Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

77
7. Utvisa hela den vietnamesiska minoritetsbefolkningen.
8. Förlägg trupper till gränsen, särskilt den vietnamesiska gränsen. 21
Som man kunde förutse framfördes avvikande uppfattningar vid mötet, särskilt av Hou Yuon,
Koy Thuon, Ney Sarann och Chhouk 22 – och det är osannolikt att Pol Pot skulle ha röjt hela
den fulla omfattningen av hans politik gentemot Vietnam till en sådan publik. Men oavsett
vilken politiken kan ha varit, är det klart att utrymningen av Phnom Penh och andra tätorter
inte bara var en ideologisk eller ekonomisk åtgärd, utan också en del av en strategi för fortsatt
krigföring. Från och med nu skulle inte vietnameserna frestas att reagera med att ”svälja”
Kampuchea genom att slå till mot en sårbar befolkad huvudstad.
De två miljoner människorna i Phnom Penh spreds ut på landsbygden. En medlem av Sydvästra
zonens 11:e brigad skickades för ”att försvara staden”. Han minns: ”Vi gick in i Phnom
Penh den 18 april för att leta efter fiender som gömde sig där och för att driva ut folk. Vi
instruerades att säga åt folk att lämna staden för tre dagar, och att de sedan kunde återvända.
Vi beordrades att skjuta dem som vägrade att lämna. Vår trupp sköt två eller tre familjer norr
om Daem Thkou-marknaden.” 23 Det skulle naturligtvis inte bli något återvändande efter tre
dagar. Kanske så många som 20.000 stadsbor dog eller avrättades på vägarna under den följande
månaden eller så, och kanske ytterligare en miljon dog under de kommande fyra åren.
Den 13 september 1975 rapporterade diplomatiska källor i Beijing att Kina hade beviljat
Kampuchea 1000 miljoner amerikanska dollar räntefritt i ekonomiskt och militärt bistånd,
inkluderande en omedelbar gåva på 20 miljoner dollar. Detta var beskrevs som ”det största
bistånd som Kina någonsin gett något land”. 24 Samtidigt minskade Kina kraftigt sitt bistånd
till Vietnam. Emellertid var Kina på tröskeln till en politisk kris, och dess ideologiska
favorisering signalerade inte ett intresse att framprovocera fientligheter med Vietnam. I
december 1975, under ett besök av amerikanska presidenten Ford, ”uppmanade kineserna
honom att börja förbättra förbindelserna med Hanoi genom att tillkännage ett återuppbyggnadshjälpprogram
till detta av kriget så förödda land”. 25 (Kineserna menade att detta skulle
minska vietnamesernas beroende av Sovjetunionen.) Ford avböjde förslaget. Samtidigt tittade
vietnameserna antagligen över deras axlar i Beijing och höll tyst om CPK:s agerande och den
förvärrade situationen i Kampuchea.
Författaren till en artikel i augustinumret 1975 av CPK-tidningen Tung Padevat varnade för
att den stadsbefolkningen hade evakuerats och ”Deras ekonomiska grund har fallit samman,
men deras uppfattningar är desamma, de har kvar sina strävanden.” 26 (Detta är f ö orsaken
till att så många av de överlevande 1979 återvände för att återuppbygga huvudstaden.) Det
kan givetvis också sägas att den ”ekonomiska grunden” för den typ av samhälle som CPK-
21
Författarens intervju med Sin Song, som berättade om mötet med Chhouk. Phnom Penh, 12 augusti 1980. Min
kursivering.
22
Ibid. samt författarens intervju med invånare i Kompong Svay, norra zonen, 16 oktober 1980. Enligt de
sistnämnda källorna, fick de information om mötet av en lokal bataljonschef som hette Ret, som sade att det
hållits i maj 1975 och att ”elva punkter” hade uppställts. Ret hävdade att Koy Thuon, han själv och andra
”argumenterade för pengar, skolor och religion”. Jag tror att mötet var FUNK:s särskilda nationell kongress som
hölls inom en vecka efter segern. (Se Timothy Carney, Communist Party in Power in Kampuchea, Cornell
University South-East Asia Program Data Paper no.106, 1977, s.22.) Hela Sin Songs redogörelse för mötet finns
i Ben Kiernan, ”Wild Chickens, Farm Chickens and Cormorants: Kampuchea's Eastern Zone Under Pol Pot”, i
David P. Chandler och Ben Kiernan, ed, Revolution and its Aftermath in Kampuchea: Eight Essays, Yale
University South-East Asia Council Monograph no. 25, 1983, s. 178-79.
23
Författarens intervju med Chhin Phoeun, Kong Pisei, 17 september 1980.
24
China Quarterly, nr.64, 1975 december, s. 797, som citerar en rapport i Le Monde den 13 september 1975.
25
National Times (Sydney), 22-28 april 1983, s. 9, som citerar USA:s ”officiella protokoll som just har
offentliggjorts ”.
26 Kursivering i original.