Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

38
eller mer av landets befolkning bodde nu i zoner som kontrollerades av revoltörerna. 226 Därtill
hade den kommunistiska sidan fått till en mer effektiv landsbygdsadministration genom massorganisationerna.
Dessa inrymde ett Bondeförbund (Samakhum Kasekor), med skilda avdelningar
för ungdomar, män och kvinnor, ett Patriotiskt Munkförbund (Preach Song Snaha
Cheat) och den hemliga Kampucheas Kommunistiska Ungdomsallians (Sampoan Yuvachun
Kommynis Kampuchea), känd som Yuvakok.
Mam Lon, en bondekader i Rolea Peir-distriktet i Kompong Chhnangs (region 31) som då var
medlem i den lokala underdistriktskommittén, har gett en bild av den kommunistiska penetrationen
på bynivå. Lon säger att Bondeförbundet, som bildats där 1971, hade två medlemmar i
hans by och ytterligare tretton i underdistriktet, alla ”fattiga eller lägre mellanbönder”.
Yuvakok, som bildades där 1972, accepterade bara ”fattigbönder” och hade två medlemmar i
byn och ytterligare sex i underdistriktet. Munkförbundet var representerat i underdistriktet
men inte i Lons by. 227 På andra sidan landet, i Komchat Meas-distriktet i Prey Veng (region
20) hade det sjuhundra medlemmar i trettiofyra församlingar. 228
Bondeförbundet och Yuvakok fungerade som rekryteringskanaler för CPK. Medlemmarna
måste vara ”fattigbönder eller lägre mellanbönder”. Lon blev kandidatmedlem till partiet
tidigt under 1972 och fullvärdig medlem sju månader senare. Hans beskrivning av partiets
lokala aktiviteter är intressant. På distriktsnivå tillhörde åtminstone två ledande kadrer de
omgrupperade från norr och var födda i Lons by; resten var lokala bönder. Sihanouk sades
vara ”en ledare som var emot USA, en patriot”, och man betonade ”samarbete mellan de tre
indokinesiska länderna för att tillsammans bekämpa imperialismen”.
Det senare temat framhölls också när Phouk Chhay och Chou Chet besökte byn (även om
dessa två också var mycket kritiska till Sihanouks gamla regim 229 ). Samma år, som kontrast,
kom Mok till Kompong Chhnang och sammankallade ett möte med över tretusen munkar för
att övertala dem att ta av sig mantlarna och gå med i armén (det första kända exemplet på
denna CPK-politik). Han förklarade för munkarna att vietnamesiska soldater inte hade
tillåtelse att vistas i församlingarna eller i byarna, och att det var förbjudet att sälja mat till
dem utan skriftligt tillstånd. 230
1972 var därför också ett år med relativ balans mellan de revolutionära fraktionerna, även i
Sydvästra och Norra zonerna, där centrums inflytande var starkast. I exempelvis Koh Kong,
vid kusten, var revolutionen tydligt splittrad. Där förde regionerna 37 och 11 ganska olika
politik. En etnisk kineskvinna, som flydde från den tidigare till den senare regionen 1972,
beskrev senare Prasith, Prachha och de andra kadrerna i region 11 som ”fria Röda khmerer”
(kmer krakom serei), eftersom de hade en liberal inställning till resor och handel (region 11
var en så kallad ”Autonom maritim sektor”) och hade goda relationer till befolkningen. I
region 37, sade hon, var kommunisterna mycket striktare. Betecknande är att kadrer i region
11 arbetade tillsammans med de vietnamesiska kommunisterna, vilka själva ”gillade khmerfolket
som sitt eget folk”, och behandlade invånarna väl. ”De gillade de etniska kineserna
också”, lade kvinnan till. Olika rasgrupper, sade hon, var organiserade i särskilda ”styrkor”
och höll politiska möten på deras eget språk. 231
226
New York Times, 5 november 1972, säger att 60 procent av befolkningen levde i upprorskontrollerade
områden.
227
Mam Lon, op.cit.
228
Författarens intervju med Prey Veng, 8 augusti 1980.
229
Mam Lon, op. cit.
230
Nou Mouk, op. cit.
231
Författarens intervju med Tan Hao, Alençon, 4 oktober 1979. För en mer fullständig beskrivning av Haos
upplevelser, se Peasants and Politics in Kampuchea, 1942-81, op. cit., sid. 274-76.