Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

8. Andra inbördeskriget 1970-75: kommunister mot
kommunister
Även om de inte ville följa oss, tvingades de komma för att söka skydd i vårt läger när stormen
kom. 1
2
1970: Kampuchea går in i Vietnamkriget
I slutet av 1969 reste Pol Pot till Hanoi och Beijing – vid en tidpunkt då, med Svartbokens
ord, ”kampen mellan Kampuchea och Vietnam nådde en höjdpunkt … ’Vänskapen’ och
’solidariteten’ var inte annat än tomma ord”. Men Kampucheas Kommunistiska Parti (CPK)
hade sina dissidenter. Enligt samma källa: ”Dessutom, var delegationen från Kampucheas
Kommunistiska Parti inte helt enig och därmed tvungen att bemästra motsättningar sinsemellan.
Son Ngoc Minh som bodde i Vietnam sedan länge deltog också i delegationen.” 2 Med
stöd av Minh (som fortfarande var medlem i CPK:s centralkommitté) och, om man ska tro
denna redogörelse, andra i CPK-delegationen (förmodligen inklusive Keo Meas, som åter beledsagade
Pol Pot) 3 , försökte vietnamesiska ledare övertala Pol Pot att överge den väpnade
kampen, upprätta förbindelser med Sovjetunionens Kommunistiska Parti (SUKP) och ”lita på
de vietnamesiska styrkorna”. Svartboken hävdar: ”Situationen i Kampuchea blev allvarligare
och var inte gynnsam för vietnameserna. Den vietnamesiska delegationen var mycket
missnöjd över detta och trots sina ansträngningar att upprätthålla ett sken av diplomatisk
artighet kunde varken en våldsam fientlighet gentemot Kampucheas revolution eller vreden
över Kampucheas Kommunistiska Parti döljas. Le Duan själv, så hycklande och skurkaktig
han nu var, kunde inte behärska sig. Samtalen hölls därför i en mycket spänd atmosfär…”
Men CPK höll fast vid sina vapen, och ansåg att ”Om det inte förde väpnad kamp, skulle
partiet vara dömt att lösas upp. Men om partiet framhärdade i denna kamp, skulle det vara
förvissat om att kunna fortsätta att finnas.” 4
Pol Pot räknade säkerligen med att en avsatt Sihanouk skull kunna vinnas över till CPK:s sida
trots dess fientlighet mot honom, eftersom Pol Pot visste att Hanois såväl som Beijings stöd
för prinsen skulle fortsätta. I juli 1969 hade PRR:s premiärminister Huynh Tan Phat valt
Kampuchea för sitt första statsbesök, och Sihanouk hade varit det enda utländska statsöverhuvudet
vid Ho Chi Minh:s begravning i den nordvietnamesiska huvudstaden i september.
Hanois dyrkan av Sihanouk var en kritisk ingrediens i Pol Pots strategi för att bilda en öppen
allians med honom, samtidigt som man fortsatte en hemlig kamp mot honom inne i landet. På
så aätt kunde Pol Pot vägra att själv följa en sådan pro-Sihanouk-politik. Han vägrade också
att upprätta relationer med SUKP, eller ens möta den sovjetiske ambassadören i Hanoi, ett
tydligt tecken på var han stod internationellt inför sin resa till Beijing för samtal med Kinas
Kommunistiska Parti. 5
1
Rien saut daoy songkep nu prowatt chollana padewatt Kampuchea kraom kar duk noam rebos Pak Kommyunis
Kampuchea (Kortfattad historik över den kampucheanska revolutionära rörelsen under ledning av Kampucheas
Kommunistiska Parti), odaterad (1977?), Phnom Penh, 23 sidor, maskinskrivet, sid 8.
2
Livre Noir: Faits et preuves des actes d'aggression et d'annexion du Vietnam contre le Kampuchea, Demokratiska
Kampuchea, Phnom Penh, september 1978, sid. 47, 40, 51. [ sv övers. marxistarkiv.se: Svartbok ]
3
Författarens intervju med Yos Por, Phnom Penh, 11 september 1980.
4
Livre Noir, op. cit., sid. 48, 50.
5
Ibid. Det är värt att jämföra detta med ett samtida uttalande från politbyrån för Indiens kommunistiska parti
(Marxist). I augusti 1971 sade den: ”Varje kommunistparti måste, oavsett de kinesisk-sovjetiska motsättningarna,
tillämpa marxismen-leninismen på sina egna problem och utveckla sin egen revolutionära rörelse… Vi
för en självständig politik precis som partierna i Nordvietnam och Nordkorea”. Citerat i Dilip Hiro, Inside India
Today, London 1976, sid.142.