Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

67
Förvarning
Den 18 mars 1974 (fjärde årsdagen efter Sihanouks avsättning) intog en kombinerad CPKstyrka
från Norra och Sydvästra zonerna, ledda av Pauk och Mok, den tidigare kungliga
huvudstaden Oudong, knappt fyrtio kilometer norr om Phnom Penh vid gränsen mellan de två
zonerna. Ett par månader senare undersökte Donald Kirk följderna av denna CPK-seger; de
blev allvarliga för såväl rojalismen som khmerrepubliken. ”Det var helt klart ett medvetet
försök av Röda khmererna att inte bara inta regeringens yttre fästen, utan också att förstöra de
sista relikerna av en civilisation som föreföll dem fullständigt dekadent och irrelevant. Så,
efter att de intagit Oudong förde Röda khmererna bort tjugotusen av befolkningen till den
närliggande djungeln, dödade alla skollärare och regeringstjänstemän, raserade avsiktligt
staden och satte eld på eller rev byggnader.” 377
En bonde från byn Veang Cas (”Gamla palatset”) utanför staden, som hade känt till de lokala
CPK-aktiviteterna sedan 1967 och sympatiserat med deras anti-rojalistiska inställning, deltog
i evakueringen. 1980 minns han: ”Fyrtiotusen personer [sic] sändes bort i alla riktningar.
Röda khmererna brände ner hus överallt. Vi tvingades fara västerut till region 31, Kompong
Chhnang, och skickades längre och längre bort. Uniformerade Lon Nol-soldater avrättades
längs vägen… Folk splittrades upp i grupper om femtio, tvåhundra eller trehundra som
eskorterades av grupper av Röda khmerer. Av dem som sändes till region 31, och vidare – till
Pursat och i visa fall Battambang – överlevde bara en av fem för att kunna återvända fem år
senare.” 378 En av CPK:s underdistriktskadrer i området bekräftar att orderna om evakuering
av stadens befolkning kom direkt från Mok. Motiveringen var, säger han, att de skulle ”odla
ris i de inre basområdena, malariahärjade områden där det var matbrist”. 379
Oudong var ett förebud, i liten skala, för befolkningen i Phnom Penh. Lika olycksbådande för
CPK-centrum var emellertid att Lon Nols armé återtog Oudong i juni 1974, tre och en halv
månad efter dess fall – olycksbådande i det avseende att 1979, tre och ett halvt åt efter att
även Phnom Penh hade intagits och evakuerats, den vietnamesiska armén marscherade in i
Phnom Penh. Även om Röda khmererna i detta stadium befann sig i en hopplös position, gav
nyheter om utvecklingen i CPK-zonerna många av dess soldater en ny injektion av beslutsamhet,
och kriget kom nu att föras till det bittra slutet.
Den politiska situationen på landsbygden var fortfarande komplex. När det gäller levnadsförhållanden
och revolutionär politik liknade den politiska kartan över landsbygden ett ”leopardfläckigt”
mönster 380 , även om Mok-Pauks gemensamma erövring av Oudong visade att de
mörkare fläckarna börjad få kontakt.
Chou Chet var i Kampot när Oudong intogs 381 , och när han återvände senare under året hade
han en avvikande syn på framtiden för landets urbana befolkning. Underdistriktskadern som
citerats ovan minns: ”Chou Chet förklarade under lektioner med oss att när vi intagit Phnom
377 Ibid., sid. l.
378 Författarens intervju med Tim, Oudong, 18 september 1980.
379 Nou Mouk, op. cit. (Han säger att Chou Chet var i Kampot vid den tiden). Moks kommando för trupperna
som intog Oudong bekräftades också av författarens intervjuer med Chheng Sy Leang och en munk som evakuerats
från Oudong och med våld klätts av manteln men skyddats av byborna. Oudong, 18 september 1980.
380 Tim, till exempel, lyckades smita från evakueringskolonnerna på väg ut ur Oudong, och lyckades, tillsammans
med ett halvt dussin flyktingfamiljer, ta sig till region 32 (Kompong Speu). Där arbetade han med att transportera
livsmedel till Phnom Penh-fronten, ända tills krigsslutet. ”Det var mjukare där; dödandet var sällsynt i
region 32”, säger Tim. ”Där jag bodde förekom inget.” Op. cit. Han tillägger emellertid att ”längre upp, mot Amleang,
avrättades Lon Nol-soldater med långt hår”. Amleang var huvudkvarter för Vorn Vets Specialzon, även
om omlandet inte tillhörde den. För ytterligare bevis för det ”leopardfläckiga” politiska mönstret i Sydvästra
zonen 1975, se B. Kiernan och C. Boua, Peasants and Politics in Kampuchea, 1942-81, London 1982, sid. 276-
77.
381 Nou Mouk, op. cit.