Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

49
bildat ”ett nytt parti”. Trots att de strax fick sällskap av Chea Soth och flera andra kom detta
”parti” att helt ignoreras av vietnameserna. Därtill, enligt Chenda, meddelade Keo Meas
gruppen att ”han sympatiserade med oss men att vi inte kunde klara av att besegra partiet”.
Rädda för att återvända till Kampuchea resignerade snart dissidenterna och tillbringade
följande fem år politiskt inaktiva. De flesta av dem verkar ha tagit arbeten på lägre nivå inom
Hanois byråkrati, men några som flydde från gränsområdet började med jordbruk i FNLzoner
i Sydvietnam. 290 Ironiskt är att CPK senare skulle återgälda vietnameserna för att de
övergett sina närmaste khmerallierade, genom att anklaga Hanoi för att ha ”gått med på
förhandlingarna 1973 för att försöka svälja oss”. 291
Det är sant att den orsak som oftast ges av CPK-ledare till den intensifierade fientligheten mot
vietnameserna 1973 var deras försök, som följd av Parissamtalen med USA, att få CPK att
förhandla med Lon Nol. I Kompong Speu, rapporterar en underdistriktskader, ”meddelade
Mok oss att tre länder tidigare hade bekämpat imperialisterna tillsammans. ’Nu har Vietnam
och Laos haft förhandlingar med USA. Kampuchea kommer inte att ha några.’ Han sade att
alla kadrer skulle meddelas att Kampuchea inte kommer att förhandla.” 292 Detta tal hölls två
veckor efter att USA:s nya bombningskampanj inletts. Kadern som besökte mötet säger att
hans egen by just hade förstörts av B-52:or, med förlust av tre liv. Han fortsätter: ”Och Mok
sade att USA tidigare hade fördelat bombningen mellan Vietnam, Laos och Kampuchea. Men
nu när de andra två hade satt sig i förhandlingar lät USA alla sina bomber falla enbart på
Kampuchea, tjugofyra timmar om dygnet, eftersom man inte förhandlade.” 293
Å andra sidan proklamerade kadrer i region 13 (Takeo), Sydvästra zonen, något motsägelsefullt
att ”förhandlingar…. skulle bara leda till en förlängning av kriget”. Den springande
punkten var vietnamesernas påstådda förräderi, och uppfattningen om att, med dessa kadrers
ord, CPK:s vägran att förhandla ”skulle demonstrera för världen att vår khmerorganisation var
självständig”. Mok föredrog att inte påpeka att vietnameserna höll på att dra sig tillbaka från
landet, eller att, vilket var väl känt i partiet, ”några av våra vänner, som Kina, också ville att vi
skulle förhandla”. 294 Man kan beundra Moks och CPK-centrums politiska kurage, men att
isolera sitt land och utsätta detta, det enda i Asien, för den amerikanska krigsmaskinen var ett
beslut som blev kostsamt för landets folk. CPK kan knappast beskyllas för bombningarna i
sig, men den skulle troligen inte ha skett om ett eldupphör som i Laos hade förhandlats fram.
Centrum kanske hade förväntat sig att bombningen indirekt skulle tjäna dess syfte genom att
förstärka hatet mot vietnameserna, vilket som vi sett hade skett i ett antal fall. Men hatet
måste ofta frambesvärjas genom mer avlägsna frågor. Till exempel säger en kvinna från
region 33 att vietnamesiska trupper haft ett läger ”i skogen väster om mitt hus” under hela
1973. De uppförde sig väl och skapade inga problem, och byborna talade med dem om
solidaritet, säger hon. Men när de gav sig iväg i slutet av året, började CPK:s underdistriktschef
tala om ”ömsesidig fiendskap” mellan de två folken 295 , förmodligen grundat i partidokuments
refererens till vietnameserna som ”arvfienden” (satrev suorpouc) och den ”akuta
fienden” (satrev srouch). 296
290
Chea Soth, op. cit.; och författarens intervju med Keo Chenda (Phnom Penh, 21 oktober 1980). Också Yos
Por, op. cit.
291
Shawcross, op. cit., sid. 372, där han citerar Phnom Penhs radio den 24 juni 1978.
292
Nou Mouk, op. cit.
293
Ibid.; kursiveringar tillagda.
294
Stephen Heders intervju med en kader i region 13, op. cit.
295
Författarens intervju med Rat Samoeun, Kong Pisei, 13 september 1980. Denna kvinna är naturligtvis ingen
släkting till den Hanoi-tränade kadern Rath Samuoeun.
296
Chap Hen, op. cit.