Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

34
ett antal läroböcker var upptryckta för detta ändamål. 198 I detta ögonblick intervenerade
emellertid centrum. När Nuon Chea talade vid ett ”mycket splittrat” zon-möte, som hölls för
att diskutera frågan, kasserade han projektet och Soeun avskedades från sin post. 199 Han
rensades dock inte ut; So Phim utnämnde honom sedan till chef för zonens Hantverkstjänst – i
själva verket blev han ledare för olika fabriker i djungeln, med en arbetsstyrka på över 250
man. 200 Å andra sidan var hans avsättning den första i Östra zonen, där, till skillnad mot andra
zoner, dussintals Hanoi-tränade khmerer fortsatte att spela viktiga roller (speciellt inom de
väpnade styrkorna – Chan Saman, till exempel, fick kommandot för södra Mekong-fronten i
region 24 1972). 201 I likhet med den mer moderata politik som Östra zonens kadrer verkade
tillämpa (som till exempel Siet Chhe), reflekterade detta den kommunistiska rörelsens
politiska natur i Östra zonen. Å andra sidan fanns också, som vi sett, åtskilliga exempel på
Östra zonens eftergifter till påtryckningar från centrum.
Regionala skillnader
En naturlig följd av detta var utvecklingen i region 21 (östra Kompong Cham). 1971
utnämndes regionsekreteraren Phuong till chef för zonens ekonomiska ständiga utskott. Hans
vice, Chan (Seng Hong), som påstods ha haft nära relationer med Pol Pot sedan 1960-talet,
övertog hans post. 202 En tidigare invånare i region 21 minns 1980: ”Sedan, i februari 1972,
reste alla de vietnamesiska soldaterna hem och ingen blev kvar. De vietnamesiska soldaterna
försvann inte som resultat av förhandlingar utan drevs ut. Sedan drevs de bofasta
vietnameserna ut… man förklarade att så länge de stannade skulle det vara svårt att utvisa de
vietnamesiska soldaterna, ifall de skulle återvända för att försöka ta över kampucheanskt
territorium.” 203 Källan bekräftar att detta var ett beslut av zonen och att Phuong var med på
det. I så fall var det bara i region 21 som det genomfördes under denna period. En annan
rapport från området i mitten av 1972 beskriver en anti-vietnamesisk demonstration, organiserad
av CPK, i liknande termer som de för Baray i augusti 1971: ”Bybor marscherade runt,
svingade macheter och skrek ’vi är inte rädda för att dö av bomber som släpps från flygplan’,
och ’vi är alla beredda att dö tillsammans för att få ut VC/NVA ur Kampuchea’”. 204 Dessa
paroller visar klart vilken av de två protagonisterna i Vietnamkriget som sågs som den ”mest
akuta fienden” av CPK:s demonstrationsorganisatörer, förmodligen beordrade av Chan.
Liknande spridda incidenter förekom på andra platser. I region 32 i Norra zonen, där zonens
sekreterare Koy Thuons huvudkvarter fanns, utbröt under samma period en väpnad konflikt
mellan CPK- och Khmer Rumdos-enheter. 205 Men de senare, med deras från norr omgrupperade
kadrer, var fortfarande numerärt betydligt starkare än de förra, och CPK-centrums ståndpunkter
var ännu långt ifrån allmänt accepterade inom den khmerkommunistiska rörelsen. När
kommunisternas ”Östra offensiv” inleddes i Vietnam i mars 1972, just utanför gränsen till
region 21, kanske så många som tjugotusen Khmer Rumdos-soldater stred tillsammans med
198
Chamlaiy Hu Nim, op. cit., sid. 36.
199
Ouch Bun Chhoeun, op. cit.
200
Författarens intervju med Men Chhan (Phnom Penh, 25 september 1980) och Hao Sophan (Kandol Chrum,
28 juli 1980). Det är möjligt att Soeun undgick hård behandling på grund av att han tillbringat flera år i Frankrike
tillsamman med Pol Pot, eller för att, med orden från en Hanoi-tränad Khmer-kamrat, hans ”trångsynta
nationalism” var mer i linje med centrums syn. (Hem Samin, op. cit.) Dessa faktorer räddade inte honom från att
1976 avrättas av centrum, men Soeun överlevde dock längre än nästan alla andra av de som omgrupperats från
norr, vilket delvis berodde på att han befann sig i Östra zonen.
201
Författarens intervju med Sin Song, Phnom Penh, 12 augusti 1980.
202
Ouch Bun Chhoeun, op. cit.
203
Stephen Heders intervju med Urn Samang, Sa Keo, 10 mars 1980.
204
Shawcross, op. cit., sid. 251.
205
Des Mouvements Anti-Gouvernementaux, op. cit., sid. 29.