Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

76
I dessa drabbningar tillfångatogs sexhundra kampucheanska soldater och den kampucheanska
Wai-ön erövrades. Men under tiden, den 12 maj, hade kampucheanska flottenheter uppbringat
det amerikanska fraktfartyget Mayaguez, och framkallat en mycket mer spektakulär internationell
kris. 15 Saigons fall den 30 april och den efterföljande konsolideringen av VAP:s kontroll
över Mekongdeltat, gjorde det omöjligt att genomföra CPK:s plan, eller kanske var det
Moks plan med samtycke från centrum, att attackera och om möjligt bemäktiga sig Kampuchea
Krom från Thieu-styrkorna innan de vietnamesiska kommunisterna hann göra det.
Den 2 juni tog Pol Pot emot VAP-representanten Nguyen Van Linh i Phnom Penh. Enligt
vietnameserna 1978, ”hävdade Pol Pot att de kampucheanska truppernas ’okunnighet om den
lokala geografin’ hade varit orsak till dessa smärtsamma, blodiga sammanstötningar.” I
augusti drog sig de vietnamesiska trupperna tillbaks från Wai-ön. 16
Det är dock troligt att något mer beräknande än okunnighet hade varit inblandat och att CPK
nu bara gjorde en taktisk reträtt. Thon, som ingick i 120:e regementets andra bataljon (CPK:s
styrkor i region 13), säger att hans regemente hade sänts till gränsen ”omedelbart efter” att
staden Takeo intagits den 18 april. ”Regementschefen Soeun sade att vi skulle ’befria vietnamesiskt
territorium, eftersom allt är vårt territorium’.” Vid ankomsten till Koh Andeth, 15
kilometer från gränsen, hörde Thon andra CPK-ledare säga att ”vi måste bekämpa Vietnam
eftersom det finns arton av våra provinser där, inklusive Prey Nokor [Saigon]”. Soeun befordrades
inom kort till brigadchef; den nya regementschefen, Pien, upprepade återföreningsmålsättningen
och trupperna gav sig iväg. 17 Hanoi hävdar att attackerna utfördes över landgränsen
på flera platser ”så tidigt som 1 maj 1975 ... och orsakade stora personella och materiella förluster
för lokalbefolkningen”. 18 CPK-trupperna från region 13, Moks och Muths ursprungliga
bas, var otvivelaktigt bland de ansvariga.
I den angränsande region 33 var vid denna tidpunkt minst två medlemmar i regionskommittén
snabba att hävda att Kampuchea Krom var kampucheanskt territorium. Dessa två var Mok
son, Chong, tidigare CPK-sekreterare i Prey Krabas-distriktet och nyligen befordrad till
regionssekreterare, samt Khim, sekreterare i Kong Pisei-distriktet. ”Chong var den som sade
det med allra mest eftertryck” enligt en lokal underdistriktstjänsteman och CPK-medlem. 19
Fastän Mok offentligt hade förebådat dem åtminstone sedan 1973, 20 var gränsattackerna inte
bara en familjeangelägenhet, och trots att Mok hade blivit 1970-talets Puth Chhay var dessa
attacker nära förbundna med kommunistpartiets politik. Enligt en politisk kommissarie på
regementsnivå från region 24:
Omedelbart efter befrielsen den 17 april 1975 höll centrum ett särskilt möte för statsråd och alla
zon- och regionssekreterare. Åtta punkter slogs fast av Pol Pot vid mötet:
1. Evakuera folket från alla städer.
2. Avskaffa alla marknader.
3. Avskaffa Lon Nol-regimens valuta och håll inne den revolutionära valuta som hade tryckts.
4. Ta av alla buddhistiska munkar deras kåpor och sätt dem att odla ris.
5. Avrätta alla Lon Nol-regimens ledare, börja med de högsta ledarna.
6. Upprätta högnivåkooperativ i hela landet, med kommunal bespisning.
Quoc 1975 gick ut på att befria dessa områden, medan andra förnekade det. Stephen Heder, personligt samtal, 2
februari 1981.)
15
Hamnen, oljeraffinaderiet och flygplatsen i Kompong Som bombades av amerikanskt flyg den 15 maj. Sjutton
plan förstördes på marken.
16
Ibid.
17
Författarens intervju med Ieng Thon, Tram Kak, 16 juli 1980.
18
Kampuchea Dossier, 1, op. cit., s. 125.
19
Författarens intervju med Chap Hen, Kong Pisei, 17 september 1980.
20 Se kapitel åtta, s. 28 ovan.