Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

37
Förutom dessa problem skiljer sig välinformerade lokala källor markant åt i deras minnen av
Non Suons inställning till de vietnamesiska kommunisterna. Enligt vissa beskrev han Vietnam
som khmerernas ”historiska fiende”; 218 andra säger att han strategiskt inte skiljde sig från
dem. 219 Sanningen, såvida Suon hade en konsistent personlig uppfattning, kan ligga någonstans
mittemellan; som andra verkar han ha sett vietnameserna som ”vänner inom motsättningarna”.
220 Hou Yuon, till exempel, sade vid ett offentligt möte i maj 1972: ”I början
verkade nordvietnameserna ha ett fast grepp om oss, men sedan slutet av 1971 har vi själva
lyckats ta kontroll över situationen igen. Vi är fortfarande på vakt mot den vietnamesiska
faran från både norr och söder. Men de är våra grannar och de hjälper oss, så vi bör leva som
goda grannar”. 221 En sådan inställning ligger också implicit i Non Suons uttalande 1976 till
hans Pol Pot-förhörare, vilka, som noterats i kapitel sex, rapporterade att Suon ”går i det
vietnamesiska partiets fotspår [men] bekänner sig till principen om oberoende… [han] utnyttjar
vietnamesisk erfarenhet, men med khmererna vid statsmakten”. 222 Det är betecknande
att det under 1972 i region 25 ännu inte förekom några försök att tillämpa den inhemska
aspekten av Nationella Demokratiska Revolutionen; inte heller bedrevs någon anti-Sihanoukkampanj,
eller den kulturella och sociala reglering som redan var märkbar i Yakeo, Kampot
och region 31 i Norra, och inga byar flyttades.
Faktum är att den inte heller hade märkts av i de flesta andra delar av landet, speciellt inte i
Östra zonen, där vietnamesiska kommunistiska styrkor förblev aktiva utan motstånd från
befolkningen. De samarbetade med lokala CPK- och Khmer Rumdos-organisationer och de
ekonomiska och sociala reformer som dessa infört var moderata. I allmänhet var 1972 ett år
under vilket revolutionärernas politik stärkte landsbygdsbefolkningens lojalitet. Folkets uppslutning
kring befrielsekampen stod nu på sin höjdpunkt. Ith Sarins kompanjon under hans nio
månader långa resa, Kuong Lumphon, summerade efter att de två männen hade gått över till
Lon Nol-regimen i början av följande år: ”Lokalbefolkningen under deras [kommunisternas]
kontroll har förstånd nog att inse att de för närvarande har ett ganska behagligt liv och att
ingen förtrycker dem… De är tacksamma, de är glada, de njuter.” 223 Som Lumphon noterade,
berodde detta dock dels på det hemlighetstäcke som dolde CPK och dess (eller centrums)
program. Men det var också ett resultat av den rättfärdiga jordreformen och andra reformer,
och av den ständiga betoningen av att kadrerna ”tjänade folket”. 224
I slutet av 1972 uppgick khmerkommunisternas reguljära och gerillastyrkor till tvåhundra
tusen soldater och fortsatte att växa. 225 (Lon Nols armé var bara något större.) Kring hälften
218
Stephen Heders intervju med Suons tidigare kurir, op. cit.
219
Författarens intervjuer med Tea Chhay Hou, Lau Sokha, Leng Leang Y, och Nhim Sitho, op. cit.
220
Met knong tumnos.
221
Des Mouvements Anti-Gouvernementaux ..., op. cit., sid. 14. Kuong Lumphon rapporterar detta uttalande,
som han hörde, i liknande termer. Rapport om Kampucheas Kommunistiska Parti, sid. 36. Lumphon tillägger:
”Jag såg inte att nordvietnameserna lade sig i vår regerings militära, ekonomiska, etc., aktiviteter. Jag vet bara att
så fort det handlade om en större strid, bad de röda kambodjanerna vietnameserna om hjälp.”
222
Se sid. 193. [Hänvisning till kapitel 6 i engelska utgåvan, ingår ej i denna översättning – Red ]
223
Kuong Lumphon tillade: ”Det förekommer med säkerhet ingen sprit, [ofredande av] kvinnor, spel eller
kriminella; inga bedrägerier, rån, åtal eller ocker. Det finns inga [överdrivna?] skatter, och de som finns sker som
bidrag. Man lånar varken ut eller från risskörden. Det finns inga kinesiska mellanhänder inom handeln.”
Upprorsmännen fick ”hjälp av bönderna” för att skaffa information. En grupp av bönder som Lumphon träffade
berättade för honom att de ”avskydde kapitalism, orätter, förtryck och förfallet”. Betoningen av att ”tjäna folket”
kan åtminstone delvis bara ha varit en tillfällig rest från Nhem Suns träningsprogram för kadrerna. Men en
Issarak-veteran som var livvakt åt Khieu Samphan, och bodde med honom från 1968 till 1972, säger: ”Vi
skiftades alla om att laga mat, en dag var, både ledare och livvakter. Det var ingen skillnad. Om de tog något från
folket, antecknade de det för att kunna betala tillbaka senare.”
224
Kuong Lumphon, op. cit., sid. 9, 18, 43, 37-41. Se också Carney, op. cit., sid. 46, 49-51.
225 Sam Adams, op. cit.