Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

18
Pol Pot och Ieng Sary gjorde vanligtvis en poäng av att välkomna nyanlända. De refererade
formellt till Sihanouk som ”Prins” (Samdech), men enligt två av nykomlingarna ”presenterade
de vid interna partimöten honom redan som revolutionens fiende”. 102 Dessa nyligen anlända
khmerer säger att det fanns mycket lite som tydde på partifraktionalism: ”de första mötena var
avspända och lättsamma”, delvis på grund av att de som återvänt ”betraktades som de bäst
utbildade… de lokala khmererna behövde dem”. 103 Men andra minns att vid ankomsten: ”vi
alla ombads att underteckna ett cirkulär som sade att vi önskade byta medlemskap från
”Vietnams Arbetarparti” till ”Kampucheas Kommunistiska Parti”; Pol Pot erkände inte
Khmerfolkets Revolutionära Parti.” 104
En av de första som återvände var Leav Keo Moni, före detta ledare för KNLC [Khmerernas
Nationella befrielsekommitté], som blev CPK:s distriktchef i Siemreap-området, där han var
född. Keo Moni var känd bland lokalbefolkningen sedan hans tid i Issarak, och även tidigare
när han var underdistriktschef där. Lon Nols distriktschef har erinrat sig de problem som han
mötte i det psykologiska kriget mot kommunisterna efter 1970:
Leav Keo Moni kom till osäkra områden och berättade för folket där om revolution och befrielse,
frihet, rättvisa och avskaffandet av skatter och förtryck. Han sade att Sihanouk skulle komma
tillbaka till landet och organisera ett fritt system som tidigare. Några i lokalbefolkningen följde
honom ut i skogen; de fick vapen, och gick vidare för att propagera… När de tänkte anfalla en
viktig ställning, begärde de in vietnamesiska soldater för att hjälpa till… Jag fick höra, och såg
själv, att de som trodde på de röda spionerade på oss. De röda kunde ibland plocka frukt eller
någonting och lämna betalning vid trädet; lokalbefolkningen skulle tycka att de röda var justa mot
dem. 1970–71 dödade de röda inte folk; om de tillfångatog soldater uppmanade de dem att
desertera men lät dem gå hem, som en del i propagandan. 105
Relativt få av ”Hanoi-khmererna” gavs politiska ansvarigheter. Rath Samuoeun fick en roll
som samordnare med Laos- och Vietnam-kommunisterna. 106 Taing Sarim, som 1979 blev
minister i Folkrepubliken Kampuchea, hade först utnämnts till CPK-sekreterare i ett distrikt i
Norra zonen. Han minns: ”Jag gick helhjärtat in för uppgiften att etablera kontakter och sätta
upp alla slags organisationer. Jag skapade celler och baser för armén, partiet och massrörelsen.
Jag utbildade kadrer, och propagerade [CPK:s] linje.” 107 I slutet av 1970 hade Sarim
blivit medlem i CPK:s kommitté i region 31. Två av hans kollegor i samma region fick hand
om organiseringen av bykommittéer och utbildningen av armérekryter i Baray-distriktet i
Kompong Thom. 108 I Östra zonen tog två andra hand om zonens handels- och logistikdepartement;
Pol Pot:s tidigare kamrat i Paris, Yun Soeun, blev CPK:s vicesekreterare i
region 22 (södra Kompong Cham), och en annan khmer som återvänt, So Pum, utnämndes till
sekreterare i region 25 (södra Kandal); i Sydvästra zonen utnämndes Yos Por till medlem av
provinskommittén i Kompot (region 35) för att där ta hand om information och utbildning. 109
102 ”Defectors Recount Disaffection with Communists”, AFP, Hong Kong, 1 april 1974; i CIA:s Foreign
Broadcast Information Service (hädanefter FBIS), Daily Report, Asia and the Pacific, 4, 66, april 1974, sidorna
H3-H5, sid. H4. (Också Yos Por, op. cit.)
103 Ibid.
104 Hem Samin, op. cit.; Problèmes politiques et sociaux, op. cit., ger Yos Pors något annorlunda version.
105 Författarens intervju med Chhing Nam Yeang, Rouen, 11 oktober 1979.
106 ”Khmer Rouge Rallier Keoum Kun”, op. cit., sid. 8. Kun berättade också för sina amerikanska förhörare att
Samuoeun ledde en ”opposition” mot vietnameserna, en uppenbar motsägelse.
107 Problèmes politiques et sociaux, op. cit., sid. 7.
108 ”Defectors Recount Disaffection with Communists”, op. cit., sid. H4.
109 Yos Por, op. cit.