Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

57
och sjuttio andra anslöt sig omedelbart till den kommunistiska armén. Detta var emellertid en
by i Östra zonen, och CPK:s agerande blev betydligt mer dramatiskt på andra platser.
Norra zonen
Efter att bombningarna hade upphört i augusti 1973 återvände soldaten från region 31 med sin
enhet till Kompong Thom. Han fann då att medan de befunnit sig i Siemrap hade folkströmmen
ut till landsbygden vänt om. Femtio tusen bönder hade nu flytt till Kompong Thom
stad. ”Landsbygden var övergiven, byarna tomma”, minns soldaten. Detta var inte bara en
följd av USA:s bombning av landsbygden, vilken ju hade upphört, eller av Lon Nol-arméns
aggressiva patrullering, som hade återupptagits. Det berodde också på att CPK:s militärbefälhavare
i zonen, Ke Pauk, förmodligen tillsammans med Pol Pots hustru Khieu Ponnary (som i
juli 1973 rapporterades ha utsetts till partisekreterare i Kompong Thom 316 ), till fullo hade
implementerat den Demokratiska revolutionen i region 31. Soldaten fortsätter: ”I Kompong
Thom-regionen leddes Organisationen av mycket stränga män [sic]… Deras disciplin var
fruktansvärd; det förekom många avrättningar… Buddhastatyer förstördes och pagoder sekulariserades…
ungdomar tvingades arbeta mycket hårt, speciellt efter att byarna hade omorganiserats
och återuppbyggts. Organisationen hade inte tillåtit att man byggde egna hus; det
fanns läger för kvinnor, barn, unga kvinnor och unga män; måltiderna åts kommunalt och
ransonerna bestod bara av risvälling utan kött… barn förbjöds att respektera sina föräldrar,
munkar förbjöds att be, husfäder förbjöds att bo tillsammans med sina hustrur.” 317
I september 1973 intog trupper från region 31 halva Kompong Cham stad och fortsatte in till
hundra meter från guvernörens residens. När de drog sig tillbaka tog de med sig femtontusen
stadsbor ut på landsbygden. 318
I februari 1974 anföll Pauks trupper Oudong och Phnom Penh och ytterligare tusentals bönder
tog tillfället i akt för att fly till den Lon Nol-kontrollerade provinshuvudstaden i Kompong
Thom. Deras beskrivningar, speciellt av de små matransonerna, bekräftar soldatens redogörelse.
”Vi tvingades att arbeta mycket hårt, och fick ingenting för det”, berättade en av dem,
en tidigare bychef, för journalisten Donald Kirk strax efteråt. Att bära svarta kläder hade nu
blivit obligatoriskt, och dödsstraff användes allmänt, speciellt för försök att komma undan
CPK-kommenderingar. De som sattes att leda byarna valdes nu ut bland ”fattiga och okunniga”.
319 Denna beskrivning kan delvis reflektera bitterheten hos en man som berövats sin
status. Det är dock inte troligt att majoriteten av bönderna, oavsett fattiga eller okunniga 320 ,
var betjänta av en sådan upphöjelse, även om de nya möjligheterna och makten som gavs till
den tidigare mest förtrampade minoriteten är till hjälp för att förklara fanatismen i den
Demokratiska revolutionen.
Samma bychef ger oss ytterligare insyn i förändringarna, vilka han sade började månaden
efter Sihanouks besök i Siemreap. ”I april 1973 slutade de tala om Sihanouk… De sade att
han var ’inte den enda mannen’, att han var ’inte bra nu’ och att vi ’behöver honom inte
längre’… Om du fortfarande använder hans namn och stöder Sihanouk, då kommer du att
skickas iväg, och du kommer aldrig att återvända…[Vi tillsades att ] ’stödja Khieu Samphan
och inga andra’.” 321 I region 31 hade ”staten” Demokratiska Kampuchea (DK) nu framträtt i
316 Des Mouvements Anti-Gouvernementaux ..., op. cit., sid. 41.
317 Debré, op. cit., sid. 188-89.
318 Shawcross, op. cit., sid. 312.
319 Kirk, ”The Khmer Rouge”, op. cit., sid. 9.
320 Stephen Heders intervju med kadern i region 13, op. cit., vilken definierade en ”fattigbonde” som en jordbrukare
som ”inte hade några egna djur och bara producerade tillräckligt för ett par månaders mat” från
hans/hennes lilla jordbit. Detta skulle handla om en liten minoritet av bönderna, kanske 10 procent.
321 Kirk, ”The Khmer Rouge”, op. cit., sid. 10.