Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv
Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv
Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
3<br />
”Inte långt därefter”, den 19 mars, anlände Sihanouk från Moskva, där han precis hade fått<br />
höra att han störtats föregående dag. Hans första reaktion var, med Svartbokens ord,<br />
”defensiv”; 6 han frågade <strong>till</strong> och med den franske ambassadören i Beijing om han kunde få<br />
asyl. 7 Khmer- och vietnamesiska <strong>kom</strong>munister satte sig samtidigt i rörelse. Den 21 mars bad<br />
<strong>Pol</strong> <strong>Pot</strong> Zhou Enlai att råda Sihanouk, vilken han påstod inte informerats om källan <strong>till</strong> detta<br />
råd, att inta en ”offensiv hållning”. Samma dag anlände Pham Van Dong från Hanoi och<br />
framförde samma uppfattning <strong>till</strong> prinsen. Sihanouk skisserade då ett program för motståndet<br />
mot Lon Nol. <strong>Pol</strong> <strong>Pot</strong> hävdar att han, återigen utan Sihanouks kännedom om hans inblandning<br />
(eller ens identitet), ”gick igenom och förändrade” detta dokument, strök referenser <strong>till</strong> ”det<br />
socialistiska och t o m <strong>kom</strong>munistiska uppbygget” som <strong>Pol</strong> <strong>Pot</strong> betraktade som alltför uppriktiga.<br />
8 (Mindre uppriktiga referenser <strong>till</strong> ”våra tre folks” gemensamma kamp i Indokina behölls<br />
däremot, medan det inte nämndes något om kinesiskt stöd.) 9 Programmet för Kampucheas<br />
Nationella Enhetsfront (Renaksey Ruop Ruom Cheat Kampuchea) sändes ut över Beijings<br />
radio den 23 mars; det manade <strong>till</strong> allmän resning mot Lon Nol. Sihanouk accepterade också<br />
privat Zhou Enlais förslag, vilket återigen påstås ha <strong>kom</strong>mit från <strong>Pol</strong> <strong>Pot</strong>, att han ”borde vara<br />
ständigt på offensiven”. 10 (Dvs., och detta förefaller avgörande, att det inte skulle bli några<br />
förhandlingar med Lon Nol; segern skulle uppnås genom vapenmakt och inte genom någon<br />
politisk överens<strong>kom</strong>melse som skulle tvinga vänsterkrafterna – nu mer heterogena än någonsin<br />
– att framträda öppet <strong>till</strong>sammans med khmerhögern.)<br />
Men Sihanouk och <strong>Pol</strong> <strong>Pot</strong> var inte de enda korten i Zhous hand. På samma sätt som under<br />
Genève-förhandlingarna 1954 var hans främsta intresse att förhindra att Kampuchea <strong>kom</strong> att<br />
utnyttjas av USA:s militär, eller att det skulle etableras baser som kunde uppfattas som hot<br />
mot Kina. Bara om Lon Nols regim rörde sig i den riktningen skulle Zhou vara beredd att slita<br />
alla band med Phnom Penh och stödja ett fullskaligt krig för att störta honom. Bortsett från<br />
denna eventualitet kunde Kinas intressen i Kampuchea enbart förstås i termer av ”inflytelsesfär”,<br />
eller som en del i en balkaniserad sådan. Så hade <strong>till</strong> exempel Zhou förmodligen inte<br />
uppskattat att de vietnamesiska <strong>kom</strong>munisttrupperna engagerade sig i ett krig där, inte ens<br />
(eller kanske speciellt inte) på hans egna khmerallierades sida. Med båda dessa nu i Beijing,<br />
och situationen vid den vietnamesisk-kampucheanska gränsen fortfarande osäker, kunde han<br />
ha råd att försöka hålla uppe relationerna med Lon Nol (som hade besökt Kina så sent som i<br />
oktober 1969), precis som han hade med Sihanouk efter att <strong>Pol</strong> <strong>Pot</strong> hade bestämt sig för att<br />
störta denne. Vietnams intressen i Kampuchea var, å andra sidan, mer relaterade <strong>till</strong> dess egna<br />
inhemska krigsansträngningar än <strong>till</strong> något geopolitiskt eller regionalt mål. Ett militärt samarbete<br />
mellan Lon Nol och de USA/sydvietnamesiska styrkorna, även utan att de senare blev<br />
djupt involverade på andra sidan gränsen, var ett hot mot FNL:s existens. Först när kriget (och<br />
de vietnamesiska <strong>kom</strong>munisterna) oåterkalleligt spred sig in över Kampuchea, och Lon Nol<br />
var i klart underläge, <strong>kom</strong> den kinesiska politiken att sammanfalla med den vietnamesiska. Så<br />
Zhou kunde inte riskera att förlora stödet från sina närmaste khmerallierade när allt som<br />
kunde vinnas var fortsatt förbindelse med en regering som militärt var kraftigt beroende av<br />
USA och Saigon, och förmodligen skulle förlora <strong>makten</strong> på medellång sikt.<br />
Så det dröjde innan Kinas position klarnade i tre viktiga frågor: tolkningen av Lon Nols kupp<br />
som en ”amerikansk <strong>kom</strong>plott”, stödet <strong>till</strong> Sihanouks maning <strong>till</strong> resning den 23 mars, och<br />
brytandet av diplomatiska förbindelser med Lon Nol.<br />
6<br />
Livre Noir, op. cit., sid. 53.<br />
7<br />
William Shawcross, Sideshow: Kissinger, Nixon and the Destruction of Cambodia, London 1979, sid. 125.<br />
8<br />
Livre Noir, op. cit., sid. 53-54.<br />
9<br />
Se texten i Malcolm Caldwell et al., Cambodia in the South-East Asian War, New York 1973, sid. 389-393.<br />
10 Livre Noir, op. cit., sid. 54.