Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv
Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv
ordnade gjorde det. Han var mer upptagen med bondefrågor än Pum. Han var också välutbildad; han skrev och talade bra.” 167 29 Chamroeun och Sei gick över till Suon, som lyckades behålla vänskapliga relationer med So Pum. En lärare, som arbetade ett år med Pum och därefter med Suon, minns: ”Jag såg dem umgås bra när de möttes för diskussioner; bara utifrån hörde jag om konflikter mellan dem. Men jag såg dem lösa problem tillsammans på ett normalt sätt… Sok var ett av problemen – han verkade hata vietnameserna och motarbetade dem en hel del, även om de vietnamesiska soldaterna och khmersoldaterna samsades bra. En del av Soks soldater var stationerade hos Pum, och vid ett tillfälle 1972 förberedde Sok en attack mot Pum. Men den sattes aldrig i verket. Pum for med motorcykel för att träffa honom, och konflikten var löst.” 168 Non Suon erbjöd för sin del So Pum att bli hans vice, i ett uppenbart försök att ena de två lägren. Men Pum gick inte med på det, och i mitten av 1972 korsade han Mekong och försvann i Östra zonen. 169 Chamroeun blev vicesekreterare i region 25 och chef för ekonomitjänsten; Sok och Sei kom båda med i regionkommittén. Tillsammans med åtminstone ett halvt dussin Hanoitränade khmerer som också fick auktoritativa poster fortsatte de att ”fullgöra sina uppdrag efter förmåga”, som Vorn Vet hade planerat. Även om åtminstone Soks inställning märkbart hade blivit radikalare under dispyten (kanske han vände kappan efter vinden), skulle de alla möta samma slutliga öde: döden genom exekution 1975. Västlig underrättelsetjänst fick snart rapporter om fortsatta problem mellan CPK-centrum (som man visste leddes av ’Pol’) och region 25. Enligt Sam Adams, CPK- och Kambodja-specialisten fram till 1973: ”Pol, till exempel, hade alltid problem med vad man skulle göra med region 25… och vi vet att han bekymrade sig för att region 25 höll på att växa ur sina byxor…” 170 Pums försvinnande från region 25 var ett symptom på de mer drastiska förändringar som skedde i andra delar av landet, speciellt i Sydvästra, när CPK-centrums närvaro började ge avtryck. I närliggande region 13 (Takeo), där Moks svärson Khe Muth var vicesekreterare, och där CIA 1971 började få rapporter om ”verkliga strider mellan Röda khmererna och de vietnamesiska kommunisterna”, 171 deserterade en andra Hanoi-tränad khmer, den militära befälhavaren för två av regionens fem distrikt, till Lon Nol-regimen i november detta år. 172 En lokal CPK-medlem, som fortfarande var aktiv 1980, minns att förföljelser av sådana personer hade börjat vid den tiden, och att de hade blivit ”fullständigt utrensade” i början av 1972. Han beskrev med gängse CPK-eufemism hur ”vår Organisation hanterade detta problem”: ”Vi beordrade dessa khmerer från Hanoi att komma till studiemöten och någon förde bort dem. Så vi uteslöt dem verkligen … När vi började föra bort dem förstod inte de andra vad som var på gång. Och på så sätt kunde vi bli av med nästan alla. Mycket få förstod vad som hände i tid och lyckades fly till Vietnam.” 173 Enligt tjänstemannen i utrikesdepartementet Kenneth Quinn bröt khmerkommunisterna i Sydvästras region 35 (Kampot) ”alla förbindelser med Sihanouk under slutet av 1971”; i början av 1972 ”inledde de sitt program för att organisera det kambodjanska samhället kollektivt” (en utveckling som vi ska undersöka inom kort). Samtidigt försökte de sätta gränser för de vietnamesiska styrkornas rörelse genom Sydvästra zonen. 174 I den andra region 35, i Siemreap-provinsen i Norra zonen, leddes oppositionen mot vietnameserna under samma 167 Tea Chhay Hou, op. cit. Koniska hattar är vanliga i Vietnam. 168 Författarens intervju med Leng Leang Y, Prek Ambel, 1 augusti 1980. 169 Lau Sokha, op. cit. 170 Sam Adams, op. cit. 171 Stephen Heders intervju med en kader från region 13, Sa Keo, 8 mars 1980; och Shawcross, op. cit., sid. 250. 172 ”Khmer Rouge Rallier Keoum Kun”, op. cit. 173 Heders intervju, op. cit. 174 Quinn, 1974, op. cit., sid. 7, 4, 5.
30 period av en nyligen anländ CPK-kader från Takeo i Sydvästra zonen, som blev lokal distriktschef. Enligt en kvinna från den lilla staden Kompong Kdei, i östra Siemreap, ”organiserades stora demonstrationer mot de vietnamesiska trupperna. Demonstranterna var inte från staden; de kom från regioner tio eller tjugo kilometer bort och hade skolats i Röda khmerernas idéer – de hatade vietnameserna. Folket i staden behandlade däremot vietnameserna normalt; vi handlade med dem, och de stal aldrig från oss. Vietnameserna drog sig tillbaka i samband med demonstrationerna, och Röda khmererna regerade från den stunden.” 175 Flera källor beskriver samstämmigt första fasen i implementeringen av ”Den nationella demokratiska revolutionen” i Kampot. Enligt Quinn var huvudtemat ”en fullständig – fast ännu inte fullbordad – social revolution… allt som föregick den bannlystes och måste förstöras”. I sin skrift från 1974 skisserade Quinn de förändringar han hade observerat under denna tidiga period: ”man förkastade [Nationella Enhets-]fronten” och termen Khmer Rumdos (de lokala kommunisterna kallade sig nu öppet för Khmer Krakom eller Röda khmerer) och ersatte ordet ”Kunglig” (Reach) med ”Kommitté” (Kana) i titeln för den revolutionära administrationen; raserade de flesta skolor och regeringsbyggnader som byggts av Sihanouks regering före 1970; ersatte distriktens namn med nummer – en åtgärd som aldrig vidtogs i andra zoner i någon större utsträckning, trots att det verkar ha beslutats under CPK-mötet i juli 1971; etablerade ”kooperativa butiker” för att monopolisera den lokala handeln; förbjöd ”vissa sociala extravaganser såsom färgglada kläder”; inledde en omfattande jordreform och förflyttning av ett antal byar. Det mesta av Quinns information om denna utveckling under 1972 kom från Kompong Trach-distriktet i Kampot. 176 Det kompletteras av en redogörelse av Yos Por, en Hanoi-tränad khmer som var stationerad där vid den tiden (och nu är en seniorfigur i Folkrepubliken Kampuchea). Por säger att han och hans kollegor som omgrupperats från norr i början av 1972 ”började befrias från våra uppgifter, och omplaceras”: Vid studiemöten kallade de oss ”revisionister”, ”lathundar” eller ”fegisar”. De genomförde vad som i praktiken var en uppenbar coup d’étai. Vi skickades iväg från våra arbeten; en del för att odla peppar, eller för att passa boskap. Till och med en läkare skickades iväg för att sköta svin, för att bli ”härdad”. Vi gick vi med på det då, eftersom vi kom utifrån och måste anpassa oss till folket – detta var riktigt, tyckte vi… Men i verkligheten hade de helt enkelt slutat använda oss till att träna deras styrkor, vilket hade varit deras plan. 177 De lokala kommunisterna började säga att Partiet måste ”se upp med” de omgrupperade från norr och Sihanouk-anhängarna, vilka tillsammans utgjorde en ”Tredje kraft”. Därtill noterar Por att det ”vid den tiden inte längre fanns några vietnamesiska soldater i khmerbyarna, deras trupper hade omgrupperats i skogen. Vietnameserna var avskärmade från khmerbefolkningen”. 178 Enligt en lokal skollärare, som hade anslutit sig till Lon Nol-styrkorna i Kompong Trach, började under samma period khmerkommunisterna ”att döda tillfångatagna Lon Nolsoldater, men det gjorde aldrig vietnameserna”. 179 (En Lon Nol-soldat som senare deserterade till den kommunistiska zonen hävdar att i region 15, nordväst om Phnom Penh, avrättades 1972 en hel styrka på femhundra Lon Nol-soldater som hade tillfångatagits där.) 180 175 Författarens intervju med Ung Channa, Paris, 30 november 1979. Kadern från Takeo hette Soeng Hau. 176 Quinn, 1974, op. cit., sid. 4, 5, 10, 32. 177 Yos Por, op. cit. 178 Problèmes politiques et sociaux, op. cit., sid. 6. 179 Författarens intervju med Ly Veasna, Caen, 7 oktober 1979. 180 Intervju med Stephen Heder, Mai Rut, 16 mars 1980.
- Page 1 and 2: Ben Kiernan Hur Pol Pot kom till ma
- Page 3 and 4: 8. Andra inbördeskriget 1970-75: k
- Page 5 and 6: 4 Redan den 21 mars deklarerade Han
- Page 7 and 8: 6 Hundratals, tusentals bönder int
- Page 9 and 10: 8 samma område angrep en Lon Nol-p
- Page 11 and 12: 10 Även om det fanns ”rapporter
- Page 13 and 14: 12 sådana åtgärder, som man gör
- Page 15 and 16: 14 CPK-organisationen Under tiden,
- Page 17 and 18: 16 Östra zonen, med ungefär samma
- Page 19 and 20: 18 Pol Pot och Ieng Sary gjorde van
- Page 21 and 22: 20 brukade jorden tillsammans och d
- Page 23 and 24: kinesiska ockrare 134 , vilket inte
- Page 25 and 26: 24 grupperade från norr”. 141 Mo
- Page 27 and 28: 26 Flera år senare skulle CPK-leda
- Page 29: 28 För att hantera denna situation
- Page 33 and 34: 32 Kampucheas uniformer. 188 En med
- Page 35 and 36: 34 ett antal läroböcker var upptr
- Page 37 and 38: kan nu vara lämpligt att återvän
- Page 39 and 40: 38 eller mer av landets befolkning
- Page 41 and 42: 40 socialt progressiv, personifiera
- Page 43 and 44: 42 hade dödats och händelsen hade
- Page 45 and 46: 44 USA:s B52-bombkampanj 1973 (jfr
- Page 47 and 48: 46 vi kunde inte höra något läng
- Page 49 and 50: 48 samarbeta med CPK-centrum, eller
- Page 51 and 52: 50 En Hanoi-tränad kader, Yos Por,
- Page 53 and 54: 52 Figur 9. Skilda versioner av CPK
- Page 55 and 56: estod av fyra personer, med kamrat
- Page 57 and 58: 56 Centrum tvingades således säke
- Page 59 and 60: 58 full skala. (Och när staten off
- Page 61 and 62: Nordöstra minskade allmänt i stra
- Page 63 and 64: ades en stor pro-Sihanouk-styrka f
- Page 65 and 66: 64 pressen på honom ökade: ”Fra
- Page 67 and 68: 66 Jag började tro att jag gradvis
- Page 69 and 70: 68 Penh kommer det inte finnas någ
- Page 71 and 72: egion 31). Det var också i region
- Page 73 and 74: höra om effekterna av detta krig,
- Page 75 and 76: 74 Epilog Enligt Pol Pot sammanträ
- Page 77 and 78: 76 I dessa drabbningar tillfångato
- Page 79 and 80: centrumet försökte skapa hade ”
30<br />
period av en nyligen anländ CPK-kader från Takeo i Sydvästra zonen, som blev lokal<br />
distriktschef. Enligt en kvinna från den lilla staden Kompong Kdei, i östra Siemreap,<br />
”organiserades stora demonstrationer mot de vietnamesiska trupperna. Demonstranterna var<br />
inte från staden; de <strong>kom</strong> från regioner tio eller tjugo kilometer bort och hade skolats i Röda<br />
khmerernas idéer – de hatade vietnameserna. Folket i staden behandlade däremot<br />
vietnameserna normalt; vi handlade med dem, och de stal aldrig från oss. Vietnameserna drog<br />
sig <strong>till</strong>baka i samband med demonstrationerna, och Röda khmererna regerade från den<br />
stunden.” 175<br />
Flera källor beskriver samstämmigt första fasen i implementeringen av ”Den nationella<br />
demokratiska revolutionen” i Kampot. Enligt Quinn var huvudtemat ”en fullständig – fast<br />
ännu inte fullbordad – social revolution… allt som föregick den bannlystes och måste<br />
förstöras”. I sin skrift från 1974 skisserade Quinn de förändringar han hade observerat under<br />
denna tidiga period: ”man förkastade [Nationella Enhets-]fronten” och termen Khmer Rumdos<br />
(de lokala <strong>kom</strong>munisterna kallade sig nu öppet för Khmer Kra<strong>kom</strong> eller Röda khmerer) och<br />
ersatte ordet ”Kunglig” (Reach) med ”Kommitté” (Kana) i titeln för den revolutionära<br />
administrationen; raserade de flesta skolor och regeringsbyggnader som byggts av Sihanouks<br />
regering före 1970; ersatte distriktens namn med nummer – en åtgärd som aldrig vidtogs i<br />
andra zoner i någon större utsträckning, trots att det verkar ha beslutats under CPK-mötet i<br />
juli 1971; etablerade ”kooperativa butiker” för att monopolisera den lokala handeln; förbjöd<br />
”vissa sociala extravaganser såsom färgglada kläder”; inledde en omfattande jordreform och<br />
förflyttning av ett antal byar.<br />
Det mesta av Quinns information om denna utveckling under 1972 <strong>kom</strong> från Kompong<br />
Trach-distriktet i Kampot. 176 Det <strong>kom</strong>pletteras av en redogörelse av Yos Por, en Hanoi-tränad<br />
khmer som var stationerad där vid den tiden (och nu är en seniorfigur i Folkrepubliken<br />
Kampuchea). Por säger att han och hans kollegor som omgrupperats från norr i början av<br />
1972 ”började befrias från våra uppgifter, och omplaceras”:<br />
Vid studiemöten kallade de oss ”revisionister”, ”lathundar” eller ”fegisar”. De genomförde vad<br />
som i praktiken var en uppenbar coup d’étai. Vi skickades iväg från våra arbeten; en del för att odla<br />
peppar, eller för att passa boskap. Till och med en läkare skickades iväg för att sköta svin, för att bli<br />
”härdad”.<br />
Vi gick vi med på det då, eftersom vi <strong>kom</strong> utifrån och måste anpassa oss <strong>till</strong> folket – detta var<br />
riktigt, tyckte vi… Men i verkligheten hade de helt enkelt slutat använda oss <strong>till</strong> att träna deras<br />
styrkor, vilket hade varit deras plan. 177<br />
De lokala <strong>kom</strong>munisterna började säga att Partiet måste ”se upp med” de omgrupperade från<br />
norr och Sihanouk-anhängarna, vilka <strong>till</strong>sammans utgjorde en ”Tredje kraft”. Där<strong>till</strong> noterar<br />
Por att det ”vid den tiden inte längre fanns några vietnamesiska soldater i khmerbyarna, deras<br />
trupper hade omgrupperats i skogen. Vietnameserna var avskärmade från khmerbefolkningen”.<br />
178 Enligt en lokal skollärare, som hade anslutit sig <strong>till</strong> Lon Nol-styrkorna i Kompong<br />
Trach, började under samma period khmer<strong>kom</strong>munisterna ”att döda <strong>till</strong>fångatagna Lon Nolsoldater,<br />
men det gjorde aldrig vietnameserna”. 179 (En Lon Nol-soldat som senare deserterade<br />
<strong>till</strong> den <strong>kom</strong>munistiska zonen hävdar att i region 15, nordväst om Phnom Penh, avrättades<br />
1972 en hel styrka på femhundra Lon Nol-soldater som hade <strong>till</strong>fångatagits där.) 180<br />
175<br />
Författarens intervju med Ung Channa, Paris, 30 november 1979. Kadern från Takeo hette Soeng Hau.<br />
176<br />
Quinn, 1974, op. cit., sid. 4, 5, 10, 32.<br />
177<br />
Yos Por, op. cit.<br />
178<br />
Problèmes politiques et sociaux, op. cit., sid. 6.<br />
179<br />
Författarens intervju med Ly Veasna, Caen, 7 oktober 1979.<br />
180<br />
Intervju med Stephen Heder, Mai Rut, 16 mars 1980.
Change language