Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

Nordöstra minskade allmänt i strategisk betydelse för centrum när CPK-styrkorna närmade
sig Phnom Penh. 332
60
Sydvästra zonen
Men det var i Sydvästra zonen som revolutionärerna upplevde de största interna konvulsionerna.
1973 var det år då Mok-Thuch Rin-tendensen, som var nära allierad med CPKcentrum,
etablerade sin överhöghet över Prasith, Chou Chet och deras mer moderata kolleger,
och fullständigt rensade ut de Hanoi-tränade kadrerna i zonen.
Det första offret med hög rang var förmodligen Sangha Hoeun, en Issarak-veteran och
medlem av zon-kommittén. En tidigare munk från Kompong Speu (region 33), som anslutit
sig till kommunisterna 1970, minns:
Under 1971-72 var revolutionen bra; folk oroade sig inte alls. Sangha Hoeun stod på god fot med
vietnameserna och hade aldrig några problem med dem. Och folket tyckte om Sangha Hoeun eftersom
han sponsrade teateruppsättningar med traditionell nationell musik. Det fanns också gott om
Lon Nol-soldater och intellektuella som kom till de befriade zonerna från Phnom Penh och provinshuvudstäderna
för att gå med i revolutionen. Sangha Hoeun och Chou Chet omskolade och undervisade
dessa människor. Jag såg detta; de dödade inte dem. Men Mok dödade sådana människor,
och han blev upprörd över det som de andra två höll på med. Det blev en maktkamp [tumnos
amnach].
1973 började dödandet. Till en början förflyttades underdistrikts- och regionkadrer. Sedan slogs
Chou Chet och hans anhängare med Moks anhängare vid ett kombinerat zon- och regionmöte i vårt
underdistrikt, vilket jag hjälpt till att organisera. Slagsmålet bröt ut mitt under mötet och handlade
om politik och teori. Chou Chet for sedan iväg till Västra för att diskutera frågan om avrättningarna
av Lon Nol-soldater. Phouk Chhay följde med honom. Man sade mig att de förflyttades till Koh
Kong. 333
Två veckor senare arresterades Sangha Hoeun av Moks soldater. Först förde de honom under
bevakning till vår by, där han stannade en dag och en natt, och sedan till centrum eller zonen
[huvudkvarteret]. Fem lastbilar kom för att köra hans anhängare till Kompong Chhnang. 334
Kenneth Quinn rapporterar att under 1973 hade Chou Chets ”auktoritet och inflytande…
reducerats på grund av hans positiva inställning till NVA och Sihanouk, och han skadades
faktiskt även lätt i ett bakhåll av KK [CPK-styrkor] en gång sent i november, då han färdades
tillsammans med några NVA-soldater längs väg 16”. 335
Efter hans ankomst till Kompong Chhnang (region 31) fortsatte Chou Chet att propagera solidaritet
med vietnameserna under politiska möten. 336 En medlem i Yuvakok i Övre Kompong
Tralach-distriktet påstår att eftersom Chet var en ”intellektuell” var han i ständig konflikt med
en ”skogs”-revolutionär som Mok. Dessutom, trots deras egna erfarenheter av Sihanouks behandling
under 1960-talet, uppskattade Chet och andra, som Phouk Chhay (och Koy Thuon),
Sihanouks appell, även om han för dem bara var en galjonsfigur. Yuvakok-medlemmen säger
332 Chea Keo avrättades 1975, Ney Sarann 1976 och Urn Neng 1978, men 1979 trädde de fyra rebeller som hade
flytt fram som ledare för Folkrepubliken Kampuchea. Under 1982, var Bou Thong försvarsminister och Soy Keo
stabschef för armén.
333 Denne man insisterar på att det var vid detta tillfälle som Västra zonen (Kompong Chhnang, Kompong Speu
och Koh Kong) upprättades under Chou Chet och Mok fick makten i det folkrika hjärtlandet i Sydvästra zonen,
Takeo och Kampot. Andra källor daterar emellertid detta till mitten av 1975, vilket kan vara tidpunkten då dessa
inrättningar formaliserades.
334 Författarens intervju med Chhun Samath, Kong Pisei, 17 september 1980.
335 Quinn tillskriver faktiskt Mok detta öde, men det är omöjligt. Återigen verkar förvirringen härröra från den
berörde ledarens ställning; Quinn säger att han var ”ordförande” i zonen, vilket helt klart Chet var, utifrån de
bevis som Ith Sarin givit (se Carney, op. cit., sid. 43). Quinn, op. cit., sid. 7. Mok har aldrig beskrivits som
zonens ”ordförande”.
336 Nou Mouk, op. cit.