Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

46
vi kunde inte höra något längre och vi kunde knappt gå rakt. Tillsammans med andra överlevande
for vi med lastbil mot skogen i Nordvästra…
I Siemrap, där Koy Thuon nu tydligen var baserad, fann soldaten en mycket fridfullare scen.
(Koncentrerad bombning av provinsen började först i maj 1973.) På en plats var bönder,
munkar och välmående småhandlare samlade vid ett gammalt tempel, vilket också inrymde
ett sjukhus. I närheten fanns den Lon Nol-kontrollerade provinshuvudstaden.
Varje morgon for bönderna från templet till staden med cykelkärror för att sälja frukt och ankor och
köpa vad de kunde finna i de kinesiska butikerna. Man kunde också se fiendesoldater, klädda i
civila kläder; de kom för att byta sina vapen mot ris… Det hade varit mycket hårda strider där året
innan, men nu stred ingen längre…
Båda sidor verkade avvakta och acceptera motståndarens närvaro. På kvällarna, när solen försvann
bakom träden, drunknade skogens ljud i munkarnas sång och röken från eldarna steg upp i luften
som ångan som stiger ur marken efter ett häftigt regnväder. Här var porträtt av Sihanouk
fortfarande vanliga. 273
Denna redogörelse verkar trovärdig, eftersom Siemreap, och speciellt tempelkomplexet
Angkor, var mål för Sihanouks hemliga besök (nedför Ho Chi Minh-leden) till de befriade
zonerna i mars 1973; prinsen välkomnades där av Koy Thuon, som gjorde ett gott intryck på
honom. 274 Fyra år senare, efter Thuon avrättats, anklagade Demokratiska Kampucheas
säkerhetstjänst honom för att ha hållit tillbaka den revolutionära rörelsen: ”Under det fem år
långa nationella befrielse[-kriget] skapade Koy Thuon-gruppen i zon 304 [Norra] en atmosfär
av pacifism, lyx och exaltation, med konst, flickor, mottagningar och fester; man propagerade
för radhus och plantering av bananträd längs vägarna… [och] samlade tiotusentals människor
för att gräva en kanal ner från Koulen-berget och för att rensa buskskogen för bananplantering,
medan man inte ägnade slagfältet någon tanke.” 275 Den förödande antagonism som
ledde till Koy Thuons avrättning 1977 var således redan allvarlig 1973. Soldaten från region
31 rapporterar att det i slutet av året:
hade förekommit konflikter mellan civila och militära ledare [Koy Thuon respektive Ke Pauk] i
[zonens] organisation. De civila ledarna hävdade att den militära offensiven hade satts igång för
tidigt, och att dess misslyckande hade försvårat etableringen av den nya administrationen. Militären
hävdade att de civilas misstag hade brutit den patriotiska andan bland befolkningen, som efter B-
52-räderna och våra styrkors reträtt hade flytt över till den andra sidan.
Många bybor, bönder och officerare hade avrättats och de desorganiserade Röda khmer-miliserna
hade stridit mot varandra. 276
Men detta var inte bara ett militärt debacle med påföljande motanklagelser. De politiska
frågor som det reste var också ödesdigra.
Arvfienden
I början av 1973, medan striderna mot Lon Nol fortsatte, inledde CPK en intensiv kampanj
för att driva ut de vietnamesiska kommunisterna ur landet, samtidigt med en ny förföljelse av
Sihanouk-anhängare och andra oliktänkande ”Tredje kraft”-kadrer. Under offentliga möten i
Kampot anklagades Sihanouk för att stödja ”de hatade vietnameserna”, och båda beskrevs
som fiender i samma kategori som Lon Nol. CPK-sekreteraren i Kampot (region 35), Kang
273
Se soldatens fullständiga redogörelse i Francois Debré, Cambodge: La Revolution de la forêt, Paris 1976,
kap.12, speciellt sid. 185-89.
274
I en intervju med journalister i maj 1979 mindes Sihanouk Koy Thuon som ”en mycket trevlig man”. Bandet
med intervjun har Anthony Malcolm välvilligt ställt till mitt förfogande.
275
Ompi pankar ruom thong kraoy (”Om den sista gemensamma planen”), 24 sidor, skriven av tjänstemän i
Demokratiska Kampucheas säkerhetstjänst 1978. Översättning av USA:s ambassad i Thailand, 27 sidor, sid. 16.
276
Debré, op. cit., sid. 187-88.