Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

40
socialt progressiv, personifierade det trista ödet för de vänstermänniskor som så länge hade
väntat på att Sihanouk skulle störtas. Lon Nol hade total uppbackning från USA:s ambassad
för att ta hand om republikens väpnade styrkor och politiska institutioner. Otålig med Hang
Thun Hak, föste Lon Nol honom åt sidan efter bara sex månader på posten.
Trots vad som ser ut som politisk fyndighet, var Lon Nol på många sätt en traditionell, nästan
artonhundratalsaktig mystiker, inspirerad av sin egen oklara chauvinistiska ideologi, som han
benämnde ”neo-khmerism”. Han hade sedan länge drömt om en ”återerövring” av
Kampuchea Krom (Mekongdeltat) 235 , och hoppades kunna ”återförena” khmererna i
Kampuchea, Thailand och Vietnam med Cham-folket, bergstammar i Kampuchea och
Vietnam och även Mon-folket i Thailand och Burma. Han baserade sig på vad han sade var
historiska traditioner hos Khmer-Mon-folkens ”heliga krigare” (yuthesel) i sitt korståg mot
vietnameserna, och skymtade vid horisonten en stat med ”trettio miljoner” khmerer år
2020. 236 Dessa idéer träffade döva öron. Lon Nols dominans i khmerrepubliken beredde
snarare väg för ett nederlag, inför en kulturellt relaterad 237 , men betydligt mer dynamisk och
hårdnackad chauvinism. Den kommunistiska chauvinismen hade dock ännu inte triumferat
över den egna oppositionen inom CPK.
USA:s bombningar 1973
I oktober 1972 hade USA och Hanoi nått en överenskommelse om eldupphör och USA:s
tillbakadragande från Vietnam. Washington släppte sitt krav på att Nordvietnam skulle dra sig
tillbaka från södern, och Hanoi släppte sitt krav på att Nguyen Van Thieu skulle avlägsnas;
båda kraven hade tidigare varit villkor för en överenskommelse. Kissinger hade insisterat på
att Hanoi skulle försäkra att även CPK gick med på överenskommelsen, men det borde stått
klart för honom att detta skulle vara omöjligt, trots hans löfte om att begränsa USA:s flygattacker
mot Kampuchea. 238 Bortsett från Pol Pots fientlighet mot Hanoi, skulle ett eldupphör
hindrat centrums konsolidering av dess ännu långtifrån fullständiga ”ledning för de revolutionära
grupperna i varje avseende”. Men Thieu visade sig också motspänstig, och det var
uppenbart för att blidka honom som Nixon beordrade ”Julbombningarna” av Hanoi och
Haiphong i december 1972. Inom en månad hade Parisöverenskommelsen om ett krigsslut
och återupprättande av fred i Vietnam undertecknats av alla parter i konflikten. Den skulle
träda i kraft den 27 januari 1973, och dess villkor skiljde sig mycket lite från överenskommelsen
i oktober.
USA började dra tillbaka sina trupper från Vietnam, men då man såg Kampuchea som en
integrerad del i konflikten vände man sina vapen dit istället; man framställde detta som ett
försök att tvinga de upproriska khmererna, som nu stod på tröskeln till en total militär seger,
till förhandlingar med Lon Nol. Det kan också ha varit en del i en strategi för att provocera
fram en större spricka mellan CPK och VAP, och på så sätt försvaga den senares ställning i
Sydvietnam, med vetskapen om att CPK inte skulle gå med på fredssamtal. Den dåvarande
chefen för CIA:s strategiska analysgrupp i Saigon, Frank Snepp, har beskrivit den följande
massiva bombningen av Kampuchea som ”den viktigaste brickan i administrationens
eldupphör-strategi”. 239 Oavsett dess syfte blev den politiska effekten tvåfaldig: en fullständig
235
Meyer, op. cit., sid. 264, noterar att även om ”speciellt” Lon Nol hade sådana drömmar, delades de också
under Sihanouk-perioden av ”vissa ledare”. Som vi ska se nedan var de inte begränsade till den kampucheanska
högern. Se sid. 414-15, nedan.
236
Le Néo-Khmerisme, par le Maréchal Lon Nol, Edition revue et corrigée, Phnom Penh, odat. Se speciellt sid. 2,
28.
237
En CPK-talare 1975 sade på ett möte i Battambang att partiet ville att Kampucheas befolkning skulle växa till
tjugo miljoner kring 1990. Se också sid. 30.
238
Se Livre Noir, op. cit., sid. 90.
239
Frank Snepp, Decent Interval, Harmondsworth, 1977, sid. 61.