Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

24
grupperade från norr”. 141 Mok och Thuch Rin verkar inte ha varit närvarande, och inga bevis
finns för att de delade sina kollegers inställning i denna fråga.
Faktum är att det fanns en tydlig splittring inom zonens ledning. När han satt i fängelse i
slutet av 1978 mindes Vorn Vet sitt besök i Sydvästra zonens kontor kring februari 1971:
”Vid den tiden var Ta Mok inte ofta på kontoret, han reste runt och arbetade på olika platser.
Chong [Prasith] och Sy [Chou Chet] fanns på kontoret, tillsammans med deras assistenter
Troech, Hok och Kong. De talade då om Ta Mok och om konflikter de hade med honom.
Stämningen var kraftigt mot Ta Mok i hela kontoret. Den som var mest engagerad var Chong;
han var öppen med det. Sy sade inte mycket, men han var också i konflikt [med Mok].” Vorn
Vet hävdar att han försökte ”lugna ner” de två männen och deras assistenter, delvis för att ”jag
personligen hade band till Ta Mok eftersom vi varit vänner från början”. Speciellt Prasith
”bara fortsatte att provocera fram konflikter med Ta Mok och slutade aldrig”. 142 Som är vanligt
i bekännelser från Tuol Sleng, finns det inte någon förklaring till dessa konflikter. Det är
dock av intresse att alla tre – Mok, Prasith och Chou Chet – hade varit aktiva i Sydvästra
zonen under Issarak-perioden. Som vi sett i kapitel tre och fyra 143 , hade rörelsen varit minst
framgångsrik i Takeo, där Mok var baserad. Mok kan mycket väl ha dragit slutsatsen från sina
erfarenheter under dessa år att det var nödvändigt att överglänsa hans dåvarande rival Savang
Vong, och att demonstrera fullständigt oberoende från, och till och med fientlighet mot,
vietnameserna – en lärdom som inte är uppenbar för Chou Chet och Prasith i deras annorlunda
erfarenheter i Kompot och Koh Kong.
Vorn Vet noterar i förbigående att Prasith gick emot önskningarna om ”absolut… massor och
kadrer”. 144 Men faktum är att åtminstone några av de senare förblev ganska ”relativa”, och
ledare som Prasith och Chou Chet accepterad högst troligt detta trots att de hade föga sympati
för Sihanouk, för att nämna en annan fråga. De zon-dokument som jag har behandlat ovan
kom förmodligen från Thuch Rin, liksom tidningen som följde med. Deras innebörd var sådan
att den kader som kopierade dem i sin dagbok, förmodligen vid ett möte, skrev ner två frågor
som dök upp i hans huvud. Den första var: ”Av vilken anledning har vi beslutat att tjäna
revolutionen?” Det förmodade svaret verkade, till en del, vara: för att utrota de utsugande
klasserna, som feodalherrarna, eftersom den andra frågan var: ”Så av vilken orsak störtade
den avskyvärde Lon Nol prins Sihanouk?” De verkar som att inget svar gavs, och inte heller
kunde ges, så länge som CPK-centrum (och Mok och Thuch Rin i Sydvästra), önskade
kapitalisera på Sihanouks appell samtidigt som de fortsatte att utmåla honom som fiende.
CPK-”kongressen” 1971
I juli 1971 hölls en två veckor lång konferens i Pol Pots huvudkvarter i Norra zonen. Bland de
sextio eller fler som deltog var Pol Pot själv, Nuon Chea, Vorn Vet, Non Suon, Ney Sarann,
Um Neng, Chou Chet, So Phim, Phuong, Chhouk, Seng Hong, Son Sen, Koy Thuon, Ke
Pauk, Mok, Muol Sambath, Khieu Samphan, Hou Yuon, Hu Nim, några representanter för
etniska minoriteter och ett antal Hanoi-tränade khmerer. 145
Flera viktiga beslut togs på kongressen och en ny centralkommitté valdes, bestående av trettio
medlemmar – mer än dubbelt så många som i den tidigare. Bland de nya fullvärdiga medlemmarna
var Chou Chet, Um Neng, Kang Chap, So Doeun och Khieu Samphan; Hou Yuon
141
Författarens intervju med Mam Lon, Kraing Leav, 3 september 1980. Mötet ägde rum vid foten av berget
Aural.
142
Vorn Vet, op. cit., sid. 29.
143
Se sid. 86-8, 127, ovan. [ Hänvisning till eng. upplagan – ingår ej här – Red ]
144
Vorn Vet, op. cit., sid. 29.
145
Ibid., sid. 32; även författarens intervju med en CPK-soldat som stod vakt under kongressen.