eller egenkontroll. Vid egenkontroll kompletterar 

djurägaren sin egen klövkontroll med en skriftlig dokumentation 

av rutiner, kontakter, karantänsförfarande, 

karantänsbehandling och observationer avseende 

klövhälsoläget under det gångna året. 

12 

• Internationella kontakter och 

samverkan för det senaste om 

fotröta. 

bättrE smittskydd för fotröta bra ävEn 

mot andra sjukdomar 

En indirekt effekt med programmet är att Klövkontrollens 

bestämmelser anger krav på karantän vid inköp av djur, 

vilket också förebygger andra smittsamma djursjukdomar. 

Vi ser att de som är anslutna till Klövkontrollen har ett 

bra smittskyddstänkande för kontakter med andra besättningar. 

Åtta av tio djurägare köper eller lånar endast 

in djur från fotrötecertifierade besättningar, alternativt 

undviker att köpa eller låna in några djur överhuvudtaget 

under året. Vidare är djurägarnas dokumentation och 

rutiner generellt mycket bra. 

fotröta togs på allvar dirEkt när 

sjukdomEn upptäcktEs 2004 

I Sverige diagnostiserades fotröta för första gången 

2004. Det frivilliga kontrollprogrammet Klövkontrollen 

bygger på regelbundna kontroller av klövarna. Syftet är 

att sanera drabbade besättningar samt att möjliggöra 

en livdjurshandel med fotrötecertifierade djur. 

Fotröta hos får är annars vitt spridd i de flesta länder 

och orsakar stort djurlidande. Sverige har ett världsunikt 

hälsoläge avseende fotröta och är ett av få länder i världen 

som bekämpar sjukdomen systematiskt. Får fria 

från fotröta är en stor vinst för djurvälfärden. 

50 

45 

40 

35 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

2004 

2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 

Figur 1. Antal kända nya fotrötesmittade besättningar per år under 

perioden 2004–2012.

VTEC/EHEC 


• Kunskapsluckor att täppa till. 

• Vaccin mot VTEC. 

vi tar ansvar 

I arbetet med att hitta metoder för att förebygga EHEC 

hos människa ansvarar Svenska Djurhälsovården bland 

annat för att föreslå och utvärdera metoder för att före- 

bygga och bekämpa VTEC hos djur. De huvudsakliga ak- 

tiviteterna sker i nära samarbete med SVA och Jordbruksverket. 

mEr kunskap för att kontrollprogram 

ska kunna införas 

Luckorna i kunskapsunderlaget är fortfarande stora 

och fortsatt arbete är nödvändigt för att kunna införa 

ett kontrollprogram. Ett kontrollprogram som innebär 

restriktioner för till exempel livdjurshandel är ett stort 

ingrepp i ett enskilt företags verksamhet vilket kräver 

att faktaunderlaget håller hög kvalitet. Vaccin mot 

VTEC skulle kunna vara ett sätt att kontrollera förekomst 

och alla förberedelser för en sådan utvärdering 

under svenska fältförhållanden är gjorda. 

ingEn skillnad mEllan mjölk- och 

dikobEsättningar 

Som en central del i arbete och källa till kunskap har 

vi under tre år studerat förekomsten av VTEC i drygt 

100 st nötkreatursbesättningar i olika delar av Sverige. 

Studien har gått under namnet ”125-gårdsstudien” och 

inkluderade både mjölk- och dikobesättningar. En viktig 

fråga som vi önskat få besvarad är om det är mer eller 

mindre vanligt med VTEC i mjölkbesättningar jämfört 

med dikobesättningar. 

Resultaten i 125-gårdsstudien tyder inte på att det är 

någon skillnad mellan hur vanligt det är med VTECförekomst 

i mjölk- respektive dikobesättningar. Däremot 

är det stor skillnad mellan hur ofta VTEC påvisas 

hos olika besättningar. I vissa besättningar har VTEC 

hittats mer sporadiskt, medan i andra relativt ofta. 

självsanEring vanligt 

En ytterligare viktig observation genom 125-gårdsstudien 

är att VTEC först hittats i en besättning, för att vid senare 

provtagning i samma besättning, och utan särskilda 

åtgärder vidtagits, inte påvisats. Fenomenet kallar vi för 

”självsanering” av en besättning. 

• Utvärdering av 125-gårdsstudien. 

• Samarbete mellan myndigheter 

och näring. 

Elöd Szántó, djurhälsoveterinär, Skara 

En annan observation är att VTEC tycks vara något vanligare 

under sommaren och hösten, men utan att vi har 

kunnat förklara detta närmare. 

samarbEtE mEllan myndighEtEr och näring 

Syftet med att förebygga och bekämpa VTEC är att 

sjukdomsfall av EHEC hos människa ska förebyggas. 

Sverige har en lång tradition av att förebygga livsmedelsburna 

smittämnen i livsmedelskedjans samtliga 

steg. Och att göra det så nära smittkällans ursprung 

som möjligt. Detta sker oftast genom samarbete mellan 

myndigheter och näringen. Insatserna mot VTEC görs 

för att förbättra kunskapen om hur VTEC förekommer 

och sprids hos djur. Kunskapen vill vi sedan ska kunna 

användas på ett sådant sätt att ett kontrollprogram 

mot VTEC hos nötkreatur på sikt kan införas. 

13

Paratuberkulos 

– kontroll- och övervakningsprogram 


• Hög trovärdighet för programmet. 

• Informationsinsatser till 

veterinärer och djurägare. 

framgångsrik bEkämpning 

Paratuberkulos introducerades till Sverige genom 

import av smittade limousindjur. Efter upptäckt 1993, 

smittspårning och bekämpning, fattades 1998 beslut 

om att ett frivilligt kontrollprogram mot paratuberkulos 

skulle införas. Vi har nu år 2012 omfattande data som 

stöder påståendet att Sverige lyckats utrota sjukdomen, 

till stor nytta för djurhälsan hos svenska nötkreatur. 

En effekt av bekämpningen av paratuberkulos är att 

importen av nötkreatur varit mycket begränsad. 

nytt gEnEtiskt matErial gEnom spErma 

och Embryon 

Behovet av nytt genetiskt material har trots få importer 

av levande djur tillfredsställts genom import av sperma 

eller embryon, vilket generellt är ett smittskyddsmässigt 

betydligt säkrare sätt att föra in nya gener på. Ur ett 

nationellt perspektiv är detta mycket gynnsamt för paratuberkulosläget 

i Sverige och i detta sammanhang är 

det därför angeläget att kontrollprogrammet fortsätter. 

övErvakning gEr faktaundErlag för 

bEräkningar 

Årligen undersöks riskdjur, det vill säga djur som obducerats 

på landets obduktionsanläggningar och analyserats 

bakteriologiskt. Alla nötkreatur och får över ett år 

som obducerats undersöks genom odling av träck och 

inre organ. Under 2012 undersöktes på detta sätt 220 

nötkreatur och 163 får. 

14 

www.svdhv.se 

• Omvärldsbevakning. 

• Riktade undersökningar av 

riskdjur. 

Virpi Welling, 

djurhälsoveterinär 

Uppsala 

Under 2012 har även en specialundersökning av 500 

nötkreatur påbörjats. Dessutom har vi fortsatt att 

undersöka importdjur och i vissa fall avkommor till 

importdjuren eller andra djur i besättningen. 

omfattandE dataanalys för att hävda 

frihEt från paratubErkulos 

Genom olika beräkningar bland annat så kallad ”scenario 

tree modelling” har SVA och Jordbruksverket 

visat att sjukdomen inte förekommer/har mycket låg 

förekomst i nötpopulationen. Vi vågar påstå att det inte 

finns något annat land i världen som arbetat så systematisk 

med bekämpning och kontroll av paratuber- 

kulos som Sverige. 

rEpEtition av symtom på paratubErkulos 

för att intE missa fall 

Paratuberkulos och andra sjukdomar som inte förekommer 

eller är mycket ovanliga ställer extra krav på 

att repetera kunskap om symptombild och vilka sjukliga 

förändringar som man ska vara uppmärksam på. Därför 

har informationsinsatser under 2012 riktats till personal 

som utför köttbesiktning på slakteri liksom obducenter 

och övriga veterinärer. De flesta slakterier har under 

året besökts av Svenska Djurhälsovårdens veterinärer 

där personalen informerats om vilka förändringar som 

är typiska för paratuberkulos.

Svarmpat 


• Kursverksamhet för ökad 

kompetens hos veterinärer. 

• Ny rekommendation för dosering 

av antibiotika till gris och nöt- 

kreatur. 

samarbEtE för högsta EffEktivitEt och 

måluppfyllnad 

Svarmpat är ett samarbete mellan Svenska Djurhälsovården 

och SVA. Genom projektet kopplar vi samman 

vetenskap och expertis om antibiotikaresistens med 

klinisk verksamhet och praktik. Detta möjliggör en 

ändamålsenlig kunskapsuppbyggnad om sjukdomsframkallande 

bakterier hos djur. Exempelvis kan vi 

genom Svarmpat visa att penicillin fortfarande är verk- 

samt mot de vanligaste infektionssjukdomarna hos 

lantbrukets djur. 

information och kunskapsförmEdling 

grundEn för sund antibiotikaanvändning 

Under 2012 har vi genomfört åtta kurstillfällen i ”strategisk 

antibiotikaanvändning” för veterinärer spridda över 

landet. Syftet är att föra ut ny kunskap till förskrivande 

veterinärer och djurägare. Kurserna möjliggör en effektiv 

återkoppling av kunskap om resistensläget i Sverige till 

de som förskriver antibiotika, det vill säga de som har 

den verkliga möjligheten att påverka resistensutvecklingen 

i önskvärd riktning. 

riktadE undErsökningar hos 

flEra djurslag 

Ledinflammation hos diande smågrisar är ett exempel 

på riktade projekt som pågått under 2012. Provinsamling 

och undersökningen av App. (Actinobacillus pleuropneumoniae) 

hos gris på slakteri har utöver kunskap 

• Resistens hos bakterier som 

orsakar diarré och lunginflam- 

mation hos kalvar. 

även bidragit till utveckling av metod för effektiv provinsamling. 

Riktade undersökningar hos kalv har vidare 

bidragit till fördjupad kunskap om bakterier som påverkar 

svenska kalvars hälsa och deras resistensmönster. Vi 

har härigenom kunnat påvisa en för Sverige tidigare ej 

påvisad bakterieinfektion (Mycoplasma bovis). Infektionen 

har betydelse för framför allt kalvhälsan och med 

tidig upptäckt kan vi lättare förebygga spridning bland 

besättningar. 

antibiotika En av dE viktigastE 

framtidsfrågorna 

Antibiotikaresistens är en av de viktigaste framtidsfrågorna 

inom både veterinär- och humanmedicinen. 

Kurserna i strategisk antibiotikaanvändning har bekräftat 

ett stort behov av kunskapsförmedling inom området 

sund antibiotikaanvändning och hur vi vårdar vårt mycket 

goda resistensläge. En framgångsfaktor är den goda dia- 

log kurserna bidragit till där experter och kliniker öppet 

kan prata om hur antibiotika används ansvarsfullt och 

utan att djurhälsan blir lidande. Vi ser ett ökat behov 

av att utveckla kursverksamheten. Dels för att nå fler 

veterinärer och dels för att även nå djurägare med 

mer kunskap. 

15

www.svdhv.se 

Tuberkulos hos 

hägnad hjort 


• Överlåtande av ansvaret för 

tuberkulos hos hägnad hjort 

till Jordbruksverket. 

EftEr 20 år övErläts programmEt 

till jordbruksvErkEt 2012 

Den 15 oktober 2012 upphörde Svenska Djurhälsovårdens 

huvudmannaskap för tuberkulos hos hägnad hjort. 

Jordbruksverket är sedan dess ansvarig för tuberkulos 

hos hägnad hjort genom föreskrifterna (SJVFS 2012:25, 

saknr K158) om smittskyddsmässiga villkor för hållande 

av hjort i hägn samt för hållande av andra klövdjur och 

hästdjur i sambete med hjort i hägn. 

EftEr gEnomförd bEkämpning krävs 

god övErvakning 

Syftet med det frivilliga programmet mot tuberkulos 

hos hägnad hjort har varit att bekämpa smittan och 

att parallellt med detta fortsätta med en restriktiv och 

kontrollerad import av hjortar. När väl tuberkulos hos 

hjort är bekämpad återstår nu att fastställa en väl avvägd 

övervakning som innebär att frihet från tuberkulos 

hos hägnad hjort kan dokumenteras och att eventuella 

positiva fall kan upptäckas snabbt. 

importkontroll ingEn garanti för att 

tubErkulos upptäcks 

Genom import av hjortar 1991 introducerades tuberkulos 

till Sverige. Hjortarna var testade med anvisade metoder 

men utan att tuberkulos kunde påvisas. Detta är ett illust- 

rativt exempel på att tester inte alltid är helt säkra. Ett 

test som visar negativt resultat kan alltså missa att ett 

djur faktiskt är smittat. De tester för tuberkulos hos le- 

vande djur som används har relativt låg känslighet och 

risken är därför ganska stor för att djur som testar 

negativt ändå kan bära på tuberkulosbakterier. 

16 

• Diskussion med hjortnäringen 

om fortsatt samarbete genom 

hjorthälsovård. 

ovanliga uppdrag är ingEt svEnska 

djurhälsovårdEn duckar för 

Tuberkulos är en sjukdom som kan drabba både lantbrukets 

djur och människa, det vill säga tuberkulos är 

en zoonos. Vi tog 1993 ansvar för ett frivilligt kontrollprogram 

mot tuberkulos hos hägnad hjort. Ett viktigt 

skäl till att Svenska Djurhälsovården tog ansvaret är 

att vi har en organisation och en verksamhet som är väl 

anpassad för denna typ av uppdrag. Som komplement 

till den frivilliga kontrollen infördes 2003 obligatoriska 

bestämmelser för tuberkuloskontroll hos hägnad hjort. 

Dessa är ersatta med ett regelverk som rör smittskyddsmässiga 

villkor för hållande av hjort i hägn samt för 

hållande av andra klövdjur och hästdjur i sambete 

med hjort i hägn.

Maedi-Visna-programmet 


• Översyn av MV-programmet. 

• MV-status hos mufflonfår. 

• Moderniserat administrativt 

datorstöd. 

stadig ökning av antalEt anslutna 

bEsättningar 

Från en intensiv start för programmet har antalet 

anslutna besättningar senaste åren ökat med mellan 

5 och 10 procent årligen. Idag är mer än 3200 besättningar 

med drygt 134 000 får över ett års ålder anslutna 

till MV-programmet och med giltig M-status. Av dessa 

besättningar är 2965 friförklarade från MV. Baserat på 

detta beräknar vi att omkring 80 procent av Sveriges får 

hålls i besättningar som är anslutna till MV-programmet. 

utrotning av mv möjlig mEn krävEr nya 

stratEgiEr 

En fortsatt MV-kontroll är mycket angelägen. Samtidigt 

är det hög tid att utvärdera programmet och vid behov 

föreslå justeringar. En utvärdering av MV-programmet 

är påbörjad i samråd med SVA. Syftet är att effektivisera 

programmet och att hitta praktiskt genomförbara 

strategier för att identifiera de besättningar som idag 

är okontrollerade. Fortsatt MV-kontroll är mycket 

angelägen och målsättningen att friförklara Sveriges 

fårpopulation från MV är fullt möjlig att uppnå. 

förEnklad mv-kontroll visar minskad 

förEkomst hos otEstadE bEsättningar 

En stor grupp besättningar deltar inte aktivt i livdjurshandel. 

En förenklad kontroll kallad FMV infördes 

18 

www.svdhv.se 

• Stadig ökning av antalet anslutna 

besättningar. 

• Ökad anslutning av getter för 

CAE-kontroll. 

därför 2005 för dessa besättningar. I FMV genomförs 

en engångsprovtagning utan tilldelning av MV-status. 

Omkring 80 000 nya djur är hittills kontrollerade genom 

denna provtagning och MV har påvisats i cirka 180 

besättningar. Andelen smittade besättningar bedömer vi 

utifrån FMV-proverna har minskat till 5-6 procent mot 

drygt 8,2 procent 1989. 

En fortsatt MV-kontroll är mycket angelägen. Samtidigt 

är det hög tid att utvärdera programmet och vid behov 

föreslå justeringar. 

mv är En kronisk och långsamt utvEcklandE 

smittsam sjukdom 

Maedi betyder dyspné (andnöd) på isländska och betecknar 

de andningsproblem djuren kan få när lungorna 

drabbas. Visna betyder tynande eller avmagring och 

drabbar djuren i slutstadiet av sjukdomen. 

Virus kan finnas dolt hos smittade djur under lång tid 

utan att kunna spåras. Inte sällan ses kronisk juverinflammation 

och symptomen blir då försämrad lammtillväxt. 

Det är inte heller ovanligt att det föds svaga eller 

döda lamm, eller att dräktigheter uteblir. Infektion i 

leder ger upphov till hälta.

Karin Lindqvist Frisk, 

djurhälsoveterinär, 

Ängelholm 

Hälsovården för kameldjur 


• Obduktion av kameldjur. 

• Kunskapsspridning om de stora 

kameldjuren. 

viktig länk mEllan djurägarE, djurägar- 

organisationEr och myndighEtEr 

Allmänna smittskydds- och djurhälsofrågor samt 

tuberkulos har präglat arbetet inom hälsovården för 

kameldjur under 2012. Alldeles uppenbart fungerar 

hälsovården för kameldjur som en viktig veterinär- 

medicinsk länk mellan enskilda djurägare, djurägarorganisationer 

och myndigheter. 

ökat intrEssE för kamEldjur krävEr 

rådgivning 

Intresset för att äga och föda upp kameldjur ökar i 

Sverige. Det är framförallt alpackor som väcker intresse, 

men gäller även de stora kameldjuren som kamel och 

dromedar. Den korta traditionen av denna djurhållning 

i norra Europa innebär att det saknas mycket av den 

allmänna kunskap som ofta tas mer eller mindre för 

given om vi till exempel jämför med mer traditionella 

lantbruksdjur. Det handlar både om hur djuren ska 

skötas om och utfodras och om vilka sjukdomar de 

kan drabbas av och hur dessa ska behandlas. 

nätvErk och samarbEtE för kunskap 

Information och kunskapsförmedling är en bärande 

del inom kamelhälsovården. Vi har under 2012 skickat 

ut fyra nyhetsbrev till djurägare och kameldjursintresserade 

veterinärer. Genom avtal och nära samarbete 

• Nya analysmetoder av bovin 

tuberkulos hos kameldjur. 

• Kompetensutveckling för 

djurägare och veterinärer. 

med SVA kan vi upprätthålla expertkompetens inom 

området för kameldjurens sjukdomar. Dessutom har 

vi byggt upp ett stort internationellt nätverk av erfarna 

kameldjursveterinärer i länder där kameldjuren är vanligare 

än i Sverige. För att hålla oss själva så välinformerade 

som möjligt deltar vi på årlig vidareutbildning för 

veterinärer som anordnas bland annat i Storbritannien. 

kunskapsförmEdling grundEn 

för framgång 

Genom att förmedla kunskap om både allmän kameldjurshållning, 

utfodringsråd, skötselsrutiner, djurvälfärd 

och vanligt förekommande sjukdomar knyts en kontakt 

med djurägarna. Detta underlättar möjligheten att nå 

fram med kunskap och rådgivning även i frågor som, till 

exempel smittskyddsarbete. För första gången någonsin 

i Sverige arrangerades också 2012 en kurs om stora 

kameldjur med både djurägare och veterinärer som 

målgrupp. 

kontrollErad handEl för kamEldjur lika 

viktigt som för lantbrukEts djur 

Eftersom det ännu finns relativt få kameldjur i Sverige 

och att de dessutom betingar ett högt värde finns ett 

utbrett intresse bland många av djurägarna för att importera 

livdjur. Det medför en risk för att sjukdomar 

förs in vilka vi inte har alls har eller som sällan före- 

kommer i Sverige. 

19

www.svdhv.se 

Renhälsovården 


• Obduktion av renar. 

• Välfärd för renar utfodrade i hägn. 

• Sjukdomsregistreringar vid slakt. 

Ulrika Rockström, 

djurhälsoveterinär, 

Uppsala 

hälsofrågor i samband mEd utfodring 

Problem som diskuterats under telefonrådgivningen 

2012 har dominerats av sjukdom i samband med utfodring 

av renar i hägn. Det finns flera olika orsaker till att 

man ibland håller renar i hägn, till exempel under kalvning 

(skydd mot rovdjur), vid dåliga betesförhållanden 

och vid minskad betesareal på grund av exploateringar 

(exempelvis gruvdrift och vindkraftsanläggningar). Vår 

bedömning är att det finns ett stort behov av ökad kunskap 

om utfordring och utfodringsrelaterade sjukdomstillstånd, 

både hos renägare och hos veterinärer. 

stort kunskapsbEhov 

Generellt är kunskaperna om renens hälsa och sjukdomar 

i Sverige mycket begränsad. Den allmänna uppfattningen 

bland renägare är att renen är ett friskt djur utan 

stora hälsoproblem. Samtidigt accepteras att ett stort 

antal djur försvinner, utan känd orsak. Dåliga betesförhållanden 

och rovdjur anges som huvudskäl till detta. 

Dåliga betesförhållanden bedömer vi är den enskilt viktigaste 

anledningen till magra djur. Ett alltmer instabilt 

klimat med stora temperaturväxlingar ger is- eller skarbildning, 

vilket förhindrar renen att gräva fram renlav 

att beta. Fler vintrar på senare år med dåliga betesförhållanden 

har gjort att renägare i ökad utsträckning utfodrar 

sina djur antingen i hägn eller fritt på vinterbetet. 

20 

I samband med utfodringen är det inte ovanligt med 

hälsoproblem (diarré, ”blöt buk” och plötslig död). 

kursEr i villkorad läkEmEdElsanvändning 

För att renägarna själva ska kunna behandla sina renar 

mot den vanliga parasiten hudkorm anordnades utbildning 

i villkorad läkemedelsanvändning under 2012. Kurser 

hölls i Östersund, Lycksele, Jokkmokk och Gällivare. 

dElaktighEt i forskningsprojEkt 

Renhälsovården samarbetar även med olika forskningsprojekt. 

Under 2012 har vi samlat in ca 350 blodprover för 

att möjliggöra ökad kunskap om vilka olika virus renarna 

infekterats av och om dessa kan kopplas till sjukdom. 

parasitEr och avmagring fynd vid slakt 

Sjukdomsregistreringen vid slakt visar en annorlunda 

bild än den som ses hos traditionella lantbruksdjur. Av 

de slaktade renarna fick 3,7 procent någon form av sjukdomsregistrering. 

De flesta registreringarna orsakades 

av parasiter och bland dessa var hudkorm vanligast (70 

procent). Fynd av led- och lunginflammationer var i det 

närmaste obefintliga. Den vanligaste orsaken till helkassationer 

var kraftig avmagring. Sjukdomsregistrering 

vid slakt är viktig för sjukdomsövervakningen av ren. 

Obduktion som del av sjukdomsövervakningen är 

något vi vill öka möjligheten till.

Biosäkerhetsprogram för gris och 

får – Smittsäkrad besättning 


• Bred förankring av programmet. 

• Relevanta och realistiskt genom- 

förbara smitts kyddskrav. 

• IT-stöd för enkel, smidig och 

kvalitetssäkrad administration. 

smittsäkrad bEsättning tar form 

Under 2012 har arbetet med ett generellt förebyggande 

program för smittskydd i grisbesättningar tagit form. 

Programmet för får har ännu inte hunnit lika långt i 

utvecklingen. Vi kallar det Smittsäkrad besättning och 

programmet är mer heltäckande än det idag etablerade 

frivilliga salmonellaprogrammet. Under 2012 har stor 

vikt lagts vid att utföra noggranna nulägesanalyser. 

Analyserna har syftat till att kartlägga och utvärdera 

det befintliga smittskyddet i våra besättningar samt 

den rådgivning och information som idag riktas till 

uppfödare, veterinärer och andra berörda. Att involvera 

djurägarna för synpunkter har vi sett som grundläggande 

för att Smittsäkrad besättning ska bli det moderna och 

väl accepterade smittskyddsprogram som vi vill åstadkomma. 

förEbygga smitta är något alla tjänar på 

Rätt utformat kan Smittsäkrad besättning förhindra 

smittspridning mellan och inom besättningar. Det gäller 

inte bara allvarliga smittsamma sjukdomar (epizootier) 

utan även de som förekommer mer eller mindre utbrett 

i svensk uppfödning, så kallade endemiska sjukdomar. 

• Filmer och animationer för bästa 

möjliga pedagogik. 

• Interaktiva funktioner för egen- 

värdering och kostnadsberäkning. 

Carl-Johan Ehlorsson, djurhälsoveterinär, Ängelholm 

En grupp av smittsamma sjukdomar som fått ökad 

betydelse är de som sprids mellan människor och djur 

(zoonoser), till exempel salmonella, EHEC och MRSA. 

Effektivt smittskydd är något inte bara uppfödarna 

tjänar på. Staten vinner genom minskade bekämpningskostnader 

och folkhälsan genom minskad spridning av 

zoonoser och inte minst färre resistenta bakterier. 

kunskapswEb komplEttErar 

Kunskapswebben är ett fristående delprojekt inom 

arbetet med Smittsäkrad besättning. Syftet med kunskapswebben 

är att pedagogiskt genom film, bild och 

text förmedla hur ett gott smittskydd bör se ut på 

gården. 

Målgruppen är i första hand uppfödare och djurskötare, 

men även andra som arbetar med lantbrukets djur ska 

kunna hitta matnyttig information. Kunskapswebben är 

utformad för att ge användaren ökad medvetenhet om 

behovet av smittskydd och förståelse för hur Smittsäkrad 

besättning ska tillämpas för att ge bästa effekt på 

gårdsnivå. Innehållet på kunskapswebben är nära 

sammanlänkat med innehållet i programmet, men 

omfattar även ”tips och råd” som inte ryms inom ett 

program som Smittsäkrad besättning. 

21

PRRS och AD 


• PRRS-frihet värd att vårda. 

• Information, information, 

information... 

prrs-frihEt värd att vårda 

Bevisligen går det att föda upp grisar även med PRRS, 

men frågan är hur mycket bättre uppfödningen skulle 

vara i till exempel Danmark utan PRRS. För Sverige 

gäller det omvända – frågan är hur mycket sämre uppfödningen 

skulle bli med PRRS. 

Sverige är ett av få länder i världen som är fritt från 

PRRS. Om PRRS skulle etablera sig i den svenska grispopulationen 

visar all erfarenhet att stora djurhälsoproblem 

och medföljande kostnader för produktionsförluster 

skulle uppstå. 

ny informationsfoldEr för ökad mEdvEtEnhEt 

om konsEkvEnsErna av prrs 

Information om smittskydd och sjukdomssymtom vid 

PRRS är ständigt aktuellt. Förmedling av denna kunskap 

måste nå ut till all personal inom grisuppfödningen. 

Under året har vi tagit fram en broschyr ”Behåll Svensk 

grisuppfödning PRRS-fri”. 

Skriften är riktad till djurägare och den beskriver de 

vanligaste symtomen vid PRRS samt de viktigaste spridningsvägarna. 

Information om hur vi bäst skyddar oss 

mot sjukdomen beskrivs också. Broschyren har under 

året delats ut i olika sammanhang. Innehållet har presenterats 

och förmedlats vid besättningsbesök, på olika 

utställningar/mässor och olika möten för grisuppfödare. 

utvärdEring av prrs-programmEt 

En utvärdering av PRRS och AD-övervakningsprogrammet 

har genomförts under 2012 i samverkan med SVA. 

22 

www.svdhv.se 

• Utvärdering av PRRS- 

programmet. 

En viktig slutsats är att kvaliteten i övervakningen är 

beroende av hur jämt fördelat prover tas över året. Ju 

jämnare fördelning, desto bättre kvalitet i övervakningen. 

Genom att PRRS-provtagningen kombineras med den 

för AD och att provuttag utförs av slakteripersonal kan 

programmet drivas kostnadseffektivt. 

Extra noggrann övErvakning i 

nyckElbEsättningar 

Samtliga livdjursbesättningar och suggpoolsnav har 

PRRS-testats genom blodprovstagning två gånger under 

året. Det är speciellt viktigt eftersom djurflöden från 

dessa typer av besättningar kan utgöra en särskild risk 

vid eventuell smitta. Förutom dessa kontrollprovtagningar 

har ytterligare PRRS-undersökningar gjorts i 

bruksbesättningar där PRRS inte säkert kunnat uteslutas. 

provtagning intE allt vid prrs- 

övErvakning 

PRRS-övervakningen är mer än provtagningar. I vårt 

fältarbete har vi under året varit uppmärksamma på 

grisarnas fertilitets- och grisningsresultat, men även 

andra hälsoparametrar såsom luftvägslidanden. Vid 

avvikelser har vi utfört kliniska undersökningar kombinerat 

med relevanta obduktioner och provtagningar 

för att ställa diagnos och utesluta PRRS.

Lena Stengärde, djurhälsoveterinär, Kalmar 

Anita Jonasson, chefveterinär, Linköping 

Michael Stampe, djurhälsoveterinär, Kalmar 

Johanna Fjelkner, djurhälsoveterinär, Staffanstorp

Rådgivning och utredning 

– när du behöver det! 

■ Fårhälsovården 

Andrea Holmström, chefveterinär, 

andrea.holmstrom@svdhv.org 

■ Grishälsovården 

Monika Löfstedt, chefveterinär, 

monika.lofstedt@svdhv.org 

■ Nöthälsovården 

Anita Jonasson, chefveterinär, 

anita.jonasson@svdhv.org 

■ Svenska Djurbönders Smittskyddskontroll 

Ebba Suneson, djurhälsoveterinär, 

ebba.suneson@svdhv.org 

■ Obduktionsverksamheten 

Jenny Lundström, djurhälsoveterinär, 

jenny.lundstrom@svdhv.org 

■ Klövkontrollen 

Ulrika König, djurhälsoveterinär, 

ulrika.konig@svdhv.org 

■ VTEC/EHEC 

Elöd Szántó, djurhälsoveterinär, 

elod.szanto@svdhv.org 

■ Paratuberkulos 

Virpi Welling, djurhälsoveterinär, 

virpi.welling@svdhv.org 

■ Svarmpat 

Maria Lindberg, djurhälsoveterinär, 

maria.lindberg@svdhv.org 

■ Tuberkulos hos hägnad hjort 

Sten-Olof Dimander, vd, 

sten-olof.dimander@svdhv.org 

■ Maedi-Visna programmet 

Göran Karlsson, djurhälsoveterinär, 

goran.karlsson@svdhv.org 

■ Hälsovården för kameldjur 

Karin Lindqvist Frisk, djurhälsoveterinär, 

karin.lindqvist.frisk@svdhv.org 

■ Renhälsovården 

Ulrika Rockström, djurhälsoveterinär, 

ulrika.rockstrom@svdhv.org 

■ Biosäkerhetsprogram för gris och får, 

smittsäkra.se 

Per Beskow, djurhälsoveterinär, 

per.beskow@svdhv.org 

Boel Kaijser Sandros, djurhälsoveterinär, 

boel.sandros@svdhv.org 

■ PRRS och AD 

Sten-Olof Dimander, vd, 

sten-olof.dimander@svdhv.org 

Tel: 08-725 82 00 

Hemsida: www.svdhv.se

här - Svenska Djurhälsovården

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?