Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

65
följde CPK:s lokala förföljelse av Cham-minoriteten: enligt Quinn blev 1973 praktisering av
islam ”totalt förbjuden [och] lokala KK-kadrer hotade från slutet av 1974 ständigt med att
förstöra moskéer”. 362
Det är värt att jämföra denna utveckling med redogörelser från Cham-bybor längre norrut i
region 25. Där överlevde islam och moskéerna förblev öppna till så sent som mitten av 1976,
berättade bybor för mig 1980. En av dem, från byn Cham Loeu, sade:
Under Non Suon-perioden gjorde [kommunisterna] bra saker, de dödade inte folk. Livet var fortfarande
lyckligt då. Han tyckte om oss och politiserade oss, [fick oss] att arbeta hårt… Cham-folk
fiskade för att förse soldaterna med mat, av tacksamhet mot dem. 1971-72 togs våra ungdomar in i
armén; om någon dog blev vi tröstade. Militärbefälhavaren [Sok] gillade verkligen oss. Han gav
föräldrarna till dödade soldater 2000 till 3000 riel som hjälp…
Non Suon kom hit en gång, för en festival 1974. Han sammankallade alla Cham. Han gillade oss
och lät oss organisera religiösa festivaler precis som vi ville… Vid den tiden var religion fortfarande
tillåten. Grupper om tio till tjugo personer brukade jorden kollektivt, men vi bodde och åt våra
måltider privat. Pengar användes fortfarande i viss utsträckning. Det förekom ingen förföljelse. 363
Strax ska jag återvända till vilken betydelse dessa uppenbara skillnader på distriktsnivå fick.
Men det är helt klart att region 25 under 1973 förblev relativt oberörd av utvecklingen i
angränsande Sydvästra zonen. 364
I augusti 1973 deltog Non Suon i ett nationellt CPK-möte i Norra zonen. Han blev besviken
över att finna att hans tidigare kollegor i Preacheachon, Ney Sarann, Keo Meas och Urn Neng
inte var med på mötet. 365 På väg hem skrev han:
Jag gjorde resan till kontoret i region 24… Jag frågade Chhouk direkt: ”Var är Keo Meas? Han
kom aldrig till partiets årliga studiemöte. Vilken inriktning och ståndpunkt har han?” Chhouk sade
att han inte visste… 366
Chhouk sade att jag skulle vara försiktig; partiet bevakade mig eftersom jag tillhört den tidigare
Pracheachon-gruppen. 367
deras material kan absolut konfiskeras och deras familjer får inte fara iväg”. Decisions Concerning the Line on
Cooperatives, op. cit. Översättning av S. R. Heder.
362
Quinn, 1974, op. cit., sid. 24.
363
Författarens intervjuer i byn Cham Loeu den 1 augusti 1980. Trots att denna by ligger precis innanför gränsen
i Koh Thom-distriktet, var Non Suon helt klart mycket mer känd där än Som Chea. En Cham sade emellertid att
han hade sett Chea vid ett möte ”när han fortfarande var på distriktsnivå”, och tillägger att efter att Suon försvunnit
från regionen och Chea övertagit hans ställning 1975 ”var Chea vänlig mot oss, precis som Non Suon
hade varit”, vilket uppenbart daterar förföljelsen tidigast från mitten av 1976, som de andra gjorde. Detta betyder
att Quinns information bör vara korrekt på denna punkt, även om det inte påverkar den övergripande poängen
om skillnaderna mellan region 25 och Sydvästra zonen.
364
Se Quinn, op. cit., sid. 19-20, 22.
365
Chamlaiy XII, op. cit., sid. 24; och Phnaek ti pram, op. cit., sid. 39.
366
Phnaek ti pram, op. cit., sid. 39.
367
Sekkedey sarapeap, op. cit., sid. 3. I en annan bekännelse tillägger Suon: ”Jag vågade säga honom sanningen
om region 25, och jag litade på honom i frågan om att förråda partiet... Chhouk tvivlade ändå på mig och berättade
inte allt för mig [kanske för att Suon av Vorn Vet hade satts i ledningen för region 25 på Östra zonens bekostnad].
Men jag följde hans instruktioner för att tjäna vårt Pracheachon-parti.” Suon säger att han höll med Chhouk
om att upprätthålla goda relationer med de vietnamesiska kommunisterna, och att placera betrodda kadrer i
nyckelpositioner, speciellt längs gränsen, ”för att undvika att använda alltför många personer, som skulle kunna
läcka ut våra hemligheter”. Han avslutar: ”Därför återföddes mitt förräderi den 1 september 1973, efter att jag
talat med Chhouk”. Om man emellertid beaktar naturen i ett sådant bekännelsebevis, är det troligt att Suon i
verkligheten gav efter för centrums påtryckningar om att implementera det nya programmet, men gjorde det mer
motsträvigt än tidigare. I vilket fall skulle en verklig långvarig konspiration ha krävt en uppvisning av lojalitet
under denna period. Se nedan.