Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

51
tenderade att splittra vårt lands politiska styrkor i tre eller fyra riktningar.” 302 Det är två saker
som är värda att notera här. Först, den Tredje kraften ses mer som ett hinder för enhet än som
en fiende (akut eller i annan form). Detta antyder att Östra zonen gjort ytterligare en eftergift
till centrum, förmodligen av partilojalitet och omsorg om enheten såväl som av övertygelse;
samtidigt ger passagen en antydan om Tredje kraftens potentiella eller aktuella politiska styrka
(och den traditionella solidariteten med Vietnam, vilken behandlas nedan). För det andra,
även om det nu kom rapporter om degraderingen av Sihanouk och om sammandrabbningar
med vietnameserna i delar av Östra zonen 303 , hade Hanoi-tränade kadrer där på intet sätt blivit
”attackerade och helt bortdrivna”; vi vet från andra källor att många sådana kadrer fortfarande
hade viktiga poster i zonen vid denna tid. 304 Detta definitiva uttalande om att problemet inte
längre existerade kan i själva verket representera ett argument mot förföljelse av dem.
Detta står i kontrast mot situationen i Sydvästra zonen, där, som vi sett, avrättningen av
Hanoi-tränade kadrer hade börjat så tidigt som i slutet av 1971 (i region 13), och där nästan
alla blev utrensade under de följande två åren. Dessutom bröt i november 1973 väpnade
sammanstötningar ut mellan kommunistiska enheter vid gränsen mellan Östra och Sydvästra
zonerna. Quinn beskrev det vid den tiden som att ”de två fraktionerna högg efter varandras
strupe”. Sydvästra zonens styrkor krävde att Östras enheter i region 24, förmodligen under
Chan Samans kommando, skulle ”upphöra med deras samarbete med Viet Cong och nordvietnameserna”.
De ledande kadrerna i region 24 (då ledda av Chhouk) vägrade;
”diskussionerna blev hetsig och en eldstrid bröt ut”. Med vietnamesernas hjälp dödade
soldaterna från region 24 fyrtiotvå från Sydvästra zonen och jagade bort resten. 305 Sammanstötningar
över Mekong, mellan Chakreys Östra zonens 1:a brigad och Sydvästra zonens 11:e
brigad, fortsatte till slutat av kriget. 306
Östra zonens Partihistorias öde är att den symboliserar de politiska skillnaderna mellan Östra
zonen och CPK-centrum. När centrum (genom Ieng Sary) publicerade sin Partihistoria, för att
hylla dess 23-årsdag i september 1974, var mycket i den en exakt kopia av den årsgamla
versionen från Östra zonen. Alla referenser till den tidigare solidariteten med Vietnam hade
emellertid nu raderats (liksom referenser till tidigare ledare i partiet som hade fört en sådan
politik). 307
302 Summary of Annotated Party History, op. cit., sid. 33-34. Dokumentet fortsätter: ”Partiet intog en
styrkeposition och avvisade fullständigt spelet med förhandlingar och arrangemang under varje metod, form eller
trick.”
303 Donald Kirk, ”The Khmer Rouge: Revolutionaries or Terrorists?”, opublicerad skrift 1974 paper, 18 sidor,
sid.17.
304 En del av dessa män var stabsofficerare i zon-kommandot: Kat Nguon; So Phims svärson, brigadbefälhavare
Kim Teng; en andra svärson Sa Bin, jordbrukskader i zonen; Chan Saman, befälhavare för styrkorna vid Peam
Chor-fronten i region 24; Chuon Soth, chefen för zonens handelstjänst och den hemliga handeln (huvudsakligen
gummi) med affärsmän i Phnom Penh; Sabou, en ledande säkerhetskader; Hien, vicechef för zonens logistik; Sos
Man, Cham och president för ”Östra zonens islamiska rörelse”; Prom Samith, tidigare privatsekreterare till Son
Ngoc Minh och nu ledare för zonens Patriotiska Munkförbund; Yun Soeun, chef för zonens Hantverkstjänst (lätt
industri); Bou Sarou, chef för zonens Transporttjänst; och två läkare, Hak Sae och Chan Chhoeung, chefen för
zonens sjukvård. Ytterligare ett hundratal hade olika militära poster (t.ex. Meas Huon, vicebefälhavare för
Memut-distriktets styrkor) eller tekniska (t.ex. Hem Samin, direktör för den militära fordonsverkstaden), och
åtminstone två var partisekreterare i distrikt. Hem Samin hade sedan 1971 märkt att ”något i situationen var fel”,
men det förekom inga avhopp eller avrättningar i Norra och Sydvästra zonerna; och inte förrän i mitten av 1974
ställdes frågan om dessa kadrers roll i rörelsen på sin spets i Östra. (Denna information är baserad på olika
intervjuer).
305 Quinn, 1974, op. cit., sid. 7-8.
306 Ibid., sid. 8; Tea Chhay Hou, op. cit.; och författarens intervju med medlemmen i 11:e brigaden Chhin
Phoeun, Kong Pisei, 17 september 1980.
307 Dessa inkluderade Son Ngoc Minh, Tou Samouth, och So Phim själv. Intressant är att Östra zonens version
hade nämnt dessa namn men inte Pol Pots. Se figur 9.