Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

4
Redan den 21 mars deklarerade Hanois radio: ”Kuppen i Kambodja nyligen visar klart att
USA inte bara konspirerar för att hindra det vietnamesiska folkets kamp mot USA:s aggression
och för nationell räddning, utan också för att underminera Kambodjas oberoende och
suveränitet…” 11 Albanien, Kinas närmaste allierade, gjorde ett liknande uttalande nästa dag,
följt av Nordkorea den 24 mars; inte förrän den 26 mars gjorde Kina detsamma. Fullt stöd till
Sihanouks 23 mars-deklaration meddelades av Hanoi den 24 mars och av PRR två dagar
senare, men av Kina först den 5 april. De vietnamesiska kommunisterna drog tillbaka sina
diplomater från Phnom Penh den 27 mars, men Kina behöll sin ambassad i Phnom Penh under
ytterligare sex veckor, till den 5 maj, trots att man fortsatte att referera till Sihanouk som
”statsöverhuvud”. Under denna period behöll Kina de normala ”stat och parti”-relationerna
med Kampuchea; som vi sett hade man till och med ”dubbla stat och parti”-relationer – d.v.s.
med Lon Nol, med Sihanouk och med Pol Pot.
Det blev dock ingen verklig förändring i Kinas politik mot Kampuchea, inte heller i Vietnams
politik mot Sihanouk, varken i eller utanför makten. Som vi sett i tidigare kapitel, var det
CPK-centrum som skötte bromspedalen.
På sin väg hem via Hanoi, avvisade Pol Pot Le Duans förslag om ett förenat militärkommando
i Kampuchea. Han gjorde också arrangemang för att tusentals tidigare Issaraksympatisörer,
som varit i Vietnam sedan 1954, skulle kunna återvända till Kampuchea. De
skulle dock inte få återvända omedelbart – med Svartbokens ord var dessa khmerer ett ”kort” i
vietnamesernas händer och förberedelser måste göras så att omständigheterna inte tillät dem
att spela ut det. 12
Kuppen
Prins Sihanouk har länge hävdat att amerikanska CIA var ”hjärnan” bakom kuppen mot
honom. Henry Kissinger har å andra sidan hävdat att den ”tog oss fullständigt på sängen”. 13
Det finns inga tydliga bevis för CIA:s inblandning i händelserna 1970, men en hel del tyder
på att delar av USA:s militära underrättelsetjänst och arméns specialstyrkor spelade en roll.
Den mest välinformerade redogörelsen för USA:s inblandning i kuppen är Samuel R
Thorntons. Han arbetade från maj 1968 till maj 1969 som underrättelsespecialist vid US
Navy-kommandot i Saigon. Thornton har berättat för journalisten Seymour Hersh att han
hade fått ingående kännedom om kuppförberedelser så tidigt som i slutet av 1968. Vid det
tillfället, säger Thornton, tog Lon Nol kontakt med USA:s militära underrättelsetjänst för att
få dem att förse honom med militärt, politiskt och ekonomiskt stöd efter att han störtat
Sihanouk. USA var emellertid berett att gå längre. Man föreslog att de Special Forces-tränade
Khmer Kampuchea Krom (KKK)-soldaterna i förväg skulle infiltrera Kampucheas väpnade
styrkor, och, enligt Thornton, också ”skicka in USA-tränade grupper, förklädda som Viet
Cong-rebeller, i Phnom Penh för att döda prins Sihanouk och förbereda en revolution”.
Detta förslag, med kodnamnet ”Sunshine Park”, hade godkänts på ”högsta regeringsnivå” i
Washington i februari eller mars 1969, erinrar sig Thornton. Lon Nol avvisade emellertid
planen att mörda Sihanouk som ”kriminell dårskap”. Han tog på nytt upp sin ursprungliga
11 Sedan följde: ”Vi är helt övertygade om att det kambodjanska folkets kamp mot USA-imperialisterna och
deras lakejer med säkerhet kommer att utvecklas... [och det kommer även] den vietnamesisk-kambodjanska
militanta solidariteten”. Survey of China Mainland Press, 4626, 22 mars 1970, sid. 64; citerat i Fritz Buchler,
The God-King in Peking, B.A. thesis, University of New South Wales, 1974, 103 sidor, sid.17-18. Informationen
i resten av stycket har huvudsakligen hämtats från Buchler, sid. 28-29.
12 Livre Noir, op. cit., sid. 57.
13 Norodom Sihanouk, My War with the CIA, Penguin 1973, sid. 56; och Henry Kissinger, citerad i Seymour
Hersh, The Price of Power: Henry Kissinger in the Nixon White House, New York, Summit Books, 1983, sid.
180.