Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

Demokratiska revolutionen 1973-75
55
Klassfienden
Den 20 maj 1973, när USA:s bombningar nådde sin höjdpunkt, lanserade CPK-centrum ett
”kooperativiserings”-program som till en början innebar att bönderna skulle organiseras i
grupper om tio, tjugo eller trettio familjer. Detta hade redan påbörjats i flera områden, men nu
skulle jorden kollektiviseras och produkten av böndernas arbete konfiskeras av myndigheterna.
I vissa fall infördes också regler för rasering av religion och familjeliv, och kommunal
bespisning inrättades också. Detta kallades den ”Demokratiska revolutionen”. 308 Det verkar
uppenbart att de ökade kraven från CPK:s väpnade styrkor, till följd av bombningarna, var det
som till dels motiverade denna kampanj. Ett CPK-dokument, daterat februari 1974, uppgav ett
motiv till den enligt följande: ”Vårt land är i krig och ingen pardon har visats oss. Därför har
många av våra unga gett sig av till slagfältet, och bara de gamla och kvinnorna är kvar.” 309 En
CPK-medlem förklarade senare att man genom att försäkra alla bybor ett minimum av
existensmedel, genom insamling och ransonering av livsmedel, kunde kommunisterna ”få loss
krafter” till armén och dess logistiska behov, huvudsakligen de friska och starka som i teorin
inte längre behövde försörja sina familjer. 310
Båda dess källor uppgav emellertid också ett annat motiv, ett ideologiskt. Med CPK-dokumentets
ord: ”Vi måste bygga ett rent, hederligt samhälle”. Vad detta innebar skulle förklaras
i ett nummer av CPK-tidskriften Tung Padevat (”Revolutionära flaggor”) i augusti 1975. Dess
författare uttryckte ambivalens över situationen före 1973: ”Å ena sidan gjordes det framsteg,
men å andra sidan fanns samma gamla samhälle kvar. ...Staten konfiskerade jord från förrädarna…
och tog kontroll över den… Detta var en bra sak… [Men] de som innehade jorden
fortsatte ändå med privat ägande. Dessutom fick tidigare jordlösa bönder, och tidigare jordlösa
arbetare, nu jord från staten. Så jorden förblev i allmänhet i privat ägo”.
Denna bild överensstämmer med vad som är tillgängligt från andra källor om perioden 1970-
73 och revolutionens dåvarande popularitet. Men en blandning av framsteg och ”samma
gamla samhälle” var inte bra nog för CPK. Inrättande av ”kooperativ” i krigstid, i maj 1973,
var ett brott mot kommunistisk praktik i andra länder. Detta försvarades ganska lamt, i samma
artikel, med påståendet om att det bara var Kampuchea som hade utvecklat en kompradorklass
av handelsmän: ”Enligt tidigare erfarenheter i världen, var det vanligt… att utnyttja den
privata sektorn, nyttja dess styrkor. Men i Kampuchea vägrade de att arbeta, eftersom kapitalisterna
i viss mån genomgick en karaktärsförändring. De muterade och blev kompradorer.”
De påstått unika khmerkompradorerna var så mäktiga i de befriade områdena att ”vår stat var
deras bihang”. Den extrema känslighet som ligger bakom detta uttalande är också uppenbar i
det givna exemplet. Fram till 1973, har man sagt oss, ”visade staden Kratie samma tecken
som i det gamla samhället. Honda-motorcyklar rusade upp och ner för gatorna som innan,
medan våra slitna gerillamän gick till fots i dammet. Detta visade att de fortfarande var
herrar… De distribuerade saker till folket, mestadels kommersiella ting. Om vi följt den
vägen, hade vi inte kommit någonstans.” 311
308 Tung Padevat (”Revolutionära flaggor”), CPK:s interna månadstidskrift, nr. 8, augusti 1975, sid. 14, noterar
att ”vi lanserade Demokratiska revolutionen i mitten av 1973 ...” Översättningen av T. M. Carney.
309 Decisions Concerning the Line on Cooperatives of the Party in Region 31 (uppenbarligen från Kompong
Thom-området), februari 1974. Översättning av S. R. Heder.
310 S. Heder, intervju den 11-12 mars 1980, op. cit. Samma källa tillägger att, för dem som redan enrollerats,
”deras släktingar hemma skulle få det bättre och vara mer skyddade och de själva skulle få bättre moral, och mer
att kämpa för”.
311 Tung Padevat, op. cit