Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

kinesiska ockrare 134 , vilket inte nämns i dessa dokument. 135 Som vi sett i kapitel 1 [Ingår ej
här – Red] hade IKP så tidigt som på 1930-talet karakteriserat Kampuchea som ”gryende
kapitalism” (även om ”med många feodala kvarlevor”), och en liknande uppfattning kan
utläsas ur Hou Youns skrifter från 1964, vilka behandlas i kapitel sex.
22
Relaterad till denna uppfattning är dokumentets rent formella anslutning till strategin med en
”arbetar-bondeallians”. I teoprin sågs arbetarklassen som ”ledare” i denna allians, men den
var uppdelad i två skikt – ”den rena arbetarklassen” och ”den delvis rena arbetarklassen” –
och i praktiken negligerades till och med den förstnämnda: ”På landsbygden har man slagit
fast att de tre lägsta skikten bland bönderna ska utgöra basen [för revolutionen]. I städerna har
man slagit fast att hela småbourgeoisin ska utgöra basen.” Det fanns således ingen politik för
att organisera städernas arbetarklass, eller ens de fattiga i städerna. Dessa grupper utgjorde
tveklöst ”basen” i stadssamhället, oavsett vad partiet fastslog. Sådana här uttalanden från CPK
kan ses som direkta föregångare till beslutet att evakuera städerna 1975. Det är inte förvånande
att man i ett dokument från centrum 1977, som behandlar den nationella demokratiska
revolutionens historia, kan läsa:
Vi slog tydligt fast [vilka som utgjorde] revolutionens styrkor… De arbetande bönderna var basen.
Därefter kom den nationella småbourgeoisien och kapitalister som beslutat sig för att följa
revolutionen.
Vi förlitade oss medvetet inte på arbetarnas styrka. Arbetarna var den naturliga förtruppen, men i
den hårda verkligheten blev de inte förtruppen. I den hårda verkligheten fanns bara bönderna.
Därför kopierade vi inte någon annan. 136
Tyngdpunkten på småborgerskapet som den urbana basen i en bonderevolution, och uteslutningen
av arbetarklassen, ligger nära den strategi som de prokinesiska naxaliterna i Indien
förespråkade. Taktiken var också liknande. Ledaren för den indiska maoistiska rörelsen,
Charu Mazmudar, skrev 1970: ”Sättet att formera en gerillaenhet [bör] helt och hållet vara
sammansvärjning… Sammansvärjningen ska ske mellan individer och från person till person.
Den småborgerlige intellektuelle kamraten måste så långt möjligt ta initiativet i detta avseende.
Han ska närma sig den fattige bonde som, i hans mening, har den mest revolutionära
potentialen, och viska i hans öra: ’Tror du inte att det är en god sak att ta död på en eller
annan jotedar [godsägare]?’ Det är så här gerillan måste väljas ut och rekryteras, enskilt och i
hemlighet, och organiseras i enheter.” Resultatet av denna individualistiska strategi har
beskrivits av en student som var aktiv naxalit vid den tiden: ”…Vår rörelse blev snart småborgerlig
i sitt tänkande och medlemskap, och fortsatte att vara så. Våra kadrer på landsbygden
visade otålighet och äventyrlighet, så typiskt för småborgerligheten, och gick ut i
aktioner utan tillräckliga förberedelser. De lanserade ’förintelse’-programmet utan att först
politiskt förbereda bondemassorna… I urbana områden tog våra kadrer skydd i småborgerliga
kvarter efter att de avslutat sina aktioner, inte i arbetarområden, eftersom vårt parti inte hade
byggt upp en bas i arbetarklassområden.” 137
Naxaliterna krossades på grund av deras strategi och taktik, enligt denne student. Med samma
strategi och taktik gick däremot CPK mot segern. Detta kunde ske delvis tack vare stöd från
de vietnamesiska kommunisterna under denna period och delvis på grund av Lon Nol-
134
Se W.E. Willmott, ”Analytical Errors of the Kampuchean Communist Party”, Pacific Affairs, 54, 2,
sommaren 1981, sid. 209-227.
135
Det finns en kort referens till ”mellanhänder [som] inkluderar de rika handelsmän som köper råris billigt och
låter det malas för att sedan sälja det dyrt, och affärsmän som säljer saker till andra.”
136
Rien saut daoy songkep ..., op. cit., sid. 7. Förf. kursivering.
137
Dessa citat finns i Hiro, op. cit., sid. 154 (citerade i februarinumret 1970 av Indiska KP(M-L)-tidskriften
Liberation), och sid. 164.